Min mormor är rätt så söt ibland faktiskt. även om hon har sina dippar ibland, så är hon iaf alltid söt emot mig. När jag var mindre så var jag och mormor alltid på årets kattuställning på kempehallen. Varje år var vi där och tittade på katter och hade det trevligt. Till historien hör att när jag var liten var jag en sån där som visste allt och kan allt. Det hänger nog fortfarande kvar lite idag också, men det var snäppet värre då. faktiskt. nåväl.. jag älskade katter när jag var liten, och jag drömde om att en dag få ställa ut min katt. för då hade jag bara gustav, och jag tyckte han var den finaste katten av alla. men gustav är ju tyvärr ingen raskatt, och det är ju bara rena raskatter som får ställas ut på såna utställningar. men det förstod jag ju inte riktigt då. på en utställning berättade jag för mormor att jag ville ställa ut min katt.
- Mormor, jag vill ställa ut gustav
- Ja, men det går ju inte riktigt, gustav är ju bara en vanlig katt.
- Nej han är världens finaste. han skulle vinna allt
- Ja men tyvärr så måste han vara en raskatt för att man ska ställa ut honom.
- Vad innebär det då?
- Ja man måste t.ex veta vilka kattens föräldrar är och vart katten växte upp.
- Ja men det är ju skit lätt. Jag skriver bara ingela persson som mamma och lara persson som pappa. sen bor han på håvgatan 25!
Det går ju tyvärr inte riktigt till så. haha, men jag tycker det var lite sött ändå. och det minns både mormor och jag än idag. när jag åker hem med min nya elvis ska hon allt få kika på den. för nu har jag minsann en renrasig katt att ställa ut om jag vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar