söndag 18 december 2011

Long time no see

Jag vet. det är pinsamt. ordentligt mycket faktiskt när man tittar på hur sjukt länge sedan det var som jag skrev här. Det har varit så många gånger som jag både velat och verkligen behövt få skriva här men som bara inte blivit av. Den största anledningen till varför är för att jag inte har haft något eget internet, och att sätta sig via mobilen och skriva ett inlägg har bara inte känts aktuellt. Men nu så mina vänner, nu är det äntligen dags för ett inlägg.

Det är mycket som har hänt och mycket som jag borde ha skrivit om som sagt. Till exempel utlandsresan som jag gjorde tillsammans med mor och far till Madeira, minst sagt helt fantastiskt. Vilken resa vi fick! Firade även min födelsedag där nere tillsammans med föräldrar, hotell och restaurang. Mycket trevligt. Sedan har jag ju både tappat ett jobb och lyckats skaffa mig ett nytt. Joråsatte, här händer det grejer! Trivs fruktansvärt bra på det nya och jag hoppas det blir mer av den varan framöver. Sedan har jag ju gått ner en del i vikt, vilket också känns riktigt grymt. har aldrig varit såhär motiverad tidigare och det märks verkligen på hur bra det har gått. Nu blir det ju dessvärre lite små fusk här o var med julbord och liknande och snart är det julafton och sedan nyår. Men när allt det är över då kommer ett ordentligt ryck så håll i hatten!

Sedan kan jag ju bara tillägga som en liten parentes att jag har ju även gått från att vara blondie till att vara brunett igen som ni kan se på bilderna nedan och ack så mkt bättre jag trivs som brunett!




Men att sitta här och skriva om det som har varit känns väl kanske inte så aktuellt, och det är nog inte det som jag behöver få skriva av mig av heller. Ni vet ju som så väl att min filosofi alltid har varit att allting har en mening och det står jag verkligen fortfarande fast vid. Var sak har sin tid på något sätt och det gäller att hitta själva andemeningen till allt som händer för att lättare kunna gå vidare när just saker händer. Helgen som precis var har innehållit så otroligt mycket men ändå så otroligt lite motför vad som egentligen var tänkt. Jag har suttit och funderat väldigt mycket på min 6,5h långa resa hem och jag vet fortfarande inte om det var bra eller dåligt. Kanske en blandning av båda. Fredagskvällen som var är iaf utan tvekan den finaste kvällen hittils i mitt liv. Det var verkligen en comme une histoire! På ett sätt. Och på ett annat sätt något av det mest tragiska som varit. Nu för tiden är det ju inte riktigt min grej att sitta och fundera på och vara ledsen över något dåligt som har hänt utan istället fokusera på det positiva och det vackra, så jag väljer nog även denna gång att försöka med att fokusera på just det, även om det andra gärna slinker in lite i bilden. Jag kan säga att jag aldrig någonsin tidigare har känt mig så vacker som jag gjorde då, och att vid ett sådant tillfälle få så otroligt många och alldeles underbara komplimanger är något av det bästa jag varit med om. Den känslan går bara inte att beskriva. Det var både en person vid min sida som fick mig att känna mig vacker men också jag själv. Och det är lite av just det här jag tänker fortsätta ha i mina tankar, och inte det andra. För alla vi människor kan göra misstag, det är endast mänskligt. Frågan är bara hur många chanser man skall ge dessa människor? Hur vet man vad dom är värda och inte? Jag vill så gärna tro det bästa om alla, men om samma person fortsätter att göra dessa misstag, hur många chanser är den människan då värd? Det som är lite spännande är också att vi just nu i skolan läser en bok som heter "Det var inte mitt fel" och som handlar just om hur man kan tolka dessa fel och "godta" dem eller ej pga omständigheter. Det jag hittils kommit fram till är iaf att det tyvärr inte finns något konkret svar på den frågan. Det går bara inte att veta. Det man får lita på är helt enkelt sitt eget hjärta och sina egna känslor. Det som dock händer är att man såklart får ta konsekvenserna av sitt handlade, och därför så vet också den här personen vad som nu gäller om han vill rätta till sitt misstag. Rättar man då till misstaget så tycker iaf jag att man helt klart är värd en till chans, men sumpar man även detta så tycker jag att då har man gjort det beslutet själv och ingen annan. Då är ansvaret helt och hållet på den personen. Hur som helst så är det iaf otroligt mycket att rätta till och jag kan endast hoppas på det bästa. För ack vilken fantastiskt vacker kväll vi hade tillsammans, det kan inget ta ifrån oss. Jag kan bara hoppas att det blir fler av dom, för det var precis som du själv sa; Som det mest naturliga i hela världen.




Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar