jag vet inte ens om du läser det här. jag vet inte om du kommer se det. men det är egentligen inte det som är grejen heller. jag måste bara få det sagt. vare sig du kommer läsa det eller inte. det kommer annars bara ligga och gro inuti mig.
jag tänker sluta tjata nu iaf. det är bra för min del nu. under alla år som vi har känt varandra är det bara jag som har tjatat på dig. du säger att du också vill, men hittils har det bara varit ord. du måste förstå att jag ibland tvivlar? jag ser alla andra runtomkring som träffar dig. ni har roligt tillsammans. det känns lite som alla utom jag. jag står bara på sidan och tittar på. det har egentligen inte riktigt bekommit mig tidigare föräns nu. nu bekommer det verkligen mig. jag vill inte vara utan dig, men jag är liksom aldrig med dig heller. om du förstår? jag förstår att du har haft det jobbigt, det har du talat om för mig. men jag vet inte hur, jag vet inte varför, jag vet i princip ingenting. och ändå vill du att jag ska försöka förstå. jag har hittils gjort det, men nu känns det bara så himla svårt. jag förstår verkligen inte. jag vill heller inte behöva dra någoting ur dig, jag vill att du ska vilja det självmant. utan mitt tjat och gnat. i helgen var du här. här i stockholms stad. men vi sågs inte. varför? vad som än hade hänt mig, vad jag än hade varit med om, så hade jag alltid velat träffa dig. och det kanske är just det som är felet. att jag är så men inte du. det känns faktiskt lite i hjärtat, att det aldrig blev så. det kan jag inte förneka. nu kanske du tycker mina tankar och funderingar mest bara är jobbiga, och då får jag ta det. men när du aldrig berättar något för mig så kan du inte begära att jag heller ska förstå. nåväl, jag tror jag har fått ur mig det mesta nu. jag tänker som sagt lämna dig ifred nu. nu får det vara nog. jag tänker inte tjata på dig något mer nu. du vet att du alltid är välkommen, så hör av dig när eller om det är dags. jag får liksom ingen ordning.
och jag vill verkligen bara förtydliga att jag inte på något sätt är arg på dig eller så. jag gör nog mer detta för min egen skull. för att inte bli så ledsen eller besviken. på nått sätt vet jag ändå att du hade träffat mig om du kunnat. men som sagt, jag förstår verkligen inte. och jag önskar verkligen att jag hade gjort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar