jag känner själv hur jag är på väg att bli precis som förut. hur jag är på väg att stänga in mig själv. hur musslan sakta kryper tillbaka in i skalet. jag är så medveten om hur jag själv fungerar, och hur jag själv fungerade. jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt det. när nånting sånt här har hänt, har jag en tendens att förtränga det så fort som möjligt och direkt krypa tillbaka in i skalet och bli så fruktansvärt kylig. riktigt kall mot folk. smått elak till och med. och jag vill inte det. jag vill verkligen inte bli sån. jag är inte sån. men hur undviker man det? jag känner ju själv att jag är på väg dit. men jag vet inte hur jag ska göra för att inte hamna där. det är svårt att bara helt fokusera om, och tänka positivt och vara glad som alla säger osv. och är det verkligen rätt metod? ska man verkligen bara förtränga det hela och låssas vara glad tills man tillslut är det? eller hur ska man göra? jag kan liksom inte uttrycka någon glädje, eftersom jag inte känner någon. jag känner mig bara irriterad, kall och elak typ. samtidigt så behöver man ju inte vara positiv och glad alla dagar, men jag vill ju inte vara såhär. det är så svårt. sjukt jävla piss svårt!
säg hur jag ska göra!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar