Sjumilakliv

Ja, jag vet. Ni behöver inte säga något, jag vet att det var längesedan jag bloggade, IGEN, men det har varit fullt upp som vanligt och jag har helt enkelt inte haft något större behov av att skriva tidigare. Men nu så mina vänner!

Praktiken har iaf börjat och jag trivs som fisken i vattnet. För er som inte redan vet så praktiserar jag på Bjästas fritidsgård där jag jobbar i kiosk, blir utklassad i rundpingis, tittar på teater och kollar biljardspel. Sista veckan börjar imorgon och det känns riktigt tråkigt faktiskt att det är så kort tid där.

Veckan är snart slut och ja måste säga att den har varit helt fantastisk. Det var skola måndag, tisdag och onsdag och jag måste säga att det var mer värdelöst än vanligt. Det kändes lite som att dom inte hade en aning om vad som skulle vara på schemat så det blev ett hastigt och ej relevant schema, men men. Det var hur som helst trevligt att träffa alla igen.

På onsdag morgon fick jag en trevlig överraskning också i form av min underbara M. Han hade tagit ledigt igen för att kunna åka hem och träffa mig några dagar vilket jag uppskattade sjukt mkt. Mer än en månad ifrån honom hade jag fasen inte klarat så jag blev hur glad som helst! På kvällen så blev det middag med mina föräldrar i lägenheten och den avslutades såklart med traditionell spelkväll. Det blev dessvärre en förlust för vår del men jag lärde mig iaf att freetown INTE är liberias huvudstad. Jag skyller dock allt på mamma som lurat mig till detta, tur att min pojkvän är så klok och visste att det nu inte var fallet. På torsdagen var det dags för middag hos Mickes föräldrar och det var lika trevligt som förra gången. Kvällen avslutades med kvarteret skatan på bio och jag kan absolut rekommendera den, sjukt rolig! På fredagen trodde vi att det skulle bli en lugn hemmakväll med poker och några öl men mickes kompisar hade visst planerat annat. Det blev tydligen en galen fest istället och lika glad är jag för det men gladast är nog räven. På lördagen var det bakismys på hög nivå innan det var dags för M att återigen åka tillbaka till Norge, vilket verkligen inte kunde suga mer. Om man nu ska lyckas hitta något positivt i det hela så är det väl att det faktiskt bara är 2v kvar nu och sedan kommer han hem för gott. Jag kan faktiskt inte med ord beskriva hur oerhört fantastiskt det kommer att bli.

För att återgå till fredagen så måste jag verkligen än en gång påpeka hur oerhört trevligt det faktiskt var. Jag var för att erkänna dödligt nervös innan då jag aldrig tidigare träffat några av mina pojkvänners vänner. Min förra bodde alldeles för långt ifrån och jag var fattig så det var alltid han som kom hit och min förr förra hade inga vänner överhuvudtaget så ni kanske förstår situationen. Jag ville verkligen göra ett så gott intryck som möjligt och med resultatet i handen så kan jag faktiskt ärligt säga att det var precis det jag gjorde också. Mickes vänner var två fruktansvärt trevliga och roliga typer och jag ser verkligen framemot framtida träffar och besök med dom. Förfesten var klockren och hade inte kunnat bli mer lyckad! Den började med min klassiska variant av ölspelet och där fick vi lära oss att Håkan inte kan prata skånska och att josef aldrig mer kommer spela yatzy. Det fortsatte sedan med en omgång av Med andra ord där jag och micke verkligen utklassade dom och det gavs en hel del skratt från allas håll. Vi får helt enkelt ge er en revansch vid nästa tillfälle! Väl ute på olles så försvann dom övriga två iväg till baren och då gick Håkan och jag ut för att snacka lite, och det han sa till mig där betydde oerhört mycket för mig. Det kanske inte skulle vara så speciellt i era ögon men för mig var det helt fantastiskt att få höra och det är något jag kommer att leva länge på.


Jag hoppas också att två veckor verkligen kommer att gå sjukt fort för jag kan knappt vänta tills allt det här kommer att bli "på riktigt". Tills min underbara Michael kommer hem och kan vara med mig så ofta det bara går. Det har känts så himla bra varje gång han har varit här och bara en sån enkel sak som att gå på stan tillsammans med honom var underbart. Och alla ni förhållande-människor som tycker att jag är löjlig när jag skriver så kan ta er i röven eller vart helst ni önskar för en sån liten sak är oerhört stor för mig. Jag har aldrig någonsin tidigare upplevt något av detta så en sån enkel sak som att bli uppvisad för någons vänner är en så sjukt underbar känsla så ni kan aldrig förstå. Har man under åtta års tid blivit utnyttjad och gömd för alla så är detta en sak jag VERKLIGEN vill bli van vid. Och jag skyller verkligen inte dessa år på någon annan, för jag vet att det har varit mitt eget beteende som varit grunden till allting men känslor är ändå känslor. Hur som helst, så vill jag bara att han ska komma hem så vi kan vara med varandra. Så jag kan få spontanbesök av honom på kvällarna bara för att vi saknar varandra, gå och handla mat tillsammans för att sedan äta den ihop, gå hand i hand ute på stan, äta middagar och ha spelkvällar med våra föräldrar, låta han träffa min underbara släkt osv osv osv. Snart så, då kommer allt att bli fantastiskt.

Vi har även börjat att fundera på vår nästa resa och jag har skickat iväg lite mail till olika ställen för att kolla upp hur mkt resan egentligen kan kosta. Planen är att åka ToR sthlm-Johannesburg och åka på safari i Krugerparken, för att sedan ta sig över till grannlandet Mocambique där dykning med valhaj står på schemat. Där spenderar man lite tid på oexploaterade öar och sedan drar vi ut till Madagaskar för att spana på apor och sedan avsluta med några dagar på komorerna innan man åker tillbaka till sydafrika för att åka hem. Vi får se hur det slutar helt enkelt!

Dom senaste dagarna har även en ja, tyvärr fd vän, hört av sig och vi har pratat lite granna via sms. Jag saknar honom väldigt mkt men som några av er redan vet så har han gjort mig så fruktansvärt illa och den sista gången vi sågs blev bara för mkt. Jag vet faktiskt ärligt inte om det kan bli så att vi blir vänner igen, om jag någon gång kan släppa det som hände och dom känslor den träffen gav mig men jag vet iaf att jag saknar hans vänskap och det som tidigare var så otroligt mkt. Jag vet iaf att en träff med honom kommer att planeras in när jag åker till sthlm i april och då får vi ta och prata ut om allting. Kanske är det de som behövs för att kunna släppa allting eller så kommer jag få mitt svar om att det kanske inte går att släppa. Hur som helst så kommer det vara det som behövs iaf.

På tisdag ska jag till läkaren, ännu en gång för att kolla upp min näsa. Nu får det vara sista gången jag åker dit för detta för jag är bra less på det här och kräver en utredning på allting för att få fram vad som är fel så det går att göra något åt det. Blir spännande att se hur det går.

Till helgen är det även dags för klassåterträff. 10 år sedan jag gick ut nian med andra ord och det känns helt sinnessjukt. 10 år. Det är verkligen en lång tid och det känns inte alls som att det var så himla länge sedan. Det jag verkligen hoppas på är iaf att min kära Ida kommer upp så att det gamla "fätt-gänget" kan återförenas för en kväll! Kladdkakan, maffa och Jenny 14 år och luktar kiss. Vilken reunion! Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att detta faktiskt blir av för jag tror att det skulle bli en helt magisk kväll! Så se till att pallra din söta lilla stjärt upp till norrland nu Ida, du kommer inte åka nått av dom 9837362527484 långa myrstegen, för vi är dom bästa i landä!