Somebody that I used to know

Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi trott för något år sedan att jag skulle vara där jag är idag. Och jag förstår nog inte riktigt ännu hur det faktiskt gick till heller.

Det är faktiskt såhär enkelt: Bestäm dig för att vara lycklig, och du blir lycklig. Så enkelt är det att göra valet, MEN, det är inte lätt alla gånger att följa sitt val. Det är inte enkelt alla gånger att fatta alla de beslut som faktiskt måste tas för att förändra dig, ditt liv och din tillvaro. Det krävs riktigt jävla tråkiga beslut faktiskt, men när resultatet kommer så lovar jag dig att du skulle kunna fatta samma beslut 10 gånger om igen. Det är värt allting. Allting är möjligt bara du själv vill. Det spelar ingen roll hur mkt din omgivning vill åt dig, du måste vilja det i ditt eget hjärta annars kommer det aldrig att funka. Tro mig, jag har prövat det och det misslyckades varenda gång. Jag gjorde mitt val för lite mer än ett år sedan och jag har fortfarande en oerhört lång väg kvar, MEN, jag har också kommit en lång bit på vägen vilket ger mig mer hopp för framtiden. Det är aldrig roligt att känna att man behöver "rensa" bort människor ur sitt liv som man har sett som sina vänner, men när någon tar mer energi än vad den ger så är det tillslut inte hållbart. Det gäller bara att man faktiskt vågar erkänna det för sig själv också. Man SKA vara egoistisk, för det som är viktigast i ditt eget liv är Du själv och du ska även fatta dina beslut efter det. Självklart så finns det gränser på allting och det gäller att man vågar titta på sig själv också för att inse sina egna fel och brister och inte bara alla andras. Man kan inte förändra andra människor, endast sig själv.

Så alla ni där ute som sitter hemma och är bitter, bestäm er! Antingen fortsätter ni vara bitter och helt enkelt lär er acceptera situationen eller så bestämmer ni er för att ni helt enkelt är värd mer och välj förändring.

Jag har i veckan som varit haft några helt fantastiska dagar tillsammans med min fina M. Jag vet inte hur det kom sig eller på vilket sätt, men jag har verkligen insett hur fruktansvärt mycket jag tycker om honom. Kanske har det handlat om rädsla tidigare. Att jag hela tiden har suttit och väntat på att han, precis som alla andra tidigare, också skulle lämna mig. Men det har inte hänt och jag kan faktiskt innerst inne känna att det inte kommer hända heller och därför tror jag att jag nu vågar tillåta mig själv att faktiskt känna kärlek. Den känslan har alltid tidigare varit förknippad med någonting dåligt och något jobbigt och då tror jag att av ren vana så sitter man bara och väntar på att det ska komma den här gången också. Men jag både vet och känner att han faktiskt älskar mig, hela mig, för den jag är och för hur jag ser ut och att han faktiskt kommer att stanna vid min sida. Känslan är fantastisk och jag trodde faktiskt inte att jag någon gång skulle få uppleva den. När man blivit "nykter" från sina onda tankar så inser man hur sjukt det faktiskt låter, att jag som endast 25år aldrig någonsin kommer att hitta någon. Det är ju självklart egentligen, eller ja, det har blivit självklart för mig men det var det inte tidigare. Jag är hur som helst väldigt glad att jag nu har kommit till de insikten och faktiskt kan tillåta mig själv att känna glädje, lycka och kärlek. Han är fantastisk och han får mig att bli ännu mera fantastisk. Det är så det ska vara. Det är kärlek.

På lördag blir det ännu mera kärlek tillsammans med några fruktansvärt fantastiska människor som är några av dom finaste vännerna jag har och jag längtar så oerhört mycket! Norrland får finbesök från storstaden och bästa marcus tillsammans med bästa rebecka kommer upp för att våldgästa staden! Jag hoppas även att rebecka har med sig sin nyfunna kärlek så att även jag får möjligheten till att träffa honom. Det kommer bli en alldeles magisk kväll med mycket skratt, kärlek, glädje och galenskaper! Håll i hatten!





Känn en doft av kärleken,
den sveper tyst förbi.
En kort sekund kan allt som lever här,
få känna harmoni.

Vill visa all min kärlek men hur förklarar jag,
det hemska som har hänt? - omöjligt!,
för skuggorna finns kvar.