Så var det dags för fjortonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Mina husdjur
Jag har i mitt liv haft många olika husdjur. Jag har även velat haft väldigt många olika husdjur i mitt liv. Hund fick jag aldrig då mamma är hundrädd. Jag fick välja mellan en orm och henne, samma gällde även när jag ville ha en ödla eller en pilgiftsgroda. Svaret förstår ni säkert då jag fortfarande har kvar mamma i mitt liv. En get fick jag inte heller. Jag hade för en kort period en liten kanin. Jag har haft ett X antal olika sorters råttor. Jag har haft en sköldpadda som hette Margareta. Jag samlade på sniglar i glasslådor. Mormor fångade grodor åt mig. osv osv osv. Sådär har det som fortsatt i mitt liv och drömmarna om olika husdjur kommer nog aldrig försvinna. Jag blev dock lite äldre och förhoppningsvis lite klokare, vilket visade sig i att det endast just nu bara är mina katter till husdjur. Gustav min äldsta katt har jag ju redan berättat historien om i ett tidigare inlägg som ni finner här, men låt mig berätta en liten kort anekdot om min andra kisse där hemma, Hugo. Den katten var en liten rebound present till mig efter att jag varit tvungen att lämna ifrån mig min sköldpadda Margareta. Det kändes tomt i hemmet och jag ville ha ett till husdjur. Min mosters katt var med ungar och det kunde verkligen inte komma mer lägligt än så. Efter att vi hade varit där och tittat ut den katt vi ville ha så satt vi i bilen på väg hem och mamma undrade lite försiktigt vad den nya katten skulle heta. Jag hade inte riktigt bestämt mig för svare ännu utan funderade fortfarande. Mamma sa då att man kunde ju till exempel inte döpa katten till något så fult som Hugo, för det skulle ju låta så konstigt när man ropade efter Gustav och Hugo. Sagt och gjort, Hugo blev det och vi har nu haft honom i mer än 10 år. Även om Gustav alltid kommer vara speciell för mig så har nog Hugo alltid legat mig varmast om hjärtat. Han och jag har alltid haft en liten special connection och det är verkligen mattes lilla kisse.
Här i sthlm har jag ju som de flesta redan vet skaffat mig en liten helig birma vid namn Elvis. Mer speciell katt än så får man leta efter och vi jobbar redan nu på första avsnittet om Elvis i En annan del av Övik. Sjukt älskvärd katt och alla som träffar honom blir kär vid första ögonkastet. Vad de flesta dock kanske inte vet, är att jag nu har köpt en liten kompis till honom. Denna är dock en blandras mellan maine coon, perser, birma och norsk skogskatt, en liten katt tjej som fick namnet Ester. Sjukt smart och kaxig liten tjej, raka motsatsen till Elvis kan vi nog säga och jag tror att dom två tillsammans kommer bli en bra kombination. Elvis har redan börjar lära sig av lilla Ester, alltså inte tvärtom.
Detta var då inlägget om mina husdjur och jag ber om ursäkt för uppehållet som varit i bloggen, men dessvärre har det varit fullt på schemat på senaste tiden. Jag lovar dock att uppdatera så fort jag får en möjlighet till det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar