Bland det absolut värsta jag vet, är människor som ska försöka trösta någon och sitter och säger att "allt kommer att ordna sig" "försök se ljuset i det hela" "det kommer bli bra snart" MEN DET VET JAG VÄL!! Ursäkta caps men jag är riktigt irriterad just nu. Jag förstår verkligen att människor som säger så gör det i all välmening, det förstår jag verkligen. Men det är ungefär som att jag är född igår när man säger sådär, för det fattar väl jag också att det är självklart att det kommer ordna sig. Livet kommer gå vidare och alla fantastiska ljuspunkter kommer tillbaka. Jag kommer inte dö av det här, DET FÖRSTÅR JAG OCKSÅ. Men, det gör ju ändå inte så att känslorna försvinner. Om mina föräldrar dör och nån idiot kommer och säger att "det kommer bli bra" så blir man väl inte glad på en sekund för det? alla förstår att efter svåra tider så kommer bra tider. livet fungerar så. men livet måste också tillåta att ibland så mår man dåligt. ibland så är man deppig. känner man något så måste man tillåta sina känslor att känna så. och visst, det kanske verkar för andra människor som att jag blir oerhört förtvivlad ibland över saker som jag kanske inte borde bli så förtvivlad över, men jag har tillbringat hela mitt liv med att trycka bort mina känslor och bli oerhört introvert istället och jag har insett att det inte fungerar så, och försöker nu med att tillåta mig själv att känna dom istället. tillåta mig själv att faktiskt må dåligt när jag gör det och verkligen vara lycklig när jag är glad. Och jag kan säga er att den taktiken fungerar bra mycket bättre än den andra. Så snälla ni, jag ber er å det ädlaste att gå och dö med såna dumma kommentarer såsom jag nämnt tidigare och istället bara finnas tillhands för mig. det räcker med ett fantastiskt litet sms som t.ex min oerhört underbara vän Anna skickade eller ett oerhört bra samtal som jag hade med min andra underbara vän Lindah. Man behöver inte tro att jag är född igår och inte förstår att det kommer ordna sig utan det vet jag. okej? bra!
Sedan sover jag ju såklart inget nu heller så mitt humör är likt en kameleonts färger. Det skiftar från sekund till sekund och jag vet inte alls vart jag har mig själv ibland. Det vet nog inte en kameleont heller.
Nu ska jag iaf ta och äta lite glass, fixa till tvätten och sedan se en film. Har ni sett Arne Dahl förresten? Om inte så borde ni göra det. Min favorit är med där, Matias Varela. Ni vet Jorge i snabba cash. Mums! hur som helst, se filmerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar