Dag 02 - Min första kärlek

Så var det dags för andra inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Min första kärlek

Min första kärlek är ett spännande ord. Jag har funderat sen igår på vad jag skulle skriva i detta inlägg, min första kärlek kan ju vara så oerhört mycket. Den första kärleken till något som jag upplevde, var kärleken till min första katt Gustav. Jag hade drömt så oerhört länge om en egen liten katt. Kärleken till djur hade funnits i mig sedan jag föddes förmodligen, men kattdjur har alltid varit något speciellt för mig och jag ville så gärna ha en egen katt. En dag kom mamma hem med en sådan. En katt. Hem till oss. Fast det var inte våran sa hon och det skulle den heller inte bli klargjorde hon. Den lilla oranga katten som visade sig vara en hittekatt, hade mamma och min gudfar Arne hittat en dag när dom varit ute och jobbat i skogarna kring Kramfors. Det visade sig att ingen verkade veta av honom och han verkade inte tillhöra någon, så tack vare Arne tog dom med sig den lilla ensamma katten till polisstationen. För hade mamma varit där ensam så hade katten förmodligen inte följt med tillbaka. Som den djurvän Arne är tog han med sig katten hem till sig, men deras redan egna katt Tarzan tyckte inte om den lilla stackaren och ville inte alls ha honom i sitt hem. Tur säger jag. Efter några dagar så frågade dom mig om inte jag kunde ta hand om honom några dagar tills dom hittat ägaren, och någon lyckligare varelse fanns nog inte på jorden. Detta var då bara en vecka innan min 7åriga födelsedag. Dagarna gick och katten var kvar hemma hos oss som nu fått namnet Gustav. Självklart efter seriefiguren. På min födelsedag fick jag ett litet kort med ett guldbokmärke som var format som en katt, där det stod att i födelsedagspresent så skulle jag få Gustav. Jag skulle alltså få en alldeles egen katt. Och som jag har älskat den lilla katten. Gustav är och kommer alltid vara väldigt speciell för mig. Varenda gång jag har varit ledsen så har han jamat och kommit för att trösta. Varje gång jag spelade blockflöjt hemma så kom han och bet mig i handen. Förmodligen för att jag skulle sluta spela. Han har alltid följt efter en så fort man gått utanför dörren och han har sett att man har gått. Gustav är en sån katt som alltid har velat vara med. Nu är han dock rätt så gammal och han lever nog inte så länge till, men han har funnits med i nästan hela mitt liv och han har en stor plats i mitt hjärta.

Min första kärlek till någon person var i killen med silverbyxorna. Jag minns så väl än idag när Johanna och jag satt i sporthallen för att titta på en innebandymatch som hennes stora kusin Johan skulle spela med sitt lag. Vi satt där på läktaren som dom två fjortisar vi var och fnissade och spanade in alla snygga grabbar som var med där. Jag satt och skrev i Johannas filofax och helt plötsligt fick jag syn på den snyggaste kille jag någonsin sett. Killen i silverbyxorna. Johanna frågade sin mindre kusin Robin vad den killen hette och hon fick till svar att han hette Jacke. Jag var helt salig när jag kom hem och bestämde mig för att jag allt skulle hitta honom! På den här tiden var ICQ det mest populära, även lunarstorm och chatten på aftonbladet. Det skulle dock dröja ett år innan jag fick tag på killen. Så en dag hade jag ett meddelande på ICQ från denna snygging. Jag berättade vem jag var, vilka jag kände och att jag hade sett honom på en match och att han var det snyggaste jag någonsin sett. På den tiden hade jag direkt inga bilder på mig själv då digitalkamera inte riktigt fanns, så jag blev ju genast rätt så ointressant för honom. Det skulle dröja ett år till innan jag för första gången skulle få träffa honom på riktigt. Det var på umeåfestivalen som Johanna och jag var och festade på tillsammans med hennes mellankusin Erik och hans vänner. Alla dessa personer bodde i samma område i Umeå, Ersboda, samma som Jacke. Vi var på väg att lämna förfesten för att röra oss mot festivalområdet när jag får syn på ett stort gäng som kommer gående från en tvärgata och går ut framför oss. Där står han. Denna oerhört snygga kille som jag varit kär i så länge, går framför mig. Hjärtat rusar i 9484746 slag och jag får världens impuls. Jag springer fram till honom och säger hej, han ler och frågar vem jag är och jag skulle försöka få fram ett svar. Vad fan har jag gjort?! Jenny skärp dig nu. Du har sprungit fram till världens snyggaste kille och vet inte ens vad du ska säga?! Jag finner mig dock rätt snabbt och svarar att vi har pratat en del på ICQ, jag kommer ifrån övik osv. Vi små pratar ett tag men hans kompisar ropar på honom och han måste gå vidare. Han ger mig världens varmaste kram och säger att vi kanske ses inne på området senare. Där står jag så knäsvag att jag bara skulle vilja ramla ner på backen. På den här tiden hade jag ett självförtroende likamed minus 10 och trodde aldrig att sånt här skulle kunna hända mig. Jag var så lycklig den kvällen och hoppade runt på osynliga moln. Det var det bästa som kunde hända mig. När jag sedan, 2år senare hade fått så bra kontakt med denna person att jag skulle åka upp enbart för att träffa honom så var jag så nervös att jag knappt visste vad jag hette. Jag kommer aldrig glömma det besöket. Jag skulle kunna återberätta det i detalj. Exakt hur vi gick i huset, exakt vad vi sa, exakt vad vi gjorde osv. När han sedan den kvällen kysste mig så växte mitt självförtroende med flera meter. Iaf den dagen. Jag hade aldrig kunnat drömma om att något sådant skulle hända mig, inte med honom. För mig var han ouppnåelig.

Jacke och jag har fortfarande rätt bra kontakt än idag och den killen kommer alltid vara speciell för mig. Jag är dock inte längre kär i honom, men jag kommer alltid känna något extra för honom. För killen i silverbyxorna.


Imorgon följer: Dag 03 – Mina föräldrar