Just nu känns det mesta som en enda stor röra faktiskt om jag ska vara ärlig. Haft några underbara dagar i skolan och återfått lite energi, tills jag precis hinner komma hem och blir nertryckt på noll igen. Jag har världens bästa mamma i de flesta lägena och jag älskar henne över allt annat men ibland skulle jag bara vilja fet kräkas över henne. Jag blir så trött på hennes humör ibland så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och ibland går det fan i mig inte att lära gamla hundar att sitta. Jag blir bara så fruktansvärt irriterad när jag tänker på hur oerhört mycket jag har jobbat med mitt humör men jag har inte ett dugg för det ibland känns det som. Självklart vet jag ju innerst inne att jag har det, men ibland känns det bara så galet hopplöst. Ni kanske förstår känslan.
Skolan har som sagt varit lika intressant som vanligt och det blev ännu fler aha-upplevelser. Den största kom nog ikväll faktiskt och gav svar på oerhört mycket. Eller egentligen kanske jag redan hade svaret innan men det blev som en stor bekräftelse på det hela. Ibland måste man vara "elak" för att vara snäll. Ni som förstår, ni förstår helt enkelt. Det var helt enkelt många tråkiga minnen som kom tillbaka och jag kan bara önska att man hade varit lika klok då som nu.
Sedan saknar jag min lilla Hugo så jag håller på att gå sönder. Det gör så fruktansvärt ont i mig att han bara är borta. Och speciellt på det sätt han var tvungen att försvinna på, det finns ingen som helst logik i det varför det var tvunget att hända. Men allting har en mening och jag ser framemot den dagen då jag kommer förstå varför.
Flytten gick iaf fantastiskt och jag har världens finaste släkt! Jag tackar alla så otroligt mycket för hjälpen och det var värt så himla mycket! Kvällen var helt fantastisk och jag hoppas det blir fler såna. Min kära moster Carina hade säkert gjort världens godaste trerätters (det såg så ut iaf eftersom jag inte äter sån mat nu) och sedan hade dom fixat klockrena tävlingar. Lag 2 (mitt lag) tog såklart hem storvinsten efter seger i ALLA (!!) grenar. Jag säger bara domino! Det som kvarstår nu är en hel hög med kartonger i nya lägenheten och lite småplock i gamla, sedan kommer det bli kanon på Nygatan 48!
Sedan är jag så jävla stolt över mig själv som ännu (!!) varken har druckit dricka, ätit godis eller något annat dåligt. Ikväll satt jag och luktade på en kärleksmums innan jag gav den till min klasskamrat. Det är iaf ett fruktansvärt stort steg för att vara jag. Hittils har vågen visat -5kg och jag hoppas på fler minus i fortsättningen.
På lördag vankas årets stora fest uppe i Fors som jag ser fruktansvärt mycket fram emot. Jag kan inte tänka mig annat än att det kommer bli helt fucking awesome! Fortsättning följer på detta.
Vi tar oss aldrig mera dit igen, säg att allt är bra
Det har vart en lång dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar