Såg precis ett program på svt som heter Fräng. Ett ungt band som får hjälp av en artist att skriva en låt och denna gången fick ett band hjälp av Lasse. Det var då en i bandet som sa följande;
"Han har förmåga att uttrycka sånt som alla känner i en enda låt" Det var då jag fann följande text;
Hon går och plockar och hittar sina gamla brev,
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev.
Nu är det ingen som skriver längre,
Det finns ingenting här som är värt att skriva upp.
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va,
Men det är som om hon glömt vad som var så bra.
Hon har för länge sen tappat lusten,
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting.
Hon känner efter om livet kan va lite mer,
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter.
Det är ingen som pratar längre,
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner.
Det är lite så det känns just nu. Kanske inte så lite heller utan det är verkligen så. Det var precis dom orden jag letade efter och ju mer jag sjunger dom desto bättre känns det. Som att man hittat någon som förstår en. Känner att det är en oerhört tung period just nu och det är inte mycket som känns enkelt. Sömnen är nästintill obefintlig och mitt humör är som en trollerihatt, man vet aldrig vad som kommer fram. Det är många tankar och frågor som rör sig i mitt huvud just nu och det rör sig mestadels om framtiden. Känns som att jag inte får nån ordning på nånting och för att än en gång återgå till min kära Lasse så känns det som att jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt, det kan va så bra. Om det dock är något jag har lärt mig så vet jag att allting ändå kommer att ordna sig i slutändan, men hur gör man för att även kunna få känna dessa ord? Processen fram tills att allt löser sig är så otroligt fruktansvärd. Jag vet inte riktigt vad jag ska lägga min kraft och energi på och när man vissa dagar inte ens har kraft och energi, hur gör man då? Jag försöker verkligen med allt jag har att vara så positiv och så glad som möjligt, men det är inte lätt när det hela tiden dyker upp faktorer runtomkring en som verkar ha som uppgift att se till så att det inte ska vara så. Hur håller man emot? Jag är en känslomänniska ut i fingerspetsarna och det gör det ännu svårare till att inte känna känslorna man har inom sig. Jag vill inte vara bitter eller ledsen men ack så svårt det är att försöka tänka positivt och framåt när varje centimeter av kroppen skriker något annat.
Det sista jag dock vill tillägga är en enda sak;
Att jag, Jenny Persson, hatar och föraktar Unionen av hela mitt hjärta.
Det var allt för denna gång. Tack för mig och på återseende.
