Ibracadabra

Helgen som precis har varit var nog en av dom bästa på väldigt länge. Fredagen gick i spontanitetens tecken och lördags aftonen i spelens anda och det avslutades med biomys denna söndag.

På torsdagkvällen började jag nästan bokstavligen att klättra på väggarna då jag var så otroligt less på att bara kunna ligga i soffan. Jag hade tidigare fått gå till kiropraktorn ännu en gång och denna gången kände jag att det verkligen lossnade. Det var självklart fortfarande ont och ömt men inte alls på samma sätt. Med andra ord så betydde detta att något måste hittas på. Det var dags att göra något. Eftersom att fest låg närmast på tapeten så kontaktade jag min trogna vapendragare Jonas i hopp om att kunna styra upp något fantastiskt. Modo skulle spela sin sista och avgörande match på kvällen och jag visste att drösvis med människor senare skulle ut. Jonas var sugen men som alltid när vi ska planera saker och ting så skiter det sig. Men som alltid när allting skiter sig så är det Jenny som sedan styr upp skiten också. Kvällen slutade med en oerhört spontan, stressad och kaoZ liknande roadtrip för min och Marias del mot Umeå där en festkväll med grabbarna grus väntade. Och vilken festkväll det blev. What happens in Umeå stays in Umeå. Kvällens fylldes iaf med oerhört mycket kortspel, lejonkungen, diskussioner av alla dess olika slag och framförallt mycket sprit och mycket skratt. Som alltid. Jag har dock kommit fram till att vin is the shiet och i fortsättningen kommer enbart detta att intagas. Det var en helt galet fantastiskt rolig kväll och vi båda tackar Umeå å det ödmjukaste för besöket och hoppas på ett återseende snart igen. Tack allihopa.

Det bästa med att ha flyttat hem igen, eller ja bästa och bästa men iaf något bra, är att som på lördagen när man kommer hem lite småbakis och jävlig kunna lägga sig i soffan och vila lite för att sedan åka hem till Håvgatan för lite middagsmys och spelkväll. Det är få saker som toppar det och jag älskar varje sekund av såna kvällar. Jag har väldigt svårt för att förstå hur jag faktiskt kunnat ha varit utan detta i 3år. Men jag är glad över att vara tillbaks igen. Maria och jag ägde iaf i musikspelet och det är ett som är säkert. tror jag. nåväl. Vi har iaf lärt oss fakta om varenda artistjävel som är född mellan 1945-1947, fråga oss vad som helst och vi kan det. Jag lovar!! Mamma ägde på att nynna Hej hej Monika och pappa var dessvärre lite sämre på att nynna någon låt överhuvudtaget. Förutom nationalsången och det var väl tur det då iaf. Kvällen avslutades med lite Vem vet vad och på alla resebyråer så har dom definitivt broschyrer om alla världens länder. Fråga pappa, han vet! Det finns dessutom bara en tunnelbanestation som börjar på E, visste ni det? Vi vet det iaf nu. Och det finns definitivt ingen som heter Höglandet. Det vet jag nu iaf. Som ni kanske märker så är spelkvällar på Håvgatan inget att leka med, och det vet definitivt Maria nu. Vi välkomnar henne varmt in i spelgänget.

Imorgonkväll är det fika på Storgatan som gäller och vi hälsar hela släkten välkommen. Det kommer bli sjukt trevligt. Nästa helg är det sthlm som gäller och jag längtar verkligen efter Dig. Eller det. Eller ni. Valfri tolkning på den. Winnerbäck kommer med största sannolikhet att vara lika fantastisk som alltid och det kommer Du med vara. Lördagen är fortfarande oplanerad så planer mottages varmt.

På återseende mina vänner!