torsdag 24 september 2009

someone please call 911

alltså, vissa röster man hör.. blir man bara sådär.. lite småpirrig av ni vet. utan att kanske ens ha träffat personen, så är det något speciellt med just rösten. man kanske till och med målar upp en hel bild av personen, hur snygg han/hon är, vad personen har för klädstil osv osv.

vi har en viss kund på vårt jobb. som ringer ibland från en butik, och detta är då såklart en kille. vi kan kalla honom för anders. när den här anders ringer och jag svarar så blir jag precis som när man var 14 år och nykär. jag skulle nästan kunna skicka hela vårt lager till honom. gratis. han skulle få mig till vad som helst. nästan. ibland kommer jag på mig själv, hur jag ändrar min röst. att jag säger andra saker, lovar andra saker osv. som jag absolut inte gör annars. men den här anders, hans röst är speciell. jag har målat upp en bild av honom att han förmodligen är sveriges snyggaste man. vilket han förmodligen inte är. denna butik ligger också i sthlm. och dessutom på söder. jag har funderat många gånger på att åka dit, och inte avslöja min identitet men bara för att spana in den här så kallade anders. men jag tror att jag skulle bli besviken. han är säkert en ful och finnig ungkarl i sina (o)bästa år. jag väljer därför att inte göra det. men visst hade det vart spännande att se?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar