lördag 11 februari 2012

Du som reser mig

Nog för att jag hade mina aningar att 2012 skulle bli ett bra år, men att det skulle börja såhär hade jag aldrig ens i min vildaste fantasi vågat drömma om.

Som dom flesta redan vet så är jag nu hemkommen ifrån utlandet (läs: norge) och det blev hela 10 dagar där borta. 10 fantastiskt underbara dagar. Hade det inte varit för skolan så hade det definitivt blivit fler dagar, men verkligheten fanns ju någonstans där hemma och den ropade tyvärr tillbaka mig. Hur som helst så hade jag det; alldeles, alldeles..... alldeles underbart, som min kära vän askungen brukar säga. Jag har nog dock aldrig diskat så mkt i mitt liv som jag gjorde då men det var värt varenda gaffel och jag hade mer än gärna diskat ett dussintal gafflar till om det så behövdes. Jag mår verkligen så himla bra tillsammans med M och han gör mig otroligt lycklig. Allting känns så oerhört rätt och som början på en comme une historie. Jag ville definitivt inte alls åka hem och jag kunde ju bara hoppas på att vi skulle ses igen. Och visst skulle det bli tidigare än vad jag hade hoppats på! Redan nu den 20e så åker jag utomlands igen och kommer vara där i 6 dagar, sedan bär det iväg till utlandet på riktigt. Krakow är destinationen och där kommer vi vara i 4 nätter. Som jag längtar!


Just idag är jag även hemkommen från Sundsvall där jag precis har varit på utbildning med BOJ. Det var alla jourerna från västernorrlands län som träffades och vi fick vara med om fantastiska föreläsningar! Fruktansvärt intressanta var dom och en gav mig till och med en uppenbarelse om hela mitt liv. helt plötsligt så förstod jag allting. precis allt. mitt beteende, varför jag har gjort som jag gjort, hur det har kommit sig osv. allting bara föll på plats, så nu ska jag bara hitta åt någon att prata med det om! Kvällen igår går ju till historien som en klass för sig också. Herregud säger jag bara. Man kan säga att jag visade vart skåpet skulle stå iaf. Schemat från början såg ut som så att middagen skulle serveras till toner av taubes trubadurband. Ni kan inte ens förstå lyckan som infann sig när Lars talade om att detta nu tyvärr blivit inställt men att dom hade lyckats ordna fram 2st tjejer som istället skulle spela lite musik för oss. och lyckan som sedan infann sig när dessa två tjejer talade om för oss att det senare skulle bli en musiktävling kan jag inte ens förklara för er. Det var som att jag blev full på lycka. Resultatet? Mitt lag: 25, Andra laget: 2. Som det ska vara med andra ord.


Sedan förstår jag faktiskt inte alls vad som håller på att hända just nu om jag ska vara riktigt ärlig. När allting är för bra för att vara sant, då kommer min störda hjärna fram och säger att det är ju självklart att något sånt här fantastiskt måste jag inbilla mig. Såhär bra kan det inte vara. Men efter ett tag så kommer min nya lilla hjärna fram som jag kallar vision 2012 och talar om för mig att det faktiskt KAN vara såhär bra. och att jag faktiskt är VÄRD att det är såhär bra. Det är inte något jag inbillar mig och jag vet att det är ömsesidigt. M är en helt fantastisk person och jag förtjänar verkligen honom. Och han förtjänar verkligen mig och allt jag har att ge honom. Jag tror på det här och jag tror på att det kan bli något bra av det. Jag låter tiden utvisa och jag låter min tilltro vara på tiden. Jag och min nya hjärna kommer nog bli ett par väldigt bra vänner så småningom. Uppsägningstiden på den andra hjärnan är tyvärr rätt lång bara men snart så.




Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar