Highway man.

jag lyckades faktiskt med min lilla plan.
nu tänker mamma precis likadant som mig! fan vad grymt!!
verkar som att det kan bli en liten resa i oktober. jag ska spara som fan!!
vore riktigt grymt om det blev av. jag behöver få komma bort.
jag älskar mina föräldrar. bara så ni vet. dom är fan i mig världens bästa!


jag tycker allting bara känns så jävla meningslöst just nu. alltså, allt känns liksom bara så jävla trist. vet inte riktigt hur jag ska kunna göra så det flyter på bättre heller. man kliver upp på morgonen, går till jobbet, kommer hem, äter och sedan lägger sig. jag saknar vänner. vänner att hänga med liksom. det verkar vara så jävla svårt här nere. hemma kan man bara ringa till varandra och komma över på en fika. här måste man typ planera i 100år framöver. och då rä det inte ens säkert att det funkar då. för det första måste man antingen ha en bil eller ett åkkort för att ta sig någonstans här. och alla har ju inte det. man måste ha liknande jobb, med liknande arbetstider så man hinner ses, och det är det ju inte alla som har. inte ens alla som har jobb heller iofs, och då är det ju inte ens säkert att dom har råd med ett åkkort. jag saknar gemenskapen liksom. ibland har jag haft tankar på att börja plugga igen, för fan i mig vilket socialt liv! men då är det ju det här med pengar. då kan jag aldrig ha kvar min lägenhet. vilket jag verkligen vill ha. så jag är lite kluven. men det är jag väl för det mesta iofs. nu ska jag sova. puss och kram!