mamma tror ofta att jag vill ha bara för att ha. så är det verkligen inte. kan bara säga att har man i hela sitt liv varit omringad av nära och kära, alltid kunnat välja om man vill vara ensam eller ha sällskap.. och sedan helt plötsligt bli ensam, är iaf för mig sjukt jävla jobbigt. vissa dagar går bättre än andra, men det är fortfarande jobbigt. man skaffar vänner, som sedan lämnar en eller som jag sedan lämnar, vilket gör ensamheten ännu mer påtaglig. och hela tiden bli påmind över hur långt det är till ens riktiga vänner och familj. det suger, fullständigt kan jag lova er. jag har alltid haft familj och djur nära inpå. nu har jag inget. förutom alfons. men han sitter i en bur hela dagarna och gnager på äpplen, så det fyller inte ut tomrummet speciellt mkt. varför jag helt enkelt vill ha en katt just nu är för att ett sådant djur fyller ut tomrummet rätt så bra. man har någon som väntar på en när man kommer hem och som sover med en om nätterna. en hund hade ju varit det ideala, men det vet jag att jag inte kan ha. för jag skulle inte ha råd med hundvakt om dagarna. men en katt är för tillfället perfekt. och den katt jag vill ha kostar mellan 5-6500kr. jag har inte den blekaste jävla aning om vart jag ska få dom pengarna ifrån, men jag ska ha en katt. så är det bara. och eftersom det kommer vara en innekatt så är det alltid lättare att hitta kattvakt också eftersom den är flyttbar. om jag så ska börja sälja knark så ska jag ha en katt. jag ska börja dra i lite trådar för att få fram pengar. vi får se vart det slutar!
mamma+jag/ekonomi=ingen bra kombination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar