When I held ya

I got 99 problems but a bitch aint one!!

Känns som att ett blogginlägg är på sin plats innan den stora resan tar vid. Resfeber deluxe kan jag lova er och det brukar aldrig infinna sig annars. Ikväll har jag försökt att ordna det mesta och få allting på plats. Har lyckats packa det mesta förutom alla stora saker, och resväskan är typ redan full. Inte en susning om hur jag ska lösa det hela men det ordnar sig alltid. På något sätt. Imorgon bär det iaf väg ner till Uppsala för att besöka min kära Ida Byström och få några av resnerverna på plats iaf. Kommer bli en otroligt mysig kväll och det tvekar jag inte alls på. Ska bli riktigt roligt. Sedan på fredag så börjar ju själva allvaret. utlandsresan om man så vill kalla det. (låter så mkt mer exotiskt då). Planet avgår 12:15 från arlanda och sedan väntar ungefär 2h väntan i oslo innan jag flyger vidare till ålesund. Och det är då allting börjar. och ja, jag väljer att se det som en början. Det ska verkligen bli spännade att se hur allting utvecklar sig efter dom här tre fantastiska veckorna på hemmaplan. jag tvekar inte alls på att det kommer bli en mycket trevlig helg tillsammans och det finns många spännande saker inplanerade. Det blir fredagsmys i allra högsta grad på kvällen då vi ska se på spåret och äta sushi, blir säkert några öl nere i hotellbaren också. På lördag väntar ett stadsbesök med oerhört mycket shopping och sen på kvällen så sätts partyhatten på. På söndagen blir det biomys och på måndagen väntar ett spännande besök på de stora akvariet. Ungefär så ser planerna ut i skrivande stund men det kan såklart alltid ändras och justeras. Vi får se helt enkelt. Efter 3 härliga nätter på hotell så bär det iväg hem till fina M (förhoppningsvis om allt går som det ska) och sedan är jag där på obestämd tid. Ingen hemresa är bokad och det känns riktigt skönt. Att få ta dagarna som dom kommer. Jag har verkligen en bra känsla över det hela och jag hoppas verkligen att det blir så bra som möjligt. jag vet iaf att hur det än blir så är det meningen att det ska bli så. resultatet kommer på något sätt bli det bästa för mig. jag lovar att meddela er hur det hela slutar.


Hur som helst så har jag precis avslutat tre dagar på Hola tillsammans med mina fantastiska klasskamrater. Den här gången kan jag dock inte påstå att det har varit lika intressant personligen som tidigare, men det har heller inte varit dåligt så jag klagar absolut inte. Fick även veta att en klassresa i April till stockholm väntar och det ser vi (läs: jag och lindah) otroligt mycket framemot. oja!

Sedan vet en del att det blev lite tumult en dag förra veckan för min del och det var några riktigt tunga dagar faktiskt. Väldigt många tankar från förr väcktes men jag tackar mina otroligt fantastiska vänner för att ni fick mig på bättre tankar igen. Det är väldigt lätt att hamna tillbaks i gamla mönster igen. Det som iaf känns riktigt skönt just nu är att jag verkligen har släppt allting helt och hållet och gått vidare. Jag har accepterat situationen och valt att inte ägna mer energi åt det och det känns så fruktansvärt fantastiskt. Hade det här varit förut så VET jag att jag hade totalt grävt ner mig i det här och hela jorden hade gått under. Ungefär så. Så jag är glad att det verkligen har förändrats, och att jag verkligen känner av förändringen. Som sagt; Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Sedan kan jag ju bara tillägga vilken fruktansvärt fantastisk människa och vän Lindah är. Är väldigt glad att jag har stött på en sån fin människa längs vägen och det betyder otroligt mkt för mig. Det är så skönt när man hittar en människa som man verkligen kan prata om allt med och ingenting behöver kännas konstigt eller pinsamt. Hallelujah säger jag på det!


Nåväl, det här får vara allt för den här gången och nästa uppdatering kommer ske utomlands. (exotiskt som sagt) Ha en riktigt bra kväll och kommande helg nu allihopa. För det ska jag ha!

Du är början på nått nytt och nånting underbart

Elegi

Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här dagen. Jag är verkligen uppriktigt sagt ledsen över hur en annan människa kan bete sig sådär elakt mot någon annan. Dessutom med vilje och dessutom med just den intentionen, att vara så pass elak. Att en så liten människa kan vara så fruktansvärt stor i käften. I fortsättningen ska jag verkligen inte bry mig om andra människors liv. Jag ska överhuvudtaget aldrig lägga mig i och jag ska aldrig mer fråga. I fortsättningen får människor be om min hjälp ifall dom önskar det. För om det här är resultatet av att bry sig, så slutar jag härmed med sådant. Allt jag ville, ända från första början var erat bästa. Och jag har verkligen inte den blekaste aning om hur du kan få allting till något så fruktansvärt att jag förtjänar att få dom orden ifrån dig. Jag har aldrig varit så elak mot dig och det vet du också. Så jag kan bara önska att du iaf är människa nog att känna ångest över det. Numera har jag dock tryggheten i mig själv att verkligen kunna känna efter vad som jag har gjort fel och inte. Att inte ta åt mig av dina kalla och elaka ord, den tiden är förbi. Men det är oerhört lätt att falla tillbaks till gamla mönster och gamla tankar. Jag tänker dock inte låta en sån här barnslig och meningslös sak förstöra allt jobb som jag har lagt ner på mig själv. Allt jobb med att förändra mig och mina tankar, mitt sätt att se på mig själv. Det ska INTE falla tillbaks på noll igen. Jag är starkare än så. Jag ÄR bättre än så.

Som tur var är så är fallet såklart inte som hon skrev. Att jag är ensam längre. Jag vet dock att jag verkligen själv försatte mig i den situationen tidigare, att det var mitt eget fel. Men inte längre. Jag är så lycklig över att jag har så fina vänner här hemma som bryr sig så mkt om mig och vill mig väl. Tack för att ni finns och tack för att ni stöttar mig.

Träningen idag gick oväntat bra iaf. Övningarna var väl sisådär, men spelet gick dessto bättre. Fick till några bra brytningar och det kändes bättre helt enkelt. Den här dagen behövde det slutet. Nu blir det Winnerbäck i massor så på återseende gott folk!

Tear it up again

Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Lemon tree":

Det som är tragiskt är att en människa kan vara så ensam.. så mycket utan kärlek i livet att hon måste försöka dra sig in i andras för att få en snudd av hur det skulle kunna tänkas kännas.

Ha i bakhuvudet att folk väljer bort folk medvetet. Det finns anledningar till att man inte hör av sig. För att man inte vill.. För att man inte bryr sig. Att man väljer bort dig handlar inte om ens förhållande. Utan om Dig.

Sånt där fick man vakna upp till imorse. Ren och skär elakhet. Jag vet inte vad jag har gjort dig Sofie för att förtjäna dom där orden ifrån dig. Och jag tycker absolut inte att min text jag skrev om er två var sådär pass elak. Jag menade verkligen det jag skrev, att jag vill er två väl. Men jag har ju verkligen haft helt fel uppfattning om vår vänskap och relation tillsammans när jag får såna där ord tillbaka. Jag ber verkligen om ursäkt för att jag har brytt mig om er två om du har uppfattat det såhär negativt. Men jag tycker verkligen inte att jag förtjänade att få höra det där ifrån dig. Det där skrev du enbart för att såra och det lyckades du absolut med. Så jag hoppas du känner dig över det du åstadkommit.



Att man kan vakna upp lycklig över ett vackert sms och ett mysigt samtal och sedan på en sekund slås ner i backen direkt av något sånt där. Riktigt tråkigt om jag får säga det själv.

Lemon tree

I lördags var det fest och vilken fest det blev! Det var riktigt mkt folk hemma hos Anna och jag tror faktiskt att varenda en hade roligt som var där. Det kändes som det iaf. Lärde känna min kusins nya tjej lite bättre också vilket kändes bra. För är det nå skräp till brud han tar hem så får hon med mig att göra.

Dina ord som du sa till mig ekar fortfarande emellanåt i mitt huvud och det stör mig bara ännu mer. Visserligen har jag annat mycket vackrare att tänka på nu men det kommer ibland när man minst anar det. Det gör mig otroligt ledsen och besviken hur det faktiskt blev av allting. Jag hade större hopp för dig. För oss. Men som med allting annat; It's an end of an era. Och jag ser verkligen framåt en ljusare framtid just nu och jag hoppas att den 27e kan vara en början på den.

Sedan är det ju en himla tur att jag har Rebecka faktiskt. Vi mot världen typ. haha! Jag kan fortfarande verkligen skratta högt och länge när jag tänker på hela situationen. Den är så fruktansvärt tragisk egentligen. Att ni har blivit så oerhört blinda och förstörda av er egen relation. Att ni tror att alla är emot er, och speciellt att jag skulle vara det. Jag av alla. Jag har alltid velat er två väl. Endast väl och ingenting annat och nu har ni fått för er att så inte är fallet. Och det tycker jag är så sjukt tragiskt. Men vi får se vem som skrattar sist och vem som skrattar bäst helt enkelt.

Snart kommer mor och far hem också. Jag saknar dom oerhört mycket faktiskt. Fredagarna är sig inte riktigt lik utan dom faktiskt. Sedan är det drygt att skotta också. Jag ska aldrig ha nått hus!

Sedan träffade jag Helena igår också. Det var alldeles för länge sedan och alldeles för trevligt. Så nu får vi allt ta och se till att det blir av lite oftare. Och jag fick även en super fin inflyttningspresent som jag tackar så hemskt mycket för!

Imorgon är det träning igen men helgen gott folk, vad händer då?!! Hör av er vettja!






Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Av längtan till dig

Jag har kommit på en ny dröm som jag har. Jag skulle vilja vara med i På spåret tillsammans med mamma. Tänk vilken grej egentligen! Skitsamma om vi bara hade fått 5 poäng eller liknande, bara att få vara med där. Jag hade plockat hem poängen på världen och mamma hade fått tagit sverige, vem där och musikfrågorna. Vilket team vi hade varit!

Sen tycker jag faktiskt att det är ganska tragiskt egentligen hur mkt du verkligen skiter i mig. Med tanke på allting du har sagt. men jag har nog äntligen fått upp ögonen på riktigt nu faktiskt, och jag vet precis vad som var anledningen till det. eller snarare vem. det känns skönt men tråkigt på samma gång. nåväl, 2012 är drömmarnas år och allting kan hända. ALLT kan hända!

Idag har jag ju jobbat också. Jag kände att det var ett bra tag sedan jag gjorde det när jag väl var på jobbet. Självklart det en sån dag då två grupper var där och skulle checkas in, hade 20 frågor vardera och och jag hade inte en susning om nånting. Men det gick rätt hyffsat ändå, jag får ge det ett godkänt iaf.

Imorgon är det äntligen dags för festen också. Som jag har längtat. Eftersom att Anna aldrig skickade mig någon önskelista så får hon skylla sig själv också, hon vet vad som händer då. Presenterna skall förberedas imorgon och sedan ska det bara drickas alkohol hela dagen. Mycket trevligt om jag får säga det själv.

Kan det inte bara bli den 27e nu? snälla?




And who do you think you are?
Runnin' round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?

Vatten under broarna

Välj lycka, och du skall få lycka. Välj att skratta och folk i din närhet kommer att skratta med dig. Jag hinner knappt förstå vad som egentligen händer. Det händer så otroligt många bra saker hela tiden så jag hinner inte riktigt med att ta emot allting. Kan det verkligen vara såhär bra? Känns för galet för att vara sant, men jag njuter för fullt av allt fantastiskt som händer. Jag och Lindah är inne i något slags lyckorus nu och jag är glad att jag har någon att prata med det om.

Imorgon var det egentligen tänkt att vi skulle ha en hel eftermiddag på relaxen som sedan skulle avslutas med tacomiddag hemma hos Lindah. Tyvärr blev det inte så för dom ringde från Scandic idag och frågade om jag kunde jobba imorgon så självklart kan jag det. Känns både roligt och inte roligt. Ni förstår säkert. Får se bara om all kunskap fortfarande sitter kvar.

Ikväll är det dags för träning igen och vi får celebert besök ikväll må ni tro! Ingen mindre än självaste "stjärnan" gör en återupplivad comeback tillsammans med Jenka! Vi kommer förmodligen vara sämst på plan men vi kommer definitivt att ha roligast!

Så nu vet min kära mor om Norgeresan också, vilket känns bra. Var lite oroligt över att berätta det. Man vet aldrig hur hon tar saker nu för tiden. Men det gick fantastiskt! Det gäller ju såklart att vara listig, men jag vet att alla 20 frågor kommer att komma vid ett senare tillfälle. Nåväl, jag skall vara beredd!

Sedan gjorde jag något helt fantastiskt igår. Typ ett litet break-trough för mig själv. Egentligen inte ett så litet heller. Efter 8 jäkla år, kan ni tänka er?! Helt galet. Men det kändes bra. otroligt bra faktiskt. Jag är väldigt glad att jag faktiskt vågade.


Och jag längtar verkligen efter dig. Om du bara visste hur fruktansvärt mycket jag faktiskt längtar. Det finns en mening med allt som händer och jag vet att det här är meningen. Du är meningen.





Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

Lyckliga gatan

Idag var jag och lunchade med bästa Idamarie på Reuterdahls. Har faktiskt aldrig varit där tidigare och det var en mycket positiv överraskning. Trevlig personal, trevlig miljö och super god mat. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera. Vi hade mycket att prata om och vi uppdaterade varandra så gott det gick om allting. Blev även bestämt att hon gör mig sällskap till 50års festen på lördag vilket kommer bli grymt! En hel dag får det bli där jag lovat att sminka henne och vi ska bara gotta oss hela dagen med bubbel, drinkar och annat gott. Det är redan 12st anmälda och 30 som inte har svarat så prognosen bådar gott. Kommer bli en grym fest som alltid, med all säkerhet!

Känns som att allting bara går min väg just nu och det känns helt magiskt! Har aldrig någonsin tidigare känt såhär och jag är så himla glad att jag får uppleva det. Har läst gamla blogginlägg från 2009 osv och många av dom var verkligen så oerhört dystra. Jag mådde verkligen inte bra då och jag är så glad att jag har klarat av denna förändring. Har några kompisar just nu som genomgår det jag gjorde för något år sedan och jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att dom också kom på rätt väg och lyckas göra den förändring som jag gjorde. Man kan verkligen inte ens ana hur fantastiskt det verkligen är när man väl har lyckats. Och jag känner igen alla klassiska ursäkter som jag själv använde till varför man inte ska göra det och jag vet att allting bara bottnar i en enkel rädsla. Men kom ihåg att det aldrig kan bli värre, du har bara att vinna på att göra det. Och försöka finns inte med i bilden, antingen bestämmer man sig för att göra det eller så låter man bli. Så enkelt är det faktiskt. Tror eller ej.

och ikväll börjar äntligen innebandyn igen efter uppehållet. känner mig ordentligt peppad på en träning så vi får hoppas att det går bra sen också.

Resten av veckan är dock helt oplanerad så jag ska försöka styra upp lite saker så att inte tiden går så himla sakta hela tiden. Den 27e känns förjävla långt borta faktiskt. Men jag ska allt göra mitt bästa för att tiden ska gå så fort som möjligt fram tills dess.




Den vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvet' .
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

If I die young

Mitt perfekta liv skulle typ vara om jag bara behövde jobba 3 dagar i veckan men tjäna lika mycket som heltid. Tänker vad nice det hade varit?! man vill ju inte vara ledig konstant, det är rätt trist faktiskt och man orkar ju inte jobba hela tiden heller det suger också. Så tänker att bara behöva 3 dagar. Det hade varit helt perfekt. Om ni hör talas om något sånt jobb någonstans så let me know, okej?!

uppskattar dock sällskapet jag har i min mobil om dagarna (läs: nätterna) just nu. blir som på något sätt mycket trevligare att vara ledig hela dagarna. men snart så, den 27e blir det liv i luckan kan jag lova. då ska jag ta på någon annan än mobilen vilket känns riktigt trevligt. förstår inte hur man kan ha så fina ögon faktiskt. nåväl. 27e som sagt, bra dag! Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

men innan dess så ser jag framemot den 14e, då är det dags för 50års fest på solvägen och alla är bjudna! jag tvekar inte på att det kommer bli en riktigt grym fest. min kusin har ju fått några ägg av mig nu också så då ska fyllekäket inte vara några problem den här gången! grymt kommer det bli hur som helst!

imorgon väntar en lunch med bästa idamarie också, det blir mycket trevligt! anar att vi kommer ha mycket att prata om!

och för att inte glömma det bästa, igår fick jag äntligen se lejonkungen i 3D! ack så fantastisk den filmen är. Jag och Lindah satt och bölade som två barn när Mofasa dog och skrålade som sjutton när Hakuna Matata spelades. Jag tror att hela salongen hatade oss, men vem bryr sig om sådant! Förmodligen hatade hela bortalaget oss också när jag och värmland skrålade till den låten i omklädningsrummet. fina minnen det där.


En kärlek som blir oändlig,
Men så lite som vi kan förstå.
Och den sol som gick ner
Någon annanstans ger
Ett gryningsljus att förlita sig på

I en värld full av liv
Allt förenas här
Som en cirkel sluts av kärlekskraft.
Alla har en plats,
Allting har en mening.
Det är vår värld,
En värld full av liv.

Fritere mor din!

Så var Norgeresan bokad och klar. Den 27e januari bär det iväg. Helt sinnessjukt egentligen om man tänker efter men det har ju aldrig varit min grej tidigare så. Vild och vågad, ba kör!
Det känns iaf riktigt spännande och det ska bli intressant att se vad resan har att ge, och framförallt hur länge jag stannar kvar med tanke på att ingen hemresa är bokad. Jag lever för kicken, precis som du!

Har ju börjat en ny kickstart nu med viktnedgång, och det suger lika mkt som förra gången. Jag är så hungrig så jag dör. Varför blir det så? Jag vet ju att det egentligen bara är psykiskt, bara för att man inte får. Hur sjukt får det bli egentligen? Så fort man inte får göra något så vill man göra just det. Jag lovar er, att om jag nu under inga omständigheter som helst fick äta blodpudding så skulle jag säkert göra allt för att äta just det. som jag egentligen inte tycker om. som nu till exempel, varför i hela friden vill jag äta yoghurt och müsli?! Jag vill ALDRIG äta det annars men imorse när jag vaknade hade jag kunnat gett min högra hand för det typ. nåväl.

jag har kommit fram till vad min nästa dröm är också. det är ju lite spännande. och det är valsafari. och nu tänker ni säkert att: "jaha, men det har hon ju redan varit på två gånger?" och ja, det stämmer, men jag vill på valsafari och se späckhuggare. en lite mer specifik dröm. sedan vill jag åka hundsläde genom fin natur och sedan under norrsken. hur fantastiskt låter inte det?! nångång så.



Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå

Flyttarn

Alltså ibland så måste jag vara sämst i världen. Höll på att flytta över alla saker idag och insåg att jag hade glömt kattmaten. Bestämmer mig då för att åka iväg och handla på samma gång och sedan hämta upp kattmaten. Åker då förbi lägenheten efter mataffären och hämtar upp lite saker och åker sen iväg. Är nästan hemma igen då jag inser att jag glömt kattmaten ännu en gång. Hur sämst får man bli? Hur kan en sån sak bara försvinna ur hjärnan? Jag förstår verkligen inte alls hur det går till, men om någon vet får ni gärna meddela!

sedan undrar jag en sak till, och det är hur man kan bo hos någon annan person ett X antal dagar och sedan bara sluta att höra av sig? på allvar, hur funkar sånt?! missförstå mig rätt nu bara, det är inte så att jag förväntar mig att personen skulle bo en vecka till liksom, men att inte ens höra av sig? Jag förstår verkligen inte den logiken. Finner det bara så sjukt intressant hur sådant egentligen går till.

sedan fick jag ett sms idag av en annan person som frågade ifall han fick komma upp och bo hos mig i några månader. jag tyckte dock att han iaf kunde börja med ett besök. det kändes klokast. vi får väl se hur den storyn slutar.

idag ringde även en tjej ang vår klassåterträff i slutet av mars. hade verkligen glömt bort det helt då jag inte alls hade tankar på att gå, men det kan ju vara rätt kul ändå. ska bara gå ner X antal kilon först och åka iväg till sydafrika innan så jag är brun och snygg lagom till träffen. det vore ju något! hittade förresten en rätt bra resa igår som jag funderar starkt på att boka. väntar svar ifrån Vivi bara så att allt är okej för att komma då. får se hur det blir! jag saknar verkligen sydafrika och vill så grymt gärna tillbaka.

sen tycker jag faktiskt att det är sjukt trist att Elsir har flyttat. It's an end of an era! Jag saknar henne faktiskt av hela mitt hjärta. Jag tycker också att det är ännu mera trist att det inte blev ett bättre Hej-då. Att hon valde att tillbringa dagarna med andra än med mig. Det tycker jag faktiskt är trist. Sedan tror jag också att hon hade behövt bo kvar i Övik ett tag till, men det är min åsikt och jag hoppas verkligen att allt löser sig för henne nu där nere. Det finns nog ingen person i hela världen som jag både hatat och älskat så mkt som hon. faktiskt. elsir & jenni. bra skit!

jag tycker det känns oerhört spännande att påbörja 2012 faktiskt. Det känns som att det här året har otroligt mycket att ge mig och det ska verkligen bli spännande att få se allteftersom vad som händer!

Repeat

Sitter och läser igenom lite gamla inlägg ur min blogg och hittar då dessa ord, vilket jag tycker är så fruktansvärt vackert på något sätt.

When you're lost in the deep and darkest place around
May my words walk you home safe and sound

Det är från Glasvegas låt Geraldine som var min favorit under ett bra tag.
En låt jag inte lyssnat på länge men ack så vacker.

Resten av ditt liv

Medans Elvis sitter bredvid mig och slickar på min arm så sitter jag och funderar på hur man skall kunna sammanfatta det gångna året. När jag läser mitt inlägg jag skrev förra året så fastnar jag för denna text:

"jag hade nu tänkt att ta tag i detta och försöka bli en ny människa. en människa som faktiskt vill leva ett liv och dessutom ett lyckligt liv. jag hade tänkt att försöka bli av med allt som jag har inom mig. och detta hade jag tänkt att göra hemma i norrland. att säga upp sig från ett heltidsjobb är många totalt ofattbart, men att välja mellan att säga upp sig eller fortsätta leva var ett rätt klart val för mig. Så den 4e mars är min sista dag på arbetet i sthlm och sedan följer en flytt hem till övik"

Jag måste då ge mig själv en klapp på axeln och säga att jäklar så bra jag lyckades med det. Det ska va gött o leva annars kan det kvitta var det någon som sjöng en gång i tiden och visst är det så, och visst är det gött å leva! För en gång skull i mitt liv så kan jag verkligen KÄNNA att det är roligt att leva. Att vilja leva och verkligen leva fullt ut! Jag har definitivt blivit en helt ny människa, med nya värderingar, nya tankesätt, nya handlingar osv osv. Hela jag känns som en ny människa. Jag är så otroligt glad och lycklig över att jag har kommit dit jag är idag. Att jag vågade säga upp mig från ett jobb och bara ta mitt pick och pack och flytta hem igen. Många kanske ser det som ett misslyckande, att man inte klarade av det, och absolut... se det så om ni vill, men jag väljer att se det som ett stort lyckande för min del. Det är utan tvekan det absolut bästa beslutet jag någonsin har gjort i mitt liv. Jag bestämde mig för ganska precis ett år sedan att jag var tvungen att sluta leva som jag gjorde, för det höll på att ta sönder mig totalt. Man kan bara önska att man hade kommit till den insikten tidigare, men bättre sent än aldrig, right? Det som verkligen har hjälp mig att komma dit jag är idag är kursen som jag och mamma gick tillsammans i februari. Självkänsla och livslust. Den gav mig väldigt många insikter om saker och ting och har verkligen underlättat mina val och tankegångar hittils. Jag kan verkligen av hela mitt hjärta varmt rekommendera den kursen för alla. Sedan har min coach Gunilla hjälpt mig otroligt mycket också. Det kanske inte riktigt hjälpte när hon väl försökte, men det har definitivt kommit till hands nu efteråt. När jag varit redo för det. Det första och stora steget jag tog, var så enkelt som att erkänna för mig själv att Jag är det viktigaste i Mitt liv. Och göra val som Jag kan stå för och val som Jag vill, inte för någon annan utan för mig själv. Det andra steget jag tog, och förmodligen det största av dom, var att kunna säga till mig själv att jag är vacker. och verkligen känna det också. Till och med nu när jag skriver det känns det lite olustigt, men jag vet att jag menar det innerst inne och jag är inte rädd för vad någon annan ska tycka om det längre. Så ett stort tack till dig Gunilla för att du har hjälpt mig längs den brokiga vägen!

Sedan så har jag även börjat gå ner lite i vikt, vilket också är ett stort steg för mig. Att vilja göra det för mig själv och inte för att någon annan vill det åt mig. Det har varit ett litet uppehåll nu med det över jul och nyår men imorgon börjar allvaret igen. För första gången någonsin så tänker jag faktiskt avlägga ett nyårslöfte, och det är att jag innan sommaren ska väga under 100kg. Jag hade först tänkt säga till nästa nyår, men varför göra det hela enkelt för? Har aldrig varit min grej riktigt. Fort skare gå!

Mitt andra nyårslöfte (hör och häpna!) ska vara att jag på något sätt lyckas skaffa mig en pojkvän innan året är slut. Det löftet kan ju bli lite knivigare att uppfylla då en till person behöver vara inblandad i det hela, men på nått vänster så ska det gå. Önska mig lycka till!

Sedan efter väldigt mkt funderande så tror jag nog att jag har kommit fram till ett beslut om Dig. Efter lite prat med min kära och kloka vän Ida Byström så får det nog vara slutdansat för vår del. jag tror att jag är redo att ta klivet ur den. Tidigare har vi på något sätt behövt varandra. Vi har utnyttjat varandra på lika villkor och det var så rätt då. Men jag behöver inte det längre. Och jag kan inte låta dig utnyttja mig mer nu, för det gör egentligen bara ont i mig. Jag vet att det inte kommer komma något gott ur det, för vad skulle det vara isf? Det vet nog både du och jag att det inte kommer bli något mer av det. Sista gången blev nog lite för mkt för mig om jag ska vara ärlig. Jag har på något sätt försökt förneka det för min egen skull, men jag måste vara ärlig mot mig själv. Inte falla tillbaka i gamla tankemönster nu. Vi får se hur det blir helt enkelt. Såhär känner jag nu iaf. Det kan förändras eller så kanske det inte gör det. Jag har alltid kämpat för dig, alltid. Men nu är det faktiskt du som får kämpa för mig om du vill ha kvar mig i ditt liv. Jag har aldrig ställt några krav, aldrig lyssnat när du har lovat.

Åh, det finns så mkt jag skulle vilja säga om det gångna året. Som till exempel att jag skrev 214 inlägg år 2010 och endast 75 inlägg år 2011. Jag tycker det säger allting. Jag har helt enkelt mått för bra år 2011.

Jag vill dock slänga in ett litet sista tack till två människor som verkligen hjälpte mig oerhört mycket under tiden i sthlm, utan att riktigt veta om det, och det är Annika och Maria. Ni är som mina två extramammor och jag tycker så otroligt mycket om er. Ni är så fantastiska båda två!

Det får nog räcka såhär nu. Finns otroligt mycket mer jag egentligen skulle vilja skriva men det kanske kommer mer senare helt enkelt. Tack alla ni som gjorde mitt år 2011 till ett fantastiskt år för mig själv. Tack!




Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.