Medans Elvis sitter bredvid mig och slickar på min arm så sitter jag och funderar på hur man skall kunna sammanfatta det gångna året. När jag läser mitt inlägg jag skrev förra året så fastnar jag för denna text:
"jag hade nu tänkt att ta tag i detta och försöka bli en ny människa. en människa som faktiskt vill leva ett liv och dessutom ett lyckligt liv. jag hade tänkt att försöka bli av med allt som jag har inom mig. och detta hade jag tänkt att göra hemma i norrland. att säga upp sig från ett heltidsjobb är många totalt ofattbart, men att välja mellan att säga upp sig eller fortsätta leva var ett rätt klart val för mig. Så den 4e mars är min sista dag på arbetet i sthlm och sedan följer en flytt hem till övik"
Jag måste då ge mig själv en klapp på axeln och säga att jäklar så bra jag lyckades med det. Det ska va gött o leva annars kan det kvitta var det någon som sjöng en gång i tiden och visst är det så, och visst är det gött å leva! För en gång skull i mitt liv så kan jag verkligen KÄNNA att det är roligt att leva. Att vilja leva och verkligen leva fullt ut! Jag har definitivt blivit en helt ny människa, med nya värderingar, nya tankesätt, nya handlingar osv osv. Hela jag känns som en ny människa. Jag är så otroligt glad och lycklig över att jag har kommit dit jag är idag. Att jag vågade säga upp mig från ett jobb och bara ta mitt pick och pack och flytta hem igen. Många kanske ser det som ett misslyckande, att man inte klarade av det, och absolut... se det så om ni vill, men jag väljer att se det som ett stort lyckande för min del. Det är utan tvekan det absolut bästa beslutet jag någonsin har gjort i mitt liv. Jag bestämde mig för ganska precis ett år sedan att jag var tvungen att sluta leva som jag gjorde, för det höll på att ta sönder mig totalt. Man kan bara önska att man hade kommit till den insikten tidigare, men bättre sent än aldrig, right? Det som verkligen har hjälp mig att komma dit jag är idag är kursen som jag och mamma gick tillsammans i februari. Självkänsla och livslust. Den gav mig väldigt många insikter om saker och ting och har verkligen underlättat mina val och tankegångar hittils. Jag kan verkligen av hela mitt hjärta varmt rekommendera den kursen för alla. Sedan har min coach Gunilla hjälpt mig otroligt mycket också. Det kanske inte riktigt hjälpte när hon väl försökte, men det har definitivt kommit till hands nu efteråt. När jag varit redo för det. Det första och stora steget jag tog, var så enkelt som att erkänna för mig själv att Jag är det viktigaste i Mitt liv. Och göra val som Jag kan stå för och val som Jag vill, inte för någon annan utan för mig själv. Det andra steget jag tog, och förmodligen det största av dom, var att kunna säga till mig själv att jag är vacker. och verkligen känna det också. Till och med nu när jag skriver det känns det lite olustigt, men jag vet att jag menar det innerst inne och jag är inte rädd för vad någon annan ska tycka om det längre. Så ett stort tack till dig Gunilla för att du har hjälpt mig längs den brokiga vägen!
Sedan så har jag även börjat gå ner lite i vikt, vilket också är ett stort steg för mig. Att vilja göra det för mig själv och inte för att någon annan vill det åt mig. Det har varit ett litet uppehåll nu med det över jul och nyår men imorgon börjar allvaret igen. För första gången någonsin så tänker jag faktiskt avlägga ett nyårslöfte, och det är att jag innan sommaren ska väga under 100kg. Jag hade först tänkt säga till nästa nyår, men varför göra det hela enkelt för? Har aldrig varit min grej riktigt. Fort skare gå!
Mitt andra nyårslöfte (hör och häpna!) ska vara att jag på något sätt lyckas skaffa mig en pojkvän innan året är slut. Det löftet kan ju bli lite knivigare att uppfylla då en till person behöver vara inblandad i det hela, men på nått vänster så ska det gå. Önska mig lycka till!
Sedan efter väldigt mkt funderande så tror jag nog att jag har kommit fram till ett beslut om Dig. Efter lite prat med min kära och kloka vän Ida Byström så får det nog vara slutdansat för vår del. jag tror att jag är redo att ta klivet ur den. Tidigare har vi på något sätt behövt varandra. Vi har utnyttjat varandra på lika villkor och det var så rätt då. Men jag behöver inte det längre. Och jag kan inte låta dig utnyttja mig mer nu, för det gör egentligen bara ont i mig. Jag vet att det inte kommer komma något gott ur det, för vad skulle det vara isf? Det vet nog både du och jag att det inte kommer bli något mer av det. Sista gången blev nog lite för mkt för mig om jag ska vara ärlig. Jag har på något sätt försökt förneka det för min egen skull, men jag måste vara ärlig mot mig själv. Inte falla tillbaka i gamla tankemönster nu. Vi får se hur det blir helt enkelt. Såhär känner jag nu iaf. Det kan förändras eller så kanske det inte gör det. Jag har alltid kämpat för dig, alltid. Men nu är det faktiskt du som får kämpa för mig om du vill ha kvar mig i ditt liv. Jag har aldrig ställt några krav, aldrig lyssnat när du har lovat.
Åh, det finns så mkt jag skulle vilja säga om det gångna året. Som till exempel att jag skrev 214 inlägg år 2010 och endast 75 inlägg år 2011. Jag tycker det säger allting. Jag har helt enkelt mått för bra år 2011.
Jag vill dock slänga in ett litet sista tack till två människor som verkligen hjälpte mig oerhört mycket under tiden i sthlm, utan att riktigt veta om det, och det är Annika och Maria. Ni är som mina två extramammor och jag tycker så otroligt mycket om er. Ni är så fantastiska båda två!
Det får nog räcka såhär nu. Finns otroligt mycket mer jag egentligen skulle vilja skriva men det kanske kommer mer senare helt enkelt. Tack alla ni som gjorde mitt år 2011 till ett fantastiskt år för mig själv. Tack!
Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar