året 2lax10

Det är väl dags att på något vis försöka sammanfatta det året som har varit. Det känns som att det är mycket som har hänt och på sätt och vis kanske det är så. För att vara tydlig; det är mycket som har hänt med mig detta året.

Året 2010 känns som en enda stor kamp. en kamp om mig själv, en kamp om vänner, en kamp om lägenheten, en kamp om ekonomin, en kamp om jobbet och sådär fortsätter det. det känns som att det enda jag har gjort, är att ha kämpat i motvind. så är det nog också.

För att försöka sammanfatta det första kvartalet av året så innehåll det massvis med fest, innebandy och elvis. Innebandyn med Kista tog sitt slut då laget upplöstes när säsongen var slut och jag kan säga att jag alltid kommer sakna det fantastiska laget. Jag trodde aldrig att jag någon gång mer skulle få uppleva sån lagkänsla efter ÖSK. Så fantastiskt roligt som vi hade tillsammans kunde jag aldrig tänka mig när jag började där. Jag fick nya vänner för livet. Värmland och petra, ni är två stora delar i detta! Jag väljer att sammanfatta det med två meningar; Vem vare som sköt?! och Stad i ljus. vi lämnar det där.
Efter att ha bott ensam i lägenheten ett bra tag kände jag att det var dags för sällskap och sällskapet resulterade i lilla Elvis. En birma katt. Och han är inte som alla andra katter ska ni veta, precis som sin matte.
Festandet tillbringades med min lilla Sofie och förbannat så roligt vi hade. Vi träffade på många nya bekantskaper och jag kände en tillhörighet som jag aldrig känt tidigare. En vänskap som jag för första gången på länge låg på samma nivå, där jag gav lika mycket som jag fick tillbaka. Och då snackar jag om kärlek. Alla har vi våra fel och brister, men det är så otroligt mycket kärlek i den lilla människan. Jag återkommer mer om henne senare.

andra kvartalet på halvåret fortsatte med mycket arbete med mig själv. Jag skaffade mig en coach som lyckades ge mig svar på mycket och mycket mer finns kvar att jobba med. sommaren innebar även väldigt många musikaliska upplevelser och jag har fått varit med om några fantastiska framträdanden. Jag fick se amy macdonald, joshua radin och takida. Marcus var med mig på samtliga och vi har haft otroligt roligt tillsammans under detta år. Man kan inte ens föreställa sig hur mkt galet som kan hända när man är ute med Marcus. Något som även hände detta år var att min vänskap med Marcus gjorde min vänskap med Rebecka, hans syster mycket starkare också. Och det är få personer jag har träffat på här i livet som innehar så mkt styrka som den lilla tjejen. Hon har gått igenom mkt men bemöter en ändå alltid med ett leende. en egenskap väldigt få besitter.
Något som också hände i mitten av sommaren var ett kärt återseende av fröken molin. det var en snabb och enkel fika som resulterade i bra många fler träffar efter det. det ska gudarna veta att vi har haft våra duster vi två, men jag tror aldrig att vi kommer skiljas åt. vi är i början av ett äventyr och jag återkommer mer om detta lite senare.
För att avsluta sommaren så fick jag äntligen träffa den person som är anledningen till att jag finns kvar än idag. Den person har betytt mest för mig i hela mitt liv, även fast vi aldrig har träffats. Förän nu. Nimbe, din underbara jävel, jag är glad att äntligen ha fått träffa dig och jag hoppas det blir fler gånger. Jag kan aldrig tacka dig tillräckligt! Sommaren avslutades tråkigt nog med alldeles för mycket tjaffs som jag innerligt önskade att det aldrig hade hänt.

Årets sista kvartal tog fart med en jävla konsert på Gröna Lund som nästan slog publikrekord och var tvungen att stänga igen helt pga allt folk som var där. Det var Hoffmaestro som stod för musiken och det var en fantastisk konsert.
Sedan var det dags för familjen Persson att uppfylla vår livs drömresa tillsammans. Den bar iväg till Peru, Galapagos och Miami. Det är det absolut häftigaste och mäktigaste jag varit med om i mitt liv och jag tackar mor och far för att jag har fått uppleva det. Machu Picchu, lama djur, havsleguaner, dykning, sköldpaddor, tatuering, nhl och flygresor. Så skulle man kortfattat kunna beskriva den resan.
Efter resan följde en av dom absolut värsta höstarna (säger man så?) som jag någonsin haft. men det är förmodligen den som är början till ett förhoppningsvis nytt och fantastiskt liv. återkommer mer även om detta lite senare.

För att nu återgå till några av sakerna jag tagit upp tidigare så kan vi börja med Sofie. Denna människa har för mig varit som en syster och jag har nog älskat henne precis lika mkt som en också. Sofie är en väldigt säregen person, och med det menat inget negativt. Hon är bara väldigt speciell som människa. Hennes tankesätt och funderingar skiljer sig ofta från mångas även om dom oftast är väldigt sunda och värdefulla. Nackdelen med henne är dock, att hon har ett jävla temperament och oftast så säger hon saker innan hon hinner tänka efter före, vilket oftast skapar ibland onödigt tjaffs. men hon ska ha cred för den ärlighet hon alltid har med sig i alla situationer. För att komma till det tråkiga så har jag idag ingen kontakt med henne, på hennes initiativ. Jag såg det som att hon kom och "tog" min bästa och närmsta vän ifrån mig och jag gick direkt in i försvarsställning. Hon såg det som att dom två personer hon älskade mest och umgicks med höll på att splittras och agerade då i panik. Med andra ord slutade allt detta i kaos. Jag är tyvärr alldeles för osäker på mig själv och har för dålig tilltro gällande mig själv för att i det läget kunnat ha litat på dina ord om att ingenting kommer att förändras. jag önskar idag att jag hade gjort det och jag önskar att vi kan ordna upp detta tillsammans. du kommer alltid att vara i mitt hjärta.

En annan sak att återgå till blir fröken Molin. Eller Elsir, som hon förmodligen är mera känd som. Denna person är den människa som jag haft absolut roligast tillsammans med. Vi har delat både glädje och sorg och vi har strykit många strÄck över saker och ting. Men vi har glömt och gått vidare. Hon har en fantastisk egenskap som jag är oerhört avundsjuk på henne för. Jag har nog aldrig träffat någon som varit så givmild som hon är. Hon tänker alltid på andra framför henne själv vad det än gäller och hon vill alltid dela med sig till andra och ser till att ingen sitter med ett tomt glas. En egenskap jag som sagt är väldigt avundsjuk på henne för, för hade jag bara varit hälften så givmild som hon är så hade jag varit nöjd. Denna egenskap kan dock bli väldigt negativ för hennes del i många fall också. Pga att hon ibland ställer upp så mkt som hon gör på vissa saker, så blir det motsatsen i andra fall. att hon inte ställer upp på någon som hon kanske egentligen borde ha prioriterat. Vi lär oss dock hela livet och alla kan vi förändra oss själva. Hon ska verkligen ha cred för att hon faktiskt har tagit åt sig av denna kritik och faktiskt även bättrat sig på detta. Jag älskar dig Elsir och i mars börjar vårt nya äventyr tillsammans på storgatan 39A. Fortsättning följer på detta år 2lax11.

Och för att återgå till det sista så handlar det om mig själv. Jag har detta år haft en jävla kamp med mig själv och jag har nog aldrig mått så dåligt som jag faktiskt har gjort detta år. Det har varit fruktansvärt jobbigt och året har kantats av för mkt munsår och för mkt sömnproblem för att göra historien kort. men det var även detta som fick mig att ta beslutet om att vilja leva ett lyckligare liv. Jag har insett att stockholm inte är något för mig och jag har insett att min trygghet finns i norrland. När ett liv har ett innehåll kantat av grov våldtäckt, misshandel fysiskt och psykiskt av ex pojkvän och nu senast av sexuellt ofredande så kan man inte begära av någon människa att den skall kunna bete sig normalt. det har jag heller även inte gjort. jag har för mycket skit inom mig att ta itu med, och det är inte föräns nu jag har insett det. eller för den delen, vågat inse det. Jag ber redan nu om ursäkt för all skit vissa av mina närstående har fått utstå, men jag hoppas att ni kan finna förlåtelse och en förståelse för detta varför det ibland har blivit som det har blivit. Och för att komma till något roligare, jag hade nu tänkt att ta tag i detta och försöka bli en ny människa. en människa som faktiskt vill leva ett liv och dessutom ett lyckligt liv. jag hade tänkt att försöka bli av med allt som jag har inom mig. och detta hade jag tänkt att göra hemma i norrland. att säga upp sig från ett heltidsjobb är många totalt ofattbart, men att välja mellan att säga upp sig eller fortsätta leva var ett rätt klart val för mig. Så den 4e mars är min sista dag på arbetet i sthlm och sedan följer en flytt hem till övik tillsammans med fröken molin där vi kommer att dela på en lägenhet tillsammans. jag är inte det minsta osäker på att det kommer bli ett fantastiskt äventyr tillsammans.

Det nya året kommer säkerligen vara fruktansvärt, det tvekar jag inte en sekund på. men jag tvekar heller inte på att efter regn kommer solsken och ett bättre liv väntar. med en julklapp från mormor och morfar i bagaget så kommer det definitivt solsken tillslut. eventuellt på varmare breddgrader som ett lycklig slut och en ny början på samma gång.

Stockholm har gett mig många fantastiska minnen och det kommer jag aldrig glömma. men stockholm kommer finnas kvar och man kanske en dag återvänder. man vet aldrig vad livet har att ge.

Blogginlägget blev nog även årets längsta, men det var mycket som behövdes få skriva ner och har ni lyckats orka läsa ända hit så bugar och bockar jag å det ödmjukaste. Jag hoppas iaf att alla får ett fantastiskt slut på året 2lax10. tack för mig!


♫
Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med?

Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, som ni vet!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
drömmarna och vindarna hjälps åt
Och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen?

Du har hittat nån att bli gammal med,
jag har hittat nåt att göra tills dess
Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess

Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo, vi ska ut å göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn!