Vilken onsdag det blev. på alla sätt och vis. Jag varnar er redan nu för ett gigantiskt långt inlägg, men med fantastisk läsning.
Sommarfesten tog vid och den började i soliga Rålambshovsparken där tjejerna hade dukat upp fruktbuffé, godis och lättare tilltugg på filtar under ett skuggigt och mysigt träd. Där bjöds vi även på kallt vitt vin med en tillhörande jordgubbe i glaset. Efter lite socialiserande och alla på plats så började tävlingskvällen. Vi blev indelade i lag och mitt lag bestod av Emma och Jag. Alltså Norrland mot Stockholm. Tävlingen var nu igång på blodigt allvar. Nykomlingarna mot seniorerna. Första tävlingen var en rita-en-kalle-anka-så-likt-ni-kan. Vi fick alltså inte se en bild på kalle utan skulle försöka rita det ifrån minne. Vi var absolut inte sämst, men verkligen inte den bästa heller. haha. vinnarna, eller rättare sagt Emmy, var typ en kopia av kalle. ni kan inte ens förstå hur förbannat likt det var och hur duktig hon var på att rita, så all credit till henne. Andra tävlingen var en smak-tävling där alla fick blunda och en i laget gapa. Vi fick då något i munnen och skulle skriva ner vad det var för något. Det var 5st saker och alla var olika godisar. Jag som inte ens äter godis, men ack vilket fantastiskt smaksinne jag har. Vi fick 5 poäng! Emma och jag plockade hem rubbet. Andra tävlingen var en doft-tävling. Alla lag fick var sin blotter med en doft sprayad på och vi skulle då skriva ner vilken doft det var. Förstår ni grejen? Nykomlingarna mot seniorerna. Vi trodde inte vi skulle ha en chans. Men ack så fel vi hade! Det var tre dofter och vi plockade hem 2 av 3. Jag grämer mig fortfarande över att jag missade den sista. Men fan så nöjda vi var! Laget efter oss hade rätt på EN doft.. sedan hade dom andra 0 rätt. Vi hade två. Emma var grym nog att ta den första, den satte hon ganska snabbt. Andra doften var turligt nog min favorit, Idylle som jag tidigare skrivit om så den tog jag på en gång. Tredje doften kände jag igen nått så fruktansvärt men kunde inte sätta vilken det var. Jag skrev Chance eau fraiche, Chanel. Men det visade sig att det var bara Chance. Nära skjuter ingen hare men vi vann iaf och det var det som räknades. Emmys lag och vårt lag hamnade på samma poäng, så det blev en utslagstävling. Vi skulle då under en minut, med en hand från mig och en hand från emma, riva en så lång pappersremsa som möjligt ifrån ett A4. Smarta som vi var så rev vi runt papperet, ungefär som snake ormen tillslut blir i spelet snake när den växer och växer. Det slutade med att vi tog hem den vinsten och segrarna ur 3-kampen var Norrland! wooho. Priset var en champagneflaska var och den kommer att drickas ikväll!
Kvällen fortsatte med en oerhört god sommarbuffé på Boulebar och efter middagen började det riktiga allvaret. Det var dags för Boule turneringen. Nu bestod laget av Jag, Sanna och Emma. Vår instruktör, Fabian frågade tidigt på kvällen: Vilket är det vinnande laget? Sanna var snabbast upp med handen och det visade sig sedan att hon skulle ha rätt. Vår taktik i spelet var att just köra på taktik. Sanna kastade alltid ut "lillen" och första kastet, Emma placerade sina klot nära och jag krossade. Jag förstörde för alla andra som var nära. Många kallade det Bowling, men jag kallar det smart. Eftersom jag är totalt sämst på att kasta nära, så gjorde jag det jag är grymmast på, att pricka! så jag rensade och knockade bort alla som var för nära. Vi vann första matchen med 6-2, förlorade andra matchen med 3-6 och vann sista med 8-1 (!!) och därav var vinsten ett faktum! Boulebar vinnare 2010 stog det på vår fantastiska medlaj som vi fick och kvällen var nu fulländad med två vinster av två!
Efter lite barhäng med tillhörande vin (läs: flaskor) så var det dags att avsluta kvällen så man förhoppningsvis skulle ta sig upp till jobbet dagen efter. Vi sa hejdå till varandra och det började med att jag missade bussen från fridhemsplan. Men vad gjorde det så jag väntade i 20min på tunnelbanan och åkte sedan hem. till kvällens kaos. jag satte mig på bänken utanför mig och insåg efter att jag tömt väskan att lägenhetsnyckeln är kvar på jobbet. panik. vad fan gör jag? tänkte: om jag tar en taxi till jobbet och hämtar nyckeln? funkar inte. man måste ha kort och kod för att ens komma in i entrén. fan. panik. vad gör jag nu? jag ringer hem. gråtandes försökte jag förklara för pappa vad som hänt och när jag nästan är färdig så dör mobiltelefonen. panik. vad fan gör jag nudå? kommer på att jag har öppet överallt. köksfönstret, min franska balkong och vardagsrumsfönstret. okej, nått måste jag ju fan få upp. även om jag nu bor längst ner, så är det typ 0,5-1m upp till lägenheten. jag börjar med köksfönstret eftersom det är lägst. jag inser rätt snabbt att det är öppet för lite, men av ren panik så verkligen trycker jag in handen i hopp om att få upp kroken, och det känns som att min hand ska gå av. elvis jamar i förtvivlan och det ser ut som att han försöker hjälpa till när hans små tassar kommer ut lite nu och då. efter ett tag förstår jag att det inte kommer gå. fuck. panik. vad är nästa steg? balkongen. den ligger högst upp, så jag kommer på den briljanta idén att släpa den typ 700kg tunga parkbänk till min balkong i hopp om att kunna klättra på den och sedan över balkongen. jag sliter sönder hela myggnätet i ren panik och ilska och försöker klättra upp. tyvärr är man ju smidig som ett kylskåp så jag blir tvungen att ge upp försöket. fuck. panik. smärta. nudå? jag har en galen katt som står och skriker och försöker smita ut genom gallren på balkongen och en mobil som är död. jag hoppas innerligt på att grannarna skall vakna och se vad som pågår och ringa polisen. men sån tur ska man ju inte ha. tänk jenny. sista möjligheten är vardagsrumsfönstret. i ren smärta, panik, ilska och allt vad det nu kan vara så trycker jag in andra handen och lyckas få upp fönstret. lättnad! nästa problem: jag ska komma upp dit och in också. jag försöker tre gånger men kommer inte över. det är nu man önskar man var nån idrottare och bara kunde slänga sig över höjden. men man tager vad man haver. eller nått. jag samlar mig några sekunder och bestämmer mig för ett sista försök. på ren vilja och mina sista krafter så typ kastar jag mig upp från parkbänken upp till fönsterbläcket, skrapar upp ena foten helt och hållet, den andra fastnar och vrids till i hoppet... men jag kommer upp och jag kommer in. vilken lättnad!! nästa problem: elvis har smitit. jag låser upp och springer ut för att leta efter tussen, men han är borta. som tur är så jamar han av lycka så jag försöker spåra honom på det viset. efter att jag jagat honom runt typ hela kvarteret så får jag tillslut tag på en överlycklig elvis efter en, enligt honom, rolig promenad. jag kommer in, och kan äntligen slappna av. och då kommer även all smärta ifrån fötterna. jag sätter mobilen på laddningen och ringer hem till en oerhört orolig mor och far. efter några timmar av en helt galen avslutning på kvällen så lägger jag mig för att sova och oroar mig för nästa kommande problem: att få dom på jobbet att tro på min story.
allt gick bra iaf och jag låg hemma igår för att kurera mig med värktabletter. idag är jag på jobbet efter en taxiresa hit av mamma. det var snällt av henne. jag har fortfarande sjukt jävla ont och det kommer bli en lugn kväll ikväll. jag ska iaf njuta av takidas toner!
tack för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar