Mycket har hänt på kort tid vill jag lova och det har minst sagt varit en intensiv vecka på senaste tid. Förra helgen tillbringades ute på sjön tillsammans med Linda och alla andra fantastiska människor, ingen söp överbord utan alla höll sig ombord. Måste säga att även fast jag var så galet bakis på lördagen så var det ändå en helt fantastisk dag. Fler sådana tack! Och Linda, jag hoppas att en norrlandsresa snart är inplanerad för din del, du är varmt välkommen!
Äntligen har skolan dragit igång på riktigt och jag ska erkänna för er att jag var ordentligt nervös inför första dagen. Alla hade sedan innan skickat in en presentation av sig själv, lite allmän info med ålder, civilstånd osv och utifrån det så hade jag på en gång dragit slutsatsen om att det kommer bli ett riktigt tråkigt år med den klassen. Medelåldern låg väl på 30-40 år och hälften var gift och hade barn kändes det som. Ack så fel man kunde ha. Ni som känner mig väl vet ju att jag egentligen är en väldigt blyg person och inte alls tycker om folksamlingar där jag inte känner någon, så detta skulle ju bli en prövning för mig då jag verkligen inte kände någon alls och skulle åka dit helt själv. Jag tog mig i kragen iaf och åkte dit och hoppades på det bästa. Och vilken fantastisk dag det blev av det hela! Vilket fantastiskt gäng jag har lärt känna på endast tre dagar och vilka underbara människor som kommer att vara i klassen det närmaste året. Vi har på den korta tiden redan blivit som en liten familj, så undra hur det kommer att se ut när vi har gått ett år! Jag blir så stolt över vissa av dom som är där, dom är så modiga, så orädda på något sätt. Dom berättar deras liv och vad dom har varit med om inför egentligen okända människor. Ingen dömer och ingen kritiserar, utan alla stöttar varandra. Jag vill bara krama om alla och stoppa ner dom i min ficka och bevara dom där för alltid, så fantastiska är dom. Jag vill alltid ha skola.
Men på tal om verkligheten då, idag hade jag min första dag på mitt nya jobb och det gick faktiskt oväntat bra. Starten var väl lite sisådär men i slutet av dagen så satt jag med en bokning till kilimanjaro för 9 personer. inte fy skam om jag får säga det själv faktiskt.
Vad väntar i helgen då? Jo endast vila faktiskt och middag hemma på Håvgatan i vanlig ordning. Känns skönt med lite lugn och ro för omväxlingsskull.
Och på tal om Gustav, min kära kisse. Det kommer ägnas mycket tid till honom i helgen, för sedan är tiden slut för hans del. Jag säger som dom i serien Vänner; "It's an end of an era".
Må väl kära vänner, på återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar