onsdag 28 mars 2012

Canelloni Macaroni

Just nu känns allting som en enda stor röra faktiskt. Jag vet att det så småningom kommer att lösa sig, det har jag all tilltro till, men jag kan ändå inte undgå att känna att läget inte är så värst bra för tillfället. Krångel med näsan, krångel med telia, krångel med akassan, krångel med sommarjobb, krångel med framtiden osv osv. Alla tankar och funderingar gör mig alldeles slut. Och den senaste händelsen i stan gör inte läget direkt bättre heller. Visst, det var inte mig det hände och det var ingen jag kände som det hände heller, men det blir påtagligt. Övik har alltid varit min trygga punkt. En plats där jag kan vila som min kära Winnerbäck så vackert sjunger. En plats där jag känner mig säker. Eller som nu, har känt mig säker i. Att det har hänt mitt inne i stan, mitt inne i örnparken är för mig väldigt svårt att förstå. Det gör det hela ännu mera påtagligt. Hur som helst, det är inte roligt nånstans.

Akassan håller just nu på att göra en utredning om mig. Och sånt gör mig ännu mera tokig. Jag vill ha ett svar nu, inte om några dagar, en vecka eller fler... utan nu. så jag vet. så jag kan planera efter det. Jag hatar att vänta. Jag hoppas verkligen att dom för en gångs skull har överseende med det här, jag hade verkligen ingen aning och blir jag avstängd från ersättningen så vet jag fasen inte vad jag kommer göra. snälla akassa, gå min väg en gång iaf?

Och läkaren. Dessa fantastiska läkare som förmodligen skrev ut sin licens via google. Jag blir verkligen förundrad. Jag har haft problem med min näsa i 1,5år nu och har provat den hårdaste kuren för min näsa 4ggr nu. Och efter 4ggr så hjälper det fortfarande inte, då är hans lösning på problemet att prova denna fantastiska kur en 5e gång. Hur briljant är inte det?! Han är definitivt smartare än en femteklassare.

Telia. Mitt kära telia. Vad vore jag utan dig tro?! Från att ha varit ytligt bekanta till att bli permanenta telefonpolare på bara någon månad. Denna relation har verkligen utvecklats fort och jag vet inte riktigt om jag hänger med. Känner mig osäker. Tycker telia verkligen om mig? Vill Telia verkligen satsa på mig? Jag hoppas att vi får en lycklig framtid tillsammans. Eller som en klok vän sa till mig; dra åt helvette med Telia.

Är det sedan någon som känner till något fantastiskt sommarjobb så hör av er, I need you!

söndag 25 mars 2012

Sjumilakliv

Ja, jag vet. Ni behöver inte säga något, jag vet att det var längesedan jag bloggade, IGEN, men det har varit fullt upp som vanligt och jag har helt enkelt inte haft något större behov av att skriva tidigare. Men nu så mina vänner!

Praktiken har iaf börjat och jag trivs som fisken i vattnet. För er som inte redan vet så praktiserar jag på Bjästas fritidsgård där jag jobbar i kiosk, blir utklassad i rundpingis, tittar på teater och kollar biljardspel. Sista veckan börjar imorgon och det känns riktigt tråkigt faktiskt att det är så kort tid där.

Veckan är snart slut och ja måste säga att den har varit helt fantastisk. Det var skola måndag, tisdag och onsdag och jag måste säga att det var mer värdelöst än vanligt. Det kändes lite som att dom inte hade en aning om vad som skulle vara på schemat så det blev ett hastigt och ej relevant schema, men men. Det var hur som helst trevligt att träffa alla igen.

På onsdag morgon fick jag en trevlig överraskning också i form av min underbara M. Han hade tagit ledigt igen för att kunna åka hem och träffa mig några dagar vilket jag uppskattade sjukt mkt. Mer än en månad ifrån honom hade jag fasen inte klarat så jag blev hur glad som helst! På kvällen så blev det middag med mina föräldrar i lägenheten och den avslutades såklart med traditionell spelkväll. Det blev dessvärre en förlust för vår del men jag lärde mig iaf att freetown INTE är liberias huvudstad. Jag skyller dock allt på mamma som lurat mig till detta, tur att min pojkvän är så klok och visste att det nu inte var fallet. På torsdagen var det dags för middag hos Mickes föräldrar och det var lika trevligt som förra gången. Kvällen avslutades med kvarteret skatan på bio och jag kan absolut rekommendera den, sjukt rolig! På fredagen trodde vi att det skulle bli en lugn hemmakväll med poker och några öl men mickes kompisar hade visst planerat annat. Det blev tydligen en galen fest istället och lika glad är jag för det men gladast är nog räven. På lördagen var det bakismys på hög nivå innan det var dags för M att återigen åka tillbaka till Norge, vilket verkligen inte kunde suga mer. Om man nu ska lyckas hitta något positivt i det hela så är det väl att det faktiskt bara är 2v kvar nu och sedan kommer han hem för gott. Jag kan faktiskt inte med ord beskriva hur oerhört fantastiskt det kommer att bli.

För att återgå till fredagen så måste jag verkligen än en gång påpeka hur oerhört trevligt det faktiskt var. Jag var för att erkänna dödligt nervös innan då jag aldrig tidigare träffat några av mina pojkvänners vänner. Min förra bodde alldeles för långt ifrån och jag var fattig så det var alltid han som kom hit och min förr förra hade inga vänner överhuvudtaget så ni kanske förstår situationen. Jag ville verkligen göra ett så gott intryck som möjligt och med resultatet i handen så kan jag faktiskt ärligt säga att det var precis det jag gjorde också. Mickes vänner var två fruktansvärt trevliga och roliga typer och jag ser verkligen framemot framtida träffar och besök med dom. Förfesten var klockren och hade inte kunnat bli mer lyckad! Den började med min klassiska variant av ölspelet och där fick vi lära oss att Håkan inte kan prata skånska och att josef aldrig mer kommer spela yatzy. Det fortsatte sedan med en omgång av Med andra ord där jag och micke verkligen utklassade dom och det gavs en hel del skratt från allas håll. Vi får helt enkelt ge er en revansch vid nästa tillfälle! Väl ute på olles så försvann dom övriga två iväg till baren och då gick Håkan och jag ut för att snacka lite, och det han sa till mig där betydde oerhört mycket för mig. Det kanske inte skulle vara så speciellt i era ögon men för mig var det helt fantastiskt att få höra och det är något jag kommer att leva länge på.


Jag hoppas också att två veckor verkligen kommer att gå sjukt fort för jag kan knappt vänta tills allt det här kommer att bli "på riktigt". Tills min underbara Michael kommer hem och kan vara med mig så ofta det bara går. Det har känts så himla bra varje gång han har varit här och bara en sån enkel sak som att gå på stan tillsammans med honom var underbart. Och alla ni förhållande-människor som tycker att jag är löjlig när jag skriver så kan ta er i röven eller vart helst ni önskar för en sån liten sak är oerhört stor för mig. Jag har aldrig någonsin tidigare upplevt något av detta så en sån enkel sak som att bli uppvisad för någons vänner är en så sjukt underbar känsla så ni kan aldrig förstå. Har man under åtta års tid blivit utnyttjad och gömd för alla så är detta en sak jag VERKLIGEN vill bli van vid. Och jag skyller verkligen inte dessa år på någon annan, för jag vet att det har varit mitt eget beteende som varit grunden till allting men känslor är ändå känslor. Hur som helst, så vill jag bara att han ska komma hem så vi kan vara med varandra. Så jag kan få spontanbesök av honom på kvällarna bara för att vi saknar varandra, gå och handla mat tillsammans för att sedan äta den ihop, gå hand i hand ute på stan, äta middagar och ha spelkvällar med våra föräldrar, låta han träffa min underbara släkt osv osv osv. Snart så, då kommer allt att bli fantastiskt.

Vi har även börjat att fundera på vår nästa resa och jag har skickat iväg lite mail till olika ställen för att kolla upp hur mkt resan egentligen kan kosta. Planen är att åka ToR sthlm-Johannesburg och åka på safari i Krugerparken, för att sedan ta sig över till grannlandet Mocambique där dykning med valhaj står på schemat. Där spenderar man lite tid på oexploaterade öar och sedan drar vi ut till Madagaskar för att spana på apor och sedan avsluta med några dagar på komorerna innan man åker tillbaka till sydafrika för att åka hem. Vi får se hur det slutar helt enkelt!

Dom senaste dagarna har även en ja, tyvärr fd vän, hört av sig och vi har pratat lite granna via sms. Jag saknar honom väldigt mkt men som några av er redan vet så har han gjort mig så fruktansvärt illa och den sista gången vi sågs blev bara för mkt. Jag vet faktiskt ärligt inte om det kan bli så att vi blir vänner igen, om jag någon gång kan släppa det som hände och dom känslor den träffen gav mig men jag vet iaf att jag saknar hans vänskap och det som tidigare var så otroligt mkt. Jag vet iaf att en träff med honom kommer att planeras in när jag åker till sthlm i april och då får vi ta och prata ut om allting. Kanske är det de som behövs för att kunna släppa allting eller så kommer jag få mitt svar om att det kanske inte går att släppa. Hur som helst så kommer det vara det som behövs iaf.

På tisdag ska jag till läkaren, ännu en gång för att kolla upp min näsa. Nu får det vara sista gången jag åker dit för detta för jag är bra less på det här och kräver en utredning på allting för att få fram vad som är fel så det går att göra något åt det. Blir spännande att se hur det går.

Till helgen är det även dags för klassåterträff. 10 år sedan jag gick ut nian med andra ord och det känns helt sinnessjukt. 10 år. Det är verkligen en lång tid och det känns inte alls som att det var så himla länge sedan. Det jag verkligen hoppas på är iaf att min kära Ida kommer upp så att det gamla "fätt-gänget" kan återförenas för en kväll! Kladdkakan, maffa och Jenny 14 år och luktar kiss. Vilken reunion! Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att detta faktiskt blir av för jag tror att det skulle bli en helt magisk kväll! Så se till att pallra din söta lilla stjärt upp till norrland nu Ida, du kommer inte åka nått av dom 9837362527484 långa myrstegen, för vi är dom bästa i landä!

torsdag 8 mars 2012

What about the future?

Jag har känt mig sjukt deppig hela dagen idag av någon konstig anledning. Vet inte varför och det finns egentligen ingen riktig anledning till varför jag skulle behöva göra det, men känslor går ju dessvärre inte alltid att styra över.

Jag har haft mycket funderingar på vad som ska hända framöver. Vad vill jag göra? Vad vill jag jobba med? Just nu så vill jag inte jobba överhuvudtaget. Jag vill inte gå till ett jobb där jag inte känner glädje över att jobba. Jag vill inte stå och knappa på en dator hela dagarna för jag tycker att jag har mer kunskap än så. Men vad ska jag då göra av mitt liv? Jag har verkligen ingen aning. Det är så många saker jag vill göra och prova på men har inte en aning om det är något av dom sakerna jag verkligen vill och ska satsa på. Och vad händer i sommar? Sommarjobb? Det vill jag inte alls ha om jag ska vara ärlig. Jag vill ha pengarna men inte jobba. Jag vill kunna njuta av sommaren. Det känns som att jag inte har haft någon sommar på jag vet inte hur länge. förrförra sommaren så låg jag på sjukhus med blodförgiftning och förra sommaren jobbade jag konstant inne på Kicks. Jag vill ligga ute och sola hela dagarna! Dricka kall saft och lyssna på skön musik. Det vill jag göra. Inte sitta inne och jobba hela dagarna. Usch. Jag skulle bara vilja hitta ett jobb där det känns meningsfullt att gå till. Dit man verkligen vill gå till varje dag och inte känna en vånda över att gå till varenda dag. Om du vet vad detta jobb är för något så berätta gärna det för mig tack!

Sedan saknar jag M. Känns helt värdelöst att behöva vara ifrån honom en hel månad. Jag vill ha honom här, bredvid mig, i mitt liv.



Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

tisdag 6 mars 2012

What have you done?

Jag måste börja med att verkligen å det ödmjukaste tacka Telia!
Jag gick dit för att klaga, 2 gånger, på en räkning på 750kr som egentligen skulle ha varit på 500kr och helt plötsligt så försvann dom två räkningarna på 750kr och istället kom det en på 3500kr. Eran service är så breath taking (bokstavligt talat) att jag nu förstår hur ni kan vara ett så framgångsRIKT företag. Congratulations Telia, you have succeeded!


Efter ungefär 3 månader är jag äntligen tillbaka i min lägenhet med alla saker på sin rätta plats. Det känns oerhört skönt även om alla resor verkligen varit fantastiska så är det skönt att äntligen få vara "hemma". Norge fick sig ett till besök innan den riktiga resan tog vid och det var lika mysigt som alltid. Fick en fantastiskt vacker present av mina fina M också som jag blev helt överförtjust i! Ett super vackert halsband med en stor lila sten och tillhörande örhängen. Morgonen därefter väcktes jag med frukost på sängen med en stor röd ros liggandes på brickan. Jag är världens lyckligaste! Tillslut var det dags för den riktiga resa med destination: Krakow! En sjuhundra mils lång bilresa väntades och med facit i handen så gjorde vi verkligen rätt i att ta in en natt på hotell för att vila upp oss lite, vägarna i Norge är ju dessvärre inte riktigt som här hemma. Väl på flygplatsen var det dags för den (dom) självklara semester ölen och lite wordfeud och efter en kort flygresa så var vi framme och hade landat med väskan i handen 10min INNAN den förväntade ankomsttiden. All ära åt Ryanair måste jag faktiskt säga! När vi kom fram till hotellet väntade sviten och en mycket välkomnande överraskning inne i rummet. Hotellet levde verkligen upp till alla förväntningar och hade en helt fantastisk service-minded personal. Krakow kan jag verkligen rekommendera för alla som har tänkt att åka dit! En fantastisk stad med mycket historia, mycket god mat och mycket god vodka. Allt är billigt och du får 2st öl för 16kr. Vad mer kan man begära? Krakow's zoo kan jag dock inte rekommendera såhär "out of season", då det inte ens fanns några djur där. Och när det gäller Auschwitz så fixa en egen guide att ha med där, köp inte en guidad tur på plats. Det var hur som helst väldigt intressant och sinnessjukt att det faktiskt en gång verkligen har funnits. Det jag dock varmt kan rekommendera är att köpa med sig ett par brödlimpor och ta en tur ner till floden Wisla och mata svanarna, ankorna, änderna, måsarna och duvorna. När jag blir pensionär ska jag bosätta mig vid den floden och sitta där hela dagarna och bara mata fåglarna. Resan var iaf fruktansvärt mysig och jag är så glad att jag hade min fina M med mig!


Tips från coachen om Krakow:

  • - Ta reda på vad platsen heter som du ska till INNAN du sätter dig i taxin
  • - Köp inte en pizza i size big. Det räcker med en liten.
  • - Köp med dig en himla massa vodka hem
  • - Ta inte en guidad tur på plats i Auschwitz
  • - Gå in på zoo om det inte är säsong
  • - Passa på att äta upp dig av deras goda mat för resten av året
  • - Köp en guidad tur i Kazimierz och ghettot
  • - Ät på grande grill


När vi väl kommit hem från resan så väntade en middag och spelkväll på Håvgatan och det var dags för mor och far att äntligen få träffa M. Jag hade ju såklart hintat innan om vad vi önskade för mat för att kunna värva M till familjen på riktigt och jag kan säga att det verkligen lyckades. Mamma lyckades verkligen för att förtydliga det hela. Maten var lika god som alltid! Spelkvällen gick för övrigt väldigt bra får jag också lov att säga. En vinst åt oss var och vi kommer aldrig glömma vad jordens närmsta stjärna heter. Och de ä sant dä! På söndagen var det min tur att få hälsa på M's familj och nervositet var bara förnamnet. Det var första gången för mig som jag träffade någons familj på det sättet, men jag tror att det gick rätt bra då hans mamma ringde dagen efter och sa åt honom att hålla fast i mig. Nästa resa får lov att gå till Honduras!


Det har varit så himla mysigt och underbart att ha M här hemma. Och fördelaktigt! Helt plötsligt så var all snö och is borthackad från min ingång och en fin sandad gång hade skapats. Så himla bra! Jag ser verkligen framemot April då han kommer hem hit på riktigt och man kan börja skapa ett riktigt förhållande tillsammans. Det blir så himla intensivt och krävande när man såhär i början måste umgås så mycket tillsammans. Att vara med varandra 24/7. Både underbart och jobbigt på samma gång. Jag är van att vara ensam, van vid mina rutiner och mina tillvägagångssätt till olika saker, men när man är två st så funkar inte riktigt det. Båda två måste anpassa sig till varandra och både kunna ge och ta. Missförstå mig rätt, jag älskar förändringen över allt annat men jag påstår inte att det är något enkelt. Men snart så, då har jag min M här och vi kan vara tillsammans både så mkt och lite vi vill. Jag är så oerhört lyckligt lottad som har honom. Som accepterar mig för den jag är och mina brister som jag har, och verkligen är beredd att jobba på dem tillsammans. För första gången på väldigt väldigt länge så känner jag ett så stort värde hos mig själv, jag känner mig omtyckt och älskad för den jag är och jag känner att jag kan vara den jag faktiskt är. Jag säger som min oerhört kära och kloka mor sa; Jag har hittat ett fynd! ♥