vår sista dans

jag ser det överallt. jag ser det hända precis alla andra utom mig. det ser så enkelt ut, det ser så lyckligt ut. det bara händer, sådär utan anledning. alla andra. utom mig. jag förstår inte varför. vad gör jag för fel? vad är det för fel på mig? vad har jag gjort för att inte förtjäna det? och vad har alla andra gjort för att förtjäna det? snälla säg det till mig och jag ska göra det på en gång. det är ju inte så att jag missunnar det, verkligen inte. ni är värda det allihopa. men det är så svårt att vara fullt ut lycklig för något/någon man aldrig får själv, men som någon annan får.

det känns som att allt bara är pannkaka. ja jag vet att jag har jobb och jag har en fin lägenhet osv osv osv osv osv osv. men jag har ingen att dela med det. jag sitter där helt själv. i min nu så himla fina lägenhet. man går till jobbet, jobbar, kommer hem och sover ibland tränar och sen är det samma visa om igen. till vilka nytta? det känns bara så jävla meningslöst. ingen kärlek omkring sig och vännerna försvinner en efter en. jag vill ha en hund, det har jag inte råd med. jag vill ha en katt, det har jag inte råd att köpa. jag vill ut och resa, jag har ingen att resa med. det suger så jävla hårt. jag vill också få uppleva kärlek. jag vill också känna lycka. helt fucking jävla värdelöst.