Det är märkligt hur allting bara kan förändras på några få dagar. Hur allting bara kan rasera i ett naffs. Det är som det står skrivet; "Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral".
För bara några veckor sedan så avlivade vi vår älskade Gustav då han var väldigt sjuk och gammal. Det kändes ändå som ett korrekt beslut även fast det var svårt att ta, men jag kunde ändå på något sätt acceptera det.
För några dagar sedan så dog min barndomsväns pappa i cancer. Jag tycker att jag har nog svårt för att acceptera det, hur ska hon någonsin kunna göra det? jag tycker att själva tanken bara är för jobbig för att ens tänka, och hon ska leva med det. Det är så sjukt så att det går inte ens att tänka.
För ungefär 72h sedan så dog vår älskade lilla Hugo. Han hade med största sannolikhet blivit påkörd då hela hans bakdel nästintill var helt krossad och han skrek som han aldrig någonsin gjort förut. Han hyperventilerade och flåsade precis som en hund. Han kunde inte gå så han drog sig sakta, skrikandes fram. Det är något av det absolut värsta jag nånsin varit med om. Jag kommer aldrig glömma den synen. Jag kommer aldrig glömma hans skrik. Sedan fredagsnatt har jag drömt mardrömmar varenda natt. Det gör så ont i mig bara jag tänker på det och jag saknar honom så fruktansvärt mkt. Min lilla bus. Min lilla tjockis. Min lilla Hugo.
Jag kan inte för denna värld förstå varför vi skulle förlora båda katterna såhär tätt inpå varandra. Många tänker att det ändå bara var katter, men för mig var dom en stor del av mitt liv. Det var mina familjemedlemmar. Gustav kan jag ändå på något sätt acceptera, men inte Hugo. Det var så orättvist.
Om man nu ska ha med något positivt i det här inlägget så ser jag iaf fram emot torsdag. Det är det enda jag söker tröst i nu. Min kära Winnerbäck. Det kanske låter märkligt men många har sin bibel och jag har hans låtar. I varje situation, i varje jobbigt ögonblick så hittar jag en textrad att finna tröst i. Finna någon mening med. Och egentligen spelar det väl ingen roll om det så är en bibel eller en låt, alla behöver vi något att söka tröst och mening i.
För övrigt så är jag hemma med munsår, feber, illamående och världens huvudvärk. Förmodligen svaret på det jag skrivit om ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar