Det var som sagt äntligen dags för Kistas Avslutningsfest 2010. Känns konstigt att säga äntligen till en avslutningsfest men jag har längtat så länge efter en till fest med gänget. fan så fantastiskt roligt vi har tillsammans. Festen började kl 18 och dom sista spatserade hem runt 5-6 snåret. en ordentligt fest med andra ord. Uppdragen som jag och petra hade fixat gick enligt förväntningar. Vi förstog vilka som skulle göra bra ifrån sig och vilka som inte alls skulle göra något ifrån sig. Jag meddelade rätt tidigt på kvällen att vi domare var mutbara och det gjorde jag jäkligt rätt i kan jag lova er. gratis är gott! priserna tror jag nog allt var uppskattat och uppdragen medförde oerhört många skratt. vilket galet gäng vi är och redan efter några timmar bestämde vi att vi såklart skall ha en reunionfest framöver. Jag kan ärligt säga att jag inte har haft så roligt som jag hade i fredags på väldigt länge och för det tackar jag alla inblandade oerhört mycket.
På lördagen åkte jag och petra iväg för att titta på döv innebandy och vi var nog fortfarande fulla då. Fyllefrossan infann sig kl 6 på kvällen och jag kan säga att bakfyllan inte gick över förän lunchtid igår. och jag kan bara meddela att döv innebandy var en upplevelse i sig. petra är så jävla skön ändå. hon kände en tjej som lirade i cupen, därav att vi var där för att titta. under period pausen ställer sig petra upp för att ropa på sin vän och visa att vi är här. jag höll på att lägga mig ner att skratt. hon ropar alltså på en döv person som inte ens hör domarens visselpipa. det var så roligt så ja visste inte vart jag skulle ta vägen!
igår var det dags för bio med el maco och han är nog lika skön som petra. efter att vi hämtat ut biljetterna, köpt popcorn och liknande.. då frågar han vilken bio det är vi ska se. haha. han har noll koll på läget men ack så skön! vi såg filmen Invictus, och den som ser den och inte blir berörd, den personen borde skjutas. typ. kanske inte skjutas på riktigt men ni förstår grejen. den handlar om Nelson Mandela och vad han gjorde för sydafrika. kanske framförallt HUR han gjorde det han gjorde för sydafrika. en helt fantastisk film som verkligen visar vilken stor människa han var. och att Morgan Freeman sedan spelade rollen som Mandela går knappast att toppa. sedan tycker jag det var sjukt coolt att helt plötsligt se det lilla Caféet där jag, Vivi och Mary brukade ta en efter-jobbet-drink. Det får mig bara att vilka åka tillbaka ännu mer, och jag ska faktiskt försöka satsa på det. Att spara ihop pengar för att åka ner och hälsa på dom två små liven. För en barrunda på Long Street med dom två liknar ingenting annat. ni kan inte ens föreställa er alla galenskap man kan ställa till med. haha. miss you guys och jag hoppas vi ses snart igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar