måndag 25 juni 2012

Be mine

Det är över en månad sedan jag skrev något här, men skrivlusten har verkligen inte infunnit sig. Eller jo, det har den, så nu ljuger jag. Skrivlusten har verkligen infunnit sig emellanåt, men endast då det varit mindre roliga tider och att alla inlägg skall ha en sådan klang är nog inge vidare för er läsare. Därför har jag hoppat att skriva.

Jag tänker faktiskt inte skriva något om det som har varit utan istället fokusera på det som händer nu. Jag har världens mest fantastiska pojkvän och jag är den lyckligaste i världen. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan honom just nu. Tillvaron i övrigt känns mestadels bara upp och ner, men han får den på något sätt till att vara väldigt stabil när jag är med honom. Känner mig så trygg i hans armar. Så älskad. och mer än så kan man inte begära.

Jag själv är som sagt väldigt ostabil just nu emellanåt. All ovisshet med akassan gör mig fullständigt knäpp. jag hatar att leva i ovisshet. Det vore så mycket enklare om man bara kunde få ett svar, då kan man även planera därefter. Men inte då! Tidigast september kommer jag att få ett svar, och vi som hade hoppats på nu i juni. Nåväl, vad är väl en bal på slottet!

Imorgon fyller bästa papps år så då blir det kalas. Dessvärre jobbar min älskade M men jag ska spara en tårtbit åt honom till tisdag istället. Då ska vi också göra klart allt i min lägenhet. Fixa till bron, plantera lite blommor och sätta upp mörkläggningsgardinerna. tvekar inte på att det kommer bli perfekt!

På onsdag blir det heldag igen med älskling. Jag längtar redan efter honom även fast han nästan nyss åkte. Känns fantastiskt mellan oss nu och jag hoppas verkligen att det fortsätter såhär. Du är svår att leva utan och jag är svår att leva med. Kloka ord från en klok man. Jag älskar dig, av hela mitt hjärta. Tveka aldrig på det.


Sedan kan jag bara påpeka att jag har världens mest fantastiska vän. Jag älskar Lindah över allt annat och hade inte klarat mig utan henne för fem öre. Ett så stort hjärta och fantastisk själ. Så förstående och så okrävande. Ett väldigt osvenskt ord blev det där men jag har inte bättre ordförråd än så just nu tyvärr. Det får ni stå ut med. Hur som helst, TACK för att du finns för mig. Och du vet att jag alltid kommer finnas för dig. Du är värd endast det bästa!

Min Midsommar var iaf alldeles underbar och jag hoppas att er var precis lika bra. Nu blickar vi framåt, tar sikte på torsk på Tallinn i juli och sedan en väldigt välbehövlig och underbar resa i vinter. Det kan endast bli bättre. Så är det bara. jag har min fulla tillit till det. Till dig. Till oss.

måndag 21 maj 2012

Brand new day

Det blev en lite mindre kris där efter förra inlägget, men precis som jag skrev också så löser sig allting i slutändan. På ett eller annat sätt. Det gäller bara att man låter saker ta sin tid, att man inte försöker påskynda något utan att man tillåter sig själv att känna det man faktiskt känner och sedan försöker redan ut vad som hände. Jag har iaf världens mest fantastiska pojkvän och även om vi båda har saker att jobba på så kommer vi lösa det tillsammans. För det är han och jag nu.

Tips från coachen:
Det lönar sig att faktiskt ta ett steg tillbaka ibland och be om förlåt.
Även om det ibland kan kännas som det absolut omöjligaste någonsin, så går det bara man vill. Det svåra är dock när man själv känner sig sårad och vill att den andra ska göra samma sak, men det går. Och det gick. Och om jag får säga det själv så är jag faktiskt riktigt stolt över mig själv att jag gjorde det också, för ni som känner mig vet att jag inte är särskilt duktig på att faktiskt backa ibland. Det är verkligen en av mina svagaste sidor och därav att jag faktiskt känner mig stolt. Resultatet av det hela blev fantastiskt. Min älskling tog med mig ut på middag och behandlade mig verkligen som en riktigt prinsessa. Det var en magisk kväll och jag kände verkligen hur älskad jag faktiskt är, det gäller bara för mig att få in det i mitt huvud i alla lägen. Inte bara i vissa. Men det kommer, var så säkra!

Lördagen bjöd verkligen på trevligheter! Jocke utklassade mig och Micke i bowling och gladast var nog räven. Jocke har verkligen hittat sig en ny idol och det är jag så otroligt glad över. Efter det så väntade en fantastisk middag ute på altanen, lite spel och sedan filmmys. Den här veckan har utan tvekan varit toppen!

Imorgon kommer äntligen mor och far hem vilket känns riktigt bra. Saknar alltid dom så fort dom åker! En överraskning väntar tydligen också så den ser vi framemot! Senare i veckan väntar mycket skolarbete, lite annat pyssel och jobb. Tråkigt bara när man måste jobba så många helger, men det är sånt man får ta och istället försöka ha lite helg mitt i veckan.


Nu säger jag godnatt iaf och önskar alla en fantastisk kommande vecka!



innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

söndag 13 maj 2012

One of those days

När spriten går in så går vettet ur. Min mor har alltid varit klok!

Helgen är förbi och jag har svårt för att bestämma mig om den var fantastisk eller fruktansvärd. Lite som Herr W; "Det kan va så förfärligt, det kan va så bra". Kanske går att välja båda? Hur som helst så var det iaf helt fantastiskt att få träffa Marcus igen, denna underbara lilla varelse. Jag är oerhört glad att vi har börjat umgås igen och det kommer definitivt bli mer av den varan. Jag lovar dig en "gör om gör rätt" kväll i sommar och det får lov att bli snart!

Sedan tackar jag någon där uppe över att jag har en så fantastisk vän som Lindah. Att du kan vara så förstående och så hjälpsam. Så accepterande och så äkta. Tack för att du är du.

Imorgon väntar sjukgymnasten och ett möte på step in. I veckan blir det nämligen hårdtag med träningen vilket känns riktigt skönt och sen på tisdag väntar jobb igen.

Gällande sommarjobb så löste det sig faktiskt riktigt bra i slutändan. Jag hamnade nämligen i den oerhört förnämliga situationen att jag kunde välja mellan 3 olika jobb. Jag har redan valt ett och hoppas på att det kommer kunna gå att kombinera med ett annat. Det återstår att se. Kom även på i samband med detta att jag hitils har varit på 9st intervjuer och det har slutat med att jag har fått samtliga 9 jobb. Rätt bra statistik på det om jag får säga det själv! 

Känner mig dock oerhört skamfylld, ledsen, besviken, ångestfylld och mindervärdig efter gårdagskvällen,  vilket resulterar i ett inre kaos. Det är så många känslor på en och samma gång så man har svårt att välja vilken man egentligen ska känna. Det blir som allt på en gång eller ingenting. Men allt löser sig så småningom så det är bara att invänta när tiden känner sig redo för det.




Ann-katarin Rosenblad, hon sveper en 8 drinkar i rad
utan att blinka, jo jag svär

"Jävlar i det" sa polaren Per

Jag hade med mig min gitarr,

spelte och sjöng med känsla och darr
och när jag bad om en kyss till tack,
så fick jag en smäll så läppen sprack

Ann-Katarin Rosenblad, temperament till den milda grad

muskler och stål både här och där
"Jävlar i det" sa polaren Per

Men kärlekens makt är stor som ni vet

först var hon kall men sen var hon het
först sa hon nej, och sen sa hon ja
därefter blev allt som det skulle va'

Ann-Katarin Rosenblad

först var hon sur och sedan glad
därefter fylldes hon av begär

"Jävlar i det" sa polaren Per

söndag 6 maj 2012

Somebody that I used to know

Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi trott för något år sedan att jag skulle vara där jag är idag. Och jag förstår nog inte riktigt ännu hur det faktiskt gick till heller.

Det är faktiskt såhär enkelt: Bestäm dig för att vara lycklig, och du blir lycklig. Så enkelt är det att göra valet, MEN, det är inte lätt alla gånger att följa sitt val. Det är inte enkelt alla gånger att fatta alla de beslut som faktiskt måste tas för att förändra dig, ditt liv och din tillvaro. Det krävs riktigt jävla tråkiga beslut faktiskt, men när resultatet kommer så lovar jag dig att du skulle kunna fatta samma beslut 10 gånger om igen. Det är värt allting. Allting är möjligt bara du själv vill. Det spelar ingen roll hur mkt din omgivning vill åt dig, du måste vilja det i ditt eget hjärta annars kommer det aldrig att funka. Tro mig, jag har prövat det och det misslyckades varenda gång. Jag gjorde mitt val för lite mer än ett år sedan och jag har fortfarande en oerhört lång väg kvar, MEN, jag har också kommit en lång bit på vägen vilket ger mig mer hopp för framtiden. Det är aldrig roligt att känna att man behöver "rensa" bort människor ur sitt liv som man har sett som sina vänner, men när någon tar mer energi än vad den ger så är det tillslut inte hållbart. Det gäller bara att man faktiskt vågar erkänna det för sig själv också. Man SKA vara egoistisk, för det som är viktigast i ditt eget liv är Du själv och du ska även fatta dina beslut efter det. Självklart så finns det gränser på allting och det gäller att man vågar titta på sig själv också för att inse sina egna fel och brister och inte bara alla andras. Man kan inte förändra andra människor, endast sig själv.

Så alla ni där ute som sitter hemma och är bitter, bestäm er! Antingen fortsätter ni vara bitter och helt enkelt lär er acceptera situationen eller så bestämmer ni er för att ni helt enkelt är värd mer och välj förändring.

Jag har i veckan som varit haft några helt fantastiska dagar tillsammans med min fina M. Jag vet inte hur det kom sig eller på vilket sätt, men jag har verkligen insett hur fruktansvärt mycket jag tycker om honom. Kanske har det handlat om rädsla tidigare. Att jag hela tiden har suttit och väntat på att han, precis som alla andra tidigare, också skulle lämna mig. Men det har inte hänt och jag kan faktiskt innerst inne känna att det inte kommer hända heller och därför tror jag att jag nu vågar tillåta mig själv att faktiskt känna kärlek. Den känslan har alltid tidigare varit förknippad med någonting dåligt och något jobbigt och då tror jag att av ren vana så sitter man bara och väntar på att det ska komma den här gången också. Men jag både vet och känner att han faktiskt älskar mig, hela mig, för den jag är och för hur jag ser ut och att han faktiskt kommer att stanna vid min sida. Känslan är fantastisk och jag trodde faktiskt inte att jag någon gång skulle få uppleva den. När man blivit "nykter" från sina onda tankar så inser man hur sjukt det faktiskt låter, att jag som endast 25år aldrig någonsin kommer att hitta någon. Det är ju självklart egentligen, eller ja, det har blivit självklart för mig men det var det inte tidigare. Jag är hur som helst väldigt glad att jag nu har kommit till de insikten och faktiskt kan tillåta mig själv att känna glädje, lycka och kärlek. Han är fantastisk och han får mig att bli ännu mera fantastisk. Det är så det ska vara. Det är kärlek.

På lördag blir det ännu mera kärlek tillsammans med några fruktansvärt fantastiska människor som är några av dom finaste vännerna jag har och jag längtar så oerhört mycket! Norrland får finbesök från storstaden och bästa marcus tillsammans med bästa rebecka kommer upp för att våldgästa staden! Jag hoppas även att rebecka har med sig sin nyfunna kärlek så att även jag får möjligheten till att träffa honom. Det kommer bli en alldeles magisk kväll med mycket skratt, kärlek, glädje och galenskaper! Håll i hatten!





Känn en doft av kärleken,
den sveper tyst förbi.
En kort sekund kan allt som lever här,
få känna harmoni.

Vill visa all min kärlek men hur förklarar jag,

det hemska som har hänt? - omöjligt!,
för skuggorna finns kvar.

måndag 30 april 2012

Stockholm i mitt hjärta

Jag tror inte att jag har hämtat mig riktigt ännu från stockholmsresan. Den var verkligen ett slag för sig.

Resan började ju dock med Umeå och en konsert med Takida. Perssons, Stenlunds, Sjöströms och så Micke såklart. Hotellet var bokat och champagnen var nerpackad. Konserten i sig var faktiskt för att vara ärlig den absolut sämsta jag någonsin varit med om med Takida, men det är såklart alltid trevligt att få höra dom men bättre har jag definitivt upplevt. Hade dock en underbart fin Michael som satt och strök mig över ryggen och masserade mina axlar under hela konserten, det gjorde såklart hela upplevelsen bra mkt bättre och mysigare. Kvällen spenderades sedan i baren på Scandic plaza då Bishops tydligen hade bestämt sig för att bygga om och självklart fick sig Mcdonalds ett nattligt besök av jocke, micke och jag. Även om konserten var dålig så var det en helt fantastiskt trevlig kväll. Fler såna tack!

Fredagsnatten var jag dock som ett barn innan julafton och tillslut så blev det lördagmorgon. Dagen med stort L kan man säga. Vi hämtade upp Lindah på tågstationen och sedan bar det iväg till flygplatsen och sedan ner till Stockholm och Bromma. Första anhalten: Systembolaget. Andra anhalten: Mcdonals. Det var lite så resten av resan kantades också. Lördagskvällen är en av det roligaste kvällarna jag har haft på så fruktansvärt länge. Det var The A-team som hade samlats, endast dom bästa och endast dom mest underbara människorna. Utgången av kvällen skrek succé. Fina Alex, Bästa Marcus, Kära Elsir och Fantastiska Lindah. Hade kunnat haft den förfesten i all evighet faktiskt. Kontentan blev att Marcus inte kan prata dialekter och gärna vill ha en ostsmörgås, jag skulle vara totalt odräglig att umgås med om jag pratade stockholmska, elsir borde alltid ha ID krot med sig (lämnade stavfelet medvetet), och alex och lindah får vi ge mer sprit till nästa gång. I vanlig ordning så tillbringade vi kvällen sedan på mitt kära Kellys och allt var precis som vanligt. Lika roliga och sköna människor, billig sprit, skön musik och grym stämning. Stockholm i mitt hjärta säger jag bara och jag önskar verkligen att ni alla som var med på lördag kunde bo här i Övik med mig istället. Tänk så underbart det hade varit, men vad är väl en bal på slottet?! Det får helt enkelt bli fler besök ner till storstaden så fort cashen har lust att visa sig i min börs.

Resten av stockholmsresan kantades av oerhört många intressanta och spännande studiebesök, fruktansvärt mkt ont i fötterna, X antal Mcdonaldsbesök, stress, tunnelbana, sena kvällar, tidiga mornar, bakisVM, shopping, irriterande lärare, solsken, glass och många fina träffar med ännu fler underbara människor. Gunilla han jag träffa över en lunch på fridays och det var lika trevligt som alltid. mycket givande samtal och i sommar så får du träffa M, det lovar jag! En middag med dom bästa och mest fantastiska Chanel tjejerna hanns med också och nästa gång får det allt bli en längre träff. Och bara för att bevisa ännu mer hur underbara och fina dom är så hade dom en present till mig. Kunde knappast bli mer lycklig! Det är lite samma här som jag nämnde tidigare att tänk om ni och mitt förra jobb kunde finnas i Övik, ack så bra det hade varit. men men, man kan ju inte få allt här i världen dessvärre och jag är iaf oerhört glad att vi kunde ses igen. Jag har saknat er oerhört mycket ska ni veta!

Summa summarum så var resan helt galet bra och för att inte tala om min reskamrat! Bästa lindah, du är så fantastisk så du vet inte ens om det själv! Jag är så glad att jag har dig och det får verkligen bli fler sthlmsresor tillsammans för attans så roligt jag hade med dig!

Nu såhär i lugnet efter stormen så mår jag faktiskt riktigt bra och jag behövde verkligen den där resan. Nu tillbringar jag några dagar med jobb och dom pengarna behövs verkligen. Tillbringar så mycket tid som det går med min fina M och jag blir bara mer kär i honom ju mer tiden går. Han är så bra på alla sätt och vis så jag förstår inte riktigt hur jag har lyckats få honom som. Och på tal om trollen (<3) så kommer han nu med mat till mig så på återseende alla fantastiska människor där ute!

onsdag 18 april 2012

We are young

Det var ett tag sedan jag skrev igen men det blir ju lite så med en blogg, att man skriver vid behov. Behovet uppstår ju som oftast också när man inte mår så bra, och därför kanske dom flesta inläggen inte blir så glada, men det är sånt man får ta. Det är min blogg och jag skriver då jag behöver. Men nu mina vänner ska ni inte oroa er för att det kommer bli ett deppigt inlägg, för jag är ändå, trots läget, rätt så glad.

Sedan sist så har jag hunnit med en himla massa. För det första så var det ju tävlingsafton hemma hos moster och det gick ju dessvärre inte riktigt enligt planerna. Mitt lag förlorade i alla tävlingar, utom en... Vem som hade mest promille i sig. Vet inte om det hänger ihop på något sätt. Nåväl. Vi hade iaf roligast, det kan jag lova er. Och prisa vare lekledaren för alla klockrena tävlingar, vad skulle vi göra utan henne?! Men det var ju inte allt vad aftonen hade att erbjuda, utan kvällen avslutades ju på Public tillsammans med min allra bästa och käraste Elsir. Vilket oerhört kärt återseende det var och jag har verklige saknat henne otroligt mycket. Det var en toppen kväll på alla sätt och vis och jag är glad att hon var på besök, även fast själva anledningen kanske inte var den roligaste.

Efter det så har ju min finaste M äntligen kommit hem och det känns så fruktansvärt skönt! Det är så himla underbart att äntligen ha honom här hos mig och man kan börja på ett "normalt" förhållande tillsammans. Jag njuter verkligen av varje sekund! Och på tal om finaste M så fyllde han ju år medan han var i Norge och därför hade jag planerat en överraskning åt honom här hemma. Vinkällaren var bokad och han fick en ölprovning i present. Min bästa moster hade ordnat maten och min andra bästa moster hade fixat tävlingar. Det innebar även att min fina M nu är officiellt presenterad för min kära släkt och jag tror nog att det gick alldeles utmärkt. han är så bäst min M! <3

Sedan har jag ju fått jobba några gånger också vilket jag är otroligt tacksam för när allt är som det är. Jag behöver verkligen allt jobb jag kan få så jag hoppas verkligen på fler gånger nu.

Nu på fredag väntar nästa äventyr och då bär det iväg till Umeå för att lyxa till det. Hotell väntar och förhoppningsvis en grym kväll med Takida! Deltagare är som följer: mor och far, morbror kenneth med carina och kusin joakim. Och tillslut efter lite övertalande så lyckades jag även få med mig M, vilket känns riktigt fint. Jag vet att han inte tycker om takida speciellt mkt men jag gör det verkligen och det betyder mkt för mig att ha honom med.

Kort därefter, på lördagen väntar det andra äventyret och förmodligen det största av dom också. Då bär det iväg ner till storstaden för festligheter och studiebesök. Det kommer bli årets största partajande tillsammans med min allra bästa Lindah då jag ska visa endast det bästa av storstaden för henne. tillsammans med oss kommer det vara ett par följeslagare som säkerligen kommer att förgylla tillvaron för oss, det är jag absolut säker på. Kajsas är väl ett måste, eller hur Elsir?! me längtar long time. Senare på veckan är det dags för allvarligheter då vi sluter upp med resten av skolan för en himla massa intressanta studiebesök. Jag ser verkligen framemot det och tror att det kommer bli väldigt givande. Kvällarna hoppas jag planeras in med många spännande middagar och jag hoppas verkligen på att få återse min kära Annika och Maria.

Nu ska jag krypa ner under täcket tillsammans med Ester efter en lång och väldigt kaos liknande dag på arbetet.

Puss och kram på er alla!

fredag 6 april 2012

Got left

Bland det absolut värsta jag vet, är människor som ska försöka trösta någon och sitter och säger att "allt kommer att ordna sig" "försök se ljuset i det hela" "det kommer bli bra snart" MEN DET VET JAG VÄL!! Ursäkta caps men jag är riktigt irriterad just nu. Jag förstår verkligen att människor som säger så gör det i all välmening, det förstår jag verkligen. Men det är ungefär som att jag är född igår när man säger sådär, för det fattar väl jag också att det är självklart att det kommer ordna sig. Livet kommer gå vidare och alla fantastiska ljuspunkter kommer tillbaka. Jag kommer inte dö av det här, DET FÖRSTÅR JAG OCKSÅ. Men, det gör ju ändå inte så att känslorna försvinner. Om mina föräldrar dör och nån idiot kommer och säger att "det kommer bli bra" så blir man väl inte glad på en sekund för det? alla förstår att efter svåra tider så kommer bra tider. livet fungerar så. men livet måste också tillåta att ibland så mår man dåligt. ibland så är man deppig. känner man något så måste man tillåta sina känslor att känna så. och visst, det kanske verkar för andra människor som att jag blir oerhört förtvivlad ibland över saker som jag kanske inte borde bli så förtvivlad över, men jag har tillbringat hela mitt liv med att trycka bort mina känslor och bli oerhört introvert istället och jag har insett att det inte fungerar så, och försöker nu med att tillåta mig själv att känna dom istället. tillåta mig själv att faktiskt må dåligt när jag gör det och verkligen vara lycklig när jag är glad. Och jag kan säga er att den taktiken fungerar bra mycket bättre än den andra. Så snälla ni, jag ber er å det ädlaste att gå och dö med såna dumma kommentarer såsom jag nämnt tidigare och istället bara finnas tillhands för mig. det räcker med ett fantastiskt litet sms som t.ex min oerhört underbara vän Anna skickade eller ett oerhört bra samtal som jag hade med min andra underbara vän Lindah. Man behöver inte tro att jag är född igår och inte förstår att det kommer ordna sig utan det vet jag. okej? bra!

Sedan sover jag ju såklart inget nu heller så mitt humör är likt en kameleonts färger. Det skiftar från sekund till sekund och jag vet inte alls vart jag har mig själv ibland. Det vet nog inte en kameleont heller.

Nu ska jag iaf ta och äta lite glass, fixa till tvätten och sedan se en film. Har ni sett Arne Dahl förresten? Om inte så borde ni göra det. Min favorit är med där, Matias Varela. Ni vet Jorge i snabba cash. Mums! hur som helst, se filmerna!