En resa, många intryck

Du som reser mig

2012-02-11T18:44:00.002+01:00

Nog för att jag hade mina aningar att 2012 skulle bli ett bra år, men att det skulle börja såhär hade jag aldrig ens i min vildaste fantasi vågat drömma om.

Som dom flesta redan vet så är jag nu hemkommen ifrån utlandet (läs: norge) och det blev hela 10 dagar där borta. 10 fantastiskt underbara dagar. Hade det inte varit för skolan så hade det definitivt blivit fler dagar, men verkligheten fanns ju någonstans där hemma och den ropade tyvärr tillbaka mig. Hur som helst så hade jag det; alldeles, alldeles..... alldeles underbart, som min kära vän askungen brukar säga. Jag har nog dock aldrig diskat så mkt i mitt liv som jag gjorde då men det var värt varenda gaffel och jag hade mer än gärna diskat ett dussintal gafflar till om det så behövdes. Jag mår verkligen så himla bra tillsammans med M och han gör mig otroligt lycklig. Allting känns så oerhört rätt och som början på en comme une historie. Jag ville definitivt inte alls åka hem och jag kunde ju bara hoppas på att vi skulle ses igen. Och visst skulle det bli tidigare än vad jag hade hoppats på! Redan nu den 20e så åker jag utomlands igen och kommer vara där i 6 dagar, sedan bär det iväg till utlandet på riktigt. Krakow är destinationen och där kommer vi vara i 4 nätter. Som jag längtar!

Just idag är jag även hemkommen från Sundsvall där jag precis har varit på utbildning med BOJ. Det var alla jourerna från västernorrlands län som träffades och vi fick vara med om fantastiska föreläsningar! Fruktansvärt intressanta var dom och en gav mig till och med en uppenbarelse om hela mitt liv. helt plötsligt så förstod jag allting. precis allt. mitt beteende, varför jag har gjort som jag gjort, hur det har kommit sig osv. allting bara föll på plats, så nu ska jag bara hitta åt någon att prata med det om! Kvällen igår går ju till historien som en klass för sig också. Herregud säger jag bara. Man kan säga att jag visade vart skåpet skulle stå iaf. Schemat från början såg ut som så att middagen skulle serveras till toner av taubes trubadurband. Ni kan inte ens förstå lyckan som infann sig när Lars talade om att detta nu tyvärr blivit inställt men att dom hade lyckats ordna fram 2st tjejer som istället skulle spela lite musik för oss. och lyckan som sedan infann sig när dessa två tjejer talade om för oss att det senare skulle bli en musiktävling kan jag inte ens förklara för er. Det var som att jag blev full på lycka. Resultatet? Mitt lag: 25, Andra laget: 2. Som det ska vara med andra ord.

Sedan förstår jag faktiskt inte alls vad som håller på att hända just nu om jag ska vara riktigt ärlig. När allting är för bra för att vara sant, då kommer min störda hjärna fram och säger att det är ju självklart att något sånt här fantastiskt måste jag inbilla mig. Såhär bra kan det inte vara. Men efter ett tag så kommer min nya lilla hjärna fram som jag kallar vision 2012 och talar om för mig att det faktiskt KAN vara såhär bra. och att jag faktiskt är VÄRD att det är såhär bra. Det är inte något jag inbillar mig och jag vet att det är ömsesidigt. M är en helt fantastisk person och jag förtjänar verkligen honom. Och han förtjänar verkligen mig och allt jag har att ge honom. Jag tror på det här och jag tror på att det kan bli något bra av det. Jag låter tiden utvisa och jag låter min tilltro vara på tiden. Jag och min nya hjärna kommer nog bli ett par väldigt bra vänner så småningom. Uppsägningstiden på den andra hjärnan är tyvärr rätt lång bara men snart så.

Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad

Titanium

2012-02-01T20:42:00.002+01:00

Jag tror att den som producerade mig måste ha glömt att installera en hel del funktioner, för ibland är det verkligen inte mycket som fungerar.
Jag förstår verkligen inte hur man som människa väljer att komma ihåg en negativ mening när man innan har fått höra 10st som är fantastiska. Varför är då dom bra meningarna som bortblåsta? Jag är iaf otroligt nöjd över mig själv som lyckats ignorera 3-4st meningar som hade kunnat vara dåliga, men valde att försöka tänka bort dom. Vilket också fungerade. Det jobbiga med allting är dock att man får sådan sjuk ångest efteråt när man inser vad man har skapat över egentligen ingenting. Nåväl, jag har iaf kommit en bra bit på vägen hittils och vägen kommer fortsätta att vara hyffsat rak iaf. Ibland blir det såklart en del kurvor men dom svänger alltid tillbaka. Ett ständigt pågående arbete. Och om jag kunde så hade jag gett alla årets dagens ros till fantastiska Lindah som är ett väldigt stort stöd för mig när dom dåliga tankarna kommer. Du är verkligen guld värd!

Hur som helst, ni kanske undrar hur jag har det här borta i utlandet? Jag kan bara meddela att jag har det fullständigt fantastiskt och ingenting annat. Comme une histoire som min kära Elsir skulle ha sagt det. Jag har verkligen blivit behandlad som en prinsessa och ingenting annat. Dagarna i Ålesund på hotellet var helt underbara. Vi åt god mat, drack goda drycker, testade på ålesunds uteliv, shoppat, varit på bio, klappat rockor och tittat på pingviner. Hittade även världens godaste fish n chips och jag förlorade i biljard men vann i geni. Undra vad som var viktigast! Nu är vi iaf "hemma" hos M i byn där han bor och imorse blev jag väckt med frukost på sängen. Som sagt, jag är oerhört lycklig för tillfället. Vill inte på någon punkt överhuvudtaget åka härifrån men en saknad efter elvis och ester börjar faktiskt infinna sig nu. och såklart mor och far. (mamma blir sur om jag inte nämner henne). Det väntar ju också en trevlig inflyttningsfest på nygatan vad jag vet nu på lördag så den lockar ju såklart, men vi får se hur det blir med hemresan. Om jag skulle lyckas smussla ner M i min resväska så åker jag på en gång, men det uppdraget blir nog inte så enkelt tyvärr.

Det som känns spännande just nu är hur fortsättningen på den här resan kommer se ut. Och om det ens blir någon fortsättning. Jag kan ju tyvärr för tillfället bara tala för min sida men där finns det definitivt en fortsättning på detta. M är en fruktansvärt fin person, på alla sätt och vis. Han behandlar mig så oerhört fint och jag vill inte alls lämna honom. Jag lovar dock att hur fortsättningen nu än blir så kommer jag meddela er. Var så säker!

Sedan har jag för första gången på jag vet inte hur många år sagt ifrån till en väldigt nära person. Och ni kan inte ens föreställa er hur fruktansvärt jobbigt det var att göra, men ack så fantastiskt det känns att ha gjort det. Jag har låtit alltför många människor trampa på mig i mitt liv och det får vara slut på det nu. Man kan inte ge en person hur många chanser som helst och jag kan inte tillåta mig själv att bli hur sårad som helst heller. Så nu fick det vara nog. Jag kommer alltid att bry mig oerhört mycket om den här människan men det finns en gräns då orden tillslut inte har någon betydelse, utan då det är handlingarna som måste ta över. Och tyvär har det varit väldigt mkt snack men absolut ingen verkstad överhuvudtaget och då blev det såhär. Det är absolut inte menat som något dramatiskt slut från min sida, men det jag menar är att ett förtroende måste förtjänas och byggas upp och kan inte hela tiden rivas längre och längre ner. Så nu får man helt enkelt börja om.

Nåväl, nu ska vi inte hänga läpp för något sånt här. jag hyser inga tvivel om att det kommer lösa sig precis som allting annat gör. Nu sa jag iaf börja med maten innan fina M kommer hem så på återseende mina kära!

And it took so long just to feel alright
Remember how to put back the light in my eyes
I wish I had missed the first time that we kissed
'Cause you broke all your promises

And now you're back
You don't get to get me back

And who do you think you are?
Runnin' round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul

Well you can cut a rug
Watching you's the only drug I need
You're so gangster I'm so thug
You're the only one I'm dreaming of, you see
I can be myself now finally
In fact there's nothing I cant be
I want the world to see you'll be with me

When I held ya

2012-01-25T22:56:00.004+01:00

I got 99 problems but a bitch aint one!!

Känns som att ett blogginlägg är på sin plats innan den stora resan tar vid. Resfeber deluxe kan jag lova er och det brukar aldrig infinna sig annars. Ikväll har jag försökt att ordna det mesta och få allting på plats. Har lyckats packa det mesta förutom alla stora saker, och resväskan är typ redan full. Inte en susning om hur jag ska lösa det hela men det ordnar sig alltid. På något sätt. Imorgon bär det iaf väg ner till Uppsala för att besöka min kära Ida Byström och få några av resnerverna på plats iaf. Kommer bli en otroligt mysig kväll och det tvekar jag inte alls på. Ska bli riktigt roligt. Sedan på fredag så börjar ju själva allvaret. utlandsresan om man så vill kalla det. (låter så mkt mer exotiskt då). Planet avgår 12:15 från arlanda och sedan väntar ungefär 2h väntan i oslo innan jag flyger vidare till ålesund. Och det är då allting börjar. och ja, jag väljer att se det som en början. Det ska verkligen bli spännade att se hur allting utvecklar sig efter dom här tre fantastiska veckorna på hemmaplan. jag tvekar inte alls på att det kommer bli en mycket trevlig helg tillsammans och det finns många spännande saker inplanerade. Det blir fredagsmys i allra högsta grad på kvällen då vi ska se på spåret och äta sushi, blir säkert några öl nere i hotellbaren också. På lördag väntar ett stadsbesök med oerhört mycket shopping och sen på kvällen så sätts partyhatten på. På söndagen blir det biomys och på måndagen väntar ett spännande besök på de stora akvariet. Ungefär så ser planerna ut i skrivande stund men det kan såklart alltid ändras och justeras. Vi får se helt enkelt. Efter 3 härliga nätter på hotell så bär det iväg hem till fina M (förhoppningsvis om allt går som det ska) och sedan är jag där på obestämd tid. Ingen hemresa är bokad och det känns riktigt skönt. Att få ta dagarna som dom kommer. Jag har verkligen en bra känsla över det hela och jag hoppas verkligen att det blir så bra som möjligt. jag vet iaf att hur det än blir så är det meningen att det ska bli så. resultatet kommer på något sätt bli det bästa för mig. jag lovar att meddela er hur det hela slutar.

Hur som helst så har jag precis avslutat tre dagar på Hola tillsammans med mina fantastiska klasskamrater. Den här gången kan jag dock inte påstå att det har varit lika intressant personligen som tidigare, men det har heller inte varit dåligt så jag klagar absolut inte. Fick även veta att en klassresa i April till stockholm väntar och det ser vi (läs: jag och lindah) otroligt mycket framemot. oja!

Sedan vet en del att det blev lite tumult en dag förra veckan för min del och det var några riktigt tunga dagar faktiskt. Väldigt många tankar från förr väcktes men jag tackar mina otroligt fantastiska vänner för att ni fick mig på bättre tankar igen. Det är väldigt lätt att hamna tillbaks i gamla mönster igen. Det som iaf känns riktigt skönt just nu är att jag verkligen har släppt allting helt och hållet och gått vidare. Jag har accepterat situationen och valt att inte ägna mer energi åt det och det känns så fruktansvärt fantastiskt. Hade det här varit förut så VET jag att jag hade totalt grävt ner mig i det här och hela jorden hade gått under. Ungefär så. Så jag är glad att det verkligen har förändrats, och att jag verkligen känner av förändringen. Som sagt; Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Sedan kan jag ju bara tillägga vilken fruktansvärt fantastisk människa och vän Lindah är. Är väldigt glad att jag har stött på en sån fin människa längs vägen och det betyder otroligt mkt för mig. Det är så skönt när man hittar en människa som man verkligen kan prata om allt med och ingenting behöver kännas konstigt eller pinsamt. Hallelujah säger jag på det!

Nåväl, det här får vara allt för den här gången och nästa uppdatering kommer ske utomlands. (exotiskt som sagt) Ha en riktigt bra kväll och kommande helg nu allihopa. För det ska jag ha!

Du är början på nått nytt och nånting underbart

Elegi

2012-01-19T22:36:00.003+01:00

Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här dagen. Jag är verkligen uppriktigt sagt ledsen över hur en annan människa kan bete sig sådär elakt mot någon annan. Dessutom med vilje och dessutom med just den intentionen, att vara så pass elak. Att en så liten människa kan vara så fruktansvärt stor i käften. I fortsättningen ska jag verkligen inte bry mig om andra människors liv. Jag ska överhuvudtaget aldrig lägga mig i och jag ska aldrig mer fråga. I fortsättningen får människor be om min hjälp ifall dom önskar det. För om det här är resultatet av att bry sig, så slutar jag härmed med sådant. Allt jag ville, ända från första början var erat bästa. Och jag har verkligen inte den blekaste aning om hur du kan få allting till något så fruktansvärt att jag förtjänar att få dom orden ifrån dig. Jag har aldrig varit så elak mot dig och det vet du också. Så jag kan bara önska att du iaf är människa nog att känna ångest över det. Numera har jag dock tryggheten i mig själv att verkligen kunna känna efter vad som jag har gjort fel och inte. Att inte ta åt mig av dina kalla och elaka ord, den tiden är förbi. Men det är oerhört lätt att falla tillbaks till gamla mönster och gamla tankar. Jag tänker dock inte låta en sån här barnslig och meningslös sak förstöra allt jobb som jag har lagt ner på mig själv. Allt jobb med att förändra mig och mina tankar, mitt sätt att se på mig själv. Det ska INTE falla tillbaks på noll igen. Jag är starkare än så. Jag ÄR bättre än så.

Som tur var är så är fallet såklart inte som hon skrev. Att jag är ensam längre. Jag vet dock att jag verkligen själv försatte mig i den situationen tidigare, att det var mitt eget fel. Men inte längre. Jag är så lycklig över att jag har så fina vänner här hemma som bryr sig så mkt om mig och vill mig väl. Tack för att ni finns och tack för att ni stöttar mig.

Träningen idag gick oväntat bra iaf. Övningarna var väl sisådär, men spelet gick dessto bättre. Fick till några bra brytningar och det kändes bättre helt enkelt. Den här dagen behövde det slutet. Nu blir det Winnerbäck i massor så på återseende gott folk!

Tear it up again

2012-01-19T14:47:00.003+01:00

Anonym har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Lemon tree":

Det som är tragiskt är att en människa kan vara så ensam.. så mycket utan kärlek i livet att hon måste försöka dra sig in i andras för att få en snudd av hur det skulle kunna tänkas kännas.

Ha i bakhuvudet att folk väljer bort folk medvetet. Det finns anledningar till att man inte hör av sig. För att man inte vill.. För att man inte bryr sig. Att man väljer bort dig handlar inte om ens förhållande. Utan om Dig.

Sånt där fick man vakna upp till imorse. Ren och skär elakhet. Jag vet inte vad jag har gjort dig Sofie för att förtjäna dom där orden ifrån dig. Och jag tycker absolut inte att min text jag skrev om er två var sådär pass elak. Jag menade verkligen det jag skrev, att jag vill er två väl. Men jag har ju verkligen haft helt fel uppfattning om vår vänskap och relation tillsammans när jag får såna där ord tillbaka. Jag ber verkligen om ursäkt för att jag har brytt mig om er två om du har uppfattat det såhär negativt. Men jag tycker verkligen inte att jag förtjänade att få höra det där ifrån dig. Det där skrev du enbart för att såra och det lyckades du absolut med. Så jag hoppas du känner dig över det du åstadkommit.

Att man kan vakna upp lycklig över ett vackert sms och ett mysigt samtal och sedan på en sekund slås ner i backen direkt av något sånt där. Riktigt tråkigt om jag får säga det själv.

Lemon tree

2012-01-18T23:29:00.002+01:00

I lördags var det fest och vilken fest det blev! Det var riktigt mkt folk hemma hos Anna och jag tror faktiskt att varenda en hade roligt som var där. Det kändes som det iaf. Lärde känna min kusins nya tjej lite bättre också vilket kändes bra. För är det nå skräp till brud han tar hem så får hon med mig att göra.

Dina ord som du sa till mig ekar fortfarande emellanåt i mitt huvud och det stör mig bara ännu mer. Visserligen har jag annat mycket vackrare att tänka på nu men det kommer ibland när man minst anar det. Det gör mig otroligt ledsen och besviken hur det faktiskt blev av allting. Jag hade större hopp för dig. För oss. Men som med allting annat; It's an end of an era. Och jag ser verkligen framåt en ljusare framtid just nu och jag hoppas att den 27e kan vara en början på den.

Sedan är det ju en himla tur att jag har Rebecka faktiskt. Vi mot världen typ. haha! Jag kan fortfarande verkligen skratta högt och länge när jag tänker på hela situationen. Den är så fruktansvärt tragisk egentligen. Att ni har blivit så oerhört blinda och förstörda av er egen relation. Att ni tror att alla är emot er, och speciellt att jag skulle vara det. Jag av alla. Jag har alltid velat er två väl. Endast väl och ingenting annat och nu har ni fått för er att så inte är fallet. Och det tycker jag är så sjukt tragiskt. Men vi får se vem som skrattar sist och vem som skrattar bäst helt enkelt.

Snart kommer mor och far hem också. Jag saknar dom oerhört mycket faktiskt. Fredagarna är sig inte riktigt lik utan dom faktiskt. Sedan är det drygt att skotta också. Jag ska aldrig ha nått hus!

Sedan träffade jag Helena igår också. Det var alldeles för länge sedan och alldeles för trevligt. Så nu får vi allt ta och se till att det blir av lite oftare. Och jag fick även en super fin inflyttningspresent som jag tackar så hemskt mycket för!

Imorgon är det träning igen men helgen gott folk, vad händer då?!! Hör av er vettja!

Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Av längtan till dig

2012-01-14T01:40:00.002+01:00

Jag har kommit på en ny dröm som jag har. Jag skulle vilja vara med i På spåret tillsammans med mamma. Tänk vilken grej egentligen! Skitsamma om vi bara hade fått 5 poäng eller liknande, bara att få vara med där. Jag hade plockat hem poängen på världen och mamma hade fått tagit sverige, vem där och musikfrågorna. Vilket team vi hade varit!

Sen tycker jag faktiskt att det är ganska tragiskt egentligen hur mkt du verkligen skiter i mig. Med tanke på allting du har sagt. men jag har nog äntligen fått upp ögonen på riktigt nu faktiskt, och jag vet precis vad som var anledningen till det. eller snarare vem. det känns skönt men tråkigt på samma gång. nåväl, 2012 är drömmarnas år och allting kan hända. ALLT kan hända!

Idag har jag ju jobbat också. Jag kände att det var ett bra tag sedan jag gjorde det när jag väl var på jobbet. Självklart det en sån dag då två grupper var där och skulle checkas in, hade 20 frågor vardera och och jag hade inte en susning om nånting. Men det gick rätt hyffsat ändå, jag får ge det ett godkänt iaf.

Imorgon är det äntligen dags för festen också. Som jag har längtat. Eftersom att Anna aldrig skickade mig någon önskelista så får hon skylla sig själv också, hon vet vad som händer då. Presenterna skall förberedas imorgon och sedan ska det bara drickas alkohol hela dagen. Mycket trevligt om jag får säga det själv.

Kan det inte bara bli den 27e nu? snälla?

And who do you think you are?
Runnin' round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?

Vatten under broarna

2012-01-12T18:29:00.002+01:00

Välj lycka, och du skall få lycka. Välj att skratta och folk i din närhet kommer att skratta med dig. Jag hinner knappt förstå vad som egentligen händer. Det händer så otroligt många bra saker hela tiden så jag hinner inte riktigt med att ta emot allting. Kan det verkligen vara såhär bra? Känns för galet för att vara sant, men jag njuter för fullt av allt fantastiskt som händer. Jag och Lindah är inne i något slags lyckorus nu och jag är glad att jag har någon att prata med det om.

Imorgon var det egentligen tänkt att vi skulle ha en hel eftermiddag på relaxen som sedan skulle avslutas med tacomiddag hemma hos Lindah. Tyvärr blev det inte så för dom ringde från Scandic idag och frågade om jag kunde jobba imorgon så självklart kan jag det. Känns både roligt och inte roligt. Ni förstår säkert. Får se bara om all kunskap fortfarande sitter kvar.

Ikväll är det dags för träning igen och vi får celebert besök ikväll må ni tro! Ingen mindre än självaste "stjärnan" gör en återupplivad comeback tillsammans med Jenka! Vi kommer förmodligen vara sämst på plan men vi kommer definitivt att ha roligast!

Så nu vet min kära mor om Norgeresan också, vilket känns bra. Var lite oroligt över att berätta det. Man vet aldrig hur hon tar saker nu för tiden. Men det gick fantastiskt! Det gäller ju såklart att vara listig, men jag vet att alla 20 frågor kommer att komma vid ett senare tillfälle. Nåväl, jag skall vara beredd!

Sedan gjorde jag något helt fantastiskt igår. Typ ett litet break-trough för mig själv. Egentligen inte ett så litet heller. Efter 8 jäkla år, kan ni tänka er?! Helt galet. Men det kändes bra. otroligt bra faktiskt. Jag är väldigt glad att jag faktiskt vågade.

Och jag längtar verkligen efter dig. Om du bara visste hur fruktansvärt mycket jag faktiskt längtar. Det finns en mening med allt som händer och jag vet att det här är meningen. Du är meningen.

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

Lyckliga gatan

2012-01-09T16:10:00.002+01:00

Idag var jag och lunchade med bästa Idamarie på Reuterdahls. Har faktiskt aldrig varit där tidigare och det var en mycket positiv överraskning. Trevlig personal, trevlig miljö och super god mat. Ett ställe jag verkligen kan rekommendera. Vi hade mycket att prata om och vi uppdaterade varandra så gott det gick om allting. Blev även bestämt att hon gör mig sällskap till 50års festen på lördag vilket kommer bli grymt! En hel dag får det bli där jag lovat att sminka henne och vi ska bara gotta oss hela dagen med bubbel, drinkar och annat gott. Det är redan 12st anmälda och 30 som inte har svarat så prognosen bådar gott. Kommer bli en grym fest som alltid, med all säkerhet!

Känns som att allting bara går min väg just nu och det känns helt magiskt! Har aldrig någonsin tidigare känt såhär och jag är så himla glad att jag får uppleva det. Har läst gamla blogginlägg från 2009 osv och många av dom var verkligen så oerhört dystra. Jag mådde verkligen inte bra då och jag är så glad att jag har klarat av denna förändring. Har några kompisar just nu som genomgår det jag gjorde för något år sedan och jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att dom också kom på rätt väg och lyckas göra den förändring som jag gjorde. Man kan verkligen inte ens ana hur fantastiskt det verkligen är när man väl har lyckats. Och jag känner igen alla klassiska ursäkter som jag själv använde till varför man inte ska göra det och jag vet att allting bara bottnar i en enkel rädsla. Men kom ihåg att det aldrig kan bli värre, du har bara att vinna på att göra det. Och försöka finns inte med i bilden, antingen bestämmer man sig för att göra det eller så låter man bli. Så enkelt är det faktiskt. Tror eller ej.

och ikväll börjar äntligen innebandyn igen efter uppehållet. känner mig ordentligt peppad på en träning så vi får hoppas att det går bra sen också.

Resten av veckan är dock helt oplanerad så jag ska försöka styra upp lite saker så att inte tiden går så himla sakta hela tiden. Den 27e känns förjävla långt borta faktiskt. Men jag ska allt göra mitt bästa för att tiden ska gå så fort som möjligt fram tills dess.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvet' .
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

If I die young

2012-01-08T23:35:00.003+01:00

Mitt perfekta liv skulle typ vara om jag bara behövde jobba 3 dagar i veckan men tjäna lika mycket som heltid. Tänker vad nice det hade varit?! man vill ju inte vara ledig konstant, det är rätt trist faktiskt och man orkar ju inte jobba hela tiden heller det suger också. Så tänker att bara behöva 3 dagar. Det hade varit helt perfekt. Om ni hör talas om något sånt jobb någonstans så let me know, okej?!

uppskattar dock sällskapet jag har i min mobil om dagarna (läs: nätterna) just nu. blir som på något sätt mycket trevligare att vara ledig hela dagarna. men snart så, den 27e blir det liv i luckan kan jag lova. då ska jag ta på någon annan än mobilen vilket känns riktigt trevligt. förstår inte hur man kan ha så fina ögon faktiskt. nåväl. 27e som sagt, bra dag! Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

men innan dess så ser jag framemot den 14e, då är det dags för 50års fest på solvägen och alla är bjudna! jag tvekar inte på att det kommer bli en riktigt grym fest. min kusin har ju fått några ägg av mig nu också så då ska fyllekäket inte vara några problem den här gången! grymt kommer det bli hur som helst!

imorgon väntar en lunch med bästa idamarie också, det blir mycket trevligt! anar att vi kommer ha mycket att prata om!

och för att inte glömma det bästa, igår fick jag äntligen se lejonkungen i 3D! ack så fantastisk den filmen är. Jag och Lindah satt och bölade som två barn när Mofasa dog och skrålade som sjutton när Hakuna Matata spelades. Jag tror att hela salongen hatade oss, men vem bryr sig om sådant! Förmodligen hatade hela bortalaget oss också när jag och värmland skrålade till den låten i omklädningsrummet. fina minnen det där.

En kärlek som blir oändlig,
Men så lite som vi kan förstå.
Och den sol som gick ner
Någon annanstans ger
Ett gryningsljus att förlita sig på

I en värld full av liv
Allt förenas här
Som en cirkel sluts av kärlekskraft.
Alla har en plats,
Allting har en mening.
Det är vår värld,
En värld full av liv.

Fritere mor din!

2012-01-06T01:55:00.002+01:00

Så var Norgeresan bokad och klar. Den 27e januari bär det iväg. Helt sinnessjukt egentligen om man tänker efter men det har ju aldrig varit min grej tidigare så. Vild och vågad, ba kör!
Det känns iaf riktigt spännande och det ska bli intressant att se vad resan har att ge, och framförallt hur länge jag stannar kvar med tanke på att ingen hemresa är bokad. Jag lever för kicken, precis som du!

Har ju börjat en ny kickstart nu med viktnedgång, och det suger lika mkt som förra gången. Jag är så hungrig så jag dör. Varför blir det så? Jag vet ju att det egentligen bara är psykiskt, bara för att man inte får. Hur sjukt får det bli egentligen? Så fort man inte får göra något så vill man göra just det. Jag lovar er, att om jag nu under inga omständigheter som helst fick äta blodpudding så skulle jag säkert göra allt för att äta just det. som jag egentligen inte tycker om. som nu till exempel, varför i hela friden vill jag äta yoghurt och müsli?! Jag vill ALDRIG äta det annars men imorse när jag vaknade hade jag kunnat gett min högra hand för det typ. nåväl.

jag har kommit fram till vad min nästa dröm är också. det är ju lite spännande. och det är valsafari. och nu tänker ni säkert att: "jaha, men det har hon ju redan varit på två gånger?" och ja, det stämmer, men jag vill på valsafari och se späckhuggare. en lite mer specifik dröm. sedan vill jag åka hundsläde genom fin natur och sedan under norrsken. hur fantastiskt låter inte det?! nångång så.

Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå

Flyttarn

2012-01-03T22:34:00.002+01:00

Alltså ibland så måste jag vara sämst i världen. Höll på att flytta över alla saker idag och insåg att jag hade glömt kattmaten. Bestämmer mig då för att åka iväg och handla på samma gång och sedan hämta upp kattmaten. Åker då förbi lägenheten efter mataffären och hämtar upp lite saker och åker sen iväg. Är nästan hemma igen då jag inser att jag glömt kattmaten ännu en gång. Hur sämst får man bli? Hur kan en sån sak bara försvinna ur hjärnan? Jag förstår verkligen inte alls hur det går till, men om någon vet får ni gärna meddela!

sedan undrar jag en sak till, och det är hur man kan bo hos någon annan person ett X antal dagar och sedan bara sluta att höra av sig? på allvar, hur funkar sånt?! missförstå mig rätt nu bara, det är inte så att jag förväntar mig att personen skulle bo en vecka till liksom, men att inte ens höra av sig? Jag förstår verkligen inte den logiken. Finner det bara så sjukt intressant hur sådant egentligen går till.

sedan fick jag ett sms idag av en annan person som frågade ifall han fick komma upp och bo hos mig i några månader. jag tyckte dock att han iaf kunde börja med ett besök. det kändes klokast. vi får väl se hur den storyn slutar.

idag ringde även en tjej ang vår klassåterträff i slutet av mars. hade verkligen glömt bort det helt då jag inte alls hade tankar på att gå, men det kan ju vara rätt kul ändå. ska bara gå ner X antal kilon först och åka iväg till sydafrika innan så jag är brun och snygg lagom till träffen. det vore ju något! hittade förresten en rätt bra resa igår som jag funderar starkt på att boka. väntar svar ifrån Vivi bara så att allt är okej för att komma då. får se hur det blir! jag saknar verkligen sydafrika och vill så grymt gärna tillbaka.

sen tycker jag faktiskt att det är sjukt trist att Elsir har flyttat. It's an end of an era! Jag saknar henne faktiskt av hela mitt hjärta. Jag tycker också att det är ännu mera trist att det inte blev ett bättre Hej-då. Att hon valde att tillbringa dagarna med andra än med mig. Det tycker jag faktiskt är trist. Sedan tror jag också att hon hade behövt bo kvar i Övik ett tag till, men det är min åsikt och jag hoppas verkligen att allt löser sig för henne nu där nere. Det finns nog ingen person i hela världen som jag både hatat och älskat så mkt som hon. faktiskt. elsir & jenni. bra skit!

jag tycker det känns oerhört spännande att påbörja 2012 faktiskt. Det känns som att det här året har otroligt mycket att ge mig och det ska verkligen bli spännande att få se allteftersom vad som händer!

Repeat

2012-01-01T22:57:00.003+01:00

Sitter och läser igenom lite gamla inlägg ur min blogg och hittar då dessa ord, vilket jag tycker är så fruktansvärt vackert på något sätt.

When you're lost in the deep and darkest place around
May my words walk you home safe and sound



Det är från Glasvegas låt Geraldine som var min favorit under ett bra tag.
En låt jag inte lyssnat på länge men ack så vacker.

Resten av ditt liv

2012-01-01T13:46:00.003+01:00

Medans Elvis sitter bredvid mig och slickar på min arm så sitter jag och funderar på hur man skall kunna sammanfatta det gångna året. När jag läser mitt inlägg jag skrev förra året så fastnar jag för denna text:

"jag hade nu tänkt att ta tag i detta och försöka bli en ny människa. en människa som faktiskt vill leva ett liv och dessutom ett lyckligt liv. jag hade tänkt att försöka bli av med allt som jag har inom mig. och detta hade jag tänkt att göra hemma i norrland. att säga upp sig från ett heltidsjobb är många totalt ofattbart, men att välja mellan att säga upp sig eller fortsätta leva var ett rätt klart val för mig. Så den 4e mars är min sista dag på arbetet i sthlm och sedan följer en flytt hem till övik"

Jag måste då ge mig själv en klapp på axeln och säga att jäklar så bra jag lyckades med det. Det ska va gött o leva annars kan det kvitta var det någon som sjöng en gång i tiden och visst är det så, och visst är det gött å leva! För en gång skull i mitt liv så kan jag verkligen KÄNNA att det är roligt att leva. Att vilja leva och verkligen leva fullt ut! Jag har definitivt blivit en helt ny människa, med nya värderingar, nya tankesätt, nya handlingar osv osv. Hela jag känns som en ny människa. Jag är så otroligt glad och lycklig över att jag har kommit dit jag är idag. Att jag vågade säga upp mig från ett jobb och bara ta mitt pick och pack och flytta hem igen. Många kanske ser det som ett misslyckande, att man inte klarade av det, och absolut... se det så om ni vill, men jag väljer att se det som ett stort lyckande för min del. Det är utan tvekan det absolut bästa beslutet jag någonsin har gjort i mitt liv. Jag bestämde mig för ganska precis ett år sedan att jag var tvungen att sluta leva som jag gjorde, för det höll på att ta sönder mig totalt. Man kan bara önska att man hade kommit till den insikten tidigare, men bättre sent än aldrig, right? Det som verkligen har hjälp mig att komma dit jag är idag är kursen som jag och mamma gick tillsammans i februari. Självkänsla och livslust. Den gav mig väldigt många insikter om saker och ting och har verkligen underlättat mina val och tankegångar hittils. Jag kan verkligen av hela mitt hjärta varmt rekommendera den kursen för alla. Sedan har min coach Gunilla hjälpt mig otroligt mycket också. Det kanske inte riktigt hjälpte när hon väl försökte, men det har definitivt kommit till hands nu efteråt. När jag varit redo för det. Det första och stora steget jag tog, var så enkelt som att erkänna för mig själv att Jag är det viktigaste i Mitt liv. Och göra val som Jag kan stå för och val som Jag vill, inte för någon annan utan för mig själv. Det andra steget jag tog, och förmodligen det största av dom, var att kunna säga till mig själv att jag är vacker. och verkligen känna det också. Till och med nu när jag skriver det känns det lite olustigt, men jag vet att jag menar det innerst inne och jag är inte rädd för vad någon annan ska tycka om det längre. Så ett stort tack till dig Gunilla för att du har hjälpt mig längs den brokiga vägen!

Sedan så har jag även börjat gå ner lite i vikt, vilket också är ett stort steg för mig. Att vilja göra det för mig själv och inte för att någon annan vill det åt mig. Det har varit ett litet uppehåll nu med det över jul och nyår men imorgon börjar allvaret igen. För första gången någonsin så tänker jag faktiskt avlägga ett nyårslöfte, och det är att jag innan sommaren ska väga under 100kg. Jag hade först tänkt säga till nästa nyår, men varför göra det hela enkelt för? Har aldrig varit min grej riktigt. Fort skare gå!

Mitt andra nyårslöfte (hör och häpna!) ska vara att jag på något sätt lyckas skaffa mig en pojkvän innan året är slut. Det löftet kan ju bli lite knivigare att uppfylla då en till person behöver vara inblandad i det hela, men på nått vänster så ska det gå. Önska mig lycka till!

Sedan efter väldigt mkt funderande så tror jag nog att jag har kommit fram till ett beslut om Dig. Efter lite prat med min kära och kloka vän Ida Byström så får det nog vara slutdansat för vår del. jag tror att jag är redo att ta klivet ur den. Tidigare har vi på något sätt behövt varandra. Vi har utnyttjat varandra på lika villkor och det var så rätt då. Men jag behöver inte det längre. Och jag kan inte låta dig utnyttja mig mer nu, för det gör egentligen bara ont i mig. Jag vet att det inte kommer komma något gott ur det, för vad skulle det vara isf? Det vet nog både du och jag att det inte kommer bli något mer av det. Sista gången blev nog lite för mkt för mig om jag ska vara ärlig. Jag har på något sätt försökt förneka det för min egen skull, men jag måste vara ärlig mot mig själv. Inte falla tillbaka i gamla tankemönster nu. Vi får se hur det blir helt enkelt. Såhär känner jag nu iaf. Det kan förändras eller så kanske det inte gör det. Jag har alltid kämpat för dig, alltid. Men nu är det faktiskt du som får kämpa för mig om du vill ha kvar mig i ditt liv. Jag har aldrig ställt några krav, aldrig lyssnat när du har lovat.

Åh, det finns så mkt jag skulle vilja säga om det gångna året. Som till exempel att jag skrev 214 inlägg år 2010 och endast 75 inlägg år 2011. Jag tycker det säger allting. Jag har helt enkelt mått för bra år 2011.

Jag vill dock slänga in ett litet sista tack till två människor som verkligen hjälpte mig oerhört mycket under tiden i sthlm, utan att riktigt veta om det, och det är Annika och Maria. Ni är som mina två extramammor och jag tycker så otroligt mycket om er. Ni är så fantastiska båda två!

Det får nog räcka såhär nu. Finns otroligt mycket mer jag egentligen skulle vilja skriva men det kanske kommer mer senare helt enkelt. Tack alla ni som gjorde mitt år 2011 till ett fantastiskt år för mig själv. Tack!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.

Kom ihåg mig då

2011-12-24T11:31:00.002+01:00

När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då

Idag mina vänner, så är det årets bästa dag! För mig finns det ingenting som slår julafton. Allting är så mysigt, ända från morgonen. Julafton just i år kommer se ut som följande: Först blir det jullunch hemma hos Sjöströms där hela släkten är samlad tillsammans. Det kommer bli god mat och massa tok! Eftermiddagen och kvällen kommer att tillbringas hemma hos Moster Siv i vanlig ordning med hennes fantastiskt goda julbord. Jag och pappa kommer också sticka iväg i vanlig ordning för att jultomta lite. När alla julklappar och sådant sedan är utdelat så kommer paketleken. Ifjol slogs vi nästan blodiga för ett presentkort på en ben & jerry glass, vi får se vad det blir i år. Kan eventuellt också tänkas att jag åker iväg för att dricka lite öl med kusinen min. När vi sedan kommer hem på kvällen/natten så är det lilla julafton bara för vår familj. Då har vi sparat några julklappar under granen som vi delar ut, dricker något gott och bara myser. Så ser detta årets julafton ut för familjen Persson

Hoppas att alla ni andra kommer ha det minst lika bra som jag kommer.
God jul allihopa!

Vem som helst

2011-12-23T14:40:00.002+01:00

Jag är så lycklig att jag för tillfället är omgiven av så oerhört vackra människor. Människor med ett så stort hjärta och inre, fast dom knappt vet om det själva. Hur små ord egentligen kan bli så oerhört stora för någon annan. Jag vill börja med att säga tack till Angelica för dina oerhört fina ord du sa till mig i onsdags på skolan. Att så små meningar egentligen kan betyda så otroligt mycket! Och att dom kom så spontant och oväntat från dig betyder än mer för mig, så TACK!
Och Linda, min vapendragare in crime! Vad hade jag gjort utan dig nu? Tycker det är fantastiskt att man kan hitta sån här vänskap så spontant. Jag gillar't!

Jag är så glad att jag var på skolan dom tre dagarna. Jag hade faktiskt inte tänkt åka dit alls då allting var som det var och tankarna någon annanstans, men jag bestämde mig för att åka ändå och det är jag glad att jag gjorde. Vilka fantastiska människor jag har i min klass! Så omtänksamma, så genom goda och så genuint snälla. Ni ger verkligen hopp om att det faktiskt finns goda människor i världen också, ni kommer verkligen bli rätt människor på rätt plats. Det är jag säker på!

Idag blir det mysfredag på hög nivå. Först lite julshopping med mor på stan, sedan den traditionella juldagsmaten hemma på håvgatan som sedan avslutas med den traditionella spelkvällen. Jag känner mig på hugget idag, så håll i hatten, ikväll blir det vinst!

Många verkar också ha missförstått mina tidigare inlägg vilket är trist. Men det är såhär att allt kanske inte skrivs i bloggen heller, det får man ju också ha i åtanke. Att jag skulle vara såhär deppig och må dåligt över den händelse som ni verkar tro vore verkligen inte jag. Nej Nej. Men en händelse kan ju frambringa en annan, och det kanske snarare är det som mina tankar ligger på, inte på det simpla som ni ser och tror är det svåra. Nåväl, gåtor är till för att lösas och ni snillen kan ju spekulera vidare istället för att helt enkelt be mig om svaret.

Och för ett värdigt avslut;

Till er alla, från mig alla... En riktigt god jul!

Jag hoppas på ett kort som inte lagts
Jag litar till ett ord som inte sagts
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler
Res med mig , till ett annat land

Kom änglar.

2011-12-19T19:46:00.004+01:00

och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvet'

jag tycker verkligen det här är sjukt drygt. jag gillar verkligen skolan men just nu är mina tankar någon helt annanstans och jag kan inte fokusera mig för fem öre. det finns massvis med saker jag egentligen borde göra men som inte blir av. det är nästan som att tankarna blir för mycket på något sätt. jag vet att det enda jag kan göra är att vänta och låta tiden utvisa, men tålamod har ju aldrig riktigt varit min starka sida. jag vet egentligen att det som kommer att hända, eller kanske inte händer, kommer ha någon mening med det. det som händer eller inte händer kommer att vara det rätta. men tänk vad enkelt livet skulle vara om man bara hade en person bredvid sig hela tiden som kunde tala om för en vad man skulle göra och inte göra? det ska bli min önskan för nästa års julklapp, helt klart! som tur var är så har jag min vän winnerbäck som ger mig många kloka råd och ord just nu. det är precis för såna här tillfällen som han behövs.

men på tal om något annat så ser jag framemot torsdag iaf. då blir det middag hemma på håvgatan och stockholms besök. kära gunilla, min personliga coach är på besök då och hon kommer alltid med goda råd så det kommer bli bra. på lördag är det ju julafton och då samlas hela kära stora släkten igen och det kommer bli en helt fantastisk dag det vill jag lova. så allt är ju inte bara svart ska ni tro, inte då. men det är ju lite för såna här tillfällen man har sin blogg också, då man behöver få sortera ut lite tankar.. för just nu finns det dessvärre inte många att prata med heller tyvärr som skulle förstå.

sedan om ni mot förmodan nångång bara av ren slump skulle ramla över några billiga biljetter till kapstaden så, let me know, okej?!

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick,
och allt var förlorat.
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick,
allt jag hade förstorat

Long time no see

2011-12-18T21:53:00.003+01:00

Jag vet. det är pinsamt. ordentligt mycket faktiskt när man tittar på hur sjukt länge sedan det var som jag skrev här. Det har varit så många gånger som jag både velat och verkligen behövt få skriva här men som bara inte blivit av. Den största anledningen till varför är för att jag inte har haft något eget internet, och att sätta sig via mobilen och skriva ett inlägg har bara inte känts aktuellt. Men nu så mina vänner, nu är det äntligen dags för ett inlägg.

Det är mycket som har hänt och mycket som jag borde ha skrivit om som sagt. Till exempel utlandsresan som jag gjorde tillsammans med mor och far till Madeira, minst sagt helt fantastiskt. Vilken resa vi fick! Firade även min födelsedag där nere tillsammans med föräldrar, hotell och restaurang. Mycket trevligt. Sedan har jag ju både tappat ett jobb och lyckats skaffa mig ett nytt. Joråsatte, här händer det grejer! Trivs fruktansvärt bra på det nya och jag hoppas det blir mer av den varan framöver. Sedan har jag ju gått ner en del i vikt, vilket också känns riktigt grymt. har aldrig varit såhär motiverad tidigare och det märks verkligen på hur bra det har gått. Nu blir det ju dessvärre lite små fusk här o var med julbord och liknande och snart är det julafton och sedan nyår. Men när allt det är över då kommer ett ordentligt ryck så håll i hatten!

Sedan kan jag ju bara tillägga som en liten parentes att jag har ju även gått från att vara blondie till att vara brunett igen som ni kan se på bilderna nedan och ack så mkt bättre jag trivs som brunett!

Men att sitta här och skriva om det som har varit känns väl kanske inte så aktuellt, och det är nog inte det som jag behöver få skriva av mig av heller. Ni vet ju som så väl att min filosofi alltid har varit att allting har en mening och det står jag verkligen fortfarande fast vid. Var sak har sin tid på något sätt och det gäller att hitta själva andemeningen till allt som händer för att lättare kunna gå vidare när just saker händer. Helgen som precis var har innehållit så otroligt mycket men ändå så otroligt lite motför vad som egentligen var tänkt. Jag har suttit och funderat väldigt mycket på min 6,5h långa resa hem och jag vet fortfarande inte om det var bra eller dåligt. Kanske en blandning av båda. Fredagskvällen som var är iaf utan tvekan den finaste kvällen hittils i mitt liv. Det var verkligen en comme une histoire! På ett sätt. Och på ett annat sätt något av det mest tragiska som varit. Nu för tiden är det ju inte riktigt min grej att sitta och fundera på och vara ledsen över något dåligt som har hänt utan istället fokusera på det positiva och det vackra, så jag väljer nog även denna gång att försöka med att fokusera på just det, även om det andra gärna slinker in lite i bilden. Jag kan säga att jag aldrig någonsin tidigare har känt mig så vacker som jag gjorde då, och att vid ett sådant tillfälle få så otroligt många och alldeles underbara komplimanger är något av det bästa jag varit med om. Den känslan går bara inte att beskriva. Det var både en person vid min sida som fick mig att känna mig vacker men också jag själv. Och det är lite av just det här jag tänker fortsätta ha i mina tankar, och inte det andra. För alla vi människor kan göra misstag, det är endast mänskligt. Frågan är bara hur många chanser man skall ge dessa människor? Hur vet man vad dom är värda och inte? Jag vill så gärna tro det bästa om alla, men om samma person fortsätter att göra dessa misstag, hur många chanser är den människan då värd? Det som är lite spännande är också att vi just nu i skolan läser en bok som heter "Det var inte mitt fel" och som handlar just om hur man kan tolka dessa fel och "godta" dem eller ej pga omständigheter. Det jag hittils kommit fram till är iaf att det tyvärr inte finns något konkret svar på den frågan. Det går bara inte att veta. Det man får lita på är helt enkelt sitt eget hjärta och sina egna känslor. Det som dock händer är att man såklart får ta konsekvenserna av sitt handlade, och därför så vet också den här personen vad som nu gäller om han vill rätta till sitt misstag. Rättar man då till misstaget så tycker iaf jag att man helt klart är värd en till chans, men sumpar man även detta så tycker jag att då har man gjort det beslutet själv och ingen annan. Då är ansvaret helt och hållet på den personen. Hur som helst så är det iaf otroligt mycket att rätta till och jag kan endast hoppas på det bästa. För ack vilken fantastiskt vacker kväll vi hade tillsammans, det kan inget ta ifrån oss. Jag kan bara hoppas att det blir fler av dom, för det var precis som du själv sa; Som det mest naturliga i hela världen.

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Långa nätter

2011-10-25T22:13:00.002+02:00

Just nu känns det mesta som en enda stor röra faktiskt om jag ska vara ärlig. Haft några underbara dagar i skolan och återfått lite energi, tills jag precis hinner komma hem och blir nertryckt på noll igen. Jag har världens bästa mamma i de flesta lägena och jag älskar henne över allt annat men ibland skulle jag bara vilja fet kräkas över henne. Jag blir så trött på hennes humör ibland så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och ibland går det fan i mig inte att lära gamla hundar att sitta. Jag blir bara så fruktansvärt irriterad när jag tänker på hur oerhört mycket jag har jobbat med mitt humör men jag har inte ett dugg för det ibland känns det som. Självklart vet jag ju innerst inne att jag har det, men ibland känns det bara så galet hopplöst. Ni kanske förstår känslan.

Skolan har som sagt varit lika intressant som vanligt och det blev ännu fler aha-upplevelser. Den största kom nog ikväll faktiskt och gav svar på oerhört mycket. Eller egentligen kanske jag redan hade svaret innan men det blev som en stor bekräftelse på det hela. Ibland måste man vara "elak" för att vara snäll. Ni som förstår, ni förstår helt enkelt. Det var helt enkelt många tråkiga minnen som kom tillbaka och jag kan bara önska att man hade varit lika klok då som nu.

Sedan saknar jag min lilla Hugo så jag håller på att gå sönder. Det gör så fruktansvärt ont i mig att han bara är borta. Och speciellt på det sätt han var tvungen att försvinna på, det finns ingen som helst logik i det varför det var tvunget att hända. Men allting har en mening och jag ser framemot den dagen då jag kommer förstå varför.

Flytten gick iaf fantastiskt och jag har världens finaste släkt! Jag tackar alla så otroligt mycket för hjälpen och det var värt så himla mycket! Kvällen var helt fantastisk och jag hoppas det blir fler såna. Min kära moster Carina hade säkert gjort världens godaste trerätters (det såg så ut iaf eftersom jag inte äter sån mat nu) och sedan hade dom fixat klockrena tävlingar. Lag 2 (mitt lag) tog såklart hem storvinsten efter seger i ALLA (!!) grenar. Jag säger bara domino! Det som kvarstår nu är en hel hög med kartonger i nya lägenheten och lite småplock i gamla, sedan kommer det bli kanon på Nygatan 48!

Sedan är jag så jävla stolt över mig själv som ännu (!!) varken har druckit dricka, ätit godis eller något annat dåligt. Ikväll satt jag och luktade på en kärleksmums innan jag gav den till min klasskamrat. Det är iaf ett fruktansvärt stort steg för att vara jag. Hittils har vågen visat -5kg och jag hoppas på fler minus i fortsättningen.

På lördag vankas årets stora fest uppe i Fors som jag ser fruktansvärt mycket fram emot. Jag kan inte tänka mig annat än att det kommer bli helt fucking awesome! Fortsättning följer på detta.

Vi tar oss aldrig mera dit igen, säg att allt är bra
Det har vart en lång dag

Söndermarken

2011-10-12T17:26:00.008+02:00

Nu sedan all eufori, kärlek, upprymdhet och magiska känsla innom mig har lagt sig så blir dessvärre detta inlägg inte alls lika bra, men det får helt enkelt gå ändå.

För snart en vecka sedan upplevde jag mitt livs bästa konsert någonsin i Umeå. Jag trodde jag hade upplevt det i Sydafrika. Utomhusscen, stjärnklart, zebror som går i bakrunden och fantastisk musik... Men det visade sig att till och med det skulle bli överbevisat. Av en ensam person från Linköping, i en intim, fullsatt liten konferenslokal uppe i Umeå. Jag pratar såklart om herr Lars Winnerbäck. Jag har ändå varit på en hel del konserter med honom men det finns ingen av dom som ens är i närheten av det jag var med om då. Det vi var med om. Jag var ju faktiskt där med min kära mor, och herr Lars Winnerbäck har ett nytt fan efter detta kan jag lova er. Hon har ändå knappt hört Winnerbäck, kanske max 5 låtar på sin höjd, och hon tyckte inte att han spelade en enda dålig låt på hela konserten. Det är ett rätt bra betyg för en som knappt lyssnat på honom. För första gången någonsin så grät jag till hans låt Söndermarken, som annars är en låt som jag alltid lyssnat på de gånger man varit glad och upprymd, inte en sorgsen låt som de andra. Men ack så vacker han gjorde den! Jag hade velat stanna kvar i det ögonblicket för alltid!

Vad har hänt sedan dess då? Inte mycket faktiskt. Eller så har det egentligen hänt mycket men inte något att ta upp här. Imorgon ska jag iaf få nycklarna till lägenheten och i helgen börjar jag lite smått med att packa inför nästa veckas flytt! Gud så jag längtar! Kanske inte just att behöva flytta allting men till att inreda. Kommer bli grymt!

Insåg även idag att oktober månad snart har passerat vilket snart betyder reeeeeeesaaaaaaa!! Jag längtar så att jag snart går av tror jag. Eftersom jag inte fick njuta av det vackra väder som var i sommar så ser jag verkligen framemot solen där nere. Pool, drinkar, sol, strand och mys. Det blir fint!

Sönder boulevard

2011-10-04T00:47:00.004+02:00

Det är märkligt hur allting bara kan förändras på några få dagar. Hur allting bara kan rasera i ett naffs. Det är som det står skrivet; "Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral".

För bara några veckor sedan så avlivade vi vår älskade Gustav då han var väldigt sjuk och gammal. Det kändes ändå som ett korrekt beslut även fast det var svårt att ta, men jag kunde ändå på något sätt acceptera det.

För några dagar sedan så dog min barndomsväns pappa i cancer. Jag tycker att jag har nog svårt för att acceptera det, hur ska hon någonsin kunna göra det? jag tycker att själva tanken bara är för jobbig för att ens tänka, och hon ska leva med det. Det är så sjukt så att det går inte ens att tänka.

För ungefär 72h sedan så dog vår älskade lilla Hugo. Han hade med största sannolikhet blivit påkörd då hela hans bakdel nästintill var helt krossad och han skrek som han aldrig någonsin gjort förut. Han hyperventilerade och flåsade precis som en hund. Han kunde inte gå så han drog sig sakta, skrikandes fram. Det är något av det absolut värsta jag nånsin varit med om. Jag kommer aldrig glömma den synen. Jag kommer aldrig glömma hans skrik. Sedan fredagsnatt har jag drömt mardrömmar varenda natt. Det gör så ont i mig bara jag tänker på det och jag saknar honom så fruktansvärt mkt. Min lilla bus. Min lilla tjockis. Min lilla Hugo.

Jag kan inte för denna värld förstå varför vi skulle förlora båda katterna såhär tätt inpå varandra. Många tänker att det ändå bara var katter, men för mig var dom en stor del av mitt liv. Det var mina familjemedlemmar. Gustav kan jag ändå på något sätt acceptera, men inte Hugo. Det var så orättvist.

Om man nu ska ha med något positivt i det här inlägget så ser jag iaf fram emot torsdag. Det är det enda jag söker tröst i nu. Min kära Winnerbäck. Det kanske låter märkligt men många har sin bibel och jag har hans låtar. I varje situation, i varje jobbigt ögonblick så hittar jag en textrad att finna tröst i. Finna någon mening med. Och egentligen spelar det väl ingen roll om det så är en bibel eller en låt, alla behöver vi något att söka tröst och mening i.

För övrigt så är jag hemma med munsår, feber, illamående och världens huvudvärk. Förmodligen svaret på det jag skrivit om ovan.

Someone like you

2011-09-25T16:40:00.002+02:00

Det går lång tid mellan gångerna märker jag nu men det är sånt som händer. Mycket nu med skola, jobb och innebandy men jag klagar då inte på det! Njuter för fullt av tillvaron och det känns verkligen som att allt bara har fallit på plats nu. Snart ny lägenhet, funkar hur bra som helst på jobbet, hittat ett lag i innebandyn jag trivs som fan med, skolan är helt underbar, jag älskar mina vänner och jag mår bra här hemma. Tillvaron är minst sagt underbar just nu.

Det trista är dock att det har funnits hur mkt som helst jag har velat skriva om vid flera olika tillfällen och när man nu sitter här så verkar allting som bortblåst. nåväl.

Just nu längtar jag iaf till två saker. Den som kommer först är kära Lars Winnerbäck i Umeå den 6e oktober. På min namnsdag och allt. Igår såg jag Tack för musiken på SVT 1 där Winnerbäck var gäst och det fick mig bara att längta ännu mer. Det går inte att inte gråta när jag hör honom spela låten Elegi. Det är en sådan märklig känsla inom mig som infinner sig då. Sorg, lycka, hoppfullhet och lugn på samma gång. Jag bara älskar den.

Den andra saken är 5e november. Då äntligen ska jag också få lite sköna solstrålar på mig. Det blir en vecka på ett 5 stjärnigt hotell i Madeira tillsammans med mor och far och min födelsedag kommer även att firas där. Det kommer bli fantastiskt!

Imorgon är det dags igen för skolan och jag känner mig som ett litet barn inför julafton. Jag har längtat så det har varit galet. Ska bli så himla roligt att ännu en gång få träffa alla fantastiska människor! Men jag är lite nervös över gruppindelningen. Om vi ska bli 6 personer i gruppen, då tror jag att min grupp kommer se ut såhär:
J, P, R, P, C, S.
Jag lovar att ge er en uppdatering senare om hur pass fel jag hade.

Det går iaf riktigt bra på jobbet och jag trivs som fisken i vattnet. Kollegorna är grymt roliga och vi gör inget annat än att skratta. Förra veckan var det faktiskt jag som sålde mest så det kändes riktigt bra. Det var även nästan enbart charterresor så det var jag väldigt nöjd över. Barbro var också det!

Vad jag inte har skrivit om tidigare är att lilla Gustav inte finns mer nu. Vi var tvungen att avliva honom då han var väldigt gammal och sjuk. Det var något värde i sköldkörteln som skulle ligga på runt 30-40 och hans värde låg på 190. Det var ett oerhört jobbigt men ett rätt beslut. Han kommer alltid att vara saknad hos oss. Lilla Gustav. Han har det bra där uppe nu tillsammans med Tarzan.

Sedan kan jag ju bara meddela att jag var med på en av dom roligaste festerna på sjukt länge i fredags. Den var i vanlig ordning hemma hos Anna och Johannes och det var så jäkla kul. Det var grymt mycket folk och alla hade kul tillsammans. Precis som en bra fest ska vara. Hemfärden var kanske mindre rolig då jag kommer hem till Håvgatan och upptäcker att alla nycklar är kvar hos Anna. Så än en gång fick jag bevisa mina inbrottskunskaper och tog mig in genom fönstret nere som jag turligt nog hade lämnat öppet lite grann. Det finns en mening med allt.

Sedan kan jag bara tipsa er om den fantastiska låten "Someone like you" av Adele.
Fantastiskt vacker.

Lighters

2011-09-01T20:55:00.002+02:00

Mycket har hänt på kort tid vill jag lova och det har minst sagt varit en intensiv vecka på senaste tid. Förra helgen tillbringades ute på sjön tillsammans med Linda och alla andra fantastiska människor, ingen söp överbord utan alla höll sig ombord. Måste säga att även fast jag var så galet bakis på lördagen så var det ändå en helt fantastisk dag. Fler sådana tack! Och Linda, jag hoppas att en norrlandsresa snart är inplanerad för din del, du är varmt välkommen!

Äntligen har skolan dragit igång på riktigt och jag ska erkänna för er att jag var ordentligt nervös inför första dagen. Alla hade sedan innan skickat in en presentation av sig själv, lite allmän info med ålder, civilstånd osv och utifrån det så hade jag på en gång dragit slutsatsen om att det kommer bli ett riktigt tråkigt år med den klassen. Medelåldern låg väl på 30-40 år och hälften var gift och hade barn kändes det som. Ack så fel man kunde ha. Ni som känner mig väl vet ju att jag egentligen är en väldigt blyg person och inte alls tycker om folksamlingar där jag inte känner någon, så detta skulle ju bli en prövning för mig då jag verkligen inte kände någon alls och skulle åka dit helt själv. Jag tog mig i kragen iaf och åkte dit och hoppades på det bästa. Och vilken fantastisk dag det blev av det hela! Vilket fantastiskt gäng jag har lärt känna på endast tre dagar och vilka underbara människor som kommer att vara i klassen det närmaste året. Vi har på den korta tiden redan blivit som en liten familj, så undra hur det kommer att se ut när vi har gått ett år! Jag blir så stolt över vissa av dom som är där, dom är så modiga, så orädda på något sätt. Dom berättar deras liv och vad dom har varit med om inför egentligen okända människor. Ingen dömer och ingen kritiserar, utan alla stöttar varandra. Jag vill bara krama om alla och stoppa ner dom i min ficka och bevara dom där för alltid, så fantastiska är dom. Jag vill alltid ha skola.

Men på tal om verkligheten då, idag hade jag min första dag på mitt nya jobb och det gick faktiskt oväntat bra. Starten var väl lite sisådär men i slutet av dagen så satt jag med en bokning till kilimanjaro för 9 personer. inte fy skam om jag får säga det själv faktiskt.

Vad väntar i helgen då? Jo endast vila faktiskt och middag hemma på Håvgatan i vanlig ordning. Känns skönt med lite lugn och ro för omväxlingsskull.

Och på tal om Gustav, min kära kisse. Det kommer ägnas mycket tid till honom i helgen, för sedan är tiden slut för hans del. Jag säger som dom i serien Vänner; "It's an end of an era".

Må väl kära vänner, på återseende!

Extreme ways

2011-08-21T19:29:00.002+02:00

Jag har lite nyheter för er ifall ni undrar vad som händer och sker just nu.

Nr 1: Jag fick jobbet på Ticket, börjar den 1a september.
- Grattis Jenny!! Fantastiskt roligt!!
- Tack tack, ja det känns minst sagt underbart!

Nr 2: Jag har även skaffat mig en ny lägenhet!
- Men grattis jenny, vad skönt att det ordnade sig.
- Tack ännu en gång, det känns också underbart!

Så ja, jag slipper vara arbetslös i höst och jag får nu chansen att prova på det andra jobbet jag önskade. Tok ska ha tur! Och angående lägenheten, det blir en flytt till gatan nedanför mig. En etta på 45 kvm, markplan med en egen ingång. Min granne är tvättstugan så då kan mor och far spara lite på vattnet också. Allting löser sig tillslut, så enkelt är det mina vänner. Man måste bara tro på sig själv att man kan.

På tisdag väntar min sista arbetsdag på kicks. Det känns sisådär faktiskt. Har som sagt trivts fantastiskt bra med kollegorna, allihopa är fantastiska och jag kommer sakna att kunna dela med mig av mina kunskaper och tips till alla kunder. Den 1a september drar det igång som sagt på Ticket och jag är mer än redo för det. Jag ska göra succé även där ska ni tro!

Resan till Ånge för att se Takida var helt fantastisk. och Takida var fantastiska! Vilken jävla show dom bjöd på. Det verkligen syntes på dom att dom älskade att spela på hemmaplan. Bussresan ner var inte heller fy skam och jocke och jag skrålade till musiken så att dom i baksätet höll på att skratta ihjäl sig, men det bjuder vi på säg! Det är något av det roligaste jag varit med om iaf och det var kul att även min kära mor tillslut fick uppleva Takida som jag tjatat så mycket om i alla år. Är bussen bokad även för nästa år?!

Vad händer imorgon då? Jo, jag kommer vara stört nervös. Det är nämligen så att jag ska provaträna med ÖSKs innebandylag. Vi får se hur pass mycket man kommer göra bort sig. Det kommer med all säkerhet kännas fantastiskt att återigen få vara ute på plan med klubban i högsta hugg. Jag längtar!!

Utgången igår var också något av det roligaste på länge. Vilka fantastiska människor som var ute på Olles igår. Jag tror jag skrattade konstant sedan jag gick in och tills jag gick ut. Eller snarare blev utkörd pga att dom stängde. Det är så det ska vara!

Skolan har dragit igång nu och vi ska ses för första gången den 29e. Kommer bi oerhört spännande att se vad denna utbildning så småningom kommer att ge men jag är övertygad om att ingenting kommer vara bortkastat.

Må väl och på återseende!

You got what I need

2011-08-12T17:10:00.002+02:00

Vilken fantastisk vecka det har varit! Har äntligen haft lite semester och den tillbringades nere i stockholm.

Kom ner sent på söndagkväll och tillbringade natten i midsommarkransen, trevligt som alltid! Måndagen bjöd på ett besök på mitt förra jobb och jag fick träffa alla fantastiska människor igen. Om det är något jag saknar med stockholm så är dom en av sakerna iaf! Fick fantastiskt mycket beröm för det jag hade sålt på Kicks och jag tog verkligen emot allt med öppna armar. Det var riktigt roligt att få höra faktiskt, speciellt med tanke på självförtroendet jag hade när jag började arbeta på kicks. På den korta tid som jag har jobbat där så har det nog växt 10 gånger så mycket, och berömmet i sthlm bidrog såklart till ännu mera. Att dessutom få höra det av min fd chef, det var något stort utöver det vanliga! Och Annika och Maria, mina pärlor! Vad hade jag gjort utan er? Ni är bäst!

Onsdagen tillbringades i Uppsala som planerat hemma hos fina Ida och Markus! En fantastisk kväll som alltid och det var så roligt att få träffa Ida igen, som jag har saknat henne! Jag vet att det är en person som alltid på något sätt kommer finnas kvar i mitt liv.

Imorgon kommer också bli en fruktansvärt grym kväll! Takida står på schemat och bussen avgår med mig som chaufför från övik! Veolia på språng. En överraskning för min kära kusin Joakim väntar och han kommer nog vara lika glad som jag! Skivorna kommer tas med så att musiken skall diggas hela vägen ner, det kan ni räkna med!

Som sagt, den här veckan kommer bli fantastisk!

You learn

2011-08-04T22:27:00.002+02:00

Jag är faktiskt lite stolt över mig själv ändå. I hela mitt liv så har jag endast varit arbetslös i två månader totalt. Det tycker jag är bra gjort. Vissa har ju inte gjort annat än att vara utan jobb. Så med andra ord kan man säga att allt nästan är klart med tjänsten på Ticket, detaljer kommer att lösas på måndag. Och som det ser ut nu så kommer det även att kombineras med skolan vilket känns sjukt bra faktiskt om det nu går att göra så. men det kommer märkas. Det som är lite roligt dock var att mina tankar när jag flyttade hem igen var att jag ville prova på att jobba på både Kicks och Ticket men jag visste inte hur jag skulle fixa det. På något konstigt vis så lyckades jag med båda två tillslut.

Till veckan ser det ut att bli sthlm vilket också känns riktigt roligt! Onsdagen är bokad med ett besök i Uppsala hos fantastiska Ida Byström! Det kommer bli galet roligt och mysigt precis som alltid. Har verkligen saknat henne! Måndagen ser också ut att vara bokad, vi får se om dom planerna blir av men OM dom blir det så kommer kvällen bli fantastiskt trevlig, det kan jag lova er!

Den 13e augusti är det dags för Takida i Ånge! Och fy fasen vad jag ser framemot det. Deras enda spelning i norrland så det känns ju lite givet att man måste åka på den då. Sedan hoppas jag också att min kära mor och morbror kenneth åker med, vilket vore ännu roligare! Då ska mamma få upptäcka hur grymma Takida är!

Även om jag nu kanske är lite less på att just jobba så är jag verkligen så galet glad att jag har dom arbetskollegor som jag har på Kicks, för attans så grymma dom är! Det går inte en dag utan att man skrattar och alla är verkligen så sköna på sitt egna lilla vis. Jag är så glad att jag fick möjligheten till att lära känna dom allihopa!

Någon som har en lägenhet inne i stan till övers? Hör av er isf.
Puss och kram!

Man down

2011-07-24T16:28:00.002+02:00

Jag har hittat hem igen, det vill jag lova er. Jag älskar att äntligen vara tillbaks och det är nog ett av mina absolut bästa beslut jag någonsin tagit. Jag har sakta och säkert börjat bygga upp mig själv igen och det har sina toppar och dalar men framåt går det. Trots en väldigt omtumlande vecka så tänker jag inte bryta ihop för det. Livet går vidare och det kommer snart fler trevligheter.

Sedan kan jag ännu en gång påpeka att jag har världens bästa föräldrar. Även om dom ibland inte har alla hästar hemma i stallet så är dom för det mesta helt fantastiska. Jag skrämde nog halvt ihjäl mamma igår och det var inte meningen, men när man vaknade upp imorse nerbäddad hemma i sitt gamla rum så insåg jag ännu mer hur fantastiskt det är att vara hemma i Övik. Nu hoppas jag bara på jobbet på Ticket så kommer säkert allt annat att lösa sig också.

Till veckan bär det iväg igen till Stockholm för att spendera helgen där och det kommer bli riktigt nice. Min extramamma förser mig som vanligt med husrum och denna gång även en sommarfest som kommer bli grym. Trist bara att herr underbar inte är i stan då men timingen ska väl aldrig vara rätt, eller hur?! nåväl, vad är väl en bal på slottet.

Igår hade jag nog mitt livs största fjortisfylla. En fylla som jag inte ens hade när jag var fjortis, men bättre sent än aldrig eller hur man nu säger det. Det ser ut som fan i lägenheten också men energin för att städa är nog lika med noll just nu.

Jag skulle vilja komma på vad jag ska göra med mitt liv typ nu. Helst igår. Det är så mkt jag vill prova på men sedan så kan man ju inte utbilda sig till 17 olika saker heller. Jag tycker sånt här är så svårt. Men om jag skriver ner några saker så kan ni rösta på vad ni tycker skulle vara bäst. så gör vi. så rösta nu!!

1. Behandlingsassistent (jobb med ungdomar)
2. Djurvårdare
3. Resesäljare/reseplanerare
4. Kurator på någon skola
5. Lärare (engelska kanske?)
6. Coach (typ livscoach eller liknande)
7. Chef
8. Polis

Det var dom tror jag. Eller har ni något eget förslag? Kom igen nu, help me out here!!

Gråa dagar

2011-06-15T11:18:00.003+02:00

Usch. Det vart alltför länge sedan jag skrev något här men det har hänt så otroligt mycket!

Jag har varit på studiebesök på SKL med min förra BOJ jour vilket var helt fantastiskt då jag var omringad av snygga poliser hela dagen. Jag har varit på gröna lund med min kusin och åkt insane vilket var helt jävla insane. Den var så läskig så jag kunde inte ens skrika, så sjuk var den. Vi hade en sjukt nice dag i solen iaf och jag vann en fet marabou mjölkchoklad åt mamma. Skottlands resan blev av och vilken resa det var! Familjen Addams ute på äventyr. Det blev whiskey i mängder för dom äldre och redbull/vodka, sambucca, tequila, öl och jäger för dom yngre. (läs: mestadels mig) Vi stängde baren tillsammans med bartendern så ägaren fick sköta serveringen. Robin tog på sig kockmössan (läs: endast kallingar) och gick in i köket halv fyra på natten för att laga fyllemat åt mig som han sedan själv åt upp (det blev en påse chips). Vi var iaf inge vidare på biljard och islay kommer alltid att komma ihåg öviksborna! Dagen efter så fick jag se klart och tydligt i två papperskorgar hur pass mkt jag drack kvällen innan vilket helt klart var mindre trevligt. Fåren längs vägen där vi stannade fick också en skymt av vad jag hade druckit kvällen innan, jag ber om ursäkt för detta fåren. Resan fortsatte med ännu mera whiskey för dom äldre men desto mindre av det andra för oss (läs: mig). Resan avslutades med en dag i Edinburgh och vi kan säga att vi stängde baren i Edinburgh också. Halv fem kom vi hem och halv sju skulle vi iväg. Trött, tröttare, Robin & Jenny. Det var iaf en helt fantastisk och minnesvärd resa på alla sätt och vis och jag hoppas det blir fler såna gånger. Minus all tequila och sambucca då förstås.

Jag har nu börjat jobba i princip heltid på Kicks för resten av sommaren vilket känns sjukt bra. Jag trivs oerhört bra med kollegorna och jag får otroligt mycket hjälp av dom. Jag lär mig nya saker varje dag precis som ett jobb ska vara.

Imorgon är det nog dags för tatuering och sedan intervju på Ticket. Jag ska ha det där jobbet bara så ni vet, så önska mig lycka till nu!

Känns lite sådär när akassan inte har den blekaste aning om vad dom håller på med eller vad som gäller. För om dom själva inte ens vet, hur fan ska jag då veta vad som gäller?! Tydligen så får jag inge pengar som jag hade räknat med och blivit lovad, vilket betyder att jag är ganska körd. brutalt överkörd kan man även säga. Varför kan inte någon sån där institution eller vad fan det nu heter vara enkel? Det är alltid så EXTREMA regler när det gäller att jag ska betala något, men när det är tvärtom kan dom göra precis som dom vill och även skapa helt nya regler. Hur fan kan det gå till så egentligen?! Jag ska ringa Bin Ladins släktingar och se ifall dom har någon självmordsbombare över som kan ställa upp, så kan dom ta skatteverket på samma gång då jag tydligen inte får tillbaka några pengar i år utan måste betala. Jävla helvette.

Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på

Danza Kuduro

2011-05-28T16:43:00.002+02:00

Pga diverse saker som har inträffat på senare dar så har lusten att skriva inte riktigt infunnit sig då det känts som att inläggen endast hade blivit oerhört negativa. Det kan nog finnas en liten tendens till negativitet i detta inlägg också men det får ni stå ut med isf.

Jag tänker inte gå in på vad som har hänt, berörda vet förmodligen vad det handlar om. Jag har iaf inget mer att säga er, men vill ni prata så vet ni vart jag finns.

Jag fick iaf förra helgen äran att åka ner till sthlm för BOJs årliga årsstämma. Eftersom jag numera sitter med i styrelsen så tyckte dom andra att det var bra att jag skulle åka. Kunde inte annat än instämma. Fick en oerhört bra inblick i hur hela föreningen arbetar som och inte bara de enskilda jourerna. Dessvärre lite av en PRO resa men jag hade trevligt hur som helst. Efter ett mail till ordförande så hoppas jag det blir ändring på det tills nästa år.

Igår hade vi ännu en gång spelkväll med Ida-Marie och Lars. Lika trevligt denna gång om inte ännu trevligare då Ida-Marie och jag spöade filmexperten Lars i hans egna spel. Han tog dock förlusten rätt bra måste jag säga. Hade jag exempelvis förlorat i när och fjärran så hade jag gått och lagt mig på en gång, haha!

Har haft ett oerhört bra stöd ifrån söta Anna dom senaste dagarna vilket jag tackar oerhört mycket för. Hade inte klarat mig utan det faktiskt. Även en fin pojke vid namn David har också varit ett väldigt fint stöd. En liten räddare i nöden som har hämtat upp mig när det känts som tråkigast och tagit mycket väl hand om mig. Det tackar vi för!

Imorgon bär det iväg till sthlm igen för att på måndag återförenas lite med min gamla jour i Farsta för en utflykt ner till Linköping. Där väntar ett studiebesök på SKL vilket kommer bli sjukt spännande! Tisdagen är fortfarande helt oplanerad vilket betyder att förslag är välkomna. Förmodligen kommer ett besök att göras till mitt förra jobb men annars är det tomt i kalendern. Onsdagen kommer att tillbringas på Gröna Lund tillsammans med kusin Robin vilket jag verkligen ser framemot. Tvekar inte på att det kommer bli sjukt grymt! Sedan på torsdag morgon bär det äntligen iväg och en liten semester med familjen Adams hägrar. Det kommer utan tvekan bli en resa fylld med en himla massa tok, fruktansvärt mycket whiskey, en klick shopping och jävligt mycket skratt. Jag ser verkligen framemot detta!

Misstag kan göras, men det är vad vi gör för att återställa misstaget som räknas. Glöm inte det!

På återseende mina vänner.

Was it I

2011-05-23T16:13:00.001+02:00

Det var länge sedan jag skrev här upptäckte jag nu. Har heller ingen lust att skriva nu heller.

Jag längtar till Skottland iaf och om vulkanen förstör för oss så tänker jag bomba sönder hela Island. Så om landet helt plötsligt skulle råka försvinna så vet ni vad som har hänt, då behöver ni inte bli oroliga.

Jag vill också ha samma fina väder som stockholm hade. jag är lite avundsjuk på det faktiskt.

Solros

2011-05-08T23:46:00.004+02:00

Har egentligen inte så mkt att säga tror jag men känner för att skriva något ändå. Det brukar som ändå bli ett rätt långt inlägg tillslut ändå när man väl har börjat.

Vill iaf säga ett STORT tack till Anna och dom övriga tjejerna för en helt fantastiskt helg. Dessutom utan alkohol för min del så jo mamma, jag kan ha roligt även utan alkohol. Det har blivit mycket grillning, mycket kubbspel och mycket Alias. Var iaf oerhört länge sedan jag skrattade så mkt som jag gjorde i lördags när vi spelade spel. Det har minst sagt varit toppen och jag hoppas det blir av fler gånger!

På torsdag är det iaf dags för jobb igen och jag ser verkligen framemot det! Tre dagar med heltidsarbete kommer göra gott i kassan sen också för gudarna ska verkligen veta att den är sjukt tom för tillfället.

Jag har även kommit fram till vad min nästa tatuering kommer bli och även vart den ska sitta. Ska försöka kila till tatueraren nu någon gång i veckan för att se vad det eventuellt skulle kosta osv och kanske till och med boka en tid!

Många bäckar små ni vet? Det är lite så det funkar just nu. Jag är verkligen på fruktansvärt dåligt humor just nu och det är helt enkelt något som ni bara kommer att få ta. Det finns alldeles för många anledningar bakom det och är alltså ingen "stor grej". Det räcker med att dom här små bäckarna helt plötsligt blir för många och sedan har vi skapat ett barriärrev typ. Ni fattar säkert grejen.

Imorgon kommer jag ta söndag så det blir nog ryggläge mestadelen av den dagen. Det Har inte varit så mkt sömn på sistonde för min del vilket säkerligen har visats på mitt humör. Att jag sedan blev väckt både igår natt och imorse när jag hade planerat min stora sova-ut-dag gjorde heller inte saken bättre. Så imorgon är det söndag för min del helt enkelt. Mat som serveras på sängen är varmt välkommen så var inte blyga nu! Surprise me.

och mamma, du får fasen tänka efter själv. om du inte kan känna det själv så är det verkligen helt oviktigt för mig att säga något också, för då har det tappat all sin mening.

What are words if you really don't mean them when you say them?

Dag 21 - Mina favorit artister

2011-05-01T22:52:00.004+02:00

Så var det dags för tjugoförsta inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Mina favorit artister

Jag har många artister som jag tycker om, men dom som ligger mig varmast om hjärtat är dessa. Och där är det i inbördes ordning

Lars Winnerbäck
Joshua Radin
Takida
Melissa Horn
3 doors down
Johnny Cash
Cornelis Vreeswiijk

Lars Winnerbäck och Melissa Horn är pga deras fantastiska texter. Dom sätter verkligen ord på dom tankar och känslor jag själv inte kan beskriva. Resterande artister gillar jag bara för deras musik. Jag lyssnar på alla dessa artister minst en gång om dagen och jag behöver verkligen få göra det. Det hjälper mig när jag är glad, ledsen, lycklig, arg, upprymd, förväntansfull, nervös osv osv. Nedan följer dom låtar som ligger mig extra varmt om hjärtat med dessa artister.

Lars Winnerbäck: Elegi, en tätort på en slätt, Du hade tid, Elden, Fröken svår, Hugger i sten, Ingen soldat, Jag får liksom ingen ordning, Jag är hos dig igen, Om du lämnade mig nu, Som jag hade dig förut, Söndermarken, tidvis.

Joshua Radin: Brand new day, i'd rather be with you, They bring me to you, Today, What if you, When you find me, Winter.

Takida: Never alone always alone, end is near, the things we owe, Between the lines, Tear it up, feeble pride, Curley sue, Handlake village, Jaded, Broken, Reason to cry, die alone, Burning inside, is it right, killed by train, leave me alone, a point of view, give into me, no reason why, what if, score, falling down, close therapy, stay in the rain,

Melissa Horn: Jag kan inte skilja på, lät du henne komma närmre, hanna, långa nätter, vår sista dans, när det äntligen är över, sen en tid tillbaka, new york,

3 doors down: let me be myself, it's the only one you've got, your arms feel like home, it's not my time, kryptonite, be like that, by my side, so i need you, away from the sun, here without you, landing in london, let me go, be somebody,

Johnny cash: cry cry cry, folsom prison blues, highwayman, i walk the line, ring of fire, jackson, rose of my heart, man in black, one, the man comes around, sunday morning coming down

Cornelis Vreeswiijk: Ann-katarin, Balladen om fredrik åkare, brev från kolonien, felicia adjö, hönan agda, mördar anders, personliga persson, polaren per, turistens klagan

Dag 20 - Drömresan

2011-05-01T22:33:00.003+02:00

Så var det dags för tjugonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Drömresan

Jag är snart 25år och har redan fått göra min drömresa. Jag var därför tvungen att komma på en ny "drömresa" och även den har jag fått förverkliga. När man tänker efter så är det helt galet att det faktiskt är så och jag inser ännu mer hur oerhört lyckligt lottad jag är. Min första drömresa och den som var min "riktiga", var att få åka på safari i Afrika och se geparder. Det har jag till och med fått göra två gånger då jag sedan återvände dit för att vara kvar i ett halvår. Min andra drömresa bar iväg ifjol till Peru och Galapagos. Miami var ett litet plus i kanten. Galapagos har faschinerat mig sedan jag var 7 år och tittade på mitt i naturen på TV 4 och fick se dom där gigantiska sköldpaddorna och dom läckra ödlorna. Samma program gav mig även min första drömresa då jag fick se min första gepard på TV. Jag har alltid tyckt att det har varit ett oerhört graciöst kattdjur. Afrika var ändå ett resmål som jag fann ganska så troligt att jag någon gång skulle åka till då det inte ligger alldeles för avskilt och det är heller inte alldeles för dyrt att åka dit. Chansen var ändå rätt liten då det ofta har varit mamma som har bestämt resmål och hennes intresse för djur vet vi ju alla hur pass stort det är. Eller litet rättare sagt. Galapagos har inte ens funnits med på listan för "hyffsat troliga resmål". Det var snarare med på "Om jag någon gång vinner en jävla massa pengar så kan jag åka dit". Därför må ni tro att jag ifjol när det väl blev bestämt att vi skulle åka dit blev jävligt förvånad för att säga det grovt. Än mer förvånad när det helt plötsligt var mamma som ville åka dit av den anledningen att hon ville se dom där gigantiska sköldpaddorna. Hon, med intresset 0 för djur. Ni kanske förstår hur förvånad jag egentligen blev. Och glad. Det går inte ens med ord att beskriva den lycka och glädjerus man har när man får uppleva något så stort. Men nu tillbaks till ämnet. Och som ni kanske förstår så har jag ju gått och skaffat mig en ny "Drömresa". Egentligen är det två st då även dom hamnar på listan "Om jag någon gång vinner en jävla massa pengar så kan jag åka dit". Den första är Fiji och den andra är Seychellerna. Egentligen har jag ingen speciell anledning till varför det är just dom två, men jag har alltid ansett dem vara oerhört exklusiva och vackra öar. Det är något väldigt exotiskt med dem, så vi får väl se om det någon gång bär iväg dit.

Sedan har jag några små resmål till som jag någon gång vill besöka och där har jag anledningar så det står härliga till.

Madagaskar: Jag vill se lemurerna
Zanzibar: Enbart för att ön heter just Zanzibar. Exotiskt!
Egypten: Jag vill verkligen få uppleva den fantastiska historia som landet har och jag vill dyka där.
Nya Zeeland: Jag vill se en riktig Kiwi fågel
Påskön: Det hör ni väl på namnet? Sjukt cool ö.
Nepal: Bara för att deras flagga är så himla cool.
Australien: Jag vill hålla i en koalabjörn.

Så det var dom. Egentligen är dom ju inga "små" resmål men ni hajar nog vad jag menar.

FFF

2011-05-01T20:53:00.004+02:00

Hej, Jag heter Jenny och är en förvirrad tjej som skriver hej. Jag sätter upp lappar i bibliotek, cafeterier, köpcentrum osv.

Igår var det FFF. Full Före Fem. Jag fick kvällens första fyllehicka kl 18 och det måste även ha varit nytt personligt bästa! Dom som känner mig vet att jag som oftast får dricka alldeles för mycket alkohol för att överhuvudtaget bli lite onykter, men jag har nog aldrig och då menar jag verkligen aldrig druckit så lite och blivit så pass onykter. Astin måste ha varit duktigt spetsad. Man kan ju iaf lugnt påstå att det nu är bevisat att man faktiskt blir fortare full av champagne. Vi tackar bublorna för det. Johannes lärde mig iaf att grilla så snart blir det grillpremiär även på Storgatan och då hoppas jag verkligen att balkongen finns kvar efter det. Jag säger som min kära vän maria sa; i Stockholm vaskar man skumpa och i Norrland så äter man pengar. Robin är nu värd hela 20kr. Jag kommer nog ihåg det mesta från igår förutom en timme ungefär, men jag tyckte iaf att det var en oerhört bra idé att kl 2 på natten ringa till min mamma i Vietnam. Vad jag ville säga henne har jag egentligen ingen aning om, men just då var det oerhört viktigt att få tag i henne. Vi tackar snälla Jonas som körde hem oss iaf då det var 1 timme och 20 minuters väntetid på taxi. Hade varit lite plågsamt och kallt att behöva gå hem utan jacka och i klackskor. Jag tackar även Anna för en fantastiskt trevlig kväll. Bortsett från den lilla incidenten som hände på slutet av kvällen så hade jag så oerhört roligt. Sen kan jag bara tillägga att jag har världens finaste kusin, det är ett som är säkert. Tack för ditt stöd och all din hjälp. Jag vet att du gjorde allt i välmening.

Idag har det varit kräkVM och även där satte jag nog ett nytt person bästa. Jag ville på fullaste allvar dö imorse. Det var minst sagt oerhört tungt. Dagen fylldes iaf med lite aktiviteter och ingen gömd sak hittade vi. Tur att google finns och visade vägen iaf. Bergsklättring kändes tyvärr inte så aktuellt just då. Ikväll blir det bakismys till max i soffan med lite chips, dipp och cola. Imorgon kommer mor och far äntligen hem och jag saknar dom verkligen! Jag ser verkligen framemot det.

Sen avslutar jag lappen med ring mig.

Otydligt

2011-04-29T17:01:00.002+02:00

Hej, Jag heter Jenny och är en förvirrad tjej som skriver hej. Jag sätter upp lappar i bibliotek, cafeterier, köpcentrum osv.

Idag var jag och hälsade på mormor. Hon var också lite förvirrad kan man säga men söt ändå! Hon berättade att den där björken där ute hade inte det minsta lilla grönt på sig igår kväll men idag så har nästan hela trädet slagit ut! Det berättade hon 7 gånger under dom 40min jag var där. Det är tur man ser humorn i det hela iaf. Hon blev då iaf gla!

Ikväll blir det fredagsmys på Håvgatan för hela slanten iaf. Maria kommer hit så vi ska fixa iordning lite god mat, sen blir det säkert nån film och sen big brother. Riktigt nice!

Imorgon blir den stora festen. Kommer bli riktigt trevligt! Sitta ute i solen hela dagen och mysa med gott vin, god mat och sen hoppas jag på lite kubbspel! Kusinen min ska även med så det kommer bli nice. Ser verkligen framemot festen! Och Anna, du kommer aldrig kunna ta dig in till krogen. Isf kommer jag låsa in dig i ett rum. haha!

Nu ska jag hämta Maria på stan sen blir det mat. Mums!

Sen avslutar jag lappen med ring mig!

Blyger

2011-04-28T17:26:00.003+02:00

Något som jag verkligen stör mig så fruktansvärt mycket på, är folk som verkligen inte tror på att jag är blyg. Missförstå mig rätt, jag har all förståelse i världen för att ni kan ha svårt för att tro på det och det är ju det som är tanken från min sida också. Att dölja min blyghet med att vara kaxig. Jag har alltid varit blyg, ända sedan jag var liten men pga min storlek så intog jag rollen som den modiga, den stabila, den trygga och den kaxiga. Det där har liksom följt med sedan genom åren och hållt i sig lite, rollerna har ju avtagit en hel del genom åren men grundmeningen med det hela kvarstår. Om jag går in i en situation där jag känner mig otrygg och blyg, så går jag in i en roll där jag spelar självsäker och försöker få den andra personen att tro att jag inte är blyg. Jag har ju tydligen lyckats förjävla bra med mitt skådespeleri eftersom verkligen ingen tror mig när jag säger att jag är blyg. Det är ju självklart på sätt och vis en bra egenskap att göra såhär då jag har lärt mig oerhört mkt genom det också då jag går in i osäkra situationer men klarar sedan av dom. Som tex jobbet på Kicks. För några år sedan hade jag skrattat åt den person som hade sagt åt mig att jag skulle jobba i en butik och ta kontakt med människor. Det fanns inte på världskartan. Nu så bad ju personalen mig på Kicks att verkligen vara kvar också, vilket kändes fantastiskt. Men jag finner fenomenet jävligt intressant, att verkligen ingen kan tro på mig. Nu är det ju också såhär att jag har blivit mycket självsäkrare dom senaste åren och är inte alls lika blyg/osäker som jag var för ett par år sedan men ändå. Oerhört intressant må jag säga.

Nu på lördag är det ju valborg och tanken var att vi skulle vara hemma hos oss men som vanligt så blir det inte som vi planerat. Som det ser ut nu kommer vi att tillbringa dagen/kvällen hemma hos Anna som jag har startat operation övertalning hos att inte gå ut på krogen. Usch så tråkigt. Varför vill man göra det på valborg? Det är ju fantastiskt att bara kunna sitta ute och mysa i solen, kanske spela lite kubb, lyssna på skön musik osv. Nåväl, vi får se hur det hela slutar. Kalle är ju också ett alternativ, ute på Hornön var det visst som gällde då. Som sagt, vi får se vart det slutar.

På måndag kommer äntligen mor och far hem! Jag saknar dom faktiskt lite överdrivet mycket just nu så det vore fint om tiden kunde gå fort. Ska bli så roligt att höra hur dom har haft det. På måndag är det ju även dags för jobb på Kicks. Heldag blir det denna gång och även räkna kassa. Blir spännande att se om det går lika bra då som dom tidigare gångerna. Jag hoppas det iaf!

Nu bär det iväg mot lilla kusin som idag fyller systemålder och vi ger honom ett stort grattis på sin dag!

Words

2011-04-21T23:35:00.002+02:00

Så har man provjobbat färdigt för denna vecka. Vilken vecka det har varit egentligen! För en gångs skull så hade jag faktiskt lite självförtroende när det gällde mig själv. Det var en grym känsla att faktiskt ha det när det är så sällsynt annars. Jag har egentligen ingen aning om vart det kom ifrån heller men jäklar så jag boostade mig själv. Jag visste att jag skulle äga på stället! Och det visade sig att jag gjorde det på sätt och vis också.
När dagen var slut så gick jag in som vanligt till personalrummet till Marita för att lämna mitt kontonr. Hon hade tidigare erbjudit mig jobb den 2a maj, men jag var lite osäker på hur det skulle gå eftersom jag lovat att hämta mamma och pappa. Efter ett samtal med mor så var budskapet rätt klart, det skulle satsas på jobbet. Jag meddelade Marita detta och frågade lite försynt hur dom tänkt sig fram mot sommaren, om det fanns möjlighet till mer jobb då. Hennes svar då var nog bland det bästa jag hört. Jag citerar henne; "Du får jobba precis hur mycket eller lite du vill. Jag är chockad över hur duktig du har varit Jenny. Helt otroligt! Du har verkligen tagit för dig ute hos kunderna, tagit initiativ, vågat ställa frågor och du är ju otroligt snabblärd. Vi vill jätte gärna ha dig kvar här."
Hon har inte kunnat sagt det på något bättre sätt. Och hur härligt är det inte när man själv verkligen gått in för något och gett allt och sedan få en sån här belöning på det? Helt fantastiskt. Det var så himla roligt att få höra det och att dom också tyckt att det har gått lika bra som jag har gjort. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv när jag ALDRIG tidigare har jobbat i butik och har noll kassavana. När det här tidigare var en omöjlighet för mig, eftersom jag var så himla blyg och trodde så lite på mig själv så jag vågade knappt heja på någon annan. Nu plockade jag typ varenda kund som fanns. Fantastiskt roligt har det varit iaf och jag hoppas att jag fortsätter utvecklas såhär bra.

Påsken närmar sig och inga planer infinner sig förutom en utgång på lördag. Kommer nog vara drösvis med folk ute då vilket känns riktigt roligt. Hoppas även på ett besök från lilla Emma, det vore riktigt trevligt. Så ni som vill festa, hör av er!

Imorgon har jag sovmorgon. Då ska jag ligga hemma i pyjamas hela dagen och bara gotta mig! Puss till påsk på er alla!

storstaden för hela slanten

2011-04-20T20:03:00.002+02:00

Så var helgen förbi och en ny vecka har börjat. Det känns som att det har hänt så mycket så att allt tyvärr inte kommer få plats. Eller så äre just det de kommer. Ni vet ju hur mina inlägg kan se ut. nåväl.

Morfars begravning var verkligen jätte vacker. Det hade inte på något sätt kunnat varit finare och det känns verkligen skönt. Prästen var suverän och jag tror morfar var där och hörde musiken som spelades. Jag valde att lägga 4st jokrar på kistan för det var Morfar för mig. Alla gånger vi varit hos dem och spelat kort och åkt hem förbannade. Morfar vann alltid!! Han köpte för mycket och fick alltid alla jokrar. Men ack så trevligt det var ändå. Tider man saknar men tider man alltid kommer att minnas. Vila i frid morfar.

Det var äntligen dags för sthlm och resan var så mycket bättre ön jag kunnat hoppas på! Jag åkte direkt till mitt förra jobb och överraskade allihopa! Det var så kul att komma tillbaka och verkligen känna att jag varit saknad hos vissa, för dom ska verkligen veta att dom varit saknad hos mig också! Fina Annika bjöd mig på en riktigt god lunch från stationen och det var så kul att få träffa henne igen! Hon verkligen såg i mina ögon att jag mådde bra och bättre betyg kan man nog inte få. Även om jag känner det själv så är det så fantastiskt att det även syns för andra. Det var iaf kul att träffa alla. Och alla dom bästa var där som tur var!

Eftermiddagen bjöd på massa trevligheter. Jay Smith frågade om vägen till Hötorget och när det visade sig vara 5-10min promenad så var det tydligen för jobbigt så han tog en taxi. lyxproblem säger jag. Sedan var det dags för Dalai lama med Gunilla! och icke att förglömma.... Winnerbäck. När han skulle spela sin första låt så började han plinka lite meningslöst på gitarren och jag tänkte vad sjutton är det här?! Det var verkligen ingen början på någon låt och jag undrade verkligen vad som skulle ta fart. När han dock tog en första ton på en låt så nästan skrek jag typ. Självklart spelade han Elegi akustiskt och så jävla vackert. Jag grät som en liten treåring och Gunilla likaså. Han är så bra!! Dalai Lama var verkligen oerhört intressant och jag återkommer lite mer framöver om vad det var han pratade om i ett annat inlägg. På vägen ut ifrån Waterfront så hejade Alexander Skarsgård på oss och gladast var nog räven. Välkommen till storstan tänkte jag!

Kvällen tog fart och jag besökte fina Rebecka på sitt jobb som sedan joinade Maria och mig på middag ute på Mosaik. Det blev mycket surr och mindre öl för en gångs skull men ack så trevligt ändå. Har verkligen saknat fina lilla Rebecka! En riktigt trevlig kväll som slutade ännu trevligare hemma hos Kristoffer. Han om någon har jag verkligen saknat och det var fantastiskt att få träffa honom igen. Bästa kvällen/natten på länge och jag avslutar med Känn en doft av kärleken. 'nuff said.

Lördagen bjöd på mycket sol, mycket öl, mycket skratt och mycket kortspel. Vädret var strålande och dagen tillbringades nere vid söders vatten med snygga Alexander och några öl i handen. Svårslaget vill jag lova och det var riktigt nice att få träffa honom igen. På många sätt och vis. Eftermiddagen innebar middag på världens näst godaste sushihak och jag kan verkligen garantera att den höll världsklass! Kvällen avslutades med plump(igt) kortspel och en sväng in till kära Kajsas. Jag tackar Maria så oerhört mycket för lånet av gästrum och jag hoppas att jag är välkommen tillbaka för jag hälsar mer än gärna på igen.

Mor och far har nu åkt iväg på deras semester och jag är faktiskt riktigt glad för deras skull. Det känns ovanligt att inte åka med och jag förstår om dom har svårt för att äta lunch nu. Men hys ingen oro, jag kommer att påminna er via mail att kl ett varje dag är det lunchdags! Jag hoppas iaf att ni har det helt fantastiskt och snart kommer hem för att laga en kantarellsoppa till mig. Haha!

Den här veckan har även inneburit lite jobb för min del på Kicks här i Övik. Jag avslutade min andra dag idag och imorgon väntar förhoppningsvis inte den sista dagen för alltid men iaf för denna provjobbomgång. Första dagen hade nog inte kunnat gått bättre än vad den gjorde och på mina tre timmar sålde jag 4 dofter och 2st lite dyrare hudcremer. Mycket bra tycker jag iaf och jag hann även med att lära mig kassan på min första dag. En tjej från Åhléns svängde förbi och handlade lite och hälsade på dom andra tjejerna. Dom presenterade mig för henne och sedan blev det jag som fick ta betalt av henne. Hennes komplimang hon gav mig då värmde så oerhört mycket och den tackar jag verkligen för. Hon berömde verkligen mina färdigheter med kassan och frågade hur länge jag hade jobbat hos dem och jag svarade att det var min första dag. Det kändes som att hennes haka föll i golvet och hon var verkligen genuint chockad över att jag hunnit lära mig såpass bra. Hon önskade mig lycka till och hoppades på att få se mig där även i sommar. Det hoppas jag med! Dagen idag gick precis lika bra om inte snäppet bättre och jag känner mig verkligen stolt över mig själv. Sålde många GWPs och ett kvitto hamnade på en rätt stor slutsumma vilket var extra nice. Hoppas på att dagen imorgon går lika bra och att dom är lika nöjda med mig som jag är över att vara där.

Nu ska jag ta mig ett varmt härligt fotbad och mysa ner mig i soffan med Gustav innan greys börjar. På återseende allihopa!

Don't stop believin'

2011-04-13T15:40:00.002+02:00

Fikat på storgatan gick alldeles galant och det var riktigt trevligt att ha hela gänget här må jag säga. Jag är så himla glad över att jag är hemma igen! Fick en super fin inflyttningspresent av dom också plus en god flaska rött! Mycket trevligt var det iaf.

Igår var jag på tingsrätten för att för första gången jobba som vittnesstödjare. Det var faktiskt riktigt intressant och väldigt roligt. Något som jag absolut kommer fortsätta med! Tur att Kenta var där och kunde hjälpa mig med några små detaljer.

Idag var det dags för min synundersökning och nervös var nog bara förnamnet. Ibland vet man ju inte om det katastrofalt dåligt och man bara försöker få det till något litet fel, eller om det faktiskt bara är något litet. Jag fick iaf svaret att det var varken eller. Det var inte katastrofalt dåligt men det var inte något litet heller. Första gången jag skulle kolla på ett par bokstäver så såg allting ut som prickar. När jag sedan fick på lite styrka på glasen så var det som att en helt ny värld öppnade sig. Bågarna är iaf beställda så i slutet av nästa vecka finns dom nog att hämta ut. Kommer bli grymt nice! Samtidigt som jag var på stan så kilade jag in en snabbis på Vero Moda för att kika lite och jag hittade massor. Kände att jag var tvungen att ringa telefonbanken för att se hur mkt pengar jag hade och fick då en smärre chock. Det är ju en sak om man tror att man ska ha ungefär 400kr och får veta att man hade 600kr. Det är ju nice liksom. Men nu skiljde det inte några hundra utan några väldigt många tusen. Gladast var nog räven av det svaret så jag köpte två tröjor och traskade vidare. Kilade sedan in på Kicks för att säga hej och fick då även min arbetströja. Jag ser verkligen framemot nästa vecka!! På vägen hem så funderade jag allt mer vart dom där pengarna kom ifrån, och när jag kom hem så fick jag svaret. Ett brev från brottsoffermyndigheten hade kommit och jag hade nu fått mitt skadestånd. Jag tackar å det ödmjukaste för detta och det kom minst sagt i rättan tid.

Imorgon väntar begravning för morfar och det är lite blandade känslor inför det. Har verkligen ingen aning om hur jag kommer reagera inför det. Det kommer säkert bli hur fint som helst iaf och jag vet vad jag ska lägga på kistan.

På fredag är det äntligen dags för Sthlm och en lunch med bästaste Annika har bokats in och det kommer bli riktigt nice. Maria kommer också att åka ner så på lördagkväll blir det Kajsas för hela slanten. Gud så jag längtar efter det!

På återseende mina vänner!

Ibracadabra

2011-04-10T22:52:00.002+02:00

Helgen som precis har varit var nog en av dom bästa på väldigt länge. Fredagen gick i spontanitetens tecken och lördags aftonen i spelens anda och det avslutades med biomys denna söndag.

På torsdagkvällen började jag nästan bokstavligen att klättra på väggarna då jag var så otroligt less på att bara kunna ligga i soffan. Jag hade tidigare fått gå till kiropraktorn ännu en gång och denna gången kände jag att det verkligen lossnade. Det var självklart fortfarande ont och ömt men inte alls på samma sätt. Med andra ord så betydde detta att något måste hittas på. Det var dags att göra något. Eftersom att fest låg närmast på tapeten så kontaktade jag min trogna vapendragare Jonas i hopp om att kunna styra upp något fantastiskt. Modo skulle spela sin sista och avgörande match på kvällen och jag visste att drösvis med människor senare skulle ut. Jonas var sugen men som alltid när vi ska planera saker och ting så skiter det sig. Men som alltid när allting skiter sig så är det Jenny som sedan styr upp skiten också. Kvällen slutade med en oerhört spontan, stressad och kaoZ liknande roadtrip för min och Marias del mot Umeå där en festkväll med grabbarna grus väntade. Och vilken festkväll det blev. What happens in Umeå stays in Umeå. Kvällens fylldes iaf med oerhört mycket kortspel, lejonkungen, diskussioner av alla dess olika slag och framförallt mycket sprit och mycket skratt. Som alltid. Jag har dock kommit fram till att vin is the shiet och i fortsättningen kommer enbart detta att intagas. Det var en helt galet fantastiskt rolig kväll och vi båda tackar Umeå å det ödmjukaste för besöket och hoppas på ett återseende snart igen. Tack allihopa.

Det bästa med att ha flyttat hem igen, eller ja bästa och bästa men iaf något bra, är att som på lördagen när man kommer hem lite småbakis och jävlig kunna lägga sig i soffan och vila lite för att sedan åka hem till Håvgatan för lite middagsmys och spelkväll. Det är få saker som toppar det och jag älskar varje sekund av såna kvällar. Jag har väldigt svårt för att förstå hur jag faktiskt kunnat ha varit utan detta i 3år. Men jag är glad över att vara tillbaks igen. Maria och jag ägde iaf i musikspelet och det är ett som är säkert. tror jag. nåväl. Vi har iaf lärt oss fakta om varenda artistjävel som är född mellan 1945-1947, fråga oss vad som helst och vi kan det. Jag lovar!! Mamma ägde på att nynna Hej hej Monika och pappa var dessvärre lite sämre på att nynna någon låt överhuvudtaget. Förutom nationalsången och det var väl tur det då iaf. Kvällen avslutades med lite Vem vet vad och på alla resebyråer så har dom definitivt broschyrer om alla världens länder. Fråga pappa, han vet! Det finns dessutom bara en tunnelbanestation som börjar på E, visste ni det? Vi vet det iaf nu. Och det finns definitivt ingen som heter Höglandet. Det vet jag nu iaf. Som ni kanske märker så är spelkvällar på Håvgatan inget att leka med, och det vet definitivt Maria nu. Vi välkomnar henne varmt in i spelgänget.

Imorgonkväll är det fika på Storgatan som gäller och vi hälsar hela släkten välkommen. Det kommer bli sjukt trevligt. Nästa helg är det sthlm som gäller och jag längtar verkligen efter Dig. Eller det. Eller ni. Valfri tolkning på den. Winnerbäck kommer med största sannolikhet att vara lika fantastisk som alltid och det kommer Du med vara. Lördagen är fortfarande oplanerad så planer mottages varmt.

På återseende mina vänner!

Sjuhundra gånger

2011-04-06T23:42:00.003+02:00

Jag har så ont i ryggen så jag tror snart att jag dör. När jag gick på stan idag så började jag gråta när jag skulle ta mig nerför trappan inne på Kappahl. Vette sjutton vad som är fel men förjävla ont gör det. Jag tror snart att enda utvägen kommer vara knark eller sprit, och för en gångs skull så tror jag att mamma föredrar spriten. Imorgon ska jag tillbaka till kiropraktorn iaf så vi får helt enkelt hoppas på det bästa.

Sedan har jag äntligen fått ett beslut om bostadsbidrag också och jag må verkligen säga att det var positivt- äntligen börjar cashen rulla in. de e nice! jag är ett steg närmre miljonen nu, för trisslotten jag köpte idag hjälpte då verkligen inte till iaf.

Helgen då? Vad händer jao? En fågel viskade i mitt öra att det eventuellt vankas fest och det hoppas jag verkligen. soffan och jag börjar verkligen bli ovänner på riktigt nu. eller kanske inte. soffan är iofs min bästa vän för tillfället. en sk frizoon där jag inte har ont. typ som när man lekte tagen och gömde sig bakom det där speciella trädet och där kunde ingen ta en. in your face smärta!!

Jag upptäckte i förrgår en stor fördel med att ha roomie. Jag tjaffsade med min mor i vanlig ordning och grät amazonfloder efteråt, också i vanlig ordning. Men om jag jämför med hur läget hade varit i sthlm, då man suttit helt ensam i soffan och tyckte att jorden höll på att gå under... så var det egentligen samma situation nu också, MEN.... det var för ett kortare tag som jorden höll på att gå under. Jag kunde sen kila in till min roomie och skratta lite, istället för att som tidigare sitta helt ensam i en stor lägenhet. Det mina vänner är en klar fördel.

Nu håller vi tummarna för imorgon och önskar mig lycka till med ryggen.
Tack på förhand!

Boom boom boom

2011-04-05T19:05:00.002+02:00

Har nu lyckats fått hem den ack så vackra låt som spelas i Gina tricot reklamen. Den finns att ladda hem på deras hemsida och jag tycker den är sjuk grym. Det tycker min roomie också. Hon ska alltid härmas!

En liten uppdatering ang lägenheten är att vi nu äntligen fått två nya fantastiska fåtöljer och ett stort soffbord. Det blev faktiskt sjukt bra om jag får säga det själv. Inga bilder kommer heller läggas upp för då får du komma hit och titta istället. Smart va?

Sedan är jag rätt nöjd över mig själv då allt är inkopplat så jag kan se datan på tvn och ljudet är i sin ordning. Ligger med mitt tangentbord i soffan nu och skriver och det känns riktigt nice. Way to go jenny!

Sedan så blir det inga glasögon heller. När jag äntligen kommit över skräcken för att faktiskt ha glasögon och jag har till och med hittat ett par bågar så finns inga pengar. Vilket det heller aldrig kommer att göra. Men vad är väl en bal på slottet.

Sedan undrar jag vad som händer till helgen. Jag vill hitta på något skoj. Så, vad händer? Ge mig lite idéer gott folk. Bjud in mig till något roligt. Jag är less på soffan igen.

Har iaf äntligen fått ett besked ifrån akassan och det känns riktigt nice att få veta hur det blir. Det blev iaf avstängningsdagar som jag trodde, men jag kommer iaf få dom pengarna senare. Så, ingen lön föränn slutet av juni men då kommer det istället en stor jävla lön. Sedan hoppas jag också på att dom kommer älska mig på kicks så jag får vara där i sommar och dra in fett med para.

Inte helgen som kommer nu utan den efter bär det iväg ner till sthlm. Fredagen är jag upptagen men lördag finns fortfarande lite tid över. Boka in mig om ni vill träffa mig.

Puss på er allihopa!

Dag 19 - Mina bästa makeup tips

2011-04-05T17:42:00.003+02:00

Så var det dags för nittonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar, och det handlar om: Mina bästa makeup tips

Nu är ju jag dock ingen expert på detta område bara för att jag har valt att skriva om detta ämne, men jag har snappat upp en del bra saker jag gärna delar med mig av på alla dom kurserna jag fick gå genom mitt förra jobb. Detta är även saker/tips jag använder själv och jag har valt att skriva olika tips om olika saker. Som rengöring och återfuktning, grunden, sminkning och finish och doft.

När det gäller rengöring så har även jag upptäckt att detta är viktigt. Och jag kan säga er att innan jag började på mitt förra jobb var jag en sådan som aldrig rengjorde mitt ansikte. Alltså aldrig. Jag kunde gå med mascara och smink på mig i flera dagar, helt enkelt pga att jag inte visste bättre. Nu sedan jag har börjat med rengöring iaf någorlunda bra så har jag fått en helt annan hy. Bokstavligen. Det jag har märkt störst skillnad på är på sminket. Förut så kunde det gärna krackelera under dagen och se allmänt risigt ut. Det gör det inte längre. Sedan har jag såklart märkt stor skillnad även när jag är osminkad, min hy är mycket jämnare nu än innan. Men något som jag genom mitt jobb har upptäckt är oerhört viktigt inom rengöringen är ett ansiktsvatten. Jag har aldrig riktigt hajat meningen med ett ansiktsvatten men nu har jag upptäckt charmen. Om ni tänker er följande situation: Ni har råkat söla lite vatten på köksbordet och måste nu torka upp det. Ni går till köket för att hämta trasan och blöter den såklart innan för att fånga upp vattnet bättre, eller hur? För alla vet ju att en torr trasa inte suger upp vattnet lika bra. Exakt samma sak gäller sambandet mellan en dagcreme och ansiktsvatten. Förbereder ni huden genom att återfukta den lite med ett ansiktsvatten innan ni sätter på dagcremen så ska ni se att ni dessutom sparar på dagcremen eftersom det behövs mindre av den och huden kommer få 10ggr så mycket mer fukt än innan och dessutom bevara fukten längre. Så det är alltså mitt första tips, att investera i ett ansiktsvatten. En annan sak om man känner att huden börjar bli väldigt fnasig och torr och att sminket lätt spricker är att göra en ansikts peeling 1-2ggr i veckan. Och det behöver inte alls vara någon dyr peeling, men gärna en peeling som antingen har väldigt mjuka korn eller väldigt små korn. Sedan ska den masseras in väldigt lätt och inte användas som ett sandpapper och slipas med. Ett annat tips för er som är precis lika lat som jag och inte vill blöta ner hela badrummet genom att behöva tvätta bort rengöringen, kan helt enkelt investera i ett par rengöringsservetter. Jag har köpt mina ifrån shiseido och dom är inte alls så dyra. Det är dessutom väldigt många i en förpackning. Och jag kan lova er att när man kommer hem från krogen kl 05:30 så är det ganska skönt att slippa tvätta bort hela sig själv utan istället bara ta en servett och enkelt få bort allt smink. Ett sista tips inom rengöring är för er som köper vattenfasta mascaror som sitter som berg. Jag har världens bästa borttagning för detta. Den är iofs lite dyr, men den utför mirakel. Rengöringen kommer iaf från Chanel och heter Demaquillant yeux intense. Det är en tvåfasad rengöring som innebär att man måste skaka den innan för att mixa båda lagren, sedan behöver man bara blöta ner en bomullspad och trycka den mot ögat i 10sekunder och sedan är det bara att dra bort mascaran. Man behöver heller inte tvätta bort något i slutet. Den är fantastisk. Alltså;

Ansiktsvatten
Peeling
Rengöringsservetter
Demaquillant yeux intese remover

När det då kommer till själva grunden så har jag också några tips. En sak som jag verkligen lärde mig att använda från mitt jobb är en primer och det finns många anledningar till att använda en sådan. Den primern jag har är förmodligen den bästa som finns och om jag ska vara ärlig alldeles för dyr, så tyvärr kommer jag nog inte fortsätta köpa den, men ack vad den är fantastiskt. Den jämnar iaf ut min hy och förbereder för foundation (och ja, än hur len hy man har så är allas hy ojämn) och den gör alltså så att själva foundation ser jämnare ut och dessutom sitter bättre. Min primer ger även en otrolig lyster åt ansiktet tack vare pärlor som är i primern, så det ger lite som pärlemorsskimmer. Den förminskar även pigmentfläckar och röda partier och den ser till att själva färgen på din foundation får mer lyster och ger en finare färg. Som ni ser, många fördelar med en primer.
Till er som använder ögonskugga så har jag ett annat tips. En ögonprimer eller en hightech lighter från makeup store. Ni som idag inte använder något av detta, gå genast in på t.ex makeup store och be dem visa er skillnaden med att ha en sådan och inte. Det kommer vara som natt och dag. Många upplever att ögonskuggan oftast klumpar sig i vecket mellan ögonen och ögonbrynen, eller lägger sig som ett streck i vecket under ögat. Detta undviker ni alltså om ni använder en primer eller en hightech lighter. Det som dock kan försvåras lite av detta är själva suddningen av ögonskuggan, men lär man sig att inte använda så mycket av t.ex primern så kommer det ändå gå fin fint. Såhär då;

Primer för hela ansiktet
Ögonprimer eller hightech lighter

När det till sist då kommer till själva sminkningen och finishen så har jag några små enkla tips. Vi kan börja med mascaran. För er som önskar mer volym och att volymen gärna ska hålla länge så ska ni försöka sätta mascara borsten så långt in mot fransarna ni kan. Alltså längst in mot ögat och sedan jobba utåt, gärna några extra drag där. Det gör att fransarna håller sig uppe bättre och det ger lite mer stadga åt dem. Detta är dock tyvärr inget jag rekommenderar till er som har korta fransar, för då kommer det bara se sämre ut. Men oberoende om ni har långa eller korta fransar utan helt enkelt bara vill att dem skall se längre ut, så fokusera på att efter att ni tycker att ni målat dem klart, lägga några extra drag enbart på topparna av fransarna. Jag lovar er att ni kommer ha missat iaf några millimeter och det kan göra mycket på ögat. När det gäller just själva mascaran så ska ni aldrig, med betoning på ALDRIG föra borsten in och ut då ni vill ha mer färg på borsten. Detta gör att det kommer in mer luft i behållaren och det gör så att mascaran torkar snabbare och helt enkelt blir förstörd. Ett annat tips när det gäller ögonskugga, är att även lägga den under ögat för att få en finare inramning. Ett bra tips att göra innan är att måla med ögonpenna så att skuggan får bättre fäste och så att det inte uppstår några "luckor" där det inte ligger någon färg.
Ett annat tips när det kommer till puder är för er som önskar att få lite finare konturer i ansiktet. Ta gärna ett mörkare puder, eventuellt ett solpuder, och borsta detta lite lätt under hakan (för att förminska eventuell början på dubbelhaka) eller längs tinningarna för att få ett smalare ansikte eller längs hårfästet för att få ett mindre avlångt ansikte.
När det kommer till själva finishen så är ett hett tips att införskaffa en face mist från makeup store. Den kostar inte alls mycket och är helt fantastisk. Sprayar man denna i ansiktet efter att man sminkat sig färdigt så gör den så att sminket sitter bättre och dessutom inte ser så "pudrigt" ut. Den innehåller även en massa fantastiska vitaminer för ansiktet så man känner sig både fräschare och piggare efter den. Den är även GRYM att ha med sig utomlands då den även återfuktar ansiktet riktigt bra. Slutresultat;

För att få mer volym, sätt mascara längst in vid franskanten
För att få längre fransar så måla längst ut på topparna
Doppa inte borsten i behållaren utan vispa hellre runt den
Sätt ögonskugga även under ögat för finare inramning
Ett mörkare puder för att få finare konturer
Face mist för ett finare slutresultat.

När det avslutningsvis kommer till själva doften så har jag också några knep. Använd gärna en bodylotion med samma doft under för att doften skall sitta längre och bättre (lite samma som ansiktsvatten och dagcreme). Spraya doften där man har ytliga blodkärl så absorberas doften bättre. Alltså som handleder, halsen, vid örat eller armveck. Om du nu skall testa en ny doft, så spraya inte för nära huden. Gärna 2-3 dm ifrån. Döm inte doften utefter hur den luktar direkt efter att du sprayat, det är då topnoterna som luktar och doften får en helt annan karaktär efter några minuter då den lagt sig på huden. Du skall heller absolut INTE gnugga handlederna mot varandra för att "få in doften" utan tryck isf handlederna mot varandra. Gnuggar du så förstör du doftpartiklarna och så även själva doften och hur den sedan sitter på huden. Det bästa är vifta lite på handen så att doften sjunker in och torkar till, alltså helst inte röra handlederna mot varandra överhuvudtaget. Många kan även uppfatta det som att doften försvinner efter ett tag, men det gör den inte kan jag lova er. Det är ert luktsinne som har vant sig vid doften bara och jag kan lova er att andra fortfarande känner den. En bra doft skall sitta hela dagen om man sprayat 2-3 ggr på morgonen.

Bodylotion under parfym
Spraya på ytliga blodkärl.
Gnugga INTE handleder utan låt doften sjunka in
Det räcker med 2-3 spray för hela dagen

Det här var iaf mina tips till er och jag hoppas att något av detta även kan komma till användning för er. Jag har säkert fler tips på lager som jag inte kommer på nu, så är det något specifikt ni undrar över så skriv gärna en kommentar!

Lär känna mig på 30 dagar!

2011-04-05T17:36:00.002+02:00

Bara för att göra det hela både roligare och intressantare så gjorde jag om lite i "schemat" och bytte ut några ämnen till några bättre. Roligare för mig att skriva och förhoppningsvis roligare för er att läsa om. Såhär ser iaf det nya "schemat" ut:

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag idag

Dag 05 – Min dag

Dag 06 – Vad är kärlek

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – En resa

Dag 11 – Mina tatueringar

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Min favoritlåt

Dag 14 – Mina husdjur

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Mina rädslor

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Mitt roligaste fylleminne

Dag 19 – Mina bästa makeup tips

Dag 20 – Drömresan

Dag 21 – Mina favoritartister

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Min favoritfilm

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Min första kyss

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Kopplarn

2011-03-31T20:13:00.002+02:00

Så var ännu en ryggläges dag snart förbi och dagarna börjar bli något sega. Är det inte förkylning så är det ryggont. Jag är less på soffan och soffan är nog lika less på mig. Jag är iaf glad att min roomie är tillbaka. Det har varit tomt utan henne.

Idag fick jag ett telefonsamtal som verkligen gav glädjande nyheter. Det var Kicks som ringde och meddelade att en av tjejerna dom brukar ha som sommarjobbare hade fått ett annat jobb och därför sökte dom nu någon ny person. Jag var inte sen till att tacka nej. Så i mitten av april ska jag provjobba några dagar och gillar dom mig får jag vara kvar över sommaren. Jag kommer att plugga produkter och doftnoter som aldrig förr! Det här är verkligen något jag vill och något som jag också hoppats på väldigt mycket, så det blir spännande att se hur det går. Jag lovar att underrätta er!

Imorgon är det fredag och Maria jobbar så det blir nog Håvgatan för min del. Känns så trevligt att man faktiskt har det alternativet nu för tiden. Jag älskar att jag bara kan åka hem, säga hej och sen åka om det är så. Det är fantastiskt och jag är oerhört glad över att vara hemma igen.

Det som fattas nu är bara att akassan ska lösa sig. Gör den det så är jag lyckligast av alla. till och med gladare än räven. Mor skickade brevet idag så förhoppningsvis har de nått dem imorgon och jag kanske får ett svar, annars ringer jag dem på måndag. Vore skönt att bara få ett svar. Om det är till maj jag behöver vänta eller om jag inte behöver vänta alls. Bara man vet så blir allting så mkt enklare. nåväl.

Winnerbäck i högtalarna, förstoringsglaset i högsta hugg och Elsir bredvid. Kan inte bli en så mkt bättre torsdagskväll än detta.

Godkväll gott folk!

Dag 18 - Mitt roligaste fylleminne

2011-03-30T20:32:00.002+02:00

Så var det dags för artonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Mitt roligaste fylleminne

Som förslag ifrån Idamarie så väljer jag att skriva om mitt roligaste fylleminne istället för min favoritfödelsedag då alla mina födelsedagar har varit fantastiska och det här kommer nog vara det enklaste ämne att skriva om också. Mitt roligaste fylleminne är klockrent!

Som de flesta redan vet så har det hänt mycket galna saker när jag inte har varit vid mina sinnens fulla bruk. Det är allt ifrån rosa pantern till fylletaxi, känguru hopp och karatesparkar, supning ombord och överbord osv osv. Men det roligaste jag har varit med om är utan tvekan en av kvällarna då vi var ute och festade i Kapstaden. Många av er har säkert redan hört om detta, men då får ni isf höra det igen.

Vi hade bestämt oss för en utgång med hela gänget ifrån jobbet och om jag inte minns helt fel så var det förfest hos Maja tror jag det var. Bitterfittan som jag så vackert kallar henne för. Förfesten var absolut inget att klaga på iaf och vi drack för fulla muggar. (läs: JAG drack för fulla muggar) Stämningen var grym och efter ett X antal drinkar så bestämde vi oss för att dra ner på byn. Mary den gamle räven hade fått ett hett tips om ett uteställe där ett liveband skulle spela som tydligen skulle vara bra så vi bestämde oss för att åka dit. Stället i sig var uppbyggt på två plan. Det övre planet innehöll en mindre scen, en himla massa fotbollsspelsbord, en bar och några biljardbord. Det nedre planet innehöll en liten dansscen, ett dansgolv och en bar. Det var alltså ingen gigantisk klubb vi var på. Bandet började spela och jag var mer intresserad av fotbollsspelen så jag har ingen aning om bandet var bra eller inte. Efter att jag inkasserat en hel del drinkar för mina vinster och bandet slutat spela så valde vi att gå till nedre plan för att svänga våra lurviga. Musiken där nere rockade och det var bara en massa sköna gamla klassiker. Onykterheten var på topp och vi hade bara så oerhört trevligt. Helt plötsligt kände jag att jag behövde gå på toa och eftersom jag inte utforskat nedervåningen så mycket ännu så trodde jag inte att det fanns någon toalett där utan endast på övervåningen, så jag kilade upp. Väl där uppe reagerade jag på att det var helt kolsvart i lokalen och inte en människa syntes till, det enda sken som fanns var ifrån baren men jag tänkte inte mer på det utan gick in på toa. Lyset funkade inte där heller men jag kom på den listiga idén att använda mobildisplayen som lyse. Nöjd efter att jag gjort mitt och hittat dit så var jag på väg ut och insåg då att jag inte kom ut. Dörren var låst. Och eftersom man är så otroligt smart i fyllan så kände jag på handtaget extra noga, ungefär 37 gånger, men konstaterade efter varje gång att jo, handtaget var låst. Vad fasen gör jag nudå tänkte jag?! Jag är alltså innelåst och inte utelåst. Så spännande. Jag tittade mig runtomkring för att se om det fanns något annat sätt för mig att ta mig ut på och det var då jag upptäckte det jag tidigare skådat men inte lagt någon större tanke till. Baren. Rättare sagt den olåsta baren. Glad i hågen och lycklig över gratis sprit gick jag självklart dit för att höja onykterheten ännu ett steg och började öppna ölflaskor på livet. Jag spelade lite musik på mobilen och satt där för mig själv och hade det riktigt trevligt. Inte en tanke på att jag faktiskt var inlåst och inte kunde ta mig ut. Efter ungefär en halvtimme, 40 minuter så ringde mobilen och jag svarade. Det var Marie, min handledare på jobbet som ringde för att kolla var jag var. Hon började bli orolig för mig när jag aldrig kom tillbaka. Jag berättade för henne att jag var på övervåningen och hon tog med sig en vakt upp för att öppna åt mig. Paniken lyste i hennes ögon när dom öppnade och lyckan (läs: fyllan) lyste i mina. Jag hade alltså suttit inlåst i en bar med en mobiltelefon och inte haft en tanke på att jag faktiskt hade kunnat ringt efter hjälp. jag måste säga att jag iaf hade en sjukt trevlig fortsatt kväll. Och det gäller ju att vara listig, så självklart fyllde jag upp min väska med några öl innan jag kilade ner. Man får inte vara dum inte!

Price tag

2011-03-30T15:42:00.003+02:00

usch vad länge sedan det var jag skrev nu. men det har som vanligtvis berott på många olika saker.

kan bara meddela från förra inlägget att jag fick både festa och ligga. och inget av dom var i min soffa så gladast var nog räven! festen var iaf fantastisk rolig och det var trevligt att få träffa Anna igen. Det blir iaf inget mer festande på Varryfd kan jag lova er. jag hänvisar till följande sms konversation med Maria:

M: yo! vad händer?
M: okej.... ?
J: itgånh :)
M: haha va? vart ska ni gå?
M: halloj, du tänker inte på vågel!
M: vart är du?
J: varryfd
M: skriv korrekt kvinna!
J: bzsrrus
M: så mycket klokare :P
J: v vad gör du? villl dj äta på mac?

man kan definitivt säga att jag var vid alla mina sinnens fulla bruk. eller nått. hur som helst en jävligt rolig kväll iaf.

veckan efter fortsatte jag att vara sjuk och vårdcentralen besöktes också. Gustav fick sig en klippning och en tråkig nyhet var även att min lilla Morfar har gått bort. På ett sätt känner jag mig så otroligt glad för hans skull, då jag vet att han kämpat så oerhört mycket för alla andra i så många år. Nu slipper han ha ont och han slipper lida. Han kommer iaf vara oerhört saknad och i fortsättningen kommer jag alltid att salta mina ägg på hans sätt. Precis som han lärde mig på Cypern.

I lördags blev det en spontan utekväll för mig och Maria. Vi hade planerat att sitta hemma och dricka lite vin för att sedan gå ner till public, men som vanligt blir det aldrig som vi har tänkt oss. Kusin Robin kom över på förfest och vi spelade nog den sämsta versionen någonsin av ölspelet. Iaf om man frågar Maria. Skit neger spelades också och jag gick naturligtvis ut som president. Gladast var nog räven! En förfest väntades bokstavligt talat mitt ute i skogen i ett rum lika varmt som en bastu utan musik. Förfesten fick inte 4 av 5 toasts kan jag lova, men det var iaf roligt att träffa Robin lite.

Helgen som nu är på intågande var tanken att vi skulle ha vår inflyttningsfest på lördag, men då ungefär 25 pers svarar att dom inte kan komma så blev vi tyvärr tvungna att ställa in. Nya planen är att eventuellt ha något över valborg, men vi får se hur de blir helt enkelt. det verkar iaf som att lördagen kan bli trevlig ändå då våra kära grannar eventuellt kommer över på en spelkväll och ni vet ju att om det vankas spel så är Jenny gladast. Det blir tyvärr en nykter kväll då jag lovat mor att vara chaufför, men det var det värt med tanke på vad jag tjänade på det. Hon är fin min mor.

jag får ju dock inte glömma vem som var i tidningen nyligen!! min egen lilla papps var det och man kan inte annat än vara stolt över honom. Hela familjen Persson befann sig förra lördagen i skyttishallen då ÖSK hängde upp en tröja i taket med nr 50 och namnet Lara på, tillägnat pappa för sina år inom föreningen. Det var fina ord som sades om honom och han förtjänar dom allihop. När man skriver sitt testamente till ÖSK så tycker jag man kan vara värd en tröja i taket.

och nu om dagarna händer inte mkt förutom evigt jagande efter akassan. papper efter papper som ska skickas in och det börjar bli lite smått drygt att inte få veta hur det kommer att bli. men fortsättning följer och på återseende mina vänner!

Fallen

2011-03-19T15:23:00.002+01:00

IdaMarie kan man lita på! Hon har kommit med grymma förslag iaf till vilket ämne jag skall skriva om och jag har hittat några stycken där som kommer att komma framöver, så håll ögon och öron öppna. eller nått sånt.

Hur som helst är jag dödssjuk och otroligt festsugen. Den kombinationen är inte något jag tycker går ihop och jag lider av svår beslutsångest. Ena sekunden vill jag gå ut och nästa sekund vill jag gömma mig under mitt täcke tillsammans med min nässpray. Jag har absolut ingen aning om hur jag ska göra. Anna vill att jag följer med ut och självklart vill jag det själv... men när jag tittar på min egen näsa så tror jag inte att det finns smink i världen som kan dölja Rudolf med röda mulen. Jag får helt enkelt vänta på att gud skall ge mig svaret. eller något liknande. Min roomie lämnade ju mig i sticket igår och stack ut, så jag funderar på att göra något liknande ikväll. Känns som att jag inte har gjort ett smack sedan jag kom hem så det kanske är på tiden, oavsett sjukdom eller inte. nåväl.

Badrumsskåpet är äntligen på plats nu och alla kartonger utom en är kvar. Känns riktigt bra faktiskt och oerhört skönt att äntligen få alla saker på plats. Igår var mor och far här och hjälpte till med att sätta upp lite saker på väggarna och det blev riktigt bra! Nu är det bara hyllorna och några småsaker kvar. Jag ser ljuset!

Någon liten vän far far away viskade i mitt öra häromdagen att snaps hade öppnat sin uteservering för i år och någon annan viskade om snöstorm. Jag vet inte riktigt hur ni ska ha det där nere i hufvudstaden men här skiner solen iaf. Norrland - the place to be. Jo förresten, inflyttningsfest lär ju snart bli av men vi ska bara hitta ett passande datum först. Jag satsar på löningshelgen men Elsir tyckte inte att det var någon bra idé. Då kunde eventuellt inte hennes polare från sthlm boka tåg och sånt innan och det är ju iofs förståeligt. Men om vi då sätter festen en annan helg ENBART för er skull så får ni ju fasen se till att komma också, okej?!

Nu ska jag fortsätta att ringa Anna tills hon svarar. Jag bestämde mig precis att jag ska gå ut ikväll. Pallar fan inte ligga nå mer i den här soffan. Eller ja, ligga hade ju varit trevligt men inte ensam. Eller förresten... inte ens i den här soffan. Jävligt less på den nu. Hur som helst, ha en trevlig helg nu allesammans!

Lär känna mig på 30 dagar!

2011-03-15T23:56:00.002+01:00

Som sagt, det har ju pågått en liten utmaning i min blogg, tyvärr under en längre tid då vissa saker har dragit ut på tiden eller hur man nu ska säga det. Men iaf, jag känner att detta nu har stanna upp pga Dag 18 – Min favoritfödelsedag. Jag känner själv att detta är ett skittråkigt ämne och jag minns knappt någon speciell födelsedag, alla mina har varit fantastiska. Så nu är det upp till er.
Kom med förslag på valfritt ämne och då menar jag HELT valfritt ämne. Ni vet att ni kan vara anonyma också när ni skriver det som en kommentar så kom med alla möjliga förslag nu. Jag kommer välja ett av dom inkomna förslagen och kommer ni inte in med något förslag så ger jag fan i att skriva helt enkelt. Så ta er i kragen nu och släng in en kommentar på ett grymt ämne jag kan skriva om och som ni eventuellt vill veta mer om när det gäller mig.

Kom med förslag - NU!

Drömmar av guld

2011-03-15T23:40:00.002+01:00

Så har precis en vecka gått sedan jag äntligen kom upp till norrland och det är verkligen att time flies. Det har gått sjukt fort även fast jag tycker att jag inte ens har gjort något speciellt. Lägenheten är som sagt inte helt tipp topp ännu men imorgon händer det grejer. Ett badrumsskåp ska på plats och då blir jag förhoppningsvis 3 kartonger fattigare. En lampa saknas dock till sovrummet så det måste införskaffas och sedan ska saker upp på väggarna. Då är allt färdigt. Jag längtar till detta.

Idag mjukstartade Maria och jag lite med träningen och vi fick nog ännu mera insikt i hur pass mkt träning vi faktiskt behöver. Så fruktansvärt pinsamt när man såg hur pass lite man orkade springa, men nu har vi iaf som sagt börjat och det känns fint. Helgen är dock oplanerad än så länge för min del och lite planering efterlyses. Maria kommer att jobba hela helgen så något vill jag allt fördriva tiden med men som sagt, hör av er om planer!

Och ang allt det här med Akassa, försörjningsstöd, facket, underhållsstöd, bostadsbidrag osv osv osv. Varför hade man aldrig nån person från kommunen som kom och berättade om allt detta i skolan?! vi hade ju folk till allt annat liksom men aldrig om sånt här. Känner mig så otroligt vilsen i allt detta och jag vill mer än gärna ha en bättre insikt. Kassakort, arbetsintyg, blanketter hit och dit med mer med mera. Känner att jag inte hänger med för fem öre men jag hoppas att allt kommer lösa sig. Och angående jobbsökande... om jag någon gång skulle bli en sån där person som har hand om ansökningar och urval så kommer jag se till att ALLA som söker blir kontaktade på ett eller annat vis med ett svar. Vare sig det handlar om att komma på intervju till att man inte är intressant. Jag tycker att man faktiskt förtjänar att få ett sådant svar på sin ansökan, allt annat är respektlöst. Och har man inte tid till att fixa sådant själv så ser man till att någon annan gör detta. Så tycker jag. punkt och slut.

För övrigt så saknar jag Kristoffer. sjukt mycket faktiskt. En bil saknar jag också, hade varit fint att ha en egen här hemma i norrland. Någon som har en över?

Och förresten... grattis AIK och min fd granne David. Jag bara älskar när ett lag som INGEN har trott på vinner över det lag som vann serien med 4-0 i matcher. Ordet är fantastiskt å vi e AIK.

Good ones

2011-03-10T00:44:00.002+01:00

Så var man äntligen på plats hemma i Övik. Katter, möbler och saker är på plats och det enda som är kvar att göra är prydnader som ska på plats och eventuella tavlor som ska hängas upp sedan är allt klart. Det känns fantastiskt, lägenheten är fantastisk och det är fantastiskt att vara här med Maria. Jag har verkligen saknat livet här hemma så otroligt mkt, det här lilla spontana. Vänner som kommer över och fikar, middag hemma hos föräldrar, ett spontant besök osv. Det känns fint att ha det så igen iaf.

Annars idag så åkte vi ner en sväng på stan för att kolla läget. Hälsade på Siwan på Kicks för att söka jobb och får återkomma imorgon för att träffa chefen, hoppas på positiva besked då. Gomiddag hemma med Maria, tacos blev det. Anna kom sedan över på lite fika och film och vi såg Remember Me, en helt fantastisk film. Sedan blev det ett spontant besök på en fest i Gullänget och jag var tillbaks till 14års åldern. Fulla fjortisar som bråkar om vem som sagt vad bakom någons rygg, äldre snubbar som försöker ragga på alla fulla fjortisar, hårdrocks musik på hög nivå, häxblandningar i alla dess olika färger och tvspelslirande småpojkar. Välkommen till norrland mina damer och herrar. Vuxenpoäng för att jag sket i festen och laddar för en tidig morgon imorrn istället. Sundsvall och Ikea står på tapeten och lite småsaker skall inhandlas till lägenheten. På fredag är det hemmamys på Håvgatan med gomiddag, på spåret och spel. På lördag kommer morbror och moster över på middag och spel och om jag nu inte sagt det tidigare så säger jag det igen.... Jag är lycklig över att vara hemma igen.

♫
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen

Dag 17 - Mitt favoritminne

2011-03-09T12:03:00.002+01:00

Så var det dags för sjuttonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Mitt favoritminne

Det är rätt svårt att bara välja ETT favoritminne bland alla som man har. Det är så mycket som jag har upplevt och så mycket fantastiska saker som har hänt. Hur ska man kunna välja ett? Efter mycket funderingar så kom jag fram till ett val iaf. Det är ett minne som ger mig så många olika känslor på en och samma gång. Det är glädje, eufori, lycka, välbefinnande, gemenskap osv. Med andra ord, enbart positiva adjektiv. Nåväl, nu till själva minnet;

Det var juni 2007, Kapstaden, Sydafrika. Jag och mina kollegor hade bestämt oss för att gå på den årliga Coke festivalen som hålls varje vinter i Kapstaden. Innan festivalen började så hade vi bestämt oss för att ses på stranden i Camps Bay för att intaga lite alkohol tillsammans innan vi gemensamt skulle åka till festivalen. Vintersolen sken och temperaturen låg runt 25grader plus, humöret var på topp! Efter några (läs: många) öl så åkte vi vidare mot festivalområdet som låg en bit utanför Kapstaden. Årets utbud av artister såg ut som följande; 3 doors down, Staind, Hoobastank och Evanescence. Alltså riktigt grymma band. 3 doors down har jag lyssnat på sedan jag gick i sexan och var alltså en klar favorit. Hoobastank hade gjort en låt som hade gått oerhört många gånger på repeat hemma hos mig, The reason. Evanescence hade tidigare släppt låten My immortal som var en riktigt fin powerballad och en typisk sån där "jag gråter över en kille låt". Staind hade gjort en låt som heter Right here som jag blev förälskad i när vi var i USA och dom har även många andra låtar som jag också gillade. Som sagt, det skulle bli en grym kväll. Festivalen höll till utomhus och det kryllade av människor, en riktig festivalstämning. Vi drack massvis med öl och njöt i solen tills kvällen började närma sig på och banden började spela. Först ut var Hoobastank och jag rös när han tillslut avslutade med sin låt The Reason. Staind tog efter och spelade låtar som Right here, So far away, Zoe Jane, It's been awhile osv. Dom var så sjukt grymma! Alla i publiken sjöng med och stämningen var verkligen på topp. Det blev en liten paus och vi intog ännu mera öl och käkade grillade antiloop spett. Efter ett tag var det dags igen och nu var det 3 doors down's tur. Det är ett av mina absoluta favoritband och jag hade verkligen sett framemot att se dom live, vilket jag tidigare inte hade gjort. Dom har gjort så oerhört många bra låtar och dom rev av den ena efter den andra. Dom spelade en akustisk version av Away from the sun som var helt fantastisk och känslan som blev i publiken när dom spelade landing in london var helt fantastisk. Deras näst sista låt blev Here without me och den låten har betytt oerhört mycket för mig på så många olika sätt. Det är många minnen som är kopplad till den låten. Tänk er då att få höra den live, med en fet scen utomhus, med flera tusen människor som står med sina tändare, solen har nästan gått ner bakom berget och det blir sånt där fantastiskt mysigt röd/lila/gult sken och alla i publiken sjunger med. En sådan känsla är helt oslagbar. Det var så vackert, så fantastiskt. Och som om inte detta var tillräckligt, så avslutar sångaren i 3 doors down tillsammans med sångaren i Staind med att sjunga en akapella version av Gun's and Rose's låt Knockin on heavens door. Solen hade nu gått ner helt och det var bara skenet från alla tändare som lyste i natten. Oslagbart... trodde jag. Kvällen skulle avslutas med Evanescence och som tur var hann man smälta alla fina låtar innan då hon sjöng sina mer okända låtar innan det var dags för le grande finale. My immortal. Tänk er en varm, stjärnklar natt med ett stort berg som bakrund där Zebror som går nedanför, folk som gungar och sjunger med i låten och stjärnorna som lyser klart på himmelen. Det var helt oslagbart. Det var där alla känslorna kom in. Eufori, lycka, välbefinnande, tårar, vänner bredvid mig. Man kan inte önska så mycket mer än så vid det tillfället, och detta mina vänner är idag mitt favoritminne.

vatten under broarna

2011-03-03T18:28:00.002+01:00

Vilken jävla skit vecka det har varit egentligen. jag ska ju som sagt inte vara negativ längre men vafan... det här är min sista vecka på jobbet och jag kommer vara där: 1 dag. orka bli deluxe sjuk NU liksom. det är så galet otajmat. (ja jag stavar det med j då otimat ser galet ut). men nåväl, shit happens tydligen och det är inte mkt att göra åt nu. för att då försöka vara lite positiv så får jag ju iaf gå dit en dag. (vem fan lurar jag egentligen?).

jag klappar mig själv på axeln iaf då jag har lyckats packat hela sju kartonger denna vecka. och ni ska veta att det verkligen har varit en stor bedrift i mitt tillstånd. jag somnade 3h på soffan efter att jag fyllt en kartong. så slut var jag.

en sak angående big brother. jag förstår att ni andra tycker folk är störda som tycker om att titta på det programmet och det får ni mer än gärna tycka. jag kan till och med stå för att jag isf är störd. för nog fasen tittar jag på big brother. det är ju så sjukt det där programmet egentligen! vilket experiment! man kan inte annat än älska norrlandsbjörnen Simon för sina sköna uttal! haha, det är verkligen norrland ända ut i fingerspetsarna! jag hejar på honom, han är min idol!

jag fick även ett rätt spännande samtal idag. en viss person tyckte visst att jag skulle gå med i styrelsen i brottsofferjouren hemma i Övik. vilken ära! han erbjöd mig även att vara med och föreläsa på skolor och ge ut information om brottsofferjouren och det var jag inte sen att tacka nej till iaf. Har tänkt tanken tidigare och hade även tänkt att ta upp förslaget när jag kommit hem då jag vet att sådan information tyvärr inte ges så mycket till skolor, och det är ju där den behövs. så det var rätt trevligt faktiskt att han erbjöd detta, ser ut som att det kommer bli en intressant tid framöver.

imorgon kommer mor och far ner iaf och det ser jag framemot. imorgon väntar en trevlig dag på jobbet och på lördag är det en avgörande match på hovet. på söndag säger vi adjö till stockholm och hej till övik. det ser jag också framemot.

.

2011-03-02T23:10:00.001+01:00

♫♫

Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt.

♫♫

ain't no reason

2011-02-28T21:46:00.002+01:00

Elsir gav nog den roligaste kommentaren på väldigt länge i förra inlägget, credit ska hon ha för det och även ett stort grattis på sin namnsdag idag. Ber om ursäkt att jag glömde bort att du egentligen heter Maria. skämmes på mig!

idag var söta lilla Sofie på besök och jag trodde hon hade gått vilse när hon 45min efter att hon skickat sms om att hon klivit av vid globen fortfarande inte dykt upp hemma hos mig. När hon väl gjorde det hade hon med sig världens finaste krya-på-dig blommor. hur söt får man vara?! så himla gulligt. tack så otroligt mycket vännen!

jag som verkligen hade sett framemot denna vecka på jobbet och sen så börjar den såhär. 39graders feber och öroninflammation vaknade jag upp med kl 4 imorse. trodde fasen att det bara var småbarn som fick sånt där men tydligen inte. jag verkar ju ska drabbas av allt så varför inte slänga in öroninflammation på ett hörn också. klippkort på vårdcentralen snart! får hoppas febern går ner snart bara så jag kan pallra mig iväg till jobbet och ha mina luncher.

trots sjukdomar så har jag ändå ett leende på mina läppar efter helgen som var. kan nog inte riktigt smälta det ännu. så fantastiskt på alla sätt och vis. Han är så fantastisk på alla sätt och vis. Jag är så galet kär. Big time.

Hjärter dam

2011-02-27T19:15:00.002+01:00

efter många påtryckningar från höger och vänster, speciellt norrifrån, så slänger jag in ett litet blogginlägg såhär på kvällskvisten. Jag vet att uppdateringarna har varit dåliga men som sagt, de ä mycke nu.

tiden bara rinner iväg och snart är det dags för flytten. endast en vecka kvarstår nu här i storstan och det känns fantastiskt. allt det härliga och fantastiska med sthlm har liksom regn en varm sommardag sakta avdunstat och nu kvarstår endast dimma känns det som. just nu funkar inte sthlm i mitt liv och man vet aldrig om jag en dag återvänder eller om jag nu kommer hålla mig kvar i norrland. jag längtar hem iaf, det är ett som är säkert.

helgen som nu är över har varit den mest fantastiska på väldigt väldigt lång tid. jag önskar att alla helger kunde vara såhär. I fredags besökte jag Uppsala för att träffa mina kära vänner Ida och Martin och vilket kärt återseende det var. Så otroligt mycket skratt och värme det är när man är med dom två. Vi hade så fantastiskt trevligt och det var många gamla minnen från skoltiden som dök upp, det är så trist bara att vi faktiskt ses så sällan som vi gör men vi ta verkligen igen all förlorad tid när vi väl ses. Igår var det dags för den stora överraskningen jag planerat för Kristoffer och det verkade som att den blev riktigt uppskattad. Det blev iaf en otroligt mysig kväll med honom och jag kommer sakna honom så otroligt mkt nu när jag åker. Jag hoppas dock att han håller sitt löfte om en norrlandssemester till sommaren! miss you love.

Imorgon ska jag träffa lilla sofie och det känns riktigt trevligt, sedan resten av veckan kommer det bli många luncher med kollegor och mycket packning. i helgen gäller det som sagt.

♫
Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
För mig, för mig, för mig

Det sägs att kärlek lovart stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt
Det är sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
Med dig, med dig, med dig

Lär känna mig på 30 dagar

2011-02-27T19:13:00.001+01:00

Ja det är alltså en liten utmaning här i min blogg att jag varje dag skall skriva om ett speciellt ämne. Här nedan ser ni "schemat" för dagarna ni som missat det tidigare.

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag idag

Dag 05 – Min dag

Dag 06 – Vad är kärlek

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – En resa

Dag 11 – Mina tatueringar

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Min favoritlåt

Dag 14 – Mina husdjur

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Mina rädslor

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Drömresan

Dag 21 – Mina favoritartister

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Min första kyss

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Självkänsla och livslust

2011-02-21T19:21:00.000+01:00

It took all the strength i had not to fall apart,
just tryin hard to mend the pieces of my broken heart.
And I spent so many nights just feeling sorry for myself,
I used to cry but now I hold my head up high.
And you see me, somebody new

I will survive.

Till att börja med så önskar jag verkligen att alla människor fick vara med om det jag har gjort den här helgen. Hur bra eller dåligt man än mår, så tror jag att den här kursen skulle vara nyttig för oss alla. Jag gick den tillsammans med min mamma och 5st andra och den höll på en hel helg. Kursen heter Självkänsla och Livslust och den finns hos Mind mentor, låt mig nu berätta lite mer om den.

Jag var i den punkten i mitt liv att jag kände att det kvittade om jag levde eller dog. Det var liksom inte så att jag ville ta mitt liv, men det kändes bara som att det kvittade. Jag tänkte tanken ibland att planet kanske skulle krascha som jag flög i, men att det isf inte skulle ha någon betydelse. Det var då jag kände att jag verkligen ville få ut mer av mitt liv. Jag ville känna lycka över att jag faktiskt lever ett bra liv och att jag lever mitt liv. Jag ville helt enkelt vara lycklig. Jag var så trött på att hela tiden må dåligt, inte känna mig nöjd över mig själv och den jag är, att hela tiden behöva ursäkta mig själv och skämmas för mig själv, att hela tiden vara onöjd. Så jag bestämde mig för att förändra. Jag var trött på att hela tiden försöka "kämpa" och jag ville göra mig av med det onda som fanns inom mig. Jag fick då ett tips av min kära vän Gunilla om den här kursen och hon tyckte verkligen att jag skulle gå den. Det slutade med att både jag och mor skulle gå den. Som så mkt annat så ville vi även göra detta tillsammans. Jag funderade mycket innan på vad man egentligen skulle göra på kursen. Hur skulle det gå till och vad eller hur mycket skulle jag behöva berätta? Vad fanns egentligen inom mig? Det visade sig att det fanns så mycket mer än vad jag trodde ifrån början och det visade sig att det jag trodde skulle vara jobbigast att prata om visade sig vara det enklaste.

Vi var en liten grupp på totalt sju stycken och vid första anblicken av de andra så såg dem ut som lyckliga människor med lyckliga liv. Men så fel man kunde ha. Alla vi människor har saker med sig i bagaget och vissa bagage är större än andras men vi alla har något. Där fick vi sitta och lyssna på andras livshistorier och höra vad dem har gått igenom och fightats med. Stundtals var det oerhört jobbigt att bara behöva lyssna och ibland kände man igen sig själv så oerhört mycket. Ibland och väldigt ofta så avbröt coachen oss och han var inte nådig med sina frågor eller funderingar, men han var väldigt ärlig och man ställdes verkligen mot väggen. Man kunde verkligen inte komma undan och man kunde verkligen inte bara berätta en liten del utan allt skulle fram. När han tyckte att vi bara berättade en massa skit så sa han också det till oss och han berömde oss verkligen så fort vi gjorde framsteg. Vi fick göra olika övningar som alla hade sina syften och jäklar vad nyttigt det var. Den sista övningen fick mig verkligen att inse något. Man skulle ligga på ett papper där någon hade ritat av mina konturer och man hade sedan 6st olika färgkritor. Coachen berättade med lugn röst om en energi som flödade genom kroppen och man skulle sedan skriva vilka känslor man fick och vart energin flödade. Alla satt verkligen och målade för sina liv när jag inte kände ett smack. Jag kände verkligen ingen energi överhuvudtaget förutom min motivation, så det fick bli lite gult uppe i huvudet. En efter en skulle vi förklara våra målningar och än en gång ställdes vi mot väggen. En efter en fick även måla på sina bilder ännu mer energi då han tyckte att det bara var struntprat ifrån dem. Jag började fyllas av lite panik när jag insåg att min bild verkligen var helt tom och att det snart var min tur. Hur i hela friden skulle jag nu tolkas?! När jag sedan började förklara min bild så insåg till och med jag att det verkligen var logiskt varför min bild nästintill var tom. På senare tid har det verkligen varit så oerhört mycket hela tiden av allt att jag kände att jag inte orkar något mer. Jag har flängt runt, flyttat, varit ute och rest, flytt från mig själv, gjort det ena och det andra osv osv. Hela tiden har det varit något. En av anledningar till varför jag flyttar hem är för att jag saknar lugnet. Det har varit så himla stressigt hitils med allting att jag bara vill slappna av och inte behöva känna några måsten. Med andra ord, jag behövde ingen mer energi utan jag behöver lugn. Det jag kände var dock en oerhört stor energi i mina tankar, min egen motivation till att vilja förändra och förbättra. Coachens enda kommentar till min bild var egentligen kort och gott att den var helt perfekt för mig, att vi alla behöver olika saker och att just det här just nu var det rätta för mig.

Helgen har dock varit förjävla jobbig, det ska jag inte sticka under stolen med. Saker som jag har förträngt så oerhört långt ner i mig själv kom upp till ytan och det var långt ifrån en skön känsla. Det var så mycket som jag egentligen inte ens ville tänka på, men som jag tillslut till och med kunde säga högt för mig själv. Bara det var ett så oerhört stort steg för mig, att kunna erkänna och säga det högt. Och det var däremot en helt fantastisk känsla. Man har hela tiden varit så jäkla rädd för att "bryta ihop", men vad betyder det egentligen att "bryta ihop"? Vad händer om man nu gör det? Är bryta ihop att lägga sig ner på golvet och gråta så mycket att man tillslut somnar av trötthet? Om det endast är det, så är det inte mycket att vara rädd för. Jag bröt ihop nu i helgen och jag måste säga att det kändes helt fantastiskt. Alla känslor, tankar och ord jag haft inom mig bara kom ut. Saker man har samlat på sig hela livet och bara tryckt undan, bara kom ur en. Jag har nog aldrig känt så mycket konstiga saker på en och samma gång, men efteråt samlades allting till en och samma känsla. Befrielse. Tänk så mycket skit man har samlat på sig inom en bara för att man har varit rädd för att känna smärta. Men i helgen fick jag lära mig en sak. Smärta är inte ivägen, smärta ÄR vägen. Man måste bryta ner sig själv för att sedan stiga upp starkare. Jag har varit så himla trött på att hela tiden gå och vara rädd för vad andra ska tycka och tänka. Tänk om dom tycker killen jag blivit ihop med är ful? Tänk om dom tycker att mina nya kläder är fula? Tänk om dom tycker att jag är töntig som lyssna på den här låten? Vilket crap egentligen. Att jag ska gå och leva ett liv som andra tycker är bra. Fruktansvärt kan man tycka men det har varit min verklighet tills nu. Det är dags för mitt liv nu. Något ärligt och fantastiskt. Jag är det viktigaste i mitt liv och jag ska leva därefter. Man måste också lära sig att man inte kan förändra andra människor hur mycket man än försöker om dom själva inte vill det. Man måste acceptera att personer eller saker är som det är och fatta beslut efter vad som är viktigt för mig. Man sluta att bry sig om andras åsikter och istället stå upp för sina egna. Om andra tycker att jag är tjock, så får dom tycka det. Jag är mer än en kropp och jag tycker själv att jag är helt fantastisk. Man måste sluta med att trycka ner sig själv utan istället uppskatta sig själv. Man måste acceptera att dåliga saker har hänt i sitt liv och istället bestämma sig hur jag vill leva i fortsättningen. Istället för att jag ska tycka att det var pinsamt och fortsätta må dåligt över att jag var tillsammans med en som både fysiskt och psykiskt var elak mot mig, så ska jag fokusera på hur modig och stark jag var som tog mig ur det. Jag måste sluta upp med att tycka synd om mig själv för att jag blev mobbad när jag gick i skolan och istället tänka på vilken fantastisk och underbar människa jag är idag. Förstår ni vart jag vill komma? Man ägnar så mycket tid till att tycka så synd om sig själv att man glömmer bort att leva. Man spenderar så mycket tid till att vara rädd för att känna smärta att man tillslut inte känner nånting. Jag har i hela mitt liv sprungit och jagat efter acceptans hos andra när det hela tiden handlade om att jag måste acceptera mig själv. Om man har gjort något fel så är det enda man kan göra är att be om förlåtelse, sedan är det upp till den andra personen om den vill ta emot det eller inte. Vad jag än gör så kan jag i det läget inte påverka den andra utan man måste helt enkelt bara acceptera. Man kan inte ta ansvar för andra, utan endast för sig själv.

Med tanke på textens storlek hitils så kanske ni förstår att jag har kommit till insikt över många saker och jag har lärt mig så oerhört mycket. Det var helt rätt för mig att gå denna kurs nu och jag önskar verkligen att ni alla fick gå den. Som en kär vän till mig har tatuerat in; Design your own life. Det är allt det handlar om. Lev ditt liv och gör dina val. Inte någon annans.

Jag har börjat mitt nya liv och jag har nu slutat med att springa efter er alla. Vill ni springa tillsammans med mig så är ni varmt välkomna, för det kommer bli en fantastisk fortsättning.

Dag 16 - Mina rädslor

2011-02-17T13:45:00.002+01:00

Så var det dags för sextonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Mina rädslor

Min absolut största rädsla här i livet är för små spindlar. Stora spindlar är inte alls något problem men såna där små husspindlar som springer fort som attan och bara kryper överallt hatar jag nått så fruktansvärt. Jag ryser bara jag tänker på dom!

Ett speciellt minne ang min rädsla för spindlar är när vi var i Vietnam och ute på ön Phu quock. Jag, mor och far satt i en liten taximoppe på väg någonstans då jag helt pltösligt får syn på en sån där liten spindel uppe i taket. Egentligen vill jag bara skrika och kasta mig ut från moppen men inser att detta förmodligen inte skulle vara ett bra alternativ så jag halvskriker åt mamma att döda den och få bort den. Självklart måste hon göra det på ett speciellt sätt, för skulle hon döda den genom att trycka den till döds och sedan ta bort handen så innebär det att den skulle falla rakt ner i mitt knä och det skulle inte vara någon som helst garanti på att den skulle vara död. Jag förklarade självklart för henne hur hon skulle göra för att undvika detta, men vad tror ni hon gjorde? Jo, hon såg till så att den hamnade i mitt knä. Jag blev så förbannad på henne att hon gjorde sådär så senare samma kväll fångade jag en liten groda och kastade den rakt på henne som hämnd. Hon blev lika förbannad som jag blev kan jag lova men gladast blev nog räven och skadeglädje är den enda sanna glädjen. Enligt mig fick hon ju skylla sig själv när jag till och med förklarat för henne hur hon skulle ha gjort det som.

Min andra stora rädsla är för getingar. Jag tror många känner igen sig i detta och behöver nog inte gå in så mycket mer på det. När jag dock ser en geting blir jag helt paralyserad och sitter blickstilla. Jag blir helt sinnessjukt galen och arg om det är någon i min närhet som får för sig att försöka vifta bort den, då jag vet att det exakt är sådant som får getingar att sticka någon.

På senare tid har även en annan sorts rädsla infunnit sig. Och det är om jag skulle förlora mina föräldrar. Man tar alltid sånt för givet, att dom ska finnas vid ens sida tills man själv nästan är så gammal så man dör men omständigheter på senare tid har verkligen fått mig att fundera på detta. Då en av mina närmsta vänner har förlorat sin pappa och min barndomsväns pappa har fått cancer så får det en att fundera. Även om dom tankarna egentligen är helt omöjliga att föreställa sig så kommer dom ju ändå och det är nog min allra största rädsla. För det kan jag säga er, är något som jag absolut aldrig skulle klara av.

Dag 15 - Mina drömmar

2011-02-17T13:28:00.002+01:00

Så var det dags för femtonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,

och det handlar om: Mina drömmar

"You may say I'm a dreamer, but I'm not the only one"

Ett vackert citat av käre John Lennon och det är så sant som det var sagt. Jag är en drömmare uti fingertopparna och jag drömmer om så mycket här i livet. Jag skiljer dock på mina livsvisioner och livsdrömmar, och nu är det ändå drömmarna det handlar om. Som många av er redan känner till så har jag redan vid 24års ålder uppfyllt mina 3 livsdrömmar jag har haft så jag håller just nu på att skaffa mig nya. Ett delikat problem om jag får säga det själv. Jag har uppfyllt att få se en Gepard i dess riktiga miljö och jag har även fått klappa en. Jag har fått åka till Galapagos och se elefantsköldpaddorna och ödlorna och jag har även fått se vilda delfiner. En röd tråd som dock följer i nästan alla mina drömmar är att djur är inblandade på ett eller annat sätt. Mina drömmar som jag nu har skaffat mig på senare tid ser ut som följande:

Att någon gång få dyka och simma bredvid en valhaj
Att någon gång få simma med vilda delfiner. Inte på ett delfinarium
Att någon gång åka på späckhuggarsafari och få uppleva dem i deras miljö
Att någon gång få resa till Fiji

Den dröm som dock ligger närmast mitt hjärta och för tillfället är den som brinner allra mest är att få uppleva kärleken. Att få träffa någon som jag verkligen älskar och få känna mig älskad på riktigt. Träffa någon att dela mina drömmar tillsammans med och få uppleva nya saker med. Det är vad jag drömmer om just nu. Jag vet dock att jag först måste ta hand om mig själv, men jag tror sedan att Han på något sätt bara kommer finnas där tillslut. När jag har lärt mig att älska mig själv, så kommer även någon annan att göra det också. Det är vad jag tror.

Jag drömmer också om att verkligen få reda på vad det är jag vill här i livet och speciellt då när det gäller jobb. Jag vill så otroligt mycket men jag drömmer om att jag jobbar med det där som jag verkligen är så passionerad av. Att hitta ett jobb jag älskar att gå till och nästan längtar på söndagen när det är dags för jobbet igen morgonen därpå. Att jobba med något jag verkligen brinner för, det drömmer jag också om. Jag tvekar inte på att jag någon dag kommer att förstå vad det är för något, men jag är tyvärr lite för otålig för att vänta alltför länge tills dess.

Jag drömmer om att en dag få bo tillsammans med den jag älskar en bit ute på landet med en liten bondgård och en himla massa djur. Det ska vara åsnor, getter, får, grisar, lamadjur, ankor, katter, hundar, kaniner osv. En liten damm där ankorna plaskar omkring en varm sommardag och naturen nära där hundarna kan få springa fritt. En sjö där man kan gå och ta sig ett svalkande kvällsbad och en liten brygga bredvid där man tar sig ett glas vin tillsammans och tittar på solnedgången. Sånt drömmer jag verkligen om.

I can see clearly now

2011-02-17T13:14:00.003+01:00

Här går det tungt i bloggen märker jag men det har sina anledningar. schemat är fullt kan jag lova er! Då jag vanligtvis uppdaterat bloggen på jobbet så har jag även kunnat skriva varenda dag, nu sitter jag nämligen och utbildar den nya tjejen på kundtjänst och har därför inte möjlighet till att uppdatera min blogg. På kvällarna är schemat fullt med aktiviteter varje dag så där finns det heller inte tid. Med andra ord, späckat schema inför flytten och det börjar verkligen närma sig nu. Endast 2v kvarstår och jag känner mig sjukt redo för omställningen.Igår packades kartonger på livet och resultatet såg ut enligt följande. Lite mer än en halv sopsäck kastades med gamla hudvårdsprodukter, smink, parfymer och smycken medans det samtidigt packades två fulla flyttkartonger och en stor ikea kasse med samma innehåll. Trots detta står det ändå en badrumshylla kvar fylld med saker. Gällande min klädgarderob så blev det endast bara två fulla flyttkartonger med kläder. Vad drar vi för slutsats av detta? Jo, att jag förmodligen luktar bra mkt bättre än jag klär mig!

Mycket har hänt på senaste tiden och lägenheten uppe i Övik börjar ta form. Tapetsering och målning av tak är nu klart och det är bara mitt sovrum kvar nu som ska målas, sedan ska bara alla möbler in så är det färdigt! Mor och far kommer ner på besök nu i helgen då jag och mamma ska gå en kurs tillsammans (!!) i självkänsla. Det kommer bli en sjukt spännande kapitel kan jag lova er, och nånstans får jag känslan av att jag kan vara bättre rustad än mor för detta. Det återstår att se. Kursen är hela helgen men den bryts av där på lördag kväll då jag ska hem till min kollega Maria på fest för hela slanten då hon och hennes sambo har gift sig. Jag ser verkligen framemot detta!

Ester har verkligen börjat trivas med mig och Elvis i lägenheten och nu leker dom alltmer tillsammans, inte bara Elvis som leker med Ester. Hon är en så sjukt gosig kisse och man kunde bara önska att Elvis hade varit likadan.

Jag har fått upp intresset för en riktig gammal klassiker men den är så fantastiskt bra så jag tipsar er verkligen om denna för er med Spotify, låten finner ni här!!
Johnny Nash - I can see clearly now

Dag 14 - Mina husdjur

2011-02-11T21:08:00.008+01:00

Så var det dags för fjortonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,

och det handlar om: Mina husdjur

Jag har i mitt liv haft många olika husdjur. Jag har även velat haft väldigt många olika husdjur i mitt liv. Hund fick jag aldrig då mamma är hundrädd. Jag fick välja mellan en orm och henne, samma gällde även när jag ville ha en ödla eller en pilgiftsgroda. Svaret förstår ni säkert då jag fortfarande har kvar mamma i mitt liv. En get fick jag inte heller. Jag hade för en kort period en liten kanin. Jag har haft ett X antal olika sorters råttor. Jag har haft en sköldpadda som hette Margareta. Jag samlade på sniglar i glasslådor. Mormor fångade grodor åt mig. osv osv osv. Sådär har det som fortsatt i mitt liv och drömmarna om olika husdjur kommer nog aldrig försvinna. Jag blev dock lite äldre och förhoppningsvis lite klokare, vilket visade sig i att det endast just nu bara är mina katter till husdjur. Gustav min äldsta katt har jag ju redan berättat historien om i ett tidigare inlägg som ni finner här, men låt mig berätta en liten kort anekdot om min andra kisse där hemma, Hugo. Den katten var en liten rebound present till mig efter att jag varit tvungen att lämna ifrån mig min sköldpadda Margareta. Det kändes tomt i hemmet och jag ville ha ett till husdjur. Min mosters katt var med ungar och det kunde verkligen inte komma mer lägligt än så. Efter att vi hade varit där och tittat ut den katt vi ville ha så satt vi i bilen på väg hem och mamma undrade lite försiktigt vad den nya katten skulle heta. Jag hade inte riktigt bestämt mig för svare ännu utan funderade fortfarande. Mamma sa då att man kunde ju till exempel inte döpa katten till något så fult som Hugo, för det skulle ju låta så konstigt när man ropade efter Gustav och Hugo. Sagt och gjort, Hugo blev det och vi har nu haft honom i mer än 10 år. Även om Gustav alltid kommer vara speciell för mig så har nog Hugo alltid legat mig varmast om hjärtat. Han och jag har alltid haft en liten special connection och det är verkligen mattes lilla kisse.

Här i sthlm har jag ju som de flesta redan vet skaffat mig en liten helig birma vid namn Elvis. Mer speciell katt än så får man leta efter och vi jobbar redan nu på första avsnittet om Elvis i En annan del av Övik. Sjukt älskvärd katt och alla som träffar honom blir kär vid första ögonkastet. Vad de flesta dock kanske inte vet, är att jag nu har köpt en liten kompis till honom. Denna är dock en blandras mellan maine coon, perser, birma och norsk skogskatt, en liten katt tjej som fick namnet Ester. Sjukt smart och kaxig liten tjej, raka motsatsen till Elvis kan vi nog säga och jag tror att dom två tillsammans kommer bli en bra kombination. Elvis har redan börjar lära sig av lilla Ester, alltså inte tvärtom.

Detta var då inlägget om mina husdjur och jag ber om ursäkt för uppehållet som varit i bloggen, men dessvärre har det varit fullt på schemat på senaste tiden. Jag lovar dock att uppdatera så fort jag får en möjlighet till det.

Dag 13 - Min favoritlåt

2011-02-01T15:42:00.006+01:00

Så var det dags för trettonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Min Favoritlåt

Som de flesta vet och säkert läst tidigare så är min absoluta favoritlåt Elegi med Lars Winnerbäck. En låt som jag kan lyssna på vid alla tillfällen. Den ger mig hopp, jag fylls med glädje, den hjälper mig bearbeta tunga saker, jag får ur mig känslor... Den löser alla problem och den kommer alltid att betyda mest för mig.

Men för att ta en annan låt, som kanske är min favoritlåt då jag behöver peppning, en extra boost, bli på bra humör osv.. Så är det Bryan Adams låt We're gonna win. Den låten har lyssnats på när jag blivit piercad (på hög volym och repeat), på uppladdning innan matcher, när jag tränat, på fester osv. Jag blir så oerhört pepp av den låten och texten så det är sjukt. Jag rekommenderar verkligen alla att höra den!

och eftersom datorn på Håvgatan 25 inte förstår hur man klistrar in saker i detta inlägg så kan jag endast dela med mig av länkar till dessa låtar.

Lars Winnerbäck - Elegi

Bryan Adams - We're gonna win

ett vanligt

2011-01-31T10:56:00.004+01:00

Det känns som att det var länge sedan jag skrev ett vanligt blogginlägg och det var det nog också, hursomhelst så får jag varva utmaningen lite med sånt här. det känns bra så.

Flytten närmar sig med storsteg och i fredags var det dags för Marias och min Hejdå-fest. vilket kalas det blev! Jag räknade vid ett tillfälle att det var 31st i min lägenhet. full fart med andra ord. Det roliga med festen var att det kom folk från alla olika håll och egentligen kände ingen någon typ, men alla hade så oerhört trevligt tillsammans. Då tycker jag det är en lyckad fest! Det blev som sagt några missöden och jag blir fortfarande ordentligt upprörd när jag tänker på det! hur full jag än skulle bli, så skulle jag alltid torka upp efter mig om jag sölar. om inte annat så ser jag till att någon annan gör det om jag nu inte skulle vara kapabel till det själv. jag tackar dock lillsofie och maria för att ni försökte styra situationen åt mig och springa runt där med svampar och trasor till höger och vänster. ni är väl för söta! Att det sedan var en sydafrikan på festen som pratade med den där fantastiskt vackra dialekten var ett stort plus. Jag saknar bara sydafrika än mer och det blir planering med Anna när jag kommer hem!
Jag bjuder på en bild från festen på finaste Nathalie och jag. Så sjukt glad att hon kom upp och hälsade på!

För tillfället så är Maria precis nu på väg upp till Övik för att entra den nya lägenheten. Vet inte riktigt hur en månad utan henne ska fungera men jag vet att tiden fram tills att jag åker upp kommer gå sjukt fort. Jag är glad att en träff med finaste Ida B Byström blev inplanerad iaf!

På torsdagkväll åker jag upp till Övik en sväng över helgen och tapetsering står på schemat. Även en liten tur till Umeå kommer att göras för att hämta hem Elvis nya kompis.

Den här bilden säger väl ändå allt?! 60 jäkla poäng för ett ord. Lycka säger jag. Total l y c k a !! Och om ni inte hajade så är svartaoliver jag!

Dag 12 - I min handväska

2011-01-31T09:18:00.006+01:00

Så var det dags för tolfte inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,

och det handlar om: I min handväska

Jag har egentligen inte någon handväska som jag alltid använder. Visst har jag väskor och sånt men aldrig något som jag använder dagligen. Nu såhär på vintern blir det mina fickor på jackan som får vara handväska. Dom är så pass stora så det ryms sjukt mycket i dom. Jag ska dock visa er några saker som jag ALLTID har med mig, vare sig dom är i mina jackfickor eller i en väska.

Ett läppbalsam från Kibio som faktiskt konstigt nog smakar riktigt gott. Det är ett grymt vårdande läppbalsam med jojoba olja, sheasmör och extrakt från sötapelsiner
Parfymen Idylle från Guerlain, en riktigt fräsch och frisk sommaraktig doft. Ett litet doftprov på denna har jag alltid med mig.

Ett suveränt puder från Chanel som mattar ner och ger lyster till ansiktet. Dom som känner mig vet att jag väldigt ofta blir väldigt varm i ansiktet och behöver ofta bättra på sminket. Detta puder är perfekt till det!

En liten puderborste från Chanel med riktigt hår som är fantastisk att ha med sig. Tar knappt någon plats och är helt suverän!

Min mobil följer alltid med såklart. Never leave without it!

Lypsyl. Det enda som funkar mot riktigt torra läppar på mig. Chanel, guerlain, shiseido och La prairie i all ära... Men lypsyl ger alltid resultat snabbt för mig!

Sedan har jag förstås också alltid min börs med mig, men det fanns ingen bild eller nått sånt på den så det fick vara en egen punkt.

Det där är iaf produkter jag alltid har med mig när jag går utanför dörren.

Lär känna mig på 30 dagar

2011-01-31T09:17:00.003+01:00

Ja det är alltså en liten utmaning här i min blogg att jag varje dag skall skriva om ett speciellt ämne. Här nedan ser ni "schemat" för dagarna ni som missat det tidigare.

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag idag

Dag 05 – Min dag

Dag 06 – Vad är kärlek

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – En resa

Dag 11 – Mina tatueringar

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Min favoritlåt

Dag 14 – Mina husdjur

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Mina rädslor

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Drömresan

Dag 21 – Mina favoritartister

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Min första kyss

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Dag 11 - Mina tatueringar

2011-01-29T21:02:00.005+01:00

Så var det dags för elfte inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Mina tatueringar

Jag trodde tidigare att jag aldrig i hela mitt liv skulle tatuera mig. För mig var det något mycket märkligt, fult, orent och idiotiskt. Jag förstod verkligen inte varför folk gick och tatuerade in saker på sin kropp som dom kommer att leva med i hela sitt liv. En dag förändrade jag dock mitt synsätt på detta. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att förändra det heller, men jag bara gjorde det. Numera, så är tatueringar konst för mig. Ett sätt att uttrycka sig på eller bevara minnen eller liknande. Det kan dock fortfarande vara något riktigt idiotiskt också om man gör det bara för sakens skull, lite i stil med att bara för att alla andra har det. Jag tänker specifikt på alla tribaltatueringar och kinatecknen. Sådant känns iaf för mig totalt meningslöst.

Jag har för tillfället två tatueringar och jag är både stolt och riktigt nöjd över dem båda. Den ena gjordes på grymma stället Salong Betong i Högdalen och den andra på alla tatuerarfreaks drömställe; Love hate tattoo. Mer känd som Miami Ink från TV serien med samma namn. Jag vet att dessa två är något jag aldrig kommer att ångra att jag har gjort och låt mig nu förklara varför jag gjorde just dom två.

Den första tatueringen jag gjorde är alltså en liten text som sitter mellan skulderbladen där det står: "Han ska pröva din styrka, Han ska testa din moral". Det är en textrad från min absoluta favoritlåt av Lars Winnerbäck och låten heter Elegi. Den låten betyder så otroligt mycket för mig och jag tänkte nu berätta varför den gör det. Det var den låten som jag lyssnade på varenda dag efter allt som hade hänt i sthlm. Jag lyssnade även på den varenda kväll i Sydafrika innan jag somnade. Den låten har gjort att jag fortfarande står på benen. Jag finner det lika fantastiskt varje gång jag tänker på det att det faktiskt är så, hur en låt kan göra så oerhört mycket. Och speciellt då dom två raderna. Det säger precis allt. Det är så självklart för mig. Gudarna ska veta att nog fasen har dom prövat min styrka och nog har jag allt fått bevisa min moral, men jag har hittils klarat av alla prövningar som jag utsatts för. Jag vet att jag även kommer att klara av tiden framför mig och på något sätt så ger den texten mig lite hopp.

Den andra och senaste tatueringen som jag har gjort, gjordes alltså på den kända tatueringsstudion Miami Ink. Under vår senaste resa som vi gjorde var vårt sista stopp Miami och eftersom jag redan visste att jag skulle göra en till tatuering och vilket motiv jag skulle göra så ville jag verkligen passa på att göra den där. Den tatueringen gjordes som ett minne till min kära mor och den hör även ihop tillsammans med min tidigare. Då den första symboliserar det hemska jag har varit med om så symboliserar den sista personen som hjälpte mig att ta mig igenom det hemska. För utan mamma så hade jag heller inte stått på benen idag. Det är förgätmigej blommor som jag har tatuerat in och det är mammas favoritblommor. Jag minns att när jag var liten så plockade jag ofta såna blommor till henne och jag tycker själv mycket om dem. Dom ritade upp motivet på plats och jag kände direkt att resultatet skulle bli något jag skulle vara väldigt stolt över.

Dag 10 - En resa

2011-01-28T09:54:00.009+01:00

Så var det dags för tionde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: En resa

Hur i hela friden ska jag kunna berätta om endast en resa när jag har rest i hela mitt? Omöjligt. Att resa är ju just vårat största intresse och när jag säger vårt så menar jag mitt, mor och fars största intresse. Jag har ju iofs haft turen att få följa med på alla resor hittils med mitt argument att jag alltid kommer vara deras barn. Jag tror säkert inte dom klagade heller när dom hade en spansktalande guide med sig som berättade om alla fantastiska djuren på Galapagos! Sen är det ju även så att statistiken får tala för sig själv. Dom två gångerna jag varit med och bokat resan är även dom enda två gångerna där ingenting har gått fel. Som sagt, statistiken får tala för sig själv.

Nåväl, det är alltså tänkt att jag ska berätta om en resa, jag väljer dock att berätta om 3 resor. En som förändrat hela jag, En som var till den mest fantastiska platsen och En som varit den roligaste. Jag börjar med den som förändrade mig.

Sydafrika 2007
Denna resa skulle komma till att bli ett väldigt stort kapitel i mitt liv på många olika sätt. När jag åkte iväg var jag rätt trasig pga olika anledningar och jag ville nog inget mer än att fly hemifrån. Så när jag fick chansen så tog jag den, jag skulle göra min praktik på Travelstart i Kapstaden. Ensam begav jag mig ner mot sydligaste delen av Afrika och jag skulle tillbringa nästan ett halvår där. Vilken resa det var! Jag fann två vänner för livet, mina gringos Vivi och Mary som jag tillbringade den mesta tiden med. Vi var med om många roliga saker! Vivi bevittnade mig när jag blev rånad, Mary fick hämta vakten när jag själv hade låst in mig i en bar, alla våra barrundor på Longstreet, Hund och katthemmet i Hout bay, Min och Marys tur till Oudtshoorn, alla mornar på jobbet som började med pärleporten, midsommarfesten a la suecia osv osv osv. Jag ska dock inte påstå att det enbart var en rolig tid där nere heller, för jag tillbringade många nätter till att gråta mig till sömn. Jag har nog heller aldrig gråtit så mkt i hela mitt liv som när killen på frisörsalongen klippte av mig allt hår. Jag som är en så stor familjemänniska hade det otroligt jobbigt att vara så långt ifrån. Jag ville nog alltid se mig själv som otroligt självständig och det kan man ju fortfarande vara, men inte på det sättet jag då trodde jag var det på. När jag sedan hörde min katt Hugo jama när han hörde min röst från datorn så grät jag bara ännu mer. Jag minns tiden i Sydafrika ändå som helt fantastiskt. Detta land alltså. Finns ingenting jag har förälskat mig mer i som Sydafrika och Kapstaden. Djuren, vinerna, stränderna, barerna, naturen, människorna, kulturen... allt är fantastiskt och jag kommer snart att åka tillbaka dit. Var så säker. När jag sedan kom hem var jag nog fortfarande rätt vilsen i mig själv, men jag kom tillbaka som en mycket starkare och ödmjukare människa. Jag hade lärt mig så otroligt mkt där nere om mig själv att jag inte ångrar en sekund att jag åkte. Jag önskar att alla nångång fick göra en sån resa i sitt liv.

Den mest fantastiska platsen; Brasilien och Ihla Grande
Den här resan gjordes tillsammans med hela familjen Stenlund, Längert och Perssons. Vilken resa det var då! Vi tillbringade sammanlagt en vecka i Rio de Janeiro och två veckor ute på ön Ihla Grande, den stora ön. Jag kan utan att tveka säga att det är den vackraste platsen jag skådat hittils i mitt liv. En helt förtrollande ö med så mycket charmighet och vacker natur. En av världens 5 vackraste stränder ligger även på ön, Lopez Mendez och sanden är så vit och finkornig att det låter som att du går på nysnö, det knarrar sådär riktigt härligt under fötterna. Jag har nog dock aldrig varit med om en så fruktansvärt varm sand som det var där, jag tackar Ante för lånet av sandaler. Dom har även den absolut grymmaste lilla glassbaren där på ön där du har en fet avdelning med glass, en med strössel, en med topping, en med godis och en med olika kex. Kvällarna avslutades ofta på den lilla glassbaren kan jag lova er. Pappa fick även förmodligen världens starkaste rom och cola. Den kostade 20kr och han fick då ett stort dricksglas med rom och en colaburk bredvid. Tiden i Rio de Janeiro var fylld med aktiviteter. Vi hann med att hälsa på Jesus, åka ända upp till sockertoppen, se en derbymatch på Maracana stadion med tomma läktare fast det var 80 000 pers på matchen, köpa hucklern på marknaden och sola på copacabana. Bara för att klargöra en sak med resan så gick faktiskt jag och Carro vilse. Även om vi kanske gärna hade gått vilse med vilje den där morgonen, så gick vi faktiskt vilse på riktigt. Bara så ni vet. För er andra som inte vet, så hade karlarna förlorat i ett sport spel (!!!) mot tjejerna och fick därför gå i string på Copacabana.

Den roligaste resan, Thailando 2007
Att summera den här resan med några rader är omöjligt. Det hände så mycket galet på den här resan så ni kan aldrig föreställa er. What happens in Phuket, stays in Phuket. Jag och min kära vän Anna hade beslutat oss för att tillsammans åka till Phuket för att göra vår praktik där i några månader. Det sket sig dock med praktiken när vi väl var framme och där stod vi utan praktik och utan bostad. Efter en dag hade både jobb och boende löst sig, även till det bättre än innan. Vi hade så fruktansvärt roligt där borta! Vi hann med en weekend till Singapore och bodde i red light district, vi lärde oss en mening på något okänt språk (jangan berdiri dekat pintu) vi hann med att krascha med vår vespa och hamna på sjukhus (dagen innan resan till Singapore), vi fick punktering mitt i en ödslig liten by utanför stan en mörk söndagkväll, vi lärde känna alla thaihoror längs Bangla road, vi käkade massvis med popcorn i Jungceyloooooon, vi tillbringade åtskilliga timmar på både Molly Malone och Rock city, vi uppfann ett eget "hoppa-undan-för-vågen-system", vi tog alltid en bakis-massage hos Kai och somnade, vi körde vespan utan hjälp och fick drösvis med böter, vi körde alltid samma bakismiddag på Harrys (en djuptallrik med potatisgratäng och en skål med bea bredvid), vi tog dykcertifikat tillsammans trots den där jävla flytövningen i vattnet, vi träffade många fantastiska människor och spöade dem allesammans i fotbollsspelet, vi bråkade om 21 eller 23 grader i rummet, vi åt världens godaste glass på häagen dazs och vi missade ett gigantiskt shoppingcenter trots att vi åkt förbi det 2ggr tidigare. Just ja, vi jobbade ju också där.
Ungefär sådär kan man summera vår thailandsresa och då har jag knappt berättat hälften. Jag ser verkligen framemot en ny resa tillsammans med Anna, för så roligt som jag hade då har jag aldrig haft i hela mitt liv. Sawasdee-kaa!

Dag 09 – Min tro

2011-01-27T14:26:00.004+01:00

Så var det dags för nionde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,

och det handlar om: Min tro

Min tro kan man nog sammanfatta rätt så kort. När det gäller religioner så har jag ingen tro alls. Jag tror att det finns någon typ av högre makter där uppe, men jag tror att man skapar sitt eget öde genom de val man gör genom livet. Jag tror inte att något är förutbestämt eller att t.ex jesus eller gud finns/har funnits. Jag tror dock på ett liv efter döden, kanske inte att man återföds till något annat men att själen av ens forna jag lever vidare och kan spana ner på det fortsatta livet nere på jorden. Jag tror dock på vissa delar av olika religioner. Som t.ex buddhism eller hinduism, att man genom goda handlingar i livet får ett gott liv i slutändan. Karma. Är man en bra person, så händer det bra saker. Man kan kort och gott säga att jag har byggt min egna lilla tro.

Sedan finns det så mycket annat jag tror på! Jag tror på frihet, sina mänskliga rättigheter, kärleken, ärlighet, rättvisa osv. Jag tror på det fria livet. Jag tror att allting händer med en mening. Jag tror på Hakuna Matata

Jag tror även på spöken. Att man som människa på något sätt lever vidare och kan finnas med i sina nära och käras liv efter döden. Fast liksom på sidan om. Jag tror på andar och magiska krafter. Jag tror att jorden snarare skapades av en big bang istället för av gud. På tal om spöken kan jag berätta om en sann historia som jag själv var med om för något år sedan.

Det här var under den tiden jag studerade och jag och min klasskompis Stina skulle ut på party senare på kvällen och hade lite förkrök hemma hos mig. Vi satt på nedervåningen i min soffa, drack lite, kikade på tv och surrade. Helt plötsligt kom vi in på samtalsämnet spöken då just Stina påstår sig kunna se vissa döda människor. Efter att vi pratat ett tag så avbryter hon mig och frågar om någon av min mor eller farförälder har gått bort. Jag svarar då att min mormor lever fortfarande men att min farmor dog när jag var mycket liten och att jag minns henne som en elak människa. Hon frågar hur farmor ser ut och tyvärr kunde jag inte svara på den frågan då vi inte har några kort på henne och jag har ett väldigt dåligt minne av henne. Hon frågar om hon möjligtvis kan vara relativt kort, gå i en mörkblå längre klänning/dräkt med silvergrått hår som alltid är uppsatt i en knut. Jag har ingen aning om detta och springer upp för att fråga mamma hur farmor såg ut och hur hon brukade ha sitt hår, mamma svarar att hon alltid hade det uppsatt i en knut och beskrev även hennes kläder. Precis som Stina beskrivit dom. Till saken hör att Stina är en ny bekantskap för mig och jag har alltså inte känt henne längre, hon har heller inte sett något kort på farmor. När jag kommer ner igen så fortsätter vi och prata om detta och Stina frågar om farmor var någon som stod mig nära. Jag minns bara att hon tillbringade väldigt mkt tid med mig och eftersom min pappa har hennes enda barn, så var jag alltså hennes enda barnbarn och hennes lilla ögonsten. Efter ett tag säger Stina till mig: "Din farmor är här på din nedervåning Jenny. Hon står där borta i hörnet bredvid spegeln och hon brukar titta till dig lite nu och då för att se så att du har det bra".
Omöjligt tänker ni säkert nu precis som jag gjorde. Att sådant inte går. När hon sedan säger att hon hoppas att min farmor kan göra något tecken ifrån sig så att jag skulle förstå att hon faktiskt är där, så ramlar min kam som legat ovanpå min spegel precis ner på golvet i samma sekund. Precis bredvid platsen där Stina påstod sig att min farmor skulle ha stått på. Det är ju lite i såna situationer där ens tro kommer fram, och jag väljer att tro på att sådant faktiskt kan existera och att hon då och då tittar till mig.

Dag 08 - Ett ögonblick

2011-01-24T20:40:00.005+01:00

Så var det dags för åttonde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,

och det handlar om: Ett ögonblick

Att vara 19år och ha fått uppfylla sitt livs högsta dröm är något som är få förunnat, därför tänker jag även dela med mig av detta magiska ögonblick.
Jag är nu 24år och har fått uppleva mitt livs två högsta drömmar, men den första var något alldeles extra. Något som jag verkligen drömt om att få göra i hela mitt liv. Något som jag verkligen trodde att jag aldrig skulle få göra.

Ända sedan jag föddes har jag älskat djur. Alla djur i alla olika slags former, men kanske framförallt de stora kattdjuren. Och framförallt den graciösa Geparden. Jag kom ihåg att jag såg på ett avsnitt av mitt i naturen och det handlade om just Geparder. Jag blev så faschinerad av detta magnifika kattdjur med dess slanka kropp som var och fortfarande är världens snabbaste landdäggdjur. Det var även enda kattdjuren som kan spinna och det enda kattdjuret som inte kan dra in sina klor, kattungarna låter även som små kycklingar när dom är små. Sedan dess har jag velat få se detta djur "live" i deras riktiga miljö. Observera att det just då bara var att få se det. Ju äldre jag blev och ju mer jag läste om det hela så förstod jag att även den chansen var oerhört minimal. Det finns ungefär bara 1200st kvar i vilt tillstånd och även i ett djurreservat så var chansen väldigt liten att få se detta skygga djur. Vad jag då inte kunde tänka mig var att jag snart skulle komma så oerhört mkt närmre än att bara få se det.

Året var 2005 och familjen Persson tillsammans med familjen Stenlund skulle ut på en gemensam resa med destination Sydafrika. Vi skulle vara borta nästan tre veckor och jag blev fullkomligt överlycklig när jag fick veta att vi skulle åka ut på safari. Med tanke på sällskapet så var chansen för detta egentligen oerhört minimal, då det bara var pappa och jag som egentligen var riktigt intresserad. Nu såhär i efterhand är nog alla glada att vi gjorde det. Till och med mamma. Vi åkte som sagt på safari och fick nästa se The big five. Någon gepard såg vi inte men det var jag inställd på och hade heller inte förväntat mig något annat. Efter att vi hade åkt den kända Garden route i Kapstaden längs kusten så skulle vi då ta samma väg tillbaka för att sedan åka hem. Det skedde dock en liten förändring i resvägen och vi valde att ta vägen hem uppe bland bergen istället för samma väg tillbaka. Jag är glad att vi gjorde det. Som den djurälskare jag är så såg jag skyltar hela tiden längs vägen som talade om något zoo i byn Oudtshoorn. Denna stad är då mest känd för sina strutsfarmer och grottor men det fanns många skyltar om det här Zoot. Efter mycket övertalande så gjorde vi ett stopp på vägen då vi behövde lite lunch i oss och gladast var nog räven! Efter att vi hade betalat in oss så följde en guidad tur runt området och det avslutades vid "cat walken". Det var en gångbro uppbyggd ovanför i princip alla världens kattdjur. Allt från lejon, till både vita och vanliga tigrar, till svarta pantrar, ozelotter, jaguarer, pumor och..... Geparder. När jag hörde detta trodde jag att jag skulle gråta av lycka. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag har inte den blekaste aning om vad guiden sa när vi hamnade vid dom. Jag var alldeles för upptagen med att bara titta på dom. Eftersom jag dock är så pass intresserad av alla kattdjur så slet jag mig efter ett långt tag och gick vidare på turen. När det var slut samlades alla där vi gick in och guiden sa några avslutande ord. När guiden tillslut berättar att det fanns möjlighet, för 300kr att gå in till en gepard och klappa den så hade jag sagt ja innan guiden ens avslutat meningen. När jag klev in genom buren skakade mina ben och händer så mkt så djurskötarna trodde att jag var livrädd. Men rädd var jag aldrig. När jag satte mig ner bredvid den finaste Geparden av dom alla och kliade den lite på huvudet precis som jag gör med mina katter hemma så började den spinna. Då började jag att gråta. Tårarna bara rann nerför kinderna och det är första och enda gången hittils som jag har gråtit av lycka. Känslan av att just gråta av lycka är det mest fantastiska jag varit med om i hela mitt liv. Djurskötarna fick nästan slita ut mig därifrån, jag ville aldrig lämna dom fantastiska djuren. Efter det var hela dagen som ett enda stort töcken. Snacka om att sväva på moln av lycka och jag tackar mamma för att hon tillslut ändrade resvägen.

Året 2007 återvände jag dit med min käre vän Mary och jag grät precis lika mkt då av lycka. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer återvända dit fler gånger.

Dag 07 - Min bästa vän

2011-01-24T09:52:00.006+01:00

Så var det dags för sjunde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,

och det handlar om: Min bästa vän

Jag har faktiskt aldrig haft en sån där riktigt bästa vän. Bara en liksom. Som man har gjort allting med och enbart bara varit med den. Det har nog gått lite i perioder sånt där. Jag har haft väldigt många runtomkring mig, men enbart några få som jag anser vara mina riktiga vänner. Som ställer upp för mig i vått och torrt. Där man inte har några krav på sig att man måste höras en gång i veckan. Där man inte behöver be någon om hjälp utan dom erbjuder det själva. Som man har fantastiskt roligt med och har delat både glädje och tårar med. Här kommer dom utan inbördes ordning. Som man brukar säga!

Ida Margareta Byström

När jag tänker på denna fantastiska människa så tänker jag på mycket skratt, silver fang, dom bästa i lande, engelska proven, lejonkungen och cykling. Ida är en person med fantastisk karisma. Hon utstrålar så sjukt mycket energi och glädje och är alltid i farten. Vi går way back tillsammans. Ända ner till lekis. Jag minns i tvåan när jag hade köpt samma CD skiva som henne. Det fick man inte göra. Eller när jag hade köpt ett par likadana uteskor. Det var lika med dödens död. På rasterna lekte vi lejonkungen för hela slanten. Ida var scar eller Mufasa och jag var Nala eller simba. Vi kunde exakt alla repliker i filmen och spelade upp filmen varje rast. På somrarna lekte vi silver fang med våra cyklar och jag var alltid riki. Ida var silver eller john. Det var härliga tider när man var liten!

Ida är den person som fick mig att börja lyssna på Lars Winnerbäck och det kommer jag vara henne evigt tacksam för. Jag förstår nu vad hon menade förut med att hans texter hjälpte henne genom svåra tider.

Vi har nog inte alltid varit så tighta Ida och jag. Visst har vi varit vänner länge, men inte sådär super nära vänner. Det är något som har kommit på senare år. Vi har delat mycket hon och jag genom våra liv och jag måste säga att hon har förändrats oerhört mycket, absolut till det bättre. Jag tror att Ida var oerhört osäker på sig själv när hon var yngre och det medförde en hel del sidor som kanske inte var så positiva. Dom sidorna finns dock inte längre. Ida har vuxit upp och blivit en alldeles fantastisk människa med så mycket värme, omtänksamhet och osjälviskhet. Jag älskar verkligen denna människa så fantastiskt mycket och hon har alltid funnits där för mig på senare år. Jag har egentligen bara behövt säga att jag vill träffa henne och hon har hajat läget på en gång. Vår vänskap är något som verkligen är så oerhört kravlöst. Vi måste inte ringa varandra en gång i veckan för att "vara vänner", utan vi hörs nångång nu och då och ses lite sporadiskt, men när vi väl träffas så är det som att vi sågs igår. Jag älskar att det faktiskt kan vara så, att man behåller kontakten så väl även fast man inte ses hela tiden. Det är något jag verkligen uppskattar och jag ser framemot många fler år tillsammans i framtiden.

Ida var även den enda vän som jag faktiskt kände ett riktigt stöd ifrån efter allt som hade hänt nere i sthlm. Hon stöttade mig så otroligt mycket under den perioden och det kommer jag vara henne evigt tacksam för. Det är riktigt vänskap och kärlek. Min lilla maffa!

Anna Mary Lindström

När jag tänker på Anna så är det dessa ord som kommer i mina tankar: Thailand 2007, kortspel i hockeyhallar, julbelysning, utbrott och potatisgratäng.

Anna och jag går också långt tillbaka i tiden. Vi har egentligen känt varandra hela livet då våra pappor tränade hockey tillsammans i några år och sedan har kontakten fortsatt. Det var nog inte föräns vi började plugga på samma turismutbildning som vår riktiga vänskap växte fram. Anna har alltid varit en humörmänniska. Nog för att jag kan flyga i taket för minsta lilla men hon flyger bokstavligen igenom taket. Hon kan bli så arg ibland så jag undrar vart alla dom krafterna egentligen kommer ifrån och nästa sekund kan hon skratta och vara glad igen. När vi var mindre och följde med våra pappor på hockeymatcher runtom i Sverige så spelade vi mycket kort,
hennes storasyster Lotta var också med då och det blev mkt neger och president. Jag och Lotta fuskade rätt mycket så att Anna alltid förlorade och det slutade med att hon kastade korten över oss och gick iväg. Så blev det varenda gång. Ibland kom jag på ett nytt kortspel där alla regler var till fördel för mig, och var dom inte det under spelets gång så ändrade jag reglerna. Detta gjorde Anna såklart ännu argare. Men vi hade mycket roligt tillsammans på dessa matcher också när vi gick runt och samlade puckar som dom skjutit över sargen. Lyckans dagar när man hittade en.

När vi nu började plugga på samma utbildning så fann vi varandra rätt så snabbt. Så pass mycket att vi valde att åka ut på praktik tillsammans till Thailand. Vilken resa det blev. Jag kan utan att tveka säga att det är den roligaste resan jag har varit på i hela mitt liv. Jag tänker på Johan-rock-city-tshirt, 22 eller 24 grader på ACn, popcornen i jungceylon, potatisgratängen på harrys, crashen med vår vespa, alla böter vi fick, fotbollsspelen, majskolvarna, julbelysningen i singapore, danskarna, dykningen, jobbet vi hade osv osv osv. Det var så mycket galet och roligt vi upplevde tillsammans där och jag hoppas verkligen på en ny resa snart.

Anna är en helt fantastisk vän. Hon har gjort mycket för mig men det är en sak specifikt som jag aldrig kommer glömma. Dom flesta som känner mig känner till min rädsla för sjukhus. Jag är så fruktansvärt rädd att jag inte ens skulle gå in där om jag så fick pengar för det. När vi crashade med vår vespa i thailand så fick vi åka ambulans till sjukhuset. Det var inte för att jag hade så ont som jag grät, utan för att jag var så förbannat rädd. Förra sommaren när jag fick blodförgiftningen i mitt ben var jag tvungen att läggas in på sjukhuset, annars hade jag nog haft ett ben mindre nu. Jag vägrade dock. För vad som helst i världen så ville jag inte in där, men eftersom jag hade så jäkla ont i mitt ben att jag inte ens kunde gå så hade jag inte mkt till val då ja inte kunde ta mig därifrån själv. När Anna fick veta detta, att jag hade lagts in på sjukhuset så kom hon och hälsade på mig. Hon var den enda som gjorde det. När jag tänker tillbaka på detta skulle jag kunna börja gråta av lycka. Den gesten betydde så otroligt mycket för mig och jag tror inte ens att hon själv förstår hur mkt det betydde. Jag älskar verkligen denna lilla människa så otroligt mycket och jag längtar tills jag är hemma i övik igen för att kunna uppleva fler tokigheter med henne!

Sofie Johanna Halvardsson

Jag vet inte exakt hur länge jag har känt denna person men det känns som att det lika gärna ha kunnat varit hela mitt liv. Sofie och jag har en otroligt stark vänskap. Vi förstår varandra som ingen annan kan göra och vi har delat mycket tillsammans. Du är så otroligt speciell för mig att det inte går att beskriva. Sofie är en person som jag alltid har kunnat prata med om allt och hon har aldrig någonsin dömt mig, snarare bara förstått mig bättre än någon annan. Det är så mycket kärlek i denna lilla människa och hon kommer alltid vara som en lillasyster för mig, jag älskar henne av hela mitt hjärta. Ett mycket speciellt minne för mig med Sofie är konserten med Lars Winnerbäck ute på långholmen och låten Elegi spelas. Det minnet kommer jag alltid bära med mig.

En annan väldigt bra vän till mig, direktör Marcus Palmgren och Sofie har nu funnit varandra efter att jag har presenterat dem för varandra, just pga att jag trodde att dom skulle passa så oerhört bra tillsammans. Det gör dom också. Dom är verkligen värda varandra och jag önskar dem allt gott här i världen.

Den här texten blir inte så lång och jag tänker hålla den väldigt kort. Ord känns i det här fallet så överflödiga och jag kan inte riktigt sätta ord på allt som jag känner för den här människan och för våran vänskap. Jag älskar henne bara så otroligt mycket. Att hon gråter för att jag ska flytta är kärlek för mig och även om jag kanske inte visar så mycket för dig så gör det mig precis lika ledsen att jag kommer vara långt ifrån dig. Vår vänskap kommer dock inte förändras Sofie och du kommer alltid att vara nära mig, även fast vi fysiskt är långt ifrån varandra. Glöm aldrig det.

Maria Elsir Molin

Jag säger bara öööhhmaria molin. Den här personen är även den jag har känt kortast utav alla och vi lärde dessutom känna varandra genom en community. Det visade sig nämligen att båda vi två skulle flytta till sthlm samtidigt och eftersom ingen av oss hade sådär jätte många vänner så tänkte vi att vi lika gärna kunde ses och hänga lite. Sedan dess har vi varit oskiljaktiga. Iaf stundvis. För visst blev vi skiljaktiga en period. Pga olika anledningar så gick vi skiljda vägar ett tag för att sedan hitta tillbaks till varandra, starkare än någonsin. Det finns nog ingen person som jag har upplevt så mycket galet tillsammans med som med Maria. Vi har talat på både in och utandning, vi har gjort kajsas till vårt eget lilla ställe, vi har druckit oerhört mycket sprir och what happens on konstgjutarvägen stays on konstgjutarvägen. Snart kommer det dock bli en annan gata tillsammans där vi kommer flytta in och bli sambos. Storgatan 39 i övik för att vara mer exakt. Det kommer bli nya äventyr och dom galna upptågen kommer inte att sluta, förmodligen bara förvärras. Elsir, som hon heter för mig är som jag nämnt tidigare i bloggen en fantastiskt generös människa. Hon bjuder på sig själv, ställer upp för andra och är helt galen, haha! Det finns så mycket internt emellan oss som driver andra till vansinne men oj så himla roligt vi har haft tillsammans. Jag ser framemot en tid tillsammans som sambos och jag älskar dig Maria för den fantastiska vän som du är. Comme une histoire!

Dag 06 - Vad är kärlek ?

2011-01-23T19:49:00.003+01:00

Så var det dags för sjätte inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Vad är kärlek?

Kärlek. Känn på ordet. k ä r l e k. Det är ett vackert ord tycker jag. Det kan vara något så vackert så att folk överlever pga det, men det kan även vara så fruktansvärt att många tar livet av sig för det. Kärlek är något som är oerhört kraftfullt. Det kan förändra människor totalt, men det kan även förstöra människor totalt. Jag har varit med om dem båda. Jag har nog väldigt många gånger varit så kär i själva kärleken att jag har sökt mig till så fruktansvärt dåliga förhållanden som har förstört mig totalt. Det är en fin gräns det där, när man är kär i kärleken. Det är väldigt svårt att avgöra ibland för man är oftast så himla fast i leken och det är väldigt svårt att ta sig ur den. Som Winnerbäck säger: "Det är så lätt att kasta kärlek, där den så vackert tas emot".

Jag har ännu inte fått uppleva den där fantastiska kärleken som gör att allt annat bara försvinner och man verkligen lever i nuet. Jag tror dock att jag först måste kunna älska mig själv innan någon annan gör det. När jag väl gör det, älskar mig själv, så tror jag också att någon annan kommer göra det.

Kärlek är något vi alla människor behöver för att kunna överleva. Vi klarar oss inte utan den. Jag tror inte ens vi är byggda för att kunna vara utan den. Det kan vara kärlek från många olika håll. Vänner, familj, djur, arbetskollegor, pojk/flickvänner osv.

Vad är då kärlek för mig? Kärlek för mig är mina föräldrar. Det är alla möjliga olika slags djur, speciellt då mina egna. Mina fantastiska vänner som alltid finns där. Det är Lars Winnerbäck som med sina texter har hjälpt mig då kanske kärleken har stjälpt mig. Det är små gester ifrån människor som gör det naturligt, men som kanske betyder mycket för mig. Det är när någon offrar sig själv för någon annans skull. Att Sofie gråter för min skull för att jag ska flytta, det är kärlek för mig.

Jag är en person som rymmer otroligt mycket kärlek och jag längtar till den dagen då jag verkligen får dela med mig av det till någon annan.

Känn en doft av kärleken,
den sveper tyst förbi.
En kort sekund kan allt som lever här,
få känna harmoni.

Lär känna mig på 30 dagar

2011-01-23T19:47:00.003+01:00

Ja det är alltså en liten utmaning här i min blogg att jag varje dag skall skriva om ett speciellt ämne. Här nedan ser ni "schemat" för dagarna ni som missat det tidigare.

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag idag

Dag 05 – Min dag

Dag 06 – Vad är kärlek

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – En resa

Dag 11 – Mina tatueringar

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Min favorit låt

Dag 14 – Mina husdjur

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Drömresan

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Dag 05 – Min dag

2011-01-22T18:35:00.002+01:00

Så var det dags för femte inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Min dag

Jag kastar om lite i schemat och tar helt enkelt morgondagens inlägg och skriver idag och dagens inlägg imorgon. passar bättre för mig och det blir nog bättre text för er också.

Min dag idag började med att jag var uppe redan kl 11:00 på en lördag. Inte alls likt mig och jag blev nog lite förvirrad av det själv, med tanke på att jag tog bussen en hel timma (!!) före det jag egentligen skulle. Traskade runt lite i skärholmen för att fördriva tiden och sedan var det dags för bio. Det blev love and other drugs och jag måste säga att det var en fantastisk film. Den fick upp mina ögon på många olika sätt och dessvärre behåller jag dom tankarna för mig själv. Den gav mig mycket iaf. Nu har jag precis kommit hem, frusen och kall. Ska börja fixa mig iordning för att sedan träffa palmgrens och sofie. lite smått nervöst sådär med tanke på att jag inte träffat dom på sjukt jäkla länge, och saker och ting har ju varit som dom har varit. Jag ser dock oerhört mkt framemot det och jag har saknat dom alla sjukt mycket.

Tiden är knapp men så blir det på helger. Imorgon följer nog ett mer spännande inlägg. Håll till godo gott folk!

Dag 04 - Det här åt jag idag

2011-01-21T14:10:00.006+01:00

Så var det dags för fjärde inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Det här åt jag idag

Frukost: 3 knäckebrödsmackor med skinka och ett glas c-vitamin

Lunch: Isbergssallad, ruccolasallad, carambole, päron, pinjenötter, ceranoskinka och chevreost. toppat med lite hallonbalsamicodressing.

Middag: Kommer att bli potatis och grönsaker i ugnen, vitlökssmör, smörstekta kantareller och fläskfilé

Tyvärr har jag inga bilder på detta så ni får helt enkelt visualisera er. Eftersom inlägget i sig blev så kort så följer ett vanligt nedan.

___________________________________

Först och främst så vill jag tacka alla ni som har gett mig så fina kommentarer om mitt tidigare inlägg. Om det är något som gör mig glad så är det just kommentarer, vad som än står där. Så ni får mer än gärna fortsätta med detta och jag ska försöka fortsätta att bjuda på bra läsning.

Sedan kan jag meddela alla nyfikna att en kompis till Elvis nu är funnen. Vi vet inte ännu om det är en hona eller hane men det visar sig snart, det lutar dock åt en hona. Det känns riktigt bra iaf och om 2v så hämtar jag honom från samma ställe som Elvis, alltså Umeå. Tänka sig vad kattvärlden är liten. Gällande namn så kommer det bli Ester om det är en tjej och blir det en hane så har jag ingen aning. Förslag är varmt välkomna.

Ikväll ser det ut att bli en lugn kväll hemma med god mat, på spåret, nån film och sällskap av elvis.

Dag 03 - Mina föräldrar

2011-01-20T09:55:00.004+01:00

Så var det dags för tredje inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Mina föräldrar

Mina föräldrar är ett spännande kapitel. Jag har haft en fantastiskt uppväxt i hela mitt liv och jag har blivit otroligt bortskämd av dom båda två. Att dom även försökt i 9 år att få till mig tyder på hur efterlängtad jag var, och ni förstår säkert hur älskad jag har blivit därefter. Jag har funderat sedan igår på vad jag ska skriva i detta inlägg och samtidigt försöka göra det kort. Tillslut kom jag fram till att detta inte kommer att kunna skrivas kort. Vi kan börja med pappa dock, på tal om kort.

Lars Gunnar "Lara, tomtefar" Persson:
Jag har nu suttit och skrivit och raderat 4st påbörjade stycken om pappa då jag inte tycker att något av dem blev bra. Det går inte att beskriva min pappa rättvist för den som inte har träffat honom, jag ska dock ge det ett försök. Pappa är en person som sätter högt värde på de lite äldre värderingarna och artigheter. Pappa är en sån som hellre skriver ett brev än skickar ett e-mail. Han hälsar hellre på istället för att ringa. Han tycker att det är förbjudet att äta med mössa eller keps inomhus. Man ska alltid hälsa på dom man känner och även för det mesta även på dom man inte känner. Det är viktigt att passa tider och kommer man försent så hör man av sig innan. Har man lovat något så håller man det. Man säger alltid tack om man får något.
Detta är saker som är oerhört viktiga för honom och han har sett till så gott det har kunnat att även jag ska försöka leva efter detta. Det sket sig dock lite med brevskrivandet och att passa tider, men att heja på folk och säga tack är något som jag verkligen försöker efterleva.

Pappa är en oerhört social person. Han älskar att träffa och prata med människor och det finns inte många i övik som inte vet vem "Lara" är. Han har varit engagerad i hockeyn i hela sitt liv och har på ett eller annat sätt spelat, tränat eller slipat skridskor åt personer som Kent Forsberg, Peter Forsberg och Nicklas Sundström. Han har även varit med och tränat Svenska Damlandslaget. Sedan några år tillbaka har han även tatuerat in ÖSKs hockeylogga på sin arm för att visa sin kärlek till den föreningen. Det var inte för inte som jag även nominerade honom ett år till Idrottsgalan som årets eldsjäl, och det är inte för inte som Nicklas Sundström kallar min pappa för Kungen. Han har gjort otroligt mkt för den föreningen.

Pappa är en person som alla tycker om. Det finns inte en enda person som har träffat honom och har något negativt att säga. Han vill alla personer väldigt väl och tar även väl hand om alla han möter. Det är oerhört viktigt för honom att alla i hans omgivning mår bra och har det bra. Han ställer upp så oerhört mycket på andra och hjälper alltid till så gott han kan. Pappa är alltid glad och skrattar och han får folk som möter honom att skratta också. I mitt liv har jag varit med om 2 gånger att han har varit arg. Riktigt förbannad för att tala klarspråk. Den ena gången var när Helena och jag skulle gå på konfirmationstimmen men sket i det och gick och fikade istället. Det var med svansen mellan benen som vi gick tillbaka till kyrkan. Så gjorde man bara inte och det lät han mig veta. Den andra gången var när jag blev utsatt för övergreppet här i sthlm. Jag har aldrig någonsin ens kunnat föreställa mig att så fula ord kunde komma ur hans mun. Jag blev bokstavligt talat chockad.

Pappa har varit oerhört involverad i mitt liv på den idrottsliga biten. Han har skjutsat mig till och från träningar och matcher, följt med på cuper både i sverige och norge och varit med och tittat på i princip alla mina fotbollsmatcher och innebandymatcher. Han har till och med varit extratränare några gånger i innebandyn. Han glömde dock att det är en boll vi spelar med och inte en puck, men det är inte så lätt alla gånger. Även om jag nu inte blev något proffs i varken björnligan i hockey, fotbollen eller innebandyn så vill jag verkligen passa på och tacka honom för allt han har gjort för mig. Jag har alltid haft bra utrustning till mina sporter och det är det han som har stått för, vare sig det har handlat om fotbollsskor eller en innebandyklubba. Utan honom så hade jag inte ens idrottat hälften så mycket som jag har gjort.

Vad jag vill försöka komma fram till med all den här texten är att pappa är en oerhört stor person även fast han är så liten. Jag var verkligen pappas flicka när jag var liten och jag älskar honom av hela mitt hjärta. När jag tänker på honom som person, så fylls hela jag med stolthet. Jag önskar verkligen att det fanns fler som honom i den här världen.

Ingela Karin Persson.
För att nu försöka summera mamma, polisen persson, så är hon en exakt kopia av mig. Eller förmodligen jag som är en exakt kopia av henne. nåväl. Vi ser väldigt lika ut enligt andra, vi har exakt samma humör och vi har precis samma kroppsspråk. Jag kan veta hur mamma mår eller känner sig bara av att titta på henne. Samma gäller för henne när det kommer till mig, ibland behöver hon inte ens titta på mig utan hon vet hur jag mår ändå.

Mamma har alltid varit den där lite coola föräldern som alla mina kompisar har gillat och tyckt varit häftig. Pappa har varit den jag har skämts för och mamma har varit den jag har skrytit om. I alla fall för det mesta. När jag var mindre hotade jag alla mina kompisar med att om dom inte gjorde som jag sa så skulle mamma komma och ta dom och sätta dom i finkan. Konstigt nog funkade det alla gånger. Det var ju skit häftigt när hon kom till skolan i polisbilen och alla barnen blev super avundsjuka. Jag var ju klassens cooling då! Det var dock inte lika häftigt när man började komma upp i tonåren och hon fortsatte att komma till skolan med polisbilen, denna gång för att informera oss om hur tufft det är att ha hjälm när man cyklar. När jag för 5 år sedan träffade på en gammal klasskamrat ute på krogen som berättade om hur tufft det var att ha hjälm, så förstår ni hur länge det där kommer sitta kvar. När man sedan blev äldre och skulle börja dricka alkohol och gå på krogen var det heller inte så tufft. Varenda vakt och polis i stan visste ju vem jag var. Det fanns ju anledningar till varför man ville åka till Umeå och supa istället. Mamma är dock en sjukt smart person, jag har aldrig i hela mitt liv någonsin kunnat lura henne. Jag gjorde ett tappert försök en gång men det sket sig som alla andra gånger. Jag och Helena skulle egentligen ha varit på ett ställe en valborgsafton men i sista sekund så sket vi i det och var inne i stan med Helenas killkompisar istället. På kvällen tog jag reda på all information som fanns om det andra stället. Hur mycket folk som varit där, hur det såg ut, vilka artister som varit där osv, enbart för att morgonen efter ha svar på alla mammas frågor. Hon frågade dock bara en fråga vid frukosten. "Jenny, vart var du igår nu då?" och jag svarade såklart det stället vi skulle ha varit på. Efter att hon upprepat frågan 5ggr så fattade jag att hon visste och svarade som det var. Det visade sig i efterhand att en patrullbil hade sett mig i en busskur i stan och sagt detta till mamma. Ni förstår kanske hur jag hade det i tonåren. Ju äldre jag har blivit så har jag dock lärt mig att dra nytta av hennes jobb istället på ett helt annat sätt. Hon har sett till så att en vakt på plattan blev av med jobbet och hennes kollegor har sett till så jag har kommit in på krogen ett antal gånger. Det gäller att vara listig! När jag idag tänker på hennes yrke så känner jag mig fantastiskt stolt över att hon faktiskt är polis.

Nu för tiden så är jag dock mammas flicka, men gudarna ska veta att vi har bråkat med varandra. Gud så vi har bråkat. I princip från det att jag var 13år tills jag fyllde 17 så bråkade vi dagligen. Två personer med samma temperament och dessutom en som är tonåring, ni förstår nog utgången i det hela. En thailandsresa förändrade dock allting och från den kvällen ute på fiskerestaurangen på Koh Lanta så har vi varit bästa vänner. Min mamma är mitt allt. När jag blev utsatt för övergreppen så var det mamma jag var orolig för. Inte för mig själv och inte för pappa. Hon är förmodligen Sveriges största hönsmamma men nu för tiden uppskattar jag det på ett helt annat sätt. Jag vet att hon gör och skulle göra allt för mig.

På tal om våra spelkvällar så finns det en anledning till varför pappa och jag nästan alltid spelar i lag mot henne. Hon vinner jämt. Hon är den mest allmänbildade personen jag känner och även det gör mig otroligt stolt. Det fanns ju en anledning till varför jag anmälde henne till postkodmiljonären. Eller egentligen två. En vardagshjälte och hennes allmänbildning. Att hon nu inte vann en miljon berodde på hennes störda frågor som hon fick. Tycker det var synd att det inte blev några andra frågor än dom, men jag är ändå oerhört stolt bara av att hon varit med i programmet. För det tyder på att även andra har uppmärksammat hennes personlighet och allmänbildning. Hon är en sån som kan idiotiska saker men inte det man borde kunna. Om hon skulle få frågan vilken det är av Kamel eller Dromedar som har två pucklar skulle hon behövt en livlina. Men om hon fick frågan vart OS 84 gick och vilka som tog guld på vilka tider och distanser så hade hon kunnat det klockrent. Vilket hav som ligger utanför Japan hade hon förmodligen heller inte kunnat men vem som sprungit den engelska milen på bäst tid hade hon svarat på utan att fundera. Hon kan det jag inte kan, och jag kan det lilla som hon inte kan. Jag förstår varför ingen vill spela mot oss om vi nångång skulle hamna på samma lag.

För att avsluta det hela så är mamma den som står mig allra närmast. Den person som håller mig uppe och ser till så att jag mår bra. Vi två har gått igenom otroligt mycket tillsammans och mer kommer det bli. Jag älskar henne över allt annat, även fast hon är min lilla hönsmamma.

Imorgon följer: Dag 04 – Det här åt jag idag

Dag 02 - Min första kärlek

2011-01-19T09:13:00.003+01:00

Så var det dags för andra inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Min första kärlek

Min första kärlek är ett spännande ord. Jag har funderat sen igår på vad jag skulle skriva i detta inlägg, min första kärlek kan ju vara så oerhört mycket. Den första kärleken till något som jag upplevde, var kärleken till min första katt Gustav. Jag hade drömt så oerhört länge om en egen liten katt. Kärleken till djur hade funnits i mig sedan jag föddes förmodligen, men kattdjur har alltid varit något speciellt för mig och jag ville så gärna ha en egen katt. En dag kom mamma hem med en sådan. En katt. Hem till oss. Fast det var inte våran sa hon och det skulle den heller inte bli klargjorde hon. Den lilla oranga katten som visade sig vara en hittekatt, hade mamma och min gudfar Arne hittat en dag när dom varit ute och jobbat i skogarna kring Kramfors. Det visade sig att ingen verkade veta av honom och han verkade inte tillhöra någon, så tack vare Arne tog dom med sig den lilla ensamma katten till polisstationen. För hade mamma varit där ensam så hade katten förmodligen inte följt med tillbaka. Som den djurvän Arne är tog han med sig katten hem till sig, men deras redan egna katt Tarzan tyckte inte om den lilla stackaren och ville inte alls ha honom i sitt hem. Tur säger jag. Efter några dagar så frågade dom mig om inte jag kunde ta hand om honom några dagar tills dom hittat ägaren, och någon lyckligare varelse fanns nog inte på jorden. Detta var då bara en vecka innan min 7åriga födelsedag. Dagarna gick och katten var kvar hemma hos oss som nu fått namnet Gustav. Självklart efter seriefiguren. På min födelsedag fick jag ett litet kort med ett guldbokmärke som var format som en katt, där det stod att i födelsedagspresent så skulle jag få Gustav. Jag skulle alltså få en alldeles egen katt. Och som jag har älskat den lilla katten. Gustav är och kommer alltid vara väldigt speciell för mig. Varenda gång jag har varit ledsen så har han jamat och kommit för att trösta. Varje gång jag spelade blockflöjt hemma så kom han och bet mig i handen. Förmodligen för att jag skulle sluta spela. Han har alltid följt efter en så fort man gått utanför dörren och han har sett att man har gått. Gustav är en sån katt som alltid har velat vara med. Nu är han dock rätt så gammal och han lever nog inte så länge till, men han har funnits med i nästan hela mitt liv och han har en stor plats i mitt hjärta.

Min första kärlek till någon person var i killen med silverbyxorna. Jag minns så väl än idag när Johanna och jag satt i sporthallen för att titta på en innebandymatch som hennes stora kusin Johan skulle spela med sitt lag. Vi satt där på läktaren som dom två fjortisar vi var och fnissade och spanade in alla snygga grabbar som var med där. Jag satt och skrev i Johannas filofax och helt plötsligt fick jag syn på den snyggaste kille jag någonsin sett. Killen i silverbyxorna. Johanna frågade sin mindre kusin Robin vad den killen hette och hon fick till svar att han hette Jacke. Jag var helt salig när jag kom hem och bestämde mig för att jag allt skulle hitta honom! På den här tiden var ICQ det mest populära, även lunarstorm och chatten på aftonbladet. Det skulle dock dröja ett år innan jag fick tag på killen. Så en dag hade jag ett meddelande på ICQ från denna snygging. Jag berättade vem jag var, vilka jag kände och att jag hade sett honom på en match och att han var det snyggaste jag någonsin sett. På den tiden hade jag direkt inga bilder på mig själv då digitalkamera inte riktigt fanns, så jag blev ju genast rätt så ointressant för honom. Det skulle dröja ett år till innan jag för första gången skulle få träffa honom på riktigt. Det var på umeåfestivalen som Johanna och jag var och festade på tillsammans med hennes mellankusin Erik och hans vänner. Alla dessa personer bodde i samma område i Umeå, Ersboda, samma som Jacke. Vi var på väg att lämna förfesten för att röra oss mot festivalområdet när jag får syn på ett stort gäng som kommer gående från en tvärgata och går ut framför oss. Där står han. Denna oerhört snygga kille som jag varit kär i så länge, går framför mig. Hjärtat rusar i 9484746 slag och jag får världens impuls. Jag springer fram till honom och säger hej, han ler och frågar vem jag är och jag skulle försöka få fram ett svar. Vad fan har jag gjort?! Jenny skärp dig nu. Du har sprungit fram till världens snyggaste kille och vet inte ens vad du ska säga?! Jag finner mig dock rätt snabbt och svarar att vi har pratat en del på ICQ, jag kommer ifrån övik osv. Vi små pratar ett tag men hans kompisar ropar på honom och han måste gå vidare. Han ger mig världens varmaste kram och säger att vi kanske ses inne på området senare. Där står jag så knäsvag att jag bara skulle vilja ramla ner på backen. På den här tiden hade jag ett självförtroende likamed minus 10 och trodde aldrig att sånt här skulle kunna hända mig. Jag var så lycklig den kvällen och hoppade runt på osynliga moln. Det var det bästa som kunde hända mig. När jag sedan, 2år senare hade fått så bra kontakt med denna person att jag skulle åka upp enbart för att träffa honom så var jag så nervös att jag knappt visste vad jag hette. Jag kommer aldrig glömma det besöket. Jag skulle kunna återberätta det i detalj. Exakt hur vi gick i huset, exakt vad vi sa, exakt vad vi gjorde osv. När han sedan den kvällen kysste mig så växte mitt självförtroende med flera meter. Iaf den dagen. Jag hade aldrig kunnat drömma om att något sådant skulle hända mig, inte med honom. För mig var han ouppnåelig.

Jacke och jag har fortfarande rätt bra kontakt än idag och den killen kommer alltid vara speciell för mig. Jag är dock inte längre kär i honom, men jag kommer alltid känna något extra för honom. För killen i silverbyxorna.

Imorgon följer: Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 01 – Om mig

2011-01-18T10:14:00.003+01:00

Så var det dags för första inlägget i följetongen Lär känna mig på 30 dagar,
och det handlar om: Om mig

Jag vet dock inte riktigt hur man skall beskriva sig själv så att andra får en rättvis bild utav en. Jag kan känna ibland att jag kan vara många olika personer beroende på vem/vilka jag träffar. Såhär skulle nog andra personer beskriva mig:
- lite små kaxig
- tuff
- omtänksam
- stabil
- envis
- orädd
- säker
Om jag nu skulle beskriva mig själv så skulle det se ut som följande:
- stort hjärta
- blyg
- nyfiken
- stark
- humoristisk
- osäker
Det är lite roligt det där faktiskt med att folk alltid har sett mig som en tuff, utåtriktad och orädd tjej. när jag egentligen är och känner mig precis tvärtom. lite som ferdinand, jag trivs bäst under korkeken där jag kan sitta själv och lukta på blommorna. Jag förstår dock andra som tror att jag är precis motsatsen, då jag oftast lägger på en helt annan fasad utåt enbart så att andra inte ska se att jag faktiskt är rätt blyg och inte alls så utåtriktad. Jag älskar dock att prata inför människor, även fast jag är så sjukligt nervös varenda gång så gillar jag att hålla låda som det så vackert kallas. det är inte för inte som jag fick MVG i kursen tala och presentera i gymnasiet. Att folk kallar mig för orädd tror jag hör ihop lite med att jag är så nyfiken av mig. Man lever bara en gång och jag vill absolut inte ångra något under det livet. Är jag nyfiken på något så provar jag på det tills jag upptäcker att det antingen inte var något för mig, eller så vare det. Jag har ett oerhört stort behöv av att hela tiden lära mig nya saker, vad det än kan vara. Se nya miljöer, träffa nya människor, nya arbetsplatser osv. Den kombinationen ihop med att jag egentligen är rätt blyg kan dock bli lite jobbig ibland, men det har funkat hittils. Annars skulle jag nog säga att jag även har ett oerhört stort behov av att känna mig behövd. Att ta hand om människor, hjälpa dem och finnas där för dem. Vare sig det är främlingar, vänner eller familj. Jag har ett oerhört stort och varmt hjärta och ibland vill jag ta alla runtomkring mig i beskydd, även fast några kanske gör mig mer illa än väl. Det är dock något som jag lär mig med tiden, vilka jag borde lägga ner energi på och inte. Detta har artat sig i att jag började jobba hos brottsofferjouren som volontär och jag trivs verkligen med jobbet. Eftersom jag har gått igenom en del själv i mitt liv så vill jag gärna hjälpa andra med mina egna erfarenheter. Detta i sin tur har artat sig i att jag vill jobba som behandlingsassistent, en utbildning som jag även har sökt in till i år. Svaret får jag senast i mitten av juni och jag hoppas på det positiva.
Jag är en människa som älskar djur, att resa och spela innebandy. Det är även mina tre stora intressen här i livet. Just nu är det bara min lilla katt Elvis som jag har, men jag drömmer om att nångång bo på landet med massvis av olika djur.
Dom som känner mig vet även med sig att jag har ett jäkla humör. En riktig humörmänniska med andra ord som ena sekunden kan vara sprudlande glad och andra sekunden vara så arg så att jag ser svart. Jag bli oerhört upprörd för små saker, men det går över lika fort som jag blev upprörd. Jag tycker dock att genom åren så har jag blivit mycket mer ödmjuk än vad jag var tidigare och jag hoppas att även omgivningen har lagt märke till detta. Jag är även en person som över allt annat älskar min familj och släkt och har ett stort behov av att vara nära dem. Jag har ofta prioriterat en hemmakväll med mor och far, än en utekväll med kompisar. Konstigt tycker många men jag har konstigt nog fantastiskt roligt tillsammans med mina föräldrar. Därför tillbringar jag även väldigt mycket tid med dem. Spelkväll tillsammans med dem kommer alltid ligga högt upp på min lista.

Detta var då en liten presentation av mig själv och jag hoppas att den gav en någorlunda rättvis bild av mig iaf. Ni som känner mig får gärna kommentera och hålla med eller emot!

Imorgon följer: Dag 02 – Min första kärlek

Melissa Horn - Jag kan inte skilja på

2011-01-17T11:32:00.001+01:00

♫
Du ville prata häromdagen
och helt plötsligt blev det tyst
jag undrar vad som hände
vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
på nåt som aldrig ska bli av
men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Vi tar en paus och lämnar rummet
och nu släpper du min hand
på varsin sida av vägen
som en främling för varann

Jag vet precis vad du känner
fast du aldrig sagt ett ord
du har viljan att bli större
här är du redan stor
♫

Lär känna mig på 30 dagar

2011-01-17T10:43:00.004+01:00

Som så många andra bloggare, så har även jag valt att ta in detta i min blogg. Tycker det verkar som ett trevligt inslag. och det kommer vara brutalt ärligt, alla korten på borden. Vi börjar redan imorgon. eventuellt idag. vi får se! jag har iaf ändrat om 2 ämnen som inte alls passade in på mig och satte dit två egna. blir nog bra ändå. såhär ser det ut:

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – En resa

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Min favorit låt

Dag 14 – Mina husdjur

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Mina tatueringar

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

I try to say goodbye

2011-01-17T10:23:00.002+01:00

jag blir irriterad, förbannad och frustrerad när jag tänker på hela situationen. att det inte verkar bli mer än såhär. det känns trist och tråkigt. som att allting bara är bortkastat. och det som stör mig allra mest är att det inte verkar bekomma dig. nåväl. jag vet inte vad jag ska göra bara. jag kan inte prata med dig och skriver jag om det här så blir du förbannad. lite moment 22 ungefär. pest eller kolera.

helgen har varit fantastisk iaf! tycker det är rätt häftigt att på dom tre senaste resorna i på spåret så har jag varit på alla tre resmålen. Kapstaden, Singapore och Miami. rätt häftigt att dom även valde att visa ifrån Miami Ink. sjukt glad att jag gjorde en tatuering där. i lördags kom K över på besök. blev lite champagne, film och ostkrokar. alltid lika mysigt i hans närhet. funderar på hur det kommer bli när jag flyttar hem och visst kommer jag sakna alla spelkvällar. men han har lovat att hälsa på oss däruppe!

ikväll ska jag iaf träffa elsir och styra upp lite fler saker inför flytten. kontrakt skall skrivas mellan oss två, fixa iordning alla pengar osv. känns sjukt länge sen jag träffade elsir nu. saknar na! hoppas på en träff med rebecka snart också. vi har mkt att prata om!

saknar el maco en jäkla massa också. känns så trist att det har blivit som det blivit när man tänker tillbaka på hur sjukt roligt vi haft tillsammans. alla galna upptåg, utflykter och fester. inte minst alla ölspel. bernhard finns kvar hemma iaf och han låter hälsa att han också saknar alla fester. jag hoppas vi ses snart!

♫
I rispan från min vrede,
ska jag sätta jord och så,
i skuggan av din stolthet
ska jag resa mig och gå.

personliga persson

2011-01-14T15:21:00.002+01:00

det känns som om det var evigheter sen jag skrev något här. då visar det sig att det var senast i onsdags? pyttsan. jag tror bloggen lurar mig.

igår blev det ett spontant besök ner till eskilstuna och det var lika trevligt som alltid! närhet uppskattas och det gjorde även frukosten och matlådan jag fick med mig på vägen. vilken fördelaktig dag!

planer för helgen då? ikväll blir det nog bara till att vara hemma och ta det lugnt. äta god mat, hänga med elvis, se på spåret och eventuellt börja se på solsidan. vi fick ju hela första säsongen i vår goodiebag från jobbet. det tackar vi för. imorgon kommer fantastiska kristoffer över på besök och det blir spelkväll med vin och käk. mysigt är ordet!

kattfronten ser mörk ut. kvinnan hörde aldrig av sig igen så dom verkar vara sålda. ser ut som att det är ont om fina, långhåriga katthanar. honor finns det gott om men inte hanar. varför blir dom mindre snygga för? nåväl. det löser sig nog.

har även funderat ut hur vi ska inreda nya lägenheten! kommer bli grymt. längtar nå jävulskt tills vi fått allting på plats och allt är klart. första mötet på samtalsbyrån är även bokat och det känns riktigt bra faktiskt. får hoppas att den nya personen är lika bra som karin var förut. det är typ bara 1,5 månad kvar. känns overkligt på något sätt. samtidigt oerhört spännande! se till att höra av er allihopa nu så vi kan bestämma någon date, för snart åker jag. kan även säga att ALLA helger i februari redan är inbokade. skulle det nu vara någon mkt speciell person som vill ses kan vi nog försöka klämma in det.

helgen4-6 februari åker jag hem till övik för att fixa lite i nya lägenheten och hälsa på elsir som nyss flyttat in. helgen därpå 11-13 blir det häng med annika och massor av vin. helgen efter det 18-20 så kommer mor och far ner och det är kurs hela helgen och sista helgen 25-27 så är det packning för hela slanten som gäller. så det är som sagt till att snart börja planera in något!

♫
Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.

järnvägsspår

2011-01-12T10:15:00.002+01:00

jag hade nästan precis somnat igår när jag vaknar till med ett ryck av att musiken helt plötsligt dör. jag ligger med hörlurar kopplade till datorn som jag lyssnar i eftersom mamma snarkar, och helt plötsligt dör alltså musiken. jag trodde datorn hade dött, men så var det inte. visst hade jag reagerat lite på att elvis låg och vred på dig nu och då men jag tänkte att han tvättade sig, men så var det inte heller. han hade gnagt av hörlurssladden. helt och hållet. rätt av. kul elvis, tack. en handsfree som kostar 500kr som bortkastat. snällt av dig. här köper man leksaker till dig och du gnager sönder mina. jo man tackar! det var svårt att somna om sedan utan musik och en snarkande mamma. nåväl!

elvis fick iaf som sagt en ny leksak igår och det tog 0,5 sekunder från det att vi hade ställt in möbeln tills det att han var högst upp. kommer bli en fantastiskt bra leksak åt honom som han kan klättra och fara i bäst han vill. lilla elvis!

operation "hitta sällskap åt elvis" går sådär måste jag säga. exakt ALLA fina katter är honor. och jag vill inte ha en hona. så det måste vara en hane, han måste vara långhårig och han måste vara antingen sköldpaddsfärgad, helsvart eller chokladbrun. det verkar inte existera såna katter i sverige. förutom renrasiga main coon katter som kostar 7000kr. alternativt sibiriska katter som kostar 8000. vi får se hur hela det här slutar!

♫
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

round it goes

2011-01-10T09:59:00.002+01:00

helgen blev ändå hyffsat bra trots allt. kvällen i lördags blev minst sagt toppen! planen var att bara ta nån öl på biljarden och det gick bra till en början. sen började det ramla in lite shots, mer öl och mer cider. så det blev ju som det blev. men sällskapet var toppen och till och med en kändis i gänget. biljarden gick fint som vanligt. vinst till team jenni & persson & elsir! kvällen avslutades på lemon bar där jag sjöng bort min röst, musiken var verkligen top notch! det blev en tidigare kväll för elsir men irländarna var så trevliga så jag stannade kvar. 203 var snubben. som en saga! kvällen får 4 av 5 toasts!

ikväll är det dags för konferens och alla barnen fick vara med utan jenny, dom hade slut på penny. eller nått sånt. trist är det iaf. men utklädnaden är med iaf och gratis middag tackar man ju inte nej till.

imorgon kommer mor ner och stannar kvar tills på torsdag. det blir trevligt. helgen då? ja vi får se vart det bär iväg. sundsvall ligger på tapeten och det vore trevligt om det blir av. men vi får se!

this time

2011-01-07T09:48:00.002+01:00

så var norrlandsresorna slut för ett tag framöver nu. i onsdags var det släktträff och spelkväll för hela slanten! paketleken, allsång med cube, musiktävling och TP. mor och jag var på samma lag på allsång spelet. när vi vunnit första omgången var dom andra så långt efter så vi fick plocka på oss 5 extrakort så dom skulle hinna ikapp. vi vann ändå. jag förstår att det inte är så roligt för dom andra när vi är på samma lag. musiktävlingen gick fantastiskt bra och jag hoppas den var uppskattad. jag la till en låt till intron på slutet för jockes skull, det var jay smiths vinnarlåt och när jag spelat 1,5 sekund så ställde han sig upp och sjöng den. ingen annan var så snabb som han var. sedan följde en TP team match där det faktiskt blev oavgjort. lite bättre lagfördelning denna gång som yttrade sig i ett just jämt resultat. jag tackar för en fantastiskt rolig kväll!

ser ut som att det blir en helg ensam hemma vilket inte alls känns så trevligt. men finns inte mkt att göra åt det. ikväll blir det iaf gomiddag och på spåret!

♫
Jag tror de lugnar sig nu
Alla tvära kast
Det lilla hjärtat, det pulserar än

Jag har suttit här och lyssnat
till en sträng som brast
Nu har jag lust att ta ton igen

it's time

2011-01-04T10:52:00.002+01:00

inatt fick jag sova 2h. insomnia deluxe. skillnaden inatt var dock att jag inte hade en puls på 120 utan var faktiskt riktigt trött, men kunde ändå inte somna. jag tackar dock söta elsir för att hon höll mig sällskap och stannade kvar så jag slapp sova ensam. sötyge är hon!

idag skulle elkillen komma och titta på min lampa. jag hoppas allt är fixat när jag kommer hem så jag äntligen kan få lite ljus i köket!

ni som vill träffa mig innan jag flyttar får se till att höra av sig så vi kan planera in något och kanske flera besök så det inte bara blir en gång. vill ju försöka hinna ses så mycket som möjligt nu när det går så man inte kommer när det är försent. nåväl, ni hajar läget.

ikväll ska jag till globen och fixa lite saker. jag hittade allting igår inför konferensen iaf så nu hoppas jag att jag tar hem vinsten! imorgon är det kortdag och sedan norrland. jag längtar till sömn. och elvis. det är tomt utan elvis i lägenheten.

trevligt att tre stycken hörde av sig igår och bad om ursäkt. synd att det var försent för alla tre dock. och synd att den fjärde som hörde av sig inte bad om ursäkt. roliga tider det här.

favorit i repris.

2011-01-03T15:04:00.003+01:00

Året var: 2010

Årets flyt: storgatan 39A
Årets oflyt: mitt inbrott i min egna lägenhet
Årets låtar: Never alone always alone & från och med du
Årets resa: Peru, Galapagos och Miami
Årets flopp: allt trams
Årets häftigaste: dykning med hajar, sälar, rockor och sköldpaddor
Årets julklapp: en resa till Sydafrika
Årets tatuering: förgätmigej från Miami Ink
Årets konsert: Winnerbäck i tanto med Sofie
Årets coach: Jag
Årets diss: Nicklas
Årets kollegor: Annika och Emma
Årets krog: Kajsas
Årets ligg: Jocke
Årets kärlek: Kristoffer
Årets spel: Kunskapsjakten
Årets lag: Team Elsir och Jenni & Persson
Årets vin: Victoria riesling
Årets sprir: sköl vodka
Årets kompisar: värmland, petra, sofie och elsir
Årets tips: Ansiktsvatten
Årets bästa: Elvis
Årets fylla: festerna med sköl. behöver jag säga mer?
Årets oväntade: en date med Nimbe i kungsträdgården

love the way you lie

2011-01-03T13:44:00.002+01:00

jag vill bara klargöra en sak för er som läser mig blogg, att det ibland och ibland även rätt ofta så är det mkt klagomål och bitterhet i mina inlägg. men vissa pratar om det och andra skriver om det. jag är en sådan person som har behov av att skriva av mig saker. och passar det inte er så är det heller ingen som tvingat er till att läsa.

som fallet är nu iaf, så är jag bara så fruktansvärt trött på allt trams. det känns som att jag bor i en enda stor sandlåda och alla ska ner dit och tramsa. det är som att man är tillbaka i 3e klass. är det inte trams på jobbet så är det trams utanför jobbet. och jag orkar verkligen inte mer. från och med nu så lägger jag ner allting. jag känner att jag har försökt och lösa saker, fixa saker och be om ursäkt för saker men ingenting verkar hjälpa. nu är jag less på att lägga ner energi när ni andra inte tycks ha något intresse i det. ligg med vem fan ni vill, umgås med vilka ni vill, gör vad fasen ni vill. jag släpper allt det här nu, för jag orkar verkligen inte. okej?! bra! hör av er om ni är redo att lösa saker och ting innan jag flyttar. för sen är det för sent!

2011 kommer innebära många förlorade kontakter, men förhoppningsvis många kontakter som stärks och många nya. jag lovar mig själv att detta år ska det inte bli något mer trams utan funkar det inte, så funkar det inte.

ångest deluxe

2011-01-03T11:09:00.003+01:00

tror inte jag har haft sån här ångest på jag vet inte hur länge. jag ville inte alls åka tillbaka till sthlm igår. jag vill inte alls vara här. men det är två månader kvar nu, jag hoppas dom går fort.

från att ha sovit minst 13h per natt till att sova 3h inatt var väl sisådär om jag får säga det själv. jag är sur, trött, grinig och irriterad. jag hade oerhört svårt för att somna igår och klockan blev runt nästan halv två när jag lyckades somna. kl 2 vaknade jag av ett jäkla liv utanför och det var då 3 snubbar som höll på att slå ner en annan kille. polisen kom och det blev en natt liknande hela havet stormar. att försöka somna med en puls på 120 är ingen enkel sak, det lovar jag. välkommen tillbaka till sthlm!

elvis gjorde nog det sötaste någonsin för några dagar sedan. han har ju haft ett jäkla liv för sig nu när han varit hemma i norr. han har jagat gustav och hugo och attackerat dom så fort han kunnat. det har varit hans speciella sätt att hälsa på. för någon dag sedan då jag låg i soffan med gustav så kom elvis som vanligt och skulle försöka hälsa på gustav. jag tänkte då att jag skulle hålla fast gustav så att elvis en gång för alla fick hälsa på honom. så fort elvis närmade sig så började gustav morra, fräsa och försöka klösa men jag höll fast honom så elvis fick snusa. när jag trodde att elvis skulle bita honom i örat så gjorde han världens sötaste grej. han började tvätta gustavs päls och på en gång slutade gustav att morra. det går inte ens att förstå hur gulligt det där egentligen var. när elsir och jag har flyttat till nya placet så ska elvis få en kompis. det är ett som är säkert.

ikväll kommer elsir och sover hos mig. räddaren i nöden! imorgon blir det att fixa utklädnaden för konferensen och på onsdag åker jag hem igen för att åka ner på torsdag igen. helgen är oplanerad så vi får se vad den erbjuder!

året 2lax10

2010-12-30T00:15:00.003+01:00

Det är väl dags att på något vis försöka sammanfatta det året som har varit. Det känns som att det är mycket som har hänt och på sätt och vis kanske det är så. För att vara tydlig; det är mycket som har hänt med mig detta året.

Året 2010 känns som en enda stor kamp. en kamp om mig själv, en kamp om vänner, en kamp om lägenheten, en kamp om ekonomin, en kamp om jobbet och sådär fortsätter det. det känns som att det enda jag har gjort, är att ha kämpat i motvind. så är det nog också.

För att försöka sammanfatta det första kvartalet av året så innehåll det massvis med fest, innebandy och elvis. Innebandyn med Kista tog sitt slut då laget upplöstes när säsongen var slut och jag kan säga att jag alltid kommer sakna det fantastiska laget. Jag trodde aldrig att jag någon gång mer skulle få uppleva sån lagkänsla efter ÖSK. Så fantastiskt roligt som vi hade tillsammans kunde jag aldrig tänka mig när jag började där. Jag fick nya vänner för livet. Värmland och petra, ni är två stora delar i detta! Jag väljer att sammanfatta det med två meningar; Vem vare som sköt?! och Stad i ljus. vi lämnar det där.
Efter att ha bott ensam i lägenheten ett bra tag kände jag att det var dags för sällskap och sällskapet resulterade i lilla Elvis. En birma katt. Och han är inte som alla andra katter ska ni veta, precis som sin matte.
Festandet tillbringades med min lilla Sofie och förbannat så roligt vi hade. Vi träffade på många nya bekantskaper och jag kände en tillhörighet som jag aldrig känt tidigare. En vänskap som jag för första gången på länge låg på samma nivå, där jag gav lika mycket som jag fick tillbaka. Och då snackar jag om kärlek. Alla har vi våra fel och brister, men det är så otroligt mycket kärlek i den lilla människan. Jag återkommer mer om henne senare.

andra kvartalet på halvåret fortsatte med mycket arbete med mig själv. Jag skaffade mig en coach som lyckades ge mig svar på mycket och mycket mer finns kvar att jobba med. sommaren innebar även väldigt många musikaliska upplevelser och jag har fått varit med om några fantastiska framträdanden. Jag fick se amy macdonald, joshua radin och takida. Marcus var med mig på samtliga och vi har haft otroligt roligt tillsammans under detta år. Man kan inte ens föreställa sig hur mkt galet som kan hända när man är ute med Marcus. Något som även hände detta år var att min vänskap med Marcus gjorde min vänskap med Rebecka, hans syster mycket starkare också. Och det är få personer jag har träffat på här i livet som innehar så mkt styrka som den lilla tjejen. Hon har gått igenom mkt men bemöter en ändå alltid med ett leende. en egenskap väldigt få besitter.
Något som också hände i mitten av sommaren var ett kärt återseende av fröken molin. det var en snabb och enkel fika som resulterade i bra många fler träffar efter det. det ska gudarna veta att vi har haft våra duster vi två, men jag tror aldrig att vi kommer skiljas åt. vi är i början av ett äventyr och jag återkommer mer om detta lite senare.
För att avsluta sommaren så fick jag äntligen träffa den person som är anledningen till att jag finns kvar än idag. Den person har betytt mest för mig i hela mitt liv, även fast vi aldrig har träffats. Förän nu. Nimbe, din underbara jävel, jag är glad att äntligen ha fått träffa dig och jag hoppas det blir fler gånger. Jag kan aldrig tacka dig tillräckligt! Sommaren avslutades tråkigt nog med alldeles för mycket tjaffs som jag innerligt önskade att det aldrig hade hänt.

Årets sista kvartal tog fart med en jävla konsert på Gröna Lund som nästan slog publikrekord och var tvungen att stänga igen helt pga allt folk som var där. Det var Hoffmaestro som stod för musiken och det var en fantastisk konsert.
Sedan var det dags för familjen Persson att uppfylla vår livs drömresa tillsammans. Den bar iväg till Peru, Galapagos och Miami. Det är det absolut häftigaste och mäktigaste jag varit med om i mitt liv och jag tackar mor och far för att jag har fått uppleva det. Machu Picchu, lama djur, havsleguaner, dykning, sköldpaddor, tatuering, nhl och flygresor. Så skulle man kortfattat kunna beskriva den resan.
Efter resan följde en av dom absolut värsta höstarna (säger man så?) som jag någonsin haft. men det är förmodligen den som är början till ett förhoppningsvis nytt och fantastiskt liv. återkommer mer även om detta lite senare.

För att nu återgå till några av sakerna jag tagit upp tidigare så kan vi börja med Sofie. Denna människa har för mig varit som en syster och jag har nog älskat henne precis lika mkt som en också. Sofie är en väldigt säregen person, och med det menat inget negativt. Hon är bara väldigt speciell som människa. Hennes tankesätt och funderingar skiljer sig ofta från mångas även om dom oftast är väldigt sunda och värdefulla. Nackdelen med henne är dock, att hon har ett jävla temperament och oftast så säger hon saker innan hon hinner tänka efter före, vilket oftast skapar ibland onödigt tjaffs. men hon ska ha cred för den ärlighet hon alltid har med sig i alla situationer. För att komma till det tråkiga så har jag idag ingen kontakt med henne, på hennes initiativ. Jag såg det som att hon kom och "tog" min bästa och närmsta vän ifrån mig och jag gick direkt in i försvarsställning. Hon såg det som att dom två personer hon älskade mest och umgicks med höll på att splittras och agerade då i panik. Med andra ord slutade allt detta i kaos. Jag är tyvärr alldeles för osäker på mig själv och har för dålig tilltro gällande mig själv för att i det läget kunnat ha litat på dina ord om att ingenting kommer att förändras. jag önskar idag att jag hade gjort det och jag önskar att vi kan ordna upp detta tillsammans. du kommer alltid att vara i mitt hjärta.

En annan sak att återgå till blir fröken Molin. Eller Elsir, som hon förmodligen är mera känd som. Denna person är den människa som jag haft absolut roligast tillsammans med. Vi har delat både glädje och sorg och vi har strykit många strÄck över saker och ting. Men vi har glömt och gått vidare. Hon har en fantastisk egenskap som jag är oerhört avundsjuk på henne för. Jag har nog aldrig träffat någon som varit så givmild som hon är. Hon tänker alltid på andra framför henne själv vad det än gäller och hon vill alltid dela med sig till andra och ser till att ingen sitter med ett tomt glas. En egenskap jag som sagt är väldigt avundsjuk på henne för, för hade jag bara varit hälften så givmild som hon är så hade jag varit nöjd. Denna egenskap kan dock bli väldigt negativ för hennes del i många fall också. Pga att hon ibland ställer upp så mkt som hon gör på vissa saker, så blir det motsatsen i andra fall. att hon inte ställer upp på någon som hon kanske egentligen borde ha prioriterat. Vi lär oss dock hela livet och alla kan vi förändra oss själva. Hon ska verkligen ha cred för att hon faktiskt har tagit åt sig av denna kritik och faktiskt även bättrat sig på detta. Jag älskar dig Elsir och i mars börjar vårt nya äventyr tillsammans på storgatan 39A. Fortsättning följer på detta år 2lax11.

Och för att återgå till det sista så handlar det om mig själv. Jag har detta år haft en jävla kamp med mig själv och jag har nog aldrig mått så dåligt som jag faktiskt har gjort detta år. Det har varit fruktansvärt jobbigt och året har kantats av för mkt munsår och för mkt sömnproblem för att göra historien kort. men det var även detta som fick mig att ta beslutet om att vilja leva ett lyckligare liv. Jag har insett att stockholm inte är något för mig och jag har insett att min trygghet finns i norrland. När ett liv har ett innehåll kantat av grov våldtäckt, misshandel fysiskt och psykiskt av ex pojkvän och nu senast av sexuellt ofredande så kan man inte begära av någon människa att den skall kunna bete sig normalt. det har jag heller även inte gjort. jag har för mycket skit inom mig att ta itu med, och det är inte föräns nu jag har insett det. eller för den delen, vågat inse det. Jag ber redan nu om ursäkt för all skit vissa av mina närstående har fått utstå, men jag hoppas att ni kan finna förlåtelse och en förståelse för detta varför det ibland har blivit som det har blivit. Och för att komma till något roligare, jag hade nu tänkt att ta tag i detta och försöka bli en ny människa. en människa som faktiskt vill leva ett liv och dessutom ett lyckligt liv. jag hade tänkt att försöka bli av med allt som jag har inom mig. och detta hade jag tänkt att göra hemma i norrland. att säga upp sig från ett heltidsjobb är många totalt ofattbart, men att välja mellan att säga upp sig eller fortsätta leva var ett rätt klart val för mig. Så den 4e mars är min sista dag på arbetet i sthlm och sedan följer en flytt hem till övik tillsammans med fröken molin där vi kommer att dela på en lägenhet tillsammans. jag är inte det minsta osäker på att det kommer bli ett fantastiskt äventyr tillsammans.

Det nya året kommer säkerligen vara fruktansvärt, det tvekar jag inte en sekund på. men jag tvekar heller inte på att efter regn kommer solsken och ett bättre liv väntar. med en julklapp från mormor och morfar i bagaget så kommer det definitivt solsken tillslut. eventuellt på varmare breddgrader som ett lycklig slut och en ny början på samma gång.

Stockholm har gett mig många fantastiska minnen och det kommer jag aldrig glömma. men stockholm kommer finnas kvar och man kanske en dag återvänder. man vet aldrig vad livet har att ge.

Blogginlägget blev nog även årets längsta, men det var mycket som behövdes få skriva ner och har ni lyckats orka läsa ända hit så bugar och bockar jag å det ödmjukaste. Jag hoppas iaf att alla får ett fantastiskt slut på året 2lax10. tack för mig!

♫
Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går och man blir äldre, eller kul att vara med?

Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, som ni vet!

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
drömmarna och vindarna hjälps åt
Och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen?

Du har hittat nån att bli gammal med,
jag har hittat nåt att göra tills dess
Vi måste akta oss för alla bättre förr, och för leda och tristess

Lycka till! Nu är det skymning här i Oslo, vi ska ut å göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner, håll blicken kvar i skyn!

Home for christmas

2010-12-22T09:19:00.002+01:00

♫
Vissa stunder kan det kännas ensamt
om du undrar vad jag tänker på
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
som om hon skulle försvinna då

Vi talar sällan högt om våran framtid
vi talar aldrig högt om det vi har
dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar

Om viljan att kliva upp vanligtvis knappt existerar så blir saken inte enklare när det ligger en snygg karl bredvid mig. med andra ord var det både en tung och fantastisk morgon. tack för besöket! ♥

elvis och kattbur går inte så vidare bra ihop dessvärre. och att glömma handduken hemma för att lägga över buren var ett STORT misstag. jag kommer aldrig någonsin glömma den igen. snäll som jag är, för att skona alla andra medpassagerare valde jag att inte åka bussen från St Eriksplan. jag släpade min 15kg tunga väska + en skrikande elvis hela vägen till jobbet. det gör jag heller aldrig om.

För respekt mot personer jag ibland skriver om här i bloggen väljer jag att aldrig skriva ut namn. ibland blir det dock ett dilemma då fler verkar ta åt sig av det jag skriver och tror att det handlar om dem. mitt råd till er är att antingen fortsätta vara sur och tro att det är ni, eller prata med mig om ni har några funderingar som ni vill ha svar på. gör vad fan ni vill med resten.

Nu ska man bara härda ut denna dagen på jobbet och sedan blir det äntligen Norrland. Lägenhetsvisning imorgon och vi håller tummarna att ingen jäkel hinner ta den innan.

Jag kommer sakna min Elsir nu när jag åker hem.

♫
I'll pack my bags
and leave before the sun rises tomorrow
'cause we act more like strangers for each day
That I am here
But I have people close to me
Who never will desert me
Who remind me frequently
What I was like as a child

And so it is a part of my
courageous plan to leave
With a broken heart
Tucked away under my sleeve

I wanna go home for Christmas
Let me go home this year

Kärleksvisan

2010-12-21T10:04:00.002+01:00

alltså fattar ni läget?! imorgon åker jag hem. i m o r g o n. så jäkla nice! sedan väntar en lång och skön ledighet där hemma. ser framemot att få träffa alla och bara mysa med er! hoppas dock på att jag faktiskt kommer hem imorgon också, med tanke på allt kaos som är här nere. jag brukar ha flyt när det gäller sånt så vi får hoppas! sedan hoppas jag på att elvis får göra ett besök på mitt jobb under dagen imorgon också. vore så mkt skönare att kunna ha både han och packningen här för att direkt efter jobbet kunna åka med flygbussen. vi får hoppas på det bästa!

imorgon kommer vara den obligatoriska julmusik dagen. en liten tradition jag själv startat och följer. Sanna bjöd på paket igår och lussebullar idag. så fördelaktigt!

fick ett spännande mail igår också om en lägenhet på storgatan. sjukt stor och med helt okej hyra. hoppas även där på det bästa!

ikväll blir det packning på hög nivå och mys i soffan med elvis. Norrland imorgon.

Från och med Du...

Jag försvann ett tag på vägen

2010-12-20T14:24:00.002+01:00

min husgud som så många redan känner till, Winnerbäck, sa en gång dessa kloka ord:

"Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer."

Och det mina vänner är ett par sanningens ord. Det är precis vid såna tillfällen man märker vilka som faktiskt finns kvar. När det var som mörkast för mig så kallade den person som stod mig närmast för bitter och irriterande. Jag hoppas du förstår att all den här röran heller inte varit så enkel för mig, men att jag ALLTID har försökt att göra så det ska bli så bra som möjligt för Dig. Du vet när jag åker och jag hoppas vi ses snart!

Elsir, mitt lilla sötyge. Vi har haft våra problem vi med, det ska gudarna veta. Men du ska ha en stor stjärna i kanten för att du alltid har funnits för mig när det varit jobbigt. Då har du alltid ställt upp för mig och det ska du verkligen ha cred för. Snart blir det ett nytt kapitel för oss i vår saga.

Jag är hos dig igen

2010-12-20T10:09:00.002+01:00

vilken underlig vecka och fantastisk helg det har varit. fest tisdag, bakis onsdag, fest torsdag, bakis fredag, fest lördag, bakis söndag. ja ni ser ju!

helgen kantades av besök från eskilstuna och det var minst sagt trevligt på alla sätt och vis. blev oerhört ompysslad och det tackar vi för. något jag verkligen behövde. fest på lördag med elsir och biljardkarriären har tagits upp igen! tack allihopa för en fantastisk helg!

igår tillbringades dagen hemma med städning och inslagning av paket. mor kom på den briljanta idén att Gunilla eventuellt kunde ta hem en väska åt mig och så blev även fallet. ibland har man tur! blev en hel bag fylld med julklappar. någon har visst varit snäll i år! så det var pyssel hemma med tända ljus, julmusik och inslagning av paket som gällde. elvis hjälpte självklart till med snören. fick även väldigt trevligt besök igår på kvällen också. det var mysigt. du är mysig. tack för alla dina ord.

idag är det stan och tvättning som gäller efter jobbet. ska inhandla min sista julklapp och sedan blir det hem för att fixa med tvätt. imorgon väntar packning och på onsdag åker jag hem. två dagar kvar. känn på orden. två dagar. sen jul. mys!

en liten rolig parentes är att jag testade nyss en app på facebook där man kunde se sina vanligaste ord på statusuppdateringar man skrivit på facebook. och med tanke på mammas klagomål om att jag alltid skriver om fest och supa så här kommer bevis:

- mor: 26ggr
- skål: 21ggr

alltså pratar jag mer om dig än vad jag super. men man kan ju också se det som såhär, att du läser tydligen mer och bättre när jag skriver om fest än när jag faktiskt skriver om dig. där ser du! ordet som dock toppade listan överlägset var Elvis. använt 44 ggr. Elsirs lista slår iaf allt. det måste vara den bästa någonsin. Hennes löd: Jenny på 1a plats och Persson på 2a plats. det är kärlek! ♥

Julfest

2010-12-17T10:54:00.003+01:00

när man möter människorna på mitt jobb, så skulle man nog aldrig kunna tänka sig att det är några festprissar. men ack vad skenet kan bedra. för en gångs skull var det inte jag som vann.

Jag citerar Daniel från morgonmötet då han febrilt bläddrar i sin kalender och tillslut säger: "jag undrar vad jag letar efter..."

Jag ville äta och dom andra ville supa, Ulf köpte tjejdrinkar och lekte macho, Daniel vann pris i fullast vinner och bakisVM, Lotten bygger lego mitt i natten, Annika lägger sig tvärsöver vägen mitt på stureplan och meddelar att hon letade efter något och Veronika tävlar i botten upp med vatten. Vilket gäng!

Kvällen var helt fantastisk och maten hörde till top notch. Jag missade Winnerbäck och Elsir är absolut ingen looser låter Daniel hälsa. Han ber även om ursäkt. Vilken julfest det var!

Jag måste bara ta upp det här igen angående alfapetet jag håller på att spela med Kristoffer. på engelska. Generellt sett, varenda gång jag spelar alfapet så leder jag ALLTID i början. sedan händer något på slutet som sedan gör att jag bokstavligen tok förlorar. vad har jag för strategi i början som bara försvinner längs vägen? varenda gång?! jag förstår inte detta fenomen och önskar gärna en förklaring på detta. så har det alltid varit när jag spelat med mamma också. jag leder i början och sen på slutet förlorar jag med ungefär 40 poängs skillnad. vad fasen händer?! för att jag nu förhoppningsvis ska komma ihåg min nuvarande strategi med Kristoffer så skriver jag upp den här. Jag gör som Kristoffer och lägger ord som egentligen inte finns och hoppas på att dom blev godkända. Sådär. Nu kanske jag inte glömmer bort den.

Imorse köpte jag en liten pringles och en cola på pressbyrån. enbart i förebyggande syfte. det tycks fungera utmärkt!

Nu är det bara 5 dagar kvar tills jag åker hem. känn på orden. fem dagar. f e m dagar. 5.

Idag får jag besök också. där snackar vi fredagsmys!

Du ville bara göra gott men ändå fick du namnet Fröken Svår

Rehab

2010-12-16T10:00:00.002+01:00

För någon vecka sedan så sa Emmy, min kollega, till mig att hon gärna ville ha lite tips inför deras kommande Sydafrikaresa. Jag blev så glad så jag skrev i princip 2 A4 sidor. Pga detta blev hon så glad så hon gick och köpte en chokladask som tack. Jag hade lika gärna kunnat köpt en till henne som tack för att jag fick prata om det. Jag vill så otroligt gärna tillbaka dit! Jag älskar det där landet. Deras viner, naturen, stränderna, luften, djuren, gatorna, marknaderna, folket, taxibilarna, shoppingcentren och mina gringos. Sydafrika betydde mycket för mig på många olika sätt. Den resan förändrade hela mig. Missförstå mig rätt, i slutet grät jag i princip varje kväll för att jag ville åka hem, men ett halvår borta för någon som är så otroligt hemmakär som jag, det var jobbigt. Sedan åkte jag ner efter rätt turbulenta omständigheter också, vilket gjorde att det kanske inte var det ultimata egentligen att åka just då. Fast på sätt och vis så vare det ändå. Med tanke på att jag just då verkligen behövde komma bort. Så det jag önskar mig i julklapp är ju såklart en Sydafrika resa. Även om jag nu förstår att jag inte kommer få detta så kan man ju alltid hoppas på att man varit så pass snäll att man kommer få det ändå. Man kan ju alltid hoppas som sagt.

Idag ska vi få vår julklapp från jobbet också. Jag hoppas verkligen att alla är lika duktiga som ifjol och inte avslöjar vad vi får för något. Förra året satt jag och blundade och höll för öronen och sjöng lite tyst för mig själv när alla andra öppnade sina presenter, just för att jag inte ville veta. Det blir även spännande att se vart det bär iväg på julmiddag i år också. I fjol så var det 5 rätters på en italiensk restaurang. Jag hoppas detta årets restaurang bjuder på lika god mat som då.

Igår var jag så trött så jag somnade kl sju. Jag sov alltså 12h inatt och jag skulle kunnat ha fortsatt att sova flera timmar till när väckaren ringde imorse. Jag känner mig fortfarande inte det minsta sugen på alkohol. jag hoppas det är över tills ikväll.

Sedan skulle jag nog uppskatta om du antingen kunde redigera ditt blogginlägg eller ta bort det helt med tanke på att du skrivit ut våra namn. för mig är det skitsamma, det får stå kvar om det är så, men det är ju fler namn inblandade och jag tror nog att den personen skulle uppskatta om du kunde ta bort det. bara en liten poängtering.

Sedan är det bestämt, bara så ni vet. Den 6e mars lämnar jag stockholm för övik. hem till trygga lilla norrland. Jag lämnar denna stad tillsammans med Elsir, och jag betvivlar inte en sekund att vårt äventyr tillsammans kommer vara allt annat än tråkigt. What happens on konstgjutarvägen, stays on konstgjutarvägen. right?

Tidvis

2010-12-15T08:52:00.003+01:00

Vilket kalas det blev igår. i dubbelbemärkelse.

började med att fira av elsir på peppar med present och blev då bjuden på lite champagne. så fördelaktigt! sedan fick jag rusa iväg till BOJs avslutning för detta år. Och dom avslutningarna är inget att leka med. Jag minns hur det blev i somras, och detta toppar kan jag lova. Har nog aldrig druckit så dyr snaps utan att behöva betala. Det är då man borde dricka med måtta. Men hur funkar sånt egentligen?! Pappa du kanske vet... ? Nåväl. Jag fick äntligen äta mitt efterlängtade julbord och det var bra mycket godare än vad jag hade kunnat ana. Det var så fantastiskt gott så jag gick flera vändor. Man hade ju sparat plats för detta i en vecka så. Snapsarna fortsatte dock att komma från bokstavligen alla håll och kanter och helt plötsligt stod det 6st flaskor framför mig. Vilken fräckhet! Ställa alla framför mig på det där viset. Tips från coachen: Norrland rekommenderar jag INTE och fläder var den bästa. så nu vet ni det. drick INTE norrland. för guds skull! Det var iaf en oerhört trevlig kväll fylld med mycket skratt och glädje. Vi ses snart igen mina vänner!

Efter det var det tänkt att jag skulle gå hem, med tanke på att jag inte mådde så bra. Oftast blir det inte som jag har tänkt mig och det blev det inte den här gången heller. En MYCKET trevlig afton, för att sammanfatta det väl.

Man ska heller inte glömma eftermiddagen på jobbet. Tror aldrig jag fått en komplimang som har värmt så mycket av någon annan tidigare. Och när det kommer ifrån henne så kommer det ifrån hjärtat, det vet jag. det kommer jag alltid minnas. för mig betydde det mkt. så tack Annika, för att du tar hand om mig här på jobbet!

När vi ändå är inne på ämnet komplimanger, så tycker jag det är sjukt roligt att höra att någon tycker att jag utstrålar självsäkerhet, när jag förmodligen är den på jorden som har minst utav det. komplimangerna bokstavligen haglade över mig, och med tanke på vilken oerhört stor bristvara det är så var kvällen igår guld värt på många sätt och vis. jag tackar alla som la in sin röst igår.

Dagen idag är som dagen från helvetet. bokstavligen även det. självförvållat säger många, gratis är gott svarar jag. dessvärre. men det var värt det på alla sätt och vis.

Idag kommer jag somna klockan sju och imorgon väntar ny julfest. imorgon. tur det!

Även om dagen idag är från helvetet så lever jag på känslorna från igår. jag kan inte poängtera tillräcklig nog hur oerhört många komplimanger jag fick igår för mitt utseende. har väl aldrig någonsin hänt tidigare. och jag tror ingen förstår hur mkt det betyder för mig heller. även dom kom från alla håll och kanter. faktiskt väldigt oväntade håll och kanter. jag suger i mig allting och tackar å det ödmjukaste ännu en gång för alla vackra ord.

♫
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Release me

2010-12-14T09:34:00.003+01:00

Inte konstigt att man snart flyttar från Stockholm. För det här är iaf något som aldrig skulle hända på en gata hemma i Övik. Det är ett som är säkert.

Jag tycker synd om killen. Tänk dig egentligen hur många år han har suttit och planerat detta stordåd. Säkert i evigheter. Sedan är det bara han som dör på kuppen. Vilket misslyckande. Snacka om flopp.

Idag säger vi grattis till Elsir som fyller 14år. Idag blir det kalas för hela slanten! Avslutningsmiddag med BOJ först i gamla stan på en super mysig restaurang, sedan bär det iväg mot St Eriksplan och Peppar för att fira Elsir. vilken dag det kommer bli!

Jag längtar till torsdag också. Då har vi julmiddag med jobbet och utdelning av julklappar. woho!

Imorse välkomnades man av glögg, pepparkakor och julsånger i entrén. julstämning deluxe!

♫
Sånt är livet nu! Förlåt om jag är bitter å synisk men du vet hur det kan va!
Jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill ha det som jag
Ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver
å nånstans har man i alla fall kommit om man vet vad man behöver!

Fairytale

2010-12-13T11:03:00.002+01:00

vilken helg det har varit. efter festen i torsdags så behövdes verkligen den här helgen. jag har sovit mer än vad jag varit vaken. efter 17h sömn i fredags så trodde man att jag skulle vara utvilad på lördagen. icke sa nicke. det blev 12h sömn på det också. galet, men välbehövligt.

matchen igår gick ju fantastiskt bra måste jag säga. jag fick till ett grymt snyggt mål rätt upp i högra krysset från vänster kanten och vi vann matchen med 11-2. men det var en mycket märklig match. man kan tro av siffrorna att vi totalt spelade ut dem, men alla var så sjukt trötta efter matchen ändå. den var bara en mycket märklig match.

den här veckan är minst sagt fylld med saker. ikväll blir det tvättning och städning på hög nivå och imorgon är det kalas för hela slanten. Elsir fyller 14 år <3 först julbord med BOJ och direkt efter det iväg på kalas med Elsir. kommer bli mys! onsdag är öppen för förslag och torsdag är det julmiddag med jobbet. det ser jag framemot! förra året var ju en klar succé, hoppas på liknande i år också. helgen kommer bli lugn då inga pengar infinner sig. blir lite julklappshandling och inslagning av allting iaf. pysselhelg <3

sedan vill jag bara informera er om att jag aldrig någonsin i hela mitt liv ska spela alfapet mer. och definitivt inte med kristoffer på engelska. nog för att jag hatar det tillräckligt mkt på svenska med mamma, men på engelska med kristoffer var det värsta någonsin. det där skitspelet accepterar slang ord!! seriöst?! Da, vad fasen är det för ord på engelska? och keet?! vadå keet liksom... nej, bevare mig väl. det är so att jags kulle skriva bängen på svenska men mena polis. skulle aldrig bli godkänt. jag vidhåller att han legat med domaren. vilken sketen domare!

♫
Vissa stunder kan det kännas ensamt
om du undrar vad jag tänker på
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
som om hon skulle försvinna då

Lovely day

2010-12-10T13:20:00.003+01:00

vilket kalas det blev igår då. så fördelaktigt! vet inte riktigt hur jag ska summera den kvällen som. mycket speciell, skulle jag nog kunna säga utan att säga för mkt. kan även poängtera att det var oerhört länge sedan jag hade så fruktansvärt trevligt. dom bästa man kunde tänka sig var med och allting var bara så fantastiskt bra! grabbarna grus, kristoffer, värmland, elsir och jag. vilket gäng! vilken fest. jag säger bara; sköl! ♥ what happens on konstgjutarvägen, stays on konstgjutarvägen. sedan vet jag inte om jag mår illa för att jag är fruktansvärt bakis, eller om det är för att jag blev slängd ner i golvet med huvudet före. kan nog även vara av båda anledningarna. vem vet.

♫
I know that we are young,
And I know that you may love me,
But I just can't be with you like this anymore,
Alejandro

Alejandro
Alejandro
Ale ale jandro
Ale ale alejandro
♫

kan dock varmt rekommendera Davidoffs herrparfym Hot water. det är en garanterat-ragg-parfym. finns ingenting som slår den doften. jag kan lova er, och jag har referenser!

i helgen ska jag inte göra ett smack. jag ska bara ligga hemma i soffan och titta på film, varvat med sömn. ni som vill hälsa på är varmt välkomna men jag kommer stanna inne. känns skönt!

fan vad jag verkligen vill tillbaka till sydafrika. en kollega på mitt jobb åker dit nu om en vecka. kan man bli mer avis? tror inte det. jag blev alldeles upprymd bara av att prata om det med henne, det är ett sånt fantastiskt land! alla djuren, stränderna, staden, vinerna, landskapen, mr price och el gringos. vilken grej det hade varit. nåväl, norrland först!

under dagen som gått har jag upptäckt mystiska blåmärken lite överallt på mig själv. om någon vet, har hört eller sett något om hur dessa kom till, ring in på 070-3034235. alla tips är av betydelse!