så var helgen förbi och jag känner mig helt död. resa upp i fredags gick hur bra som helst och jag blev hämtad i sundsvall av mor och far.
på lördagen var det full fart hela dagen! upp tidigt och fixa sig inför bröllop och sedan iväg. det var ett fantastiskt fint bröllop med poliseskort som var pricken över i:et. det var ett kombinerat thailändskt/svenskt bröllop och behöver jag ens nämna att maten var fantastisk?! tipsrundan klarade perssons pack av galant och segern var ett faktum! alla rätt, vad annars? som tradition har man även i thailand att alla gäster på bröllopet får en gåva som tack för att dom kom. ännu en sak som påvisar thailändarnas givmildhet och vänlighet. mamma höll ännu ett perfekt tal och gudfar spelade för fulla muggar på cynten. som det ska vara med andra ord! bröllopet var över för min del och festandet tog vid! var sjukt roligt att träffa kalle och alla skogsmullar som tittade förbi. vad som hände vet varken jag eller anna. men det är väl också som det ska vara antar jag! löningshelg i övik är dock inte att leka med och för att citera en oerhört rolig person: OM vi kommer ut, vi kom knappt in. det var mest.. en kö! Public fick sig ett snabbt besök och efter några drinkar så gjordes ett nytt försök. det gäller att vara listig så vi smet snabbt förbi vakten och hejade på mors kollega därinne så när vakten kom för att säga åt oss såg han att vi talade med polisen så han lät nog det vara. smart drag säger jag! många kända ansikten sågs där inne och det är väl det som är själva tjusningen med övik och löningshelg. skönt att man iaf fick uppleva tjusningen tillslut. nästa gång satsar vi dock på en helkväll hos kalle med hemmafest istället!
söndagen tillbringades i buss, på en tågstation och på ett tag. bakis, trött och jävlig. mer än så tänker jag nog inte säga om söndagen faktiskt.
vilohelg känns fel ordval när jag somnade på bussen imorse från st eriksplan till torsplan. som tar 3min och vaknade upp på karolinska sjukhuset. ja kanske inte på, utan snarare utanför. men ni hajar? nåväl, idag drar träningen igång igen och jag hoppas jag återfinner någon bortgömd styrka i mig senare.
ensamheten på kontoret är slut nu iaf och denna vecka är det bara kramfors och övik här.
tyvärr så har jag noll energi eller motivation till något överhuvudtaget förutom träningen just nu. tur är väl det kanske men allt känns så förbannat dött för tillfället. bitterheten är ett faktum som ni kanske märker men så får det vara helt enkelt. sommaren är snart över och det känns som att ingenting har gjorts, så jävla trist. jag blev iaf uppmärksammad på att det nu endast är 52 dagar kvar tills vi lyfter från arlanda, vilket jag längtar så förbannat mkt till.
over and out, helt enkelt!
jag får panik. seriöst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar