Söndermarken

Nu sedan all eufori, kärlek, upprymdhet och magiska känsla innom mig har lagt sig så blir dessvärre detta inlägg inte alls lika bra, men det får helt enkelt gå ändå.

För snart en vecka sedan upplevde jag mitt livs bästa konsert någonsin i Umeå. Jag trodde jag hade upplevt det i Sydafrika. Utomhusscen, stjärnklart, zebror som går i bakrunden och fantastisk musik... Men det visade sig att till och med det skulle bli överbevisat. Av en ensam person från Linköping, i en intim, fullsatt liten konferenslokal uppe i Umeå. Jag pratar såklart om herr Lars Winnerbäck. Jag har ändå varit på en hel del konserter med honom men det finns ingen av dom som ens är i närheten av det jag var med om då. Det vi var med om. Jag var ju faktiskt där med min kära mor, och herr Lars Winnerbäck har ett nytt fan efter detta kan jag lova er. Hon har ändå knappt hört Winnerbäck, kanske max 5 låtar på sin höjd, och hon tyckte inte att han spelade en enda dålig låt på hela konserten. Det är ett rätt bra betyg för en som knappt lyssnat på honom. För första gången någonsin så grät jag till hans låt Söndermarken, som annars är en låt som jag alltid lyssnat på de gånger man varit glad och upprymd, inte en sorgsen låt som de andra. Men ack så vacker han gjorde den! Jag hade velat stanna kvar i det ögonblicket för alltid!

Vad har hänt sedan dess då? Inte mycket faktiskt. Eller så har det egentligen hänt mycket men inte något att ta upp här. Imorgon ska jag iaf få nycklarna till lägenheten och i helgen börjar jag lite smått med att packa inför nästa veckas flytt! Gud så jag längtar! Kanske inte just att behöva flytta allting men till att inreda. Kommer bli grymt!

Insåg även idag att oktober månad snart har passerat vilket snart betyder reeeeeeesaaaaaaa!! Jag längtar så att jag snart går av tror jag. Eftersom jag inte fick njuta av det vackra väder som var i sommar så ser jag verkligen framemot solen där nere. Pool, drinkar, sol, strand och mys. Det blir fint!