jag är så jäkla trött. så jäkla trött på hela det här tramset så jag blir galen. ni två har snart förstört allt som betyder något för mig. julafton och min mamma. en utav dom har ni redan förstört, den andra är ni på god väg till att förstöra. jag förstår att du bryr dig om dom två också, jag ber dig inte att sluta göra det heller. men det kan inte fortsätta såhär, för då tar dom dig ifrån mig helt och hållet. du kanske inte riktigt ser eller förstår vad dom gör, men vi bredvid vi ser. vi ser allt. du kommer snart inte ha någon omgivning runt omkring dig om du låter det fortsätta. jag är så oerhört less på det här så jag kräks snart, och jag vet att du är det också. allt det vackra är bara borta, dom är inte vad dom en gång var. det är nästan så att jag aldrig vill se dom igen, för jag ser bara svart. jag drömmer om dom två på nätterna, och jag vaknar med ilska i hela min kropp. jag är så trött på att se hur dom två förstör dig helt och hållet. sakta men säkert bryter ner dig. det finns andra vägar. det gör det alltid. detta är inte enda vägen. snälla byt väg, innan du kommer till en återvändsgränd där det ej går att vända tillbaka. jag vet att det är en sjukdom, det kanske inte alltid finns ett botemedel, men det finns alltid lindring. som kan lindra en del av smärtan. be om hjälp, och finn andra vägar. jag klarar inte av att fortsätta gå denna väg iaf.
och det värsta utav allt..
dom två, är min mormor och morfar.
och du, är min mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar