Så var det dags för åttonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Ett ögonblick
Att vara 19år och ha fått uppfylla sitt livs högsta dröm är något som är få förunnat, därför tänker jag även dela med mig av detta magiska ögonblick.
Jag är nu 24år och har fått uppleva mitt livs två högsta drömmar, men den första var något alldeles extra. Något som jag verkligen drömt om att få göra i hela mitt liv. Något som jag verkligen trodde att jag aldrig skulle få göra.
Ända sedan jag föddes har jag älskat djur. Alla djur i alla olika slags former, men kanske framförallt de stora kattdjuren. Och framförallt den graciösa Geparden. Jag kom ihåg att jag såg på ett avsnitt av mitt i naturen och det handlade om just Geparder. Jag blev så faschinerad av detta magnifika kattdjur med dess slanka kropp som var och fortfarande är världens snabbaste landdäggdjur. Det var även enda kattdjuren som kan spinna och det enda kattdjuret som inte kan dra in sina klor, kattungarna låter även som små kycklingar när dom är små. Sedan dess har jag velat få se detta djur "live" i deras riktiga miljö. Observera att det just då bara var att få se det. Ju äldre jag blev och ju mer jag läste om det hela så förstod jag att även den chansen var oerhört minimal. Det finns ungefär bara 1200st kvar i vilt tillstånd och även i ett djurreservat så var chansen väldigt liten att få se detta skygga djur. Vad jag då inte kunde tänka mig var att jag snart skulle komma så oerhört mkt närmre än att bara få se det.
Året var 2005 och familjen Persson tillsammans med familjen Stenlund skulle ut på en gemensam resa med destination Sydafrika. Vi skulle vara borta nästan tre veckor och jag blev fullkomligt överlycklig när jag fick veta att vi skulle åka ut på safari. Med tanke på sällskapet så var chansen för detta egentligen oerhört minimal, då det bara var pappa och jag som egentligen var riktigt intresserad. Nu såhär i efterhand är nog alla glada att vi gjorde det. Till och med mamma. Vi åkte som sagt på safari och fick nästa se The big five. Någon gepard såg vi inte men det var jag inställd på och hade heller inte förväntat mig något annat. Efter att vi hade åkt den kända Garden route i Kapstaden längs kusten så skulle vi då ta samma väg tillbaka för att sedan åka hem. Det skedde dock en liten förändring i resvägen och vi valde att ta vägen hem uppe bland bergen istället för samma väg tillbaka. Jag är glad att vi gjorde det. Som den djurälskare jag är så såg jag skyltar hela tiden längs vägen som talade om något zoo i byn Oudtshoorn. Denna stad är då mest känd för sina strutsfarmer och grottor men det fanns många skyltar om det här Zoot. Efter mycket övertalande så gjorde vi ett stopp på vägen då vi behövde lite lunch i oss och gladast var nog räven! Efter att vi hade betalat in oss så följde en guidad tur runt området och det avslutades vid "cat walken". Det var en gångbro uppbyggd ovanför i princip alla världens kattdjur. Allt från lejon, till både vita och vanliga tigrar, till svarta pantrar, ozelotter, jaguarer, pumor och..... Geparder. När jag hörde detta trodde jag att jag skulle gråta av lycka. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag har inte den blekaste aning om vad guiden sa när vi hamnade vid dom. Jag var alldeles för upptagen med att bara titta på dom. Eftersom jag dock är så pass intresserad av alla kattdjur så slet jag mig efter ett långt tag och gick vidare på turen. När det var slut samlades alla där vi gick in och guiden sa några avslutande ord. När guiden tillslut berättar att det fanns möjlighet, för 300kr att gå in till en gepard och klappa den så hade jag sagt ja innan guiden ens avslutat meningen. När jag klev in genom buren skakade mina ben och händer så mkt så djurskötarna trodde att jag var livrädd. Men rädd var jag aldrig. När jag satte mig ner bredvid den finaste Geparden av dom alla och kliade den lite på huvudet precis som jag gör med mina katter hemma så började den spinna. Då började jag att gråta. Tårarna bara rann nerför kinderna och det är första och enda gången hittils som jag har gråtit av lycka. Känslan av att just gråta av lycka är det mest fantastiska jag varit med om i hela mitt liv. Djurskötarna fick nästan slita ut mig därifrån, jag ville aldrig lämna dom fantastiska djuren. Efter det var hela dagen som ett enda stort töcken. Snacka om att sväva på moln av lycka och jag tackar mamma för att hon tillslut ändrade resvägen.
Året 2007 återvände jag dit med min käre vän Mary och jag grät precis lika mkt då av lycka. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer återvända dit fler gånger.
Jag är nu 24år och har fått uppleva mitt livs två högsta drömmar, men den första var något alldeles extra. Något som jag verkligen drömt om att få göra i hela mitt liv. Något som jag verkligen trodde att jag aldrig skulle få göra.
Ända sedan jag föddes har jag älskat djur. Alla djur i alla olika slags former, men kanske framförallt de stora kattdjuren. Och framförallt den graciösa Geparden. Jag kom ihåg att jag såg på ett avsnitt av mitt i naturen och det handlade om just Geparder. Jag blev så faschinerad av detta magnifika kattdjur med dess slanka kropp som var och fortfarande är världens snabbaste landdäggdjur. Det var även enda kattdjuren som kan spinna och det enda kattdjuret som inte kan dra in sina klor, kattungarna låter även som små kycklingar när dom är små. Sedan dess har jag velat få se detta djur "live" i deras riktiga miljö. Observera att det just då bara var att få se det. Ju äldre jag blev och ju mer jag läste om det hela så förstod jag att även den chansen var oerhört minimal. Det finns ungefär bara 1200st kvar i vilt tillstånd och även i ett djurreservat så var chansen väldigt liten att få se detta skygga djur. Vad jag då inte kunde tänka mig var att jag snart skulle komma så oerhört mkt närmre än att bara få se det.
Året var 2005 och familjen Persson tillsammans med familjen Stenlund skulle ut på en gemensam resa med destination Sydafrika. Vi skulle vara borta nästan tre veckor och jag blev fullkomligt överlycklig när jag fick veta att vi skulle åka ut på safari. Med tanke på sällskapet så var chansen för detta egentligen oerhört minimal, då det bara var pappa och jag som egentligen var riktigt intresserad. Nu såhär i efterhand är nog alla glada att vi gjorde det. Till och med mamma. Vi åkte som sagt på safari och fick nästa se The big five. Någon gepard såg vi inte men det var jag inställd på och hade heller inte förväntat mig något annat. Efter att vi hade åkt den kända Garden route i Kapstaden längs kusten så skulle vi då ta samma väg tillbaka för att sedan åka hem. Det skedde dock en liten förändring i resvägen och vi valde att ta vägen hem uppe bland bergen istället för samma väg tillbaka. Jag är glad att vi gjorde det. Som den djurälskare jag är så såg jag skyltar hela tiden längs vägen som talade om något zoo i byn Oudtshoorn. Denna stad är då mest känd för sina strutsfarmer och grottor men det fanns många skyltar om det här Zoot. Efter mycket övertalande så gjorde vi ett stopp på vägen då vi behövde lite lunch i oss och gladast var nog räven! Efter att vi hade betalat in oss så följde en guidad tur runt området och det avslutades vid "cat walken". Det var en gångbro uppbyggd ovanför i princip alla världens kattdjur. Allt från lejon, till både vita och vanliga tigrar, till svarta pantrar, ozelotter, jaguarer, pumor och..... Geparder. När jag hörde detta trodde jag att jag skulle gråta av lycka. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag har inte den blekaste aning om vad guiden sa när vi hamnade vid dom. Jag var alldeles för upptagen med att bara titta på dom. Eftersom jag dock är så pass intresserad av alla kattdjur så slet jag mig efter ett långt tag och gick vidare på turen. När det var slut samlades alla där vi gick in och guiden sa några avslutande ord. När guiden tillslut berättar att det fanns möjlighet, för 300kr att gå in till en gepard och klappa den så hade jag sagt ja innan guiden ens avslutat meningen. När jag klev in genom buren skakade mina ben och händer så mkt så djurskötarna trodde att jag var livrädd. Men rädd var jag aldrig. När jag satte mig ner bredvid den finaste Geparden av dom alla och kliade den lite på huvudet precis som jag gör med mina katter hemma så började den spinna. Då började jag att gråta. Tårarna bara rann nerför kinderna och det är första och enda gången hittils som jag har gråtit av lycka. Känslan av att just gråta av lycka är det mest fantastiska jag varit med om i hela mitt liv. Djurskötarna fick nästan slita ut mig därifrån, jag ville aldrig lämna dom fantastiska djuren. Efter det var hela dagen som ett enda stort töcken. Snacka om att sväva på moln av lycka och jag tackar mamma för att hon tillslut ändrade resvägen.
Året 2007 återvände jag dit med min käre vän Mary och jag grät precis lika mkt då av lycka. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer återvända dit fler gånger.
Läckert! Fina djur. Sånna skulle man vilja se lite mer av här i västerbotten ;)
SvaraRadera