och det stämmer ju, rätt bra också för tillfället. men det går väl över nångång får man hoppas. det blev en piercing iaf, eller rättare sagt två. haha. det blev niiiiiice! jag trodde mamma skulle dö, men det gjorde hon inte. jag är stolt över na! :)
bara för att klargöra så kan jag meddela att det var Kicks jag skrev om i mitt förra inlägg. en speciell vän från övik. som nu bor i norge. och som jag inte hört något ifrån på evigheter. så man var ju orolig ett tag. men det visade sig att han levde och mådde bra. tur det! saknat honom iaf.
och mickis är iaf bäst. är bara tvungen att säga det. igår hade jag så förbannat jävla ont, så då kom hon över och höll mig sällskap. vi käkade lite middag, såg film och så! you rock! <3
imorgon blir det fest. hoppas jag på iaf. jag hoppas så innerligt att smärtan har gått över så man iaf kan gå. det kan ju vara en fördel. för då blir det fest. förhoppningsvis med jonas och gänget. det vore trevligt. mkt trevligt. men vi får se hur planerna artar sig!
nu ska jag försöka ta mig till globen så råttorna kan få någon mat. puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar