we are golden

kommentarer om igår blir bara överflödigt. första halvan av kvällen var nog bland det roligaste jag har upplevt och andra halvan hör nog till det sämre. men det kan lätt bli så när spriten går in och förståndet ut. vi hänger dock inte läpp för det utan hoppas bara helt enkelt att det inte upprepas. idag var det ju min tur att inte riktigt tänka till så det kanske jämnar ut sig i slutändan? vi får hoppas på det. hur som helst var det iaf fantastiskt roligt att få träffa danne och bakisdagen idag var helt klart värt det. det absolut bästa på kvällen måste jag nog bara få säga var när marcus var på gröna lund. få saker som slår det, helt klart.

att ha hamnat i säng runt fem tiden för att sedan kliva upp kl sju och åka iväg för att spela match är helt klart inget jag rekommenderar. kräket i pauserna var en självklarhet, likaså vår förlust med endast en avbytare. men att stämma upp i skönsång till låtar som hakuna matata, pärleporten, havet är djupt, stad i ljus med flera är nog den bästa uppvärmningen innan match jag varit med om. skönare gäng än vårt lag får man verkligen leta efter.

det gäller att vara med i svängarna och för tillfället sitter jag på bussen på väg hem mot kära övik. imorgon blir det eventuellt kattköp i umeå, så vi får se om jag kommer tillbaks med en liten kisse eller inte. jag lovar att uppdatera.



och du, jag tänker på dig ibland med. bara så du vet. :*

Pärlor

Tack Oskar för din kommentar tidigare, den värmde verkligen.
Du är bra söt du :*

let me go.

efter en natt med ingen sömn och enbart tårar så satte jag mig på tåget emot uppsala och till mina underbara vänner martin och ida. jafar och jago. det må ha varit fel att ha skippat jobbet, men jag var bara tvungen att komma iväg. jag gjorde det för min egen skull, och vilken fantastiskt dag jag har haft! dessa två underbara varelser har verkligen räddat mig. det är så enkelt, så uppskattat och så ärligt. jag älskar dessa två fantastiska människor av hela mitt hjärta. och på tal om detta så bör det tilläggas att Ida nu bor på en bondgård ute på landet. drömplace a la jenny. att få sitta i solen, med mina två bästa vänner och ha en katt i knät, samtidigt som fåren bräker lite smått i bakrunden, det är för mig ren och skär lycka. man kan inte må bättre än då. tanken med min diet var att jag skulle äta ett äpple till lunch idag. det blev inte mkt av det kan jag säga när jag upptäckte att fåren tyckte om äpplet mer än mig. och det var det värt. varenda liten bit! jag önskar att denna känsla kunde hålla i sig för evigt.

på fredag är det dags för nya festligheter och man kan ju bara hoppas att danne tar sitt förnuft till fånga och drar med sina vänner hit på en hejdundrande fest! om inte annat så kommer jag och sofie att få en toppenkväll som alltid. siktet ligger på en rejäl karatefylla. det kan minst sagt behövas för att glömma alla onda ord jag har som ekar inom mig. nu blir det iaf sängdags och jag hoppas på iaf några timmars sömn inatt. godnatt folket.


"Du ville bara hjälpa till och vara snäll,
mot dom som praktiskt taget ingenting förstår.
Du ville bara göra gott och ändå fick du namnet Fröken svår"

if i were a boy

jag editerar mitt inlägg och jag ber så hemskt mkt om ursäkt för hur jag reagerade tidigare. men jag kommer aldrig om ursäkt för vad jag reagerade över. men jag editerar, för jag tänker inte sjunka ner till din nivå. istället för att gå ur situationen med huvudet högt, så hackar du ner dig själv bara ännu mer. att du fortfarande kan kalla mig falsk, det övergår verkligen mitt förstånd och det bevisar bara ännu mer att jag gjorde rätt val. kalla det test för hur du skulle ta mitt svar som, men du bevisade bara ännu mer mina tankar. och att du fortfarande inte förstår varför jag gjorde som jag gjorde i fredags det förstår jag verkligen inte heller. jag har inte kunnat ge dig ett bättre svar än det. men jag ångrar mig bittert. jag skulle ha låtit dig sova över och låtit allting hända så hade du varit precis som alla dom andra. det verkar tydligen ha varit ett bättre val enligt dig. förlåt att jag trodde mer på dig.

Vad konstigt att du vinglar för dig själv när du har svårt att stå.
Din vän har gått ifrån dig med miraklet som du väntat på.
Det blir max ett litet skvaller när du slutligen faller.
Och ingen står och tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på nånting mer än bara kicken, idiot!




Och sen kommer du. som jag verkligen hade riktigt trevligt med. jag ångrar mig bittert, oh så bittert. det ska gudarna veta! men jag kan tyvärr inte göra annat. jag gjorde ett fel, jag är inte mer än mänsklig. alla har vi våra sätt att försöka glömma och gå vidare, bara det att mitt sätt blev så jävla dumt och tokigt i den här situationen. jag ber än en gång om förlåt.

Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

this is the life.

jag älskar sofie. skulle jag förlora henne som vän så vet jag inte vad jag tar mig till. hon är en sån underbar människa denna lilla sofie. tack för att du finns i mitt liv!


för alla er andra så tycker jag att ni skall ta och läsa det här.
Det är ett par sanningens ord från denna underbara lilla vän, och hon vet precis hur det är. något som ni andra aldrig skulle kunna förstå. men vi som är i den situationen förstår precis vad hon pratar om. läs den, this is the life.

3 doors down

Memories have left you broken
And the scars have never healed
The emptiness in you is growing
But so little left to fill
You're scared to look back on the days before
You're too tired to move on
And now you think that you're the only one who doesn't

Have to try
And you won't have to feel
If you're afraid to fight
Then i guess you never will
You hide behind your walls
Of maybe nevers
Forgetting that there's something more
Than just knowing better
Your mistakes do not define you now
They tell you who you're not
You've got to live this life you're given
Like it's the only one you've got

What would it take
To get you to say that i'll try
And what would you say if
This was the last day of your life

moneybrother

jag funderar seriöst på att ta ett lån. fan alla har ju ändå lån livet ut verkar det som på studieskulder osv osv. jag vill ta ett lån och göra en operation. skulle det vara så fruktansvärt? så kanske man kan börja leva på riktigt sen. jag tror inte jag kommer få ro i kroppen förän något sådant är gjort. jag känner att jag bara dras åt alla håll hela tiden. flytta hem, stanna kvar här, jobba utomlands, flytta hem, börja plugga, flytta till umeå, söka nytt jobb här, jobba utomlands. sådär ser det ut hela tiden. jag kommer bli seriöst galen snart.